Lita på Herrens löften

Gud leder sina egna på ett förunderligt sätt. Vi tror så lätt, att vår kristna vandring skall bli ljus och lycklig, då vi gjort upp vårt mellanhavande med Gud och våra medmänniskor. Och detta är ju alldeles sant. Men det betyder ändå inte, att Herren inte ibland skulle föra de sina ut på stora djup.
Jesus själv råkade ut på så stora djup, att han svettades blod. Paulus blev så illa tilltygad av Satans ängel, att han trodde, att allt var slut. Luther berättar, att han hamnade i ett sådant helvetets gap, att om det lidandet varat någon minut längre, så hade han brutit samman lekamligen och andligen.
Då Gud på detta sätt leder sina utvalda, måste det ligga en stor välsignelse förborgad i lidandet. Vi märker också, att de människor, som Herren i sin nåd kunnat bruka alldeles särskilt, de har också varit sådana, som han själv genom stora lidanden berett för dessa uppgifter.
Vi kunde alltså säga, att lidandet är en ära för Guds barn.
Herren kan inte anförtro samma mått av lidande åt varje människa. Han kan inte sätta varje troende på ett lika svårt prov som trons fader Abraham, som med sina egna händer skulle slakta sin egen, älskade, ende son.
Föreställ dig ett ögonblick den bilden.
Egentligen kan ingen annan förstå den än en sådan far och mor, för vilken barnet är dyrbarare än deras eget liv.
Och det skulle dessutom gå till på det sättet, att fadern själv med egna händer skulle slakta sitt barn.
Men du lägger märke till med vilket lugn Abraham möter denna prövning. Berättelsen om hur far och son stiger upp på Moria berg och om deras samtal (Mos 22) hör till bibelns vackraste berättelser. Med vilken ömhet och förtröstan går inte Abraham denna väg, medan hans invärtes människa måste ha varit som sargad av tusen törnen.
Inte allas tro på Guds kärlek skulle ha kunnat uthärda en prövning av detta slag, men Abrahams tro höll. Han befann sig inte för första gången på trons väg. Bakom honom låg en lång vandring tillsammans med Herren.
Abraham hade lärt sig att sluta ögonen för allt synligt och blint lita på Herren. Det hade han lärt sig på erfarenhetens väg.
Så måste vi också många gånger göra, då allt det synliga ropar åt oss tvärt emot Ordets vittnesbörd, då det synliga inte på minsta sätt vittnar om Guds kärlek utan snarare rakt tvärtom.
Men den som gått Herrens väg har så många gånger stått inför sådana omöjligheter, att han småningom lärt sig att mera lita på Herrens löften än på allt det som syns.
En blind tro, som trots allt litar på Herrens absoluta kärlek, ärar bäst vår Gud.

Jag tackar dig, Herre, för att allt
som möter mig också denna dag
kommer av din kärlek. Också bakom
mina svåraste stunder finns din kärlek,
fastän jag inte förstår den. Stöd mig
i denna min tro. Upplys mitt förstånd
genom din helige Ande, så att jag fattar,
att det som nu känns allra svårast en
gång kommer att vara mitt största
tacksägelseämne. Lär mig förstå, att
det du låter mig gå igenom är en
nödvändighet, för att jag skall uppnå
den klarhet du en gång vill ge mig.

Bibelord  Rom 4:18-21  Ps 48:15

Från ”Tröstens Gud” av Urho M   /Maria