För upplysning:

Blir vi barnlösa av gifterna som finns i våra hem?

Expressen, Söndag 12 juni 2011
Av Hanna Jakobson

Drömmen om mamma, pappa, barn går inte alltid i uppfyllelse. Omkring 15 procent av svenska par stöter på problem med fertiliteten.

En färsk rapport från Naturskyddsföreningen ger en skrämmande förklaring till den ofrivilliga barnlösheten. En av orsakerna kan vara hormon­störande kemikalier. Och de finns överallt – i ditt golv, din frukt, din soffa och i dina skåpkonserver.
Frågan är oundviklig: Håller vi på att utrota oss själva?
Den 10 maj 2010. En mamma har postat ett inlägg på nätforumet Familjeliv. Hon har precis sett Stefan Jarls kritikerrosade dokumentärfilm ”Underkastelsen” om kemikaliernas påverkan på oss människor. Mamman ville ha hjälp med att skydda sig, sina barn och miljön mot de skadliga ämnena.
Diskussionen om dessa kemikalier har pågått länge och engagerat många. Förra veckan trädde den in i en ny dimension. Naturskyddsföreningen släppte den 30 sidor långa rapporten ”Rädda mannen” och lanserade samtidigt en kampanj med samma namn.
Budskapet: Hormonstörande kemikalier utgör ett hot mot människans fortplantningsförmåga – bevisen blir allt starkare för att dessa stör fertiliteten. En dramatisk utveckling presenteras för läsaren:
På 70 år har antal miljoner ton tillverkade kemikalier i världen ökat från 1 till 400. Under nästan samma tid har spermiekoncentrationen hos män halverats.
– Omsatt i hur svårt att det är att sedan kunna få barn blir det allt fler som närmar sig de nivåer där det blir problematiskt. Man börjar nå den kritiska nivån, säger David Gunnarsson, kemikaliehandläggare på Naturskyddsföreningen.
Det handlar om ämnen som finns överallt i vår vardag. I PVC-golv, möbler, importerad frukt, kosmetika, solkräm och läskburkar.

Råttor som i djurförsök exponerats för hormonstörande kemikalier uppvisar tydliga missbildningar på könsorganen. Framför allt hanråttorna.
I rapporten dras paralleller från djur till människa. Från hanråtta till man.
– Man har sett en koppling, samma typ av skador uppstår hos djuren som hos befolkningen. I epidemiologiska studier har vi kunnat se att vissa av de här ämnena är förhöjda hos män som är infertila, säger Gunnarsson.
Men det saknas tillräcklig forskning på människor.
– Befolkningsstudier har svårt att visa något hundraprocentigt. Men det som gjorts i kombination med försöksdjursstudier är tillräckligt för att man ska agera, säger han.
Håller vi på att utrota oss själva med dessa ämnen?
– Risken finns på sikt. Vi är inte där än, det går att vända det här men det krävs att vi agerar nu, säger Naturskyddsföreningens David Gunnarsson.

Aleksander Giwercman, är klinikchef på Reproduktionsmedicinskt centrum på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Han träffar många barnlösa par som söker en förklaring till sitt öde. Men det finns fler aspekter än bara kvaliteten på mannens spermier när det kommer till infertilitet, säger han.
– Bara det faktum att kvinnorna är äldre när de skaffar första barnet än de var för 15 år sedan kan vara viktigare för ofrivillig barnlöshet. En faktor man med hundraprocentig säkerhet vet spelar roll, säger han.
Samtidigt berättar Aleksander Giwercman att han själv varit med och gjort en studie som stärkte sambandet mellan kemikaliepåverkan och spermiernas tillstånd.
– Vi har först och främst hittat sambandet med spermierörligheten som försämras ju mer exponerad man är för dessa ämnen, förklarar han.
Många av hans patienter kommer till honom och frågar om de kan ändra något i sin livsstil eller kost som kan göra det lättare för dem att bli pappor. Men de vetenskapliga belägg som krävs för att han som läkare ska kunna rådgöra sina patienter att ändra livsstil saknas, säger han.
I dag är ofrivillig barnlöshet en folksjukdom, vanligare än diabetes. Hela 15 procent av svenska par stöter någon gång på hinder med fertiliteten. Enligt Socialstyrelsen gjordes 3 000 fullständiga IVF- behandlingar för att hjälpa dem som längtade efter barn, år 2008 var siffran 13 000.
Carl-Gustaf Bornehag är professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Också han misstänker att en av förklaringarna till infertilitet kan ligga i de hormonstörande kemikalierna.
– Vi har inga bevis men det finns stöd från djurförsök, säger han.
Om det stämmer att det finns kemikalier som interagerar med vårt eget hormonsystem kan man förvänta sig en rad effekter. Då blir det plötsligt ännu allvarligare, berättar han:
– Det kan slå överallt av det enkla skälet att hormoner styr nästan varenda biologisk process vi har i vår kropp.

