Liv och intelligens är inte alls naturliga följder av materiens och energins/ljusets inneboende egenskaper. Det finns inget i materia och energi som, under förutsättning att naturlagarna följs, ger upphov till liv. Snarare tvärtom. Döden, kan man säga, är kemins seger över biologin.
Alltså, när naturlagarna får fritt spelrum träder döden in och livet bryts ner och upphör. En levande cell består egentligen helt enkelt av massor av döda ting som, tack vare att den kommer ur redan befintligt liv, innehar information för liv, och därmed är levande. Denna kommer till slut att brytas ner, allt efter naturlagarna, för att slutligen dö. Den består fortfarande av materia och energi, men den är död.
Om man tittar på beskrivningen av evolutionen och därmed lagen om ”den starkares överlevnad”, så ser man vilken grym historia vi har haft. Lager efter lager av sediment är fulla av fossil från djur som dött under svåra plågor; delvis uppätna av rovdjur, drabbade av sjukdomar och av enorma naturkatastrofer. Om man då betänker att människan, enligt denna tidslinje, kommer in väldigt sent på scenen, och att Gud direkt efter människans skapelse såg på skapelsen och såg att ”det var mycket gott” så tillstöter stora teologiska problem. Om detta är Guds definition av ”mycket gott”, då är himlen inget jag längtar till.
Den bästa förklaringen ur biblisk synvinkel är i stället att alla dessa sedimentlager kom till under en mycket kort period, nämligen under syndafloden.
Om man ska använda Nya testamentet för att tolka Gamla testamentet, kan man ju använda Jesu egna ord från Mark 10:6: ”från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna”. Att kalla de sista hundratusentals åren, enligt ET, av en påstådd 16 miljarder års historia för universum, för ”skapelsens början” verkar ju ganska långsökt.
Petrus varnar dessutom i 2 Petr 3:3-6 för något som liknar evolutionsteorin.
Hela teorin om livets långsamma utveckling är beroende av att saker och ting har pågått i evigheter på samma sätt som de pågår i dag. Därmed måste en världsvid översvämning (syndafloden) uteslutas. Även Jesus hänvisar dock till syndafloden i Luk 17:26-27.
Om man inte har med Adam och Eva som människosläktets ursprung, och därmed ett konkret och historiskt syndafall, då tappar frälsningen sin betydelse, och Jesu (den ”siste Adam”, 1 Kor 15:21,45) död på korset blir meningslös. Döden måste därmed alltid ha funnits, och det blir i själva verket just på grund av att döden finns som vi människor har uppkommit.
Nej, varför skulle vi, som tror på Guds Ord, kapitulera inför en sådan lära? Vid en närmare granskning av alla detaljer finner man att den inte heller är vetenskapligt underbyggd, och de verkningar som evolutionsteorin leder till kan vi med förfäran se på flera håll i samhället. Källa www.tidenstecken.se