Herrens goda avsikter

”Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: ’Ja, med evig kärlek har jag älskat dig; därför låter jag min nåd förbliva över dig’ ” Jer 31: 3.

Detta underbara budskap bringade profeten Jeremia åt det tredskande Israel, folket som allt sedan sin utkorelse oupphörligt förtörnat Gud med sina synder. Men Herrens eviga kärlek förändrades inte. Han förblev och har till denna dag förblivit trofast i sin kärlek till detta folk.

Alla Herrens handlingar har haft bara ett enda syfte. Han har strävat efter att dra detta folk till sig. Alla hans domshandlingar syftade alltid till detta samma: att folket skulle komma honom närmare. I detta ljus bör vi också betrakta våra livsöden. Där finns många bedrövelser. Där finns oförklarliga händelser. Där finns också Herrens straffdomar. Ibland förefaller det oss, som om han skulle stöta oss ifrån sig för våra många synders skull. Kanske det har funnits tider när vi tänkt som Job, att Herren helt har förskjutit oss på grund av vår aldrig sinande ondska.

Men detta får nu vara en försäkran för oss, att Herren under hela vår livstid haft bara ett enda syftemål. Han har av idel kärlek velat dra oss till sig. Det är gott för oss att minnas detta också så här på sjukbädden. Och då våra tankar ibland vill vända bakåt och vi i vårt sinne prövar det vägstycke vi redan tillryggalagt, är det rätt och i enlighet med Guds Ord, att vi då tänker, att allt inträffat uttryckligen i den avsikten. Då stiger ur vårt hjärta fram en fråga: Har Herrens avsikter förverkligats i vårt liv? Har hans handlingar fört oss närmare honom?

Har vi här på sjukbädden kommit honom närmare än någonsin tidigare? För någon är det så. Någon vill i detta ögonblick vara ödmjukare än någonsin förr. Någon vill just nu vara renare än någonsin förr. Någon vill just nu överlåta sig åt Herren mera helgjutet än någonsin förr. Någon vill vara fullkomligt lydig i allt.

Den som har ett sådant sinne har kommit närmare Herren. Han har förstått Herrens goda avsikter också bakom livets tyngsta prövningar. Han har förstått meningen med detta timliga liv, för den är just att komma Herren så nära som möjligt. Fjärran ifrån uppenbarade han sig en gång för dig. Nu har han uppenbarat sig alldeles nära. En gång hörde du talas om honom bara genom hörsägen. Nu har du fått uppleva verkligheten i hans kärlek. Och den som har fått uppleva detta, hans hjärta vilar i frid med Herren.

Herre, jag kan inte upphöra att tacka
dig för att du har orkat älska mig på
samma sätt, som du har älskat Israels
folk. För jag har på samma sätt som
de ständigt vacklat och många gånger
varit olydig. Men din eviga kärlek har
hållit. Och den bär mig också just nu.

Bibelord: Ps 107.
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa

Läs även Jesaja kapitel 65 och 66!

/Maria