Johannes 6:16-21
“På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön och väntade på honom där. Men när mörkret föll och Jesus ännu inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum. Ganska snart blåste det upp, och sjögången blev häftig. De var omkring en halvmil från land.
Plötsligt fick de se Jesus. Han gick på vattnet! Då blev de oerhört rädda, men han ropade till dem och sa till dem att inte vara oroliga. Då lät de honom komma upp i båten, och i samma ögonblick var båten framme vid den plats som de skulle till.”
Galileiska sjön ligger mer än 200 meter under havets nivå, är 50 meter djup och omgiven av berg. Landskapets utformning gör att häftiga stormar plötsligt kan orsaka vågor på flera meter. Det är ett av livsvillkoren på sjön, men inte desto mindre skrämmande. Jesus kommer vandrande på vattnet mitt under en storm och säger till lärjungarna att de inte ska vara rädda.
När vi kastas omkring av livets våldsamma stormar, är vår situation likartad. Trots fruktansvärda yttre omständigheter kan vi ha frid mitt i stormen om vi lämnar över kontrollen till Jesus.
De livrädda lärjungarna trodde att de såg ett spöke (Matt 14:26). Om de bara hade tänkt efter vad de redan varit med om, skulle det här undret inte ha verkat så märkligt. Men de var rädda, hade inte väntat att Jesus skulle dyka upp och räknade inte med hans hjälp.
Tro är en inställning som räknar med att Gud ska handla. Ett liv med en sådan förväntan i funktion lämnar inget utrymme för fruktan.