Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Dagens artikel: Markus 10:29-30 Belöning, värderingar
Världen hatar Gud och det märks väl tydligt i våra dagar, eller vad säger du?
Markus 10: 29-30. Jesus svarade: “Sannerligen säger jag er: Ingen som för min och evangelii skull har övergett hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 30. ingen sådan finns, som inte skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.
Jesus försäkrade lärjungarna om att alla som ger upp något värdefullt för hans skull ska få tillbaka det hundra gånger om här i livet, fast inte nödvändigtvis i samma form. Någon kan t ex ha blivit utstött ur familjen för att han eller hon tagit emot Kristus men får i gengäld en större familj av troende. Samtidigt som vi belönas på det här sättet kommer vi dock att bli förföljda, eftersom världen hatar Gud. Jesus betonade förföljelsen för att påminna oss om att vi inte kan följa honom bara för belöningens skull.
Jesus förklarar för oss att våra nuvarande värderingar kommer att ställas på huvudet i den tillkommande världen.De som strävar efter position och inflytande kommer inte att få det i himlen. Den som lever enkelt här kommer att få en position i himlen. Att tjäna andra är inte så populärt idag, man skall helst klättra väldigt högt på karriärstegen och då man gör det så spelar det ofta ingen roll vem man skadar på vägen. Så har inte Jesus sagt att människan ska göra. Håll fast vid de värderingar som JESUS lär oss, vi som lärjungar har hela tiden mycket att lära!
Man ryggar till då man hör ordet BIBEL! Man blir arg då man hör namnet/ordet GUD! Man vill INTE höras talas om TRO!
Det är ju illa eller hur! Åtminstone tycker vi troende på Gud, Jesus, att det är illa att så få älskar Jesus och vill följa honom. Den attityden är så hård nu så det är verkligen svårt och farligt i vissa fall att berätta om TRO, ja, att ha en kristen tro.
Igen: –Kan vi prestera tro? Kan vi ta oss någonting? Kan vi skryta med vår tro? Jag svarar nej på de frågorna som många ställer sig. Man kan läsa i 1 Korinthierbrevet om vad Paulus säger om detta: ” Lägg märke till detta bland er själva, kära bröder. Det är inte många av er som har hög utbildning, inflytande i samhället eller kommer från en förnäm familj. I stället har Gud medvetet valt att använda sig av dem som inte har något att komma med, för att de människor som världen räknar med ska komma i skuggan.
…………..Därför är det helt ofattbart för många många människor, då man säger att man känner Gud, att man älskar Jesus, och vill leva för honom………………
Han har valt en plan som världen ser ner på och förlöjligar just för att förbigå dem som tror att de är något. Ingen ska någonsin kunna skryta med något inför Gud.”
FRÅGA GUD om HAN FINNS!Jag vet att han har skapat mig och att han älskar mig.
-Tänk, att jag skulle få uppleva att jag har en Fader i himmelen som älskar mig. Det är stort och mäktigt. Paulus säger vidare i 1 Kor 1:3 “Om någon vill skryta, så ska han bara skryta med vad Herren har gjort.” Ja så är det. Därför vill jag tala om vad Gud har gjort för mig. Och detta kan han göra för dig. Frälsa dig, hela dig, och lära dig allt du behöver veta om Vägen med Jesus.
/Den människa som inte har Anden kan inte förstå och inte ta emot de tankar från Gud, som den helige Ande ger. De låter oförnuftiga, eftersom bara de som har den helige Ande inom sig kan förstå dem. För alla andra är det helt ofattbart./ 1 Kor 2:14
1 Halleluja!Lova Herren, min själ!2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,lovsjunga min Gud så länge jag är till.3 Lita inte till furstar,till människors barn som inte kan frälsa.4 Deras ande lämnar dem,de blir jord igen. Den dagen går deras planer om intet.5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare,som sätter sitt hopp till Herren sin Gud,6 till honom som har gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem,som är trofast för evigt,7 som skipar rätt för de förtryckta och ger bröd åt de hungriga.Herren befriar de fångna,8 Herren öppnar de blindas ögon,Herren reser upp de nerböjda,Herren älskar de rättfärdiga,9 Herren bevarar främlingar och stöder faderlösa och änkor,men de gudlösas väg gör han krokig.10 Herren är kung för evigt,din Gud, Sion,från släkte till släkte.Halleluja!
