”Det blev oss övermåttan svårt, så att vi till och med misströstade om livet. Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.” 2 Kor 1: 8-9.

NÖD och trångmål komma oss att värdesätta livet. Varje gång livet gives oss tillbaka efter en sådan prövning, är det som att börja på nytt, och vi förstå bättre hur mycket det är värt, och använda det mer än förr till att tjäna Gud och våra medmänniskor. Nöden har lärt oss att förstå dem som lida, och den förlänar oss förmågan att hjälpa dem och känna med dem.
Det finns grunda, ytliga naturer, som handskas lätt med teorier och löften och i klandrande ton tala om otron hos dem som rygga tillbaka för prövningar. Men den man eller kvinna, som lidit mycket, kan aldrig handla på ett sådant sätt, utan är mycket mild och ömhjärtad, ty den vet, vad lidandet i verkligheten är.

Prövningar och trångmål behövas för att driva oss framåt, alldeles som elden under ångpannan alstrar den kraft, som håller maskinen i gång och för det stora fartyget framåt över vreda, stormiga vatten. — A. B. Simpson.

”Den själ, som utvald blev av Gud
att till de arma, som förtvivla, strida,
i sorg och nöd förkunna tröstens bud —
ej under att den själv måst lära lida.”