Ur boken: Den sanna historien om Bilderberggruppen
Daniel Estulin
Detta är bara några av de sätt som Bilderberggruppen har försökt att inbripa i länders inre angelägenheter:

Bilderbergarna tog beslutet åt USA att upprätta formella relationer med Kina innan Nixons regering gjorde det till en offentlig politik.

Vid ett möte i Saltsjöbaden, Sverige, 1973, enades bilderbergarna om att höja oljepriset till 12 dollar per fat, en 350-procentig stegring som hade för avsikt att skapa ekonomiskt kaos i USA och Västeuropa för att stötta oljebolagens minskade förmögenheter. Den uppfattade oljebristen utgjorde en del av bakgrunden till det iscensatta arabisk-israeliska kriget i oktober 1973, och utgjorde en förevändning för det formella godkännandet av viktiga prisöverenskommelser som framförhandlats före krigets utbrott.

År 1983 fick bilderbergarna ett hemligt löfte från den dåvarande “ultrakonservative” presidenten Ronald Reagan att överföra 50 miljarder dollar av de amerikanska skattebetalarnas pengar till tredje världen och till kommunistiska länder genom dess favoritkanaler, IMF och Världsbanken. Det löftet hölls mer än väl, och blev känt som “Bradyplanen”.

Bilderbergarna iscensatte beslutet att göra sig av med Margaret Thatcher som Storbritanniens premiärminister, eftersom hon motsatte sig det frivilliga överlämnandet av brittisk suveränitet till den europeiska superstaten som utformats av bilderbergarna. Och vi såg alla på med misstro när hennes eget parti sålde ut henne till förmån för Bilderberggruppens knähund, John Major.

År 1985 enades bilderbergarna om att ge fullt stöd åt Strategic Defence Initiative
(“Star Wars”), långt innan det blev USA:s officiella policy.

Vid deras möte 1990 i Glen Cove, Long island, New York, bestämde de att skatterna måste höjas för att betala av mer av skulden till de internationella bankirerna. En av förgrundsfigurerna inom Bilderberggruppen, president George H.W. Bush, godkände den skattehöjande “budgetöverenskommelsen” 1990, vilket gjorde att han förlorade presidentvalet 1992.

Under mötet 1992 debatterade gruppen möjligheten att forma allmänheten till att acceptera idén om en FN-armé som kunde, genom att andvända våld, ingripa i suveräna nationers inhemska politik och konfliktlösning. Detta Bilderbergförslag blev till förstasidesreportage i två av Canadas ledande tidskrifter, Toronto Star och National Post, under mötet 2006 i Ottawa.

Mångmiljonförsäljningen av Ontario Hydro, som vid den tiden ägdes och av kanadensiska staten, diskuterades för första gången på Bilderbergmötet i King City 1996. Kort därefter delades Ontario Hydro upp i fem oberoende företag och privatiserades.

Med början under mötet 1996 och med fortsättning fram till 1998, så hamnade Kosovo under bilderbergarnas mikroskop när de diskuterade bildandet av en större albansk stat till följd av “förvaltarskapet” över ett “oberoende” Kosovo, sönderdelningen av Jugoslavien (genom återlämnandet av dess norra provins, som har 350 000 etniska ungrare till Ungern) som del i en allmän omritning av gränserna i regionen (uträknad för att fortsätta den regionala instabiliteten och konflikten), och återuppbyggandet av förstörd regional infrastruktur för miljardtals dollar på västerländska skattebetalares bekostnad.

Läckta rapporter från mötet 2002 konstaterade att kriget i Irak hade försenats till mars 2003, vid en tidpunkt då varje tidning i världen förväntade sig att attacken skulle sätta igång under sommaren/hösten 2002.

År 1999 diskuterade parlamentsedamoten Kenneth Clarke, Martin S. Feldstein, chef för National Bureau of Economic Research, Stanley Fisher, vice vd för Internationella valutafonden (IMF) och Jean-Claude Trichet, ordförande i Frankrikes centralbank, “dollarisering” som nästa steg efter den enda europeiska valutan.

Bilderbergarna har diskuterat bildandet av ett asiatiskt block under Japans ledning, med frihandel, en enda valuta och en politisk union liknande den Europeiska unionen.

Splittringen av Canada som ett steg mot en amerikansk union var ursprungligen schemalagd till 1997, men oväntad mediebevakning i Toronto Star, Canadas mest populära dagstidning, under mötet 1996 i King City, tvingade gruppen att åtminstone skjuta upp sin plan. Den föreslagna uppdelningen av Canada beskrevs i ett flertal böcker i ämnet, inklusive New World Order: Corruption in Canada, en samling essäer redigerade av Robert O’Driscoll och Elizabeth Elliott (Saigon Press, 1994).  /Inlägget  från Nya Politiken.se 

Vakna, svenska folk. /Maria