När man talar om hormonstyrande ämnen är det fyra saker som oroar, förklarar Carl-Gustaf Bornehag:
1 Lägre doser är förmodligen mest allvarligt. Är det så faller mycket av det riskvärderingssystem vi använder i dag som bygger på att om en hög dos inte innebär problem gör heller inte en låg dos det.
2 Dessa ämnen har troligtvis fördröjda effekter. Foster och små barn påverkas i högre grad än vuxna.
3 Källorna till dessa kemikalier är många. Det handlar om konsumtionsvaror och är dosen tillräckligt låg behöver den ofta inte redovisas. Tillsammans bildar de en oöverskådlig kemikaliecocktail.
4 Om hormonsystemet manipuleras kan vi förvänta oss flera effekter. Det handlar om neuropsykiatriska sjukdomar, till exempel ADHD och kanske också cancer. Den typen av kroniska tillstånd som ökar och som framför allt drabbar barn.
Trots misstankarna om ämnenas skadliga påverkan på människans fortlevnad fortsätter företagen att använda dem. Nu kräver Naturskyddsföreningen att lagstiftningen skärps. Finns det anledning att misstänka att ett ämne är farligt bör det bytas ut mot ett annat.

Åke Bergman, professor vid Institutionen för material- och miljökemi på Stockholms universitet, sitter som koordinator i en internationell vetenskapsgrupp, för WHO, World health organisation, och FN-organet United Nations Environment Programme, UNEP.
– Det händer väldigt mycket inom det här området men vi anser att det inte alls är tillräckligt. Det finns varken tillräckligt bra studier, dokumentation eller lagstiftning när det gäller endokrina (hormonella) effekter, säger han.
Kemikalieinspektionen har nyligen fått i uppdrag av regeringen att jobba för en giftfri vardag. Under tiden är det upp till konsumenterna och företagen att ta täten, menar Sten-Åke Svensson, är avdelningschef för industri och konsumentkemikalier på samma myndighet.
– Lagstiftningen fixar en del men det går att komma längre om alla samhälls­aktörer tar sitt ansvar, säger han.
Skådespelerskan Eva Röse är en av dem som sedan flera år tagit sitt ansvar. Hon var en av de medverkande i tidigare nämnda dokumentären ”Underkastelsen”.
Eva Röse var då gravid med sitt andra barn och ett blodprov visade att hon hade en mängd kemikalier i kroppen. En mängd som minskar då hon under amningen överför dem till sin son. Nu har familjen ändrat livsstil totalt.
– Jag har alltid varit medveten men 99,9 procent av allt som vi bär hem från mataffären numera är ekologiskt. Det är inte ens något jag funderar över längre. Har du redan bestämt dig så är det lätt. Alternativet att ge mina barn och mig själv produkter som är proppfulla med kemikalier finns inte, säger hon.

Kläder köper familjen helst second hand och några plastleksaker kommer inte längre in i familjens hem. Evas medverkan i filmen har öppnat ögonen inte bara på hennes närmaste utan också för främmande människor som stoppar henne på gatan om råd. Det finns mycket man själv kan göra, tipsar Eva.
– Tro inte att storebror tar hand om dig. Det finns en extremt stark lobbyverksamhet, det finns mycket pengar i det här. Man måste vara en upplyst konsument, säger hon.

http://www.nyapolitiken.biz/medicin_o_halsa/gifter-hemma.html

**

-Skrämmande verklighet med alla gifter som gör sin verkan i människorna. Guds Ord gör också sin verkan i människan, ifall hon vill höra och lära känna det-  Mycket av allt elände hade man sluppit ju fortare man hade förstått att man måste bli frälst- /Maria