Jaa HERREN är verkligen vår HJÄLPARE, den HJÄLP vi kan behöva ständigt. Jag tror att den troende verkligen vet att HERREN är NÄRA ALLA DAGAR. HJÄLP är livsviktigt och den kommer till den som ROPAR på HERREN. Det ser du i texten här ovan. Det kommer ju bråda och hemska tider här framöver, kanske snart. DÅ vet nog inte människor vad de ska ta sig till, KANSKE då att de ROPAR PÅ GUD. Kanhända att människor kan bli hjälpta och räddade från elände och förfall. Kanske många ändå går fel och inte vänder sig till Gud, avfallet kommer, finns nu, fast de kände HERREN?
1 Joh 2:15-17 Älska inte världen 15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. 16 Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.
Älskar du världen? VÄND om till HERREN och HANS NÅD, RÅD och HJÄLP!
Vi troende har alla ett speciellt vittnesbörd, om HUR vi blivit frälsta av nåd och hur vi gått vidare med Gud under vårt liv. Det finns ju väldigt många som inte ens hört ett vittnesbörd från någon och kan därför kanske inte sätta sig in i VAD tro är och VEM är GUD? Det finns i vittnesbörden inte bara om kärleken till Gud utan också berättelser om svåra saker människor gått igenom, men GUD har varit med och han räddar och läker.
Välkommen till fler vittnesbörd här på denna sida i denna kategori: Vittnesbörd. Läs också nedan: *Tröstens Gud*.
Allt med Honom”Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” Rom 8:32
Ingenting är så svårt att tro, som att Gud älskar oss också när vi inte på minsta sätt får känna hans kärlek. Ibland får vi erfara, hur Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande. Då är Herrens närvaro verklighet för oss, och vi får liksom dricka ur ljuvlighetens ström. Då förstår vi bra, att Anden vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. Denna nåd får vi emellertid inte alltid erfara. Vi får uppleva mycket torra tider. Vi får erfara svåra inre anfäktelser. Herren förefaller att vara så långt ifrån oss.
Då bör vi gå till Guds Ord och hänga fast vid löftena utan att fråga om lov vare sig av vårt eget bedrägliga hjärta eller av själafienden. Då vi tror, att vi är föremål för Guds kärlek, fastän vi ingenting känner, ger vi stor ära åt Herrens löften. Han som inte skonade sin enfödde Son, utan utgav honom för oss, hur skulle han kunna förändras, då vi lever ett liv, fullt av mångahanda bedrövelser? I Herren finns ingen förändring. Liksom han en gång skänkte oss sin Son, skulle han inte nu skänka oss allt, vad helst vi behöver?
Någon har sagt: Också dessa sorger och bedrövelser har han under tårar köpt oss. I bedrövelserna är vi alltid böjda att tro, att de kommer oss till del därför att Gud inte älskar oss. Och dock är det rakt tvärtom. Den hand som stundom måste svänga gisslet, är genomborrad för våra synders skull. Detta borde vi komma ihåg, när vi har det riktigt svårt.
Paulus fann behag i bedrövelser, misshandel, nöd och förföljelse, uttryckligen därför att han bakom allt detta såg sin Herres kärlek. Om det inte hade varit så, hade han inte någonsin kunnat finna behag i det. Också detta var således för honom Herrens gåvor.
