Förstår människor?

Många ledsna människor kommer till korta idag och får ingen eller lite tröst. Jag har upplevt två olika läger i detta, säkert du också. Texten är fin, läs du också. Tack alla ni som bett för mina ögonproblem, det ena ögat är bättre nu. Gud välsigne dig.

Vänta inte något av människor

Klaga inte. Anförtro dig åt någon god vän men beklaga dig inte över dina krämpor till höger och vänster. För kom ihåg, att människorna inte orkar sätta sig in i dina plågor. Många av dem har nog av att bära sitt eget kors.

Du blir besviken på människorna, om du tror, att de orkar sätta sig in i din nöd. Det kan hända, att någon orkar, men hon måste då vara en alldeles särskilt god vän till dig, en vän som är villig att bära din börda som sin egen. Men var och en av oss har mycket få sådana vänner. Därför — tigg inte om medlidande genom att ideligen jämra dig.

Det är sant, att man genom att tala för ett ögonblick kan lindra sina plågor. Det kan vara som en reservventil. Och då trycket är stort, måste man också använda reservventilen. Men då måste du förstå, att du talar bara för att själv få lättnad. Du skall inte vänta, att din åhörare desto djupare tar del i dina plågor. Och det kan han heller inte alltid. Jag vågar påstå, att en annan människa mycket sällan förmår av hjärtat ta del i en annans nöd. Det har jag så många gånger erfarit som själasörjare.

Jag kan ta del i sådana svårigheter, som jag också själv fått gå igenom. En sådan människa förstår jag och kan trösta henne med den tröst, med vilken Gud har tröstat mig själv. Men när jag kommer i kontakt med sådan nöd som är mig själv främmande, har jag många gånger kontaterat, att jag inte finner de lämpliga, förlösande orden. Den som har klagat sin nöd har avlägsnat sig, tyngd av samma börda som hon bar, när hon kom.

Låt oss aldrig tigga människors medlidande. De har mycket litet av den varan. Vi kan till och med ibland konstatera, att en och annan reagerar direkt skadeglatt inför våra lidanden. Det säger de naturligtvis inte, men vi känner instinktivt deras tankar som löper i detta spår: “Det var då bra att du också fick känna på något sådant. Det har du ärligt förtjänat”
Många så kallade vänner visar sig också likna Jobs vänner under tider av lidande. Visst vill de ju för all del visa sitt medlidande, men i sina hjärtan dömer de Job. I varje fall stod de oförstående inför Jobs stora lidande, därför att de aldrig själva hade varit med om något liknande. Därav kom sig deras kärlekslösa, dömande ande.

Vänta inte överhuvudtaget något av människor. Kom ihåg, hurudan du själv har varit, när du sett andra lida. Har du inte någon gång rentav undvikit att komma i närheten av en lidande människa, därför att åsynen av hennes lidande skulle ha åstadkommit oro i ditt eget hjärta.

Om du möter en liknande brist på förståelse hos människorna omkring dig, så bli inte förargad. Förstå också du, att dessa människor är svaga och sköra lerkärl, som man inte kan vänta mycket av.

Herre, min största glädje är, att du
känner mig så utan och innan och
ser in i mitt hjärtas djup, och trots
detta älskar du mig. Min största
glädje är, att du förstår mig och
därför inte dömer mig utan vill hjälpa
mig. Tack, att jag får anförtro mig
åt dig just sådan som jag är och
samtidigt vara förvissad om att där
synden överflödar, där överflödar
nåden mycket mer.
A Cowman

Ps 139: 1-18.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.