“Medan de fortsatte sin vandring mot Jerusalem kom de till gränsen mellan Galileen och Samarien. I en by stod tio leprasjuka en bit bort och ropade: “Herre Jesus, förbarma dig över oss!”

Han såg på dem och sade: “Gå till prästerna och visa att ni är friska!” Och medan de gick försvann deras lepra.

En av dem kom tillbaka till Jesus och ropade så högt han kunde: “Pris ske Gud, jag är botad!” Han kastade sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Mannen var samarier, ett av judarna illa omtyckt folk. Jesus frågade: “Botade jag inte tio män? Var är de nio andra? Är det bara den här utlänningen som kommer tillbaka för att tacka Gud?”

Och Jesus sade till mannen: “Stå upp och gå. Din tro har frälst dig.”

*Ja, detta är så härligt att läsa men också sorgligt. Den tacksamme kom alltså från ett av judarna föraktat folk. Än en gång passar Lukas på att påpeka att Guds nåd gäller alla.

Vidare: Jesus helade alla tio sjuka männen, men bara en kom tillbaka och tackade. Det är fullt möjligt att ta emot Guds välsignelser och vara otacksam- så var det med nio av tio män i detta tillfälle. Det vara bara en av tio som fick kära sig att hans egen tro hade spelat roll i sammanhanget! Det är bara tacksamma kristna som växer i sin tro på Gud.

*Salt och ljus, livets vardagsvaror, bevaras bara som brukade. Smaksätt med oss på jorden! Lys genom oss på världen! *B Karlsson