Den som kan ha den inställningen till sitt livs små och stora prövningar, har verkligen vunnit seger i detta livet. Till och med lidandets vågor bär honom och för honom bara djupare in i Guds kärlek. Detta förutsätter dock en mycket djup kännedom om vår Frälsares Jesu Kristi kärlek. Men den har vi ju lov att sträcka oss efter. Och vi har ju löftet, att vi en gång skall uppnå denna förståelse. En gång i evigheten ser vi att vårt liv helt behärskats av Herrens kärlek, både under mörka och ljusa tider, både i bedrövelse och när vi med fröjd sjungit tacksägelsesånger.Herre, förverkliga denna nåd också i mitt liv, så att jag bakom alla mörka moln endast ser din kärlek och din nåd också i de svåraste förhållanden. Bibelord Rom 8: 1-17.-
Tack till min youtube-vän Evangelion! När man inte känner Jesus är man mer lätt att lura än då man känner Herren Jesus Kristus. Det är så mycket i samhället som är hårt och svårt och därför behöver man veta hur Gud vill att man skall välja rätt sida. Väljer man att gå med Jesus får man vägledning hela sitt liv, väljer man att gå med världen kan det gå väldigt illa. Man kan också som kristen råka ut för satans hat,list och prövning på många vis men: GUD HJÄLPER I ALLT.
Här på denna sidan vill jag sprida så mycket som möjligt om ÄMNET TRO: Tro på JESUS…. och mycket mer kan tas med här. Vi lever i ände-tiderna, ja, och det är svårt för människor att greppa det, de ser det inte och läser inte av världen så som vi kristna gör. Jodå, många är s k ’vakna’ men kanske inte har så mycket av bibelns kunskapsmöjligheter i sin värld. Här finns varje dag någon slags kunskap att hämta, och jag hoppas att du tar vara på Guds-ordet vi vill dela här.
Alla borde klappa i händerna och tacka Gud, höja rop och glädje till Herren. Men ack, man kommer bara allt längre och längre ifrån honom i denna världen. Denna världen är ett stinkande kloakhål då det gäller mycket av det som vi upplever och ser och hör i vår omgivning. Bara hos Jesus finns det ro från ångest och oro. LÄMNA ALLT TILL JESUS.
Alla borde klappa i händerna och få erfara den ro och frid och glädje och tillit som man får då HERREN är med.
Ty Gud är kung över hela jorden, men människor tror inte på det, de är sig själv närmast och uppträder själva som kungar och furstar.
Guds ord, Bibeln är det enda vi behöver när det gäller TRO, Kunskap. Vi behöver bara det som kan ge oss rätt svar på de frågor vi kan ha. Guds undervisning går INTE att jämföra med de nyaste fina predikanter som som ständigt dyker upp och inte vet vad som är bak och fram på en bok. Vi behöver vördnaden inför Guds ord, det som Gud sagt är hans ord till oss! Vi behöver endast det skrivna ordet, och då är det inte de nyaste finaste skinande biblarna och översättningar i massor och tillägg på tillägg som pålägg.Man kan säkerligen redan eller snart läsa AI-inspirerad bibel också, och annat tokigt.
Det finns de äldre biblarna, det finns biblar med förklaringar, det finns biblar med bilder och texter som visar olika händelser och då Gud/Jesus som våra förebilder på många vis. Man kan läsa bibeln på datorn med olika program, men kolla upp vad som är vad. MEN: MÅNGA MÅNGA vill ha de NYASTE videorna, de nyaste predikanterna, som ofta är FALSKA PROFETER som gör Guds ord till ett 2:a eller 3:e oviktigt ord eller till otäcka LÖGNER.
Glädje, ja, det är en glädje att få vara ett Guds barn, även om tro inte alltid är vad andra tror att det är. Här i sångerna ser vi glädje som vi har, vi som tror på Jesus och livet med honom, för alltid!
Gud är god uti den ljusa stunden, när mitt öga ej ett moln kan se. Gud är god, när utav tvivel bunden ångestfullt om hjälp jag synes be. Gud är god, när jordisk fröjd och lycka göra stigen banad för min fot. Gud är god, när livets stormar rycka undan allt jag här mig stödde mot.
Gud är god, när hopp och tillit brusa som en mäktig flod ur hjärtat fram. Gud är god, när man min fröjd vill grusa, och mitt hopp tycks komma blott på skam. Gud är god i livets alla öden, hur på jorden än de växla må. Gud är god och trofast in i döden, ständigt håller Han att lita på. E.A.
Gud är god genom alla tider om man bara lär sig vem han är och att älska honom, då går man igenom det som är svårt med Herren i sitt hjärta, och tvivlar inte på att han är med i allt.
Du är FRI då du är frälst och lever så som Gud vill, alltså efter hans vilja.
Sök Jesus innan det är för sent!!!
Ps 37:39 De rättfärdigas frälsning kommer från Herren, han är deras borg i nödens tid.
Hur vet vi att vi är uppriktiga inför Gud, när vi ser stora gudsmänniskor avslöjas som lögnare och bedragare? Vi behöver vända oss till Gud med uppriktiga hjärtan, läsa hans Ord och låta den Helige Ande levandegöra det för oss.
Denna artikel publicerades först påJon-Ares sida The Holy Remnant.
Ja, det går en dom över oss just nu. Många blir avslöjade som falska lärare och profeter. Många faller i uppenbar synd. En del vänder om och blir förlåtna, andra går ännu djupare i sin synd. Lögn och bedrägeri avslöjas, dolda motiv kommer fram i ljuset, köttets gärningar uppenbaras och kvar står en förvirrad församling.
Så hur vet vi om vi går rätt? Guds ord har sagt att det skall visa sig vem som är rättfärdig och vem som är orättfärdig, vem som tjänar Herren och vem som inte gör det.
”De skall vara mina, säger HERREN Sebaot, min egendom på den dag då jag utför mitt verk. Jag skall visa medömkan med dem så som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Malaki 3:17)
”Den vanliga uppmaningen att du ska ’följa ditt hjärta’ kan leda dig helt vilse, om inte Guds Ord får fylla det.”
Petrus talar om att domen börjar med Guds hus.
”Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” (1 Petrusbrevet 4:17)
Ja, hur blir det med dem som varken lyder Guds evangelium, eller ens läser det?
Ordet är ljuset på din stig
Vi skall vara som judarna i Berea,1 som jämförde allt vad som sades med Skriften. Det finns bara en fast grund att bygga på, och det är Jesus, den fasta klippan. Som Johannesevangeliet berättar, är Jesus Ordet som blev kött och som profeterna och lagen profeterade om. Det skrivna Ordet är vad vi har att jämföra all företeelse mot.
Vi kan inte bedöma någon händelse, predikan eller uppenbarelse efter känslor och egna tankar, eftersom vi vet att hjärtat är en bedräglig ledstjärna. Den vanliga uppmaningen att du ska ”följa ditt hjärta” kan leda dig helt vilse, om inte Guds Ord får fylla det. Såhär skriver profeten Jeremia:
”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” (Jeremia 17:9)
Det enda vi har är Ordet och bönen, där den Helige Ande undervisar och leder oss. Allt som har skrivits ned i Bibeln är skrivet till undervisning för oss som har världens slut inpå oss2. Tänk på de mäktiga orden! Jesaja och Mose, Paulus och Petrus skrev allt för oss som lever i den här tiden av dom. Vi har fått hela uppenbarelsen nedskriven genom den Helige Ande.
Därför är Skriften vår fasta hållpunkt. Jesus är Ordet. Ordet är sanningen och Sanningen är Jesus. Ordet är en lampa för våra fötter, Jesus är ljuset som lyser upp vår stig. Då vandrar vi inte i mörker. Vi är dagens barn och ljuset, som är Ordet, Sanningen och Livet, det vill säga Jesus, är med oss alla dagar intill tidens slut,3 genom den Helige Ande.
Guds Ord är avgörande
Vi ser mörker avslöjas till höger och till vänster. Så hur vet vi att vi står rätt? Hur vet vi att vi är uppriktiga inför Gud, när vi ser stora gudsmänniskor avslöjas som lögnare och bedragare? Vi behöver vända oss till Gud och komma inför hans tron med uppriktiga hjärtan. Vi behöver läsa Guds Ord och låta den Helige Ande levandegöra Ordet för oss.
Mer och mer förstår vi hur litet vi kan göra för vår egen frälsning, hur litet vårt eget förstånd klarar hålla reda på allt bedrägeri och skilja det från sanning. Ju mindre vi litar på vår egen förmåga, ju mer börjar vi lita på Guds förmåga i oss. Det handlar om att vara ledd av Anden och inte av köttet. Om vi böjer oss för Ordets sanning och bekänner oss till honom, kommer Guds nåd att fostra oss. Vi kommer då att avsäga oss all världslighet och köttsliga lustar, så att vi kan leva gudfruktigt i den tid som nu är.
”Därför ber jag er, vänner, att själva studera Skriften och låta den Helige Ande undervisa er utifrån den smörjelse vi fått.”
Det är lätt för oss att döma andra utifrån köttet, att utifrån vårt eget kött bedöma och fördöma. Därför är vi i stort behov av den Helige Andes hjälp. Men om inte Anden får Ordet att arbeta med, är det lätt att gå vilse. Den Helige Ande har kommit för att förhärliga Jesus, för att påminna oss om allt han sagt, och föra oss fram till hela sanningen.
Är man däremot beroende av predikningar och undervisning från sin pastor eller lärare, blir det snart svårt att avgöra vad som är rätt. Därför ber jag er, vänner, att själva studera Skriften och låta den Helige Ande undervisa er utifrån den smörjelse vi fått. Enligt Johannes lär oss smörjelsen om allting:
”Ni har en smörjelse från den Helige och känner alla sanningen.” (1 Johannesbrevet 2:20)
”Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” (1 Johannesbrevet 2: 27)
Allt handlar om kärlek till Sanningen, som är Jesus själv. Om vi älskar sanningen så är vi kända av honom, och om vi tjänar Sonen kommer Fadern ära oss.4 Vilken stor tanke!
Men vad händer om vi inte känner sanningen? Paulus varnar om den laglöses, Antikrists, ankomst som ska ske i den sista tiden:
”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta.” (2 Tessalolikerbrevet 2:9-10)
Hur vet vi den rätta vägen?
Hur vet vi att vi tillhör Herren och att vi är uppriktiga och sanna lärjungar? Det finns några punkter som jag har som tröst:
Jag har låtit Guds Ande få döma mitt hjärtas alla uppsåt och tankar genom Ordet. Vi får inte vara rädda när Gud uppenbarar våra synder och orättfärdighet. Det är nåd från Gud när Han avslöjar våra hjärtan.
Jag har tillåtit Guds Ande gå till doms med mina köttsliga synder.
Jag har bekänt mina synder inför min Fader.
Jag har låtit Jesu blod rena mig från all uppenbar synd.
Jag lever nu med ett rent samvete inför Gud och människor.
Jag låter Ordet och Anden helga mig från allt som ligger fördolt i mitt hjärta och som tas fram i ljuset.
Vi behöver ställa oss frågorna: Är det i min egen kraft jag vandrar inför Gud? Eller vandrar jag i ljuset i kraft av Anden? Vandrar jag efter köttets sinne eller Andens sinne? Vi behöver kunna säga: ”Jag har korsfäst mitt kött, och nu gör jag det dagligen, för att följa i hans fotspår.”
Jag förblir i Jesus och han förblir i mig, och då bär jag frukt.5Då är det inte genom min ”mäktiga” styrka och kraft jag helgas, utan genom Anden. Sakarja 4:6 säger: ”Inte genom styrka eller kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” Det är alltså när vi vandrar i Anden som vi förvandlas och övervinner villfarelse, lögn och andra köttets gärningar.
Om du älskar Jesus, älskar du Sanningen. Den som tror på honom skall bli frälst, och om vi håller ut intill änden får vi se frälsningen uppfyllas.6Vi har blivit nya skapelser i Kristus och vi har vänt oss bort från mörkret och dess gärningar.7 Vi lever inte längre som hedningarna, efter vårt eget hårda hjärta och mörka förstånd, utan vi låter Kristus få lysa upp hela sitt tempel, som är vår kropp.8 Om du är uppriktig i din tro, älskar Herren av hela ditt hjärta, själ, kraft och förstånd,9 då ser han det och du är trygg i Kristus. Han har sagt i sitt ord:
”Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.” (Jesaja 42:3)
”Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger.” (Matteus 12:20)
Nej det är inte lätt att ha en tro på Gud/Jesus. Det fordrar mycket arbete från oss själva. En vanlig dag är ofta inte en ’vanlig dag’. Det kan vara kamp, glädje, tårar, avsked, stress, oro, förnedring, sorg, ..ja listan är lång över vad man kan råka ut för. Det verkar som om satan,
den ormen, jobbar för fullt nu för att många människor skall må dåligt. MEN.. vi har ju vårt Hopp om en ny dag med lindring och ork, Gud hjälper i allt.
1 Pet 3:15
Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.
Heb 3:6
Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.
Heb 6:11
Men vi önskar att ni var och en ska visa samma iver att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,
Ett levande hopp
1 Petr 1:3-5 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, 4 till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. 5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
Ps 69:21
Förakt har krossat mitt hjärta, jag är sjuk. Jag hoppades på medlidande men fick inget, på tröstare men fann ingen.
Så många bland oss alla som INTE funnit tröst från andra människor, MEN har sin tröst i GUD! Många människor KÄNNER INTE GUDS KÄRLEK och inte HOPPET HAN GER. De, Den, som INTE TROR på Gud den går under, den ville inte veta av Guds hjälp eller VISSTE inte att den möjligheten fanns. MEN DE ONDA smider EGNA PLANER och vänder sig INTE till Guds kärleks råd. -De går under.
Det är många frågor man har över HUR det kan bli och vara som det är? På jorden får vi lida säger Gud, och med honom får vi en gång vila ut.
FORTSÄTTNING på Artikel idag 6/1-2024. Det NYA FÖRBUNDET:
Det är helt klart att detta nya förbund är annorlunda än det som blev avskaffat, eftersom den inte skulle vara ”ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder”. Skillnaden ligger i den förståelsen att det nya förbundet inte lovar judarna något geografiskt land.
Istället kommer varje människa som tror på Jesus, grundläggaren av det nya och universella förbundet, till att få del av Gud. Judarna avvisar fortfarande Messias Jesus och hans förbund därför att det inte lovar dem ett geografiskt land, eller tillåter dem privilegiet att upprätta det världsomspännande sionistiska kejsardöme de vill upprätta.
Som H.G. Wells har skrivit:
”Judarna letar efter en särskild frälsare, en messias, som skall göra människan fri i processen att återställa det ärofulla Davids och Salomos riken och tvinga världen att underkasta sig den välvilliga judiska stövelklacken.” (Wells, The Outline of History)
DET UTVALDA FOLKET
Guds val föll aldrig på det judiska staten som många fortfarande tror. Bibeln säger i verkligheten att Gud valde en man, Abraham, som var aramé och inte jude, för det fanns inte något israeliskt land före Abraham. Det är därför fel att tro att judendomen är en ras. Moses betonade detta genom att säga till judarna:
”Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: Min fader var en hemlös aramé…” (5 Mosebok 26: 5).
Meningen med Abrahams kall var skapandet av en andlig miljö för att ta emot Messias. Guds mening var inte att välja ut ett folk på politiska skäl, men för att sända Messias, som ”kom till sitt eget och hans egna togo icke emot honom.”
”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn.” (Joh. 1:1-12) Enligt kristen teologi är därför Guds folk internationellt och bygger på tron på Jesus.
Tidigare hade Jesus sagt till judarna:
”…ty om I icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder.” (Joh. 8:24)
Vidare sade Jesus till dem:
”I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.” (Joh. 8:44)
”Vad säger vi till dem idag? Enligt Bibeln är Jesu lärjungar de sanna judarna och kyrkan det äkta Israel. Fördömer inte Jesus hebreerna som falska judar och synagogan som Satans hus?” (Upp. ”2:9; 3:9)
Detta är anledningen till att Paulus säger:
”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3:29)
”Han inbjöd därför judarna att omvända sig till tron på Jesus, för att därvid bli medlemmar av Guds folk.” (Rom 11: 23).
Det är därför inte tal om att förkasta judarna som människor, men Israel som stat. Judarna är tvärt emot inbjudna att träda in i Jesu hjord för att bli en del av Guds universella folk!
Den kristna kärleken till nästan förbjuder oss att låta dem begravas i sina egna fel, genom att uppmuntra dem till att tro att de är Guds utvalda folk, tillbaka i det heliga landet. För vi måste förstå att judarna, som ännu förnekar att Jesu är Messias, bär inom sig Antikrists säregna karaktär. Som Johannes förkunnade:
”Vilken är ’Lögnaren’, om icke den som förnekar att Jesus är Kristus. Denne är Antikrist…” (1 Joh. 2: 22).
Både kristna och muslimer erkänner Jesus som Messias. Muslimerna betraktar honom dock bara som en profet och inte som Guds son. Vi finner också anhängare till Jesus i buddhismen och hinduismen, men där är han betraktad som en vishetslärare och inte Guds Son. Den som inte bekänner Jesus som Guds son är enligt Bibeln och Johannes att betrakta som en liten antikrist! (Se bibelordet i början).
Johannes profetia om Antikrist kan inte gälla de som tror att Jesus är Herre, men däremot de som förkastar honom som Messias. Antikrists säregna egenskaper kan bara finnas hos judarna, som rakt av förnekar Jesus, och väntar på en annan messias, nämligen Antikrist.
Vi får inte bli förvånade över denna radikala förändring i judarnas öde. Låt oss komma ihåg vad Jesus sade då en romersk officer uttryckte sin tro på honom:
”Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.” (Matt. 8:11-12).
Begreppet ”det utvalda folket” blev därför, med Jesu ankomst, förändrat från att gälla ett fanatiskt stamfolk till att bli en internationell realitet. I texten ovanför fördömer Jesus ”rikets barn” (Israel) därför att de vill tolka judendomen på ett politiskt och rasistiskt sätt.
Detta är orsaken till att Jesus vägrade att bli konung i en judisk, politisk stat: ”Mitt rike är icke av denna världen”, sa han. Många judar anklagar honom ännu för att han inte ville leda den sionistiska rörelsen mot romarna. De menar att om han hade varit ”en god jude” skulle han ”förstått och haft medlidande med de judiska män, kvinnor och barn som hade litat på honom på grund av hans övernaturliga krafter.”
De hoppades, precis som Judas Iskariot och zeloterna att han skulle bruka dessa krafter för att tjäna Israels politiska kungadöme, därav deras besvikelse och sorg. Johannes talar om för oss vad som hände efter undret med de 5000 som blev mättade i öknen:
”Då Jesus förstod att de tänkte komma och ta honom med våld för att göra honom till konung, gick han från dem och upp på berget, han själv allena” (Joh. 6:15).
Motsättningen mellan Guds rike och Israels rike är tydlig i Jesu tal, där han anklagar det sionistiska rikets söner och dömer dem till att kastas ut ”i mörkret därutanför” (Matt. 8:12).
En av sidorna av konflikten är rikets universalitet. Jesus förklarar att universaliteten betyder att alla människor är välkomna i Guds rike, oavsett deras ras eller språk. Men för judarna betyder det att de är en överklass, och att de är förbehållna universella privilegier.
Allaredan hundratals år före Kristus hade profeterna utvidgat utvaldheten till att gälla alla raser. Gud talade genom profeten Jesaja 800 år f.Kr., och sade:
”den tid kommer, då jag skall församla alla folk och tungomål; och de skola komma och se min härlighet.” (Jesaja 66: 18-21) Detta val av präster från olika länder bland de ickejudiska länderna är ett obestridligt bevis på äktheten av Jesu Kristi universella prästerskap. Vilken slutsats kan vi dra av detta? Paulus svarar; ”Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det…” Med de utvalda menas Jesu lärjungar.
ISRAEL: ETT TECKEN I TIDEN
”Sionism är ett uttryck av judarnas vägran att assimilera sig. Om judarna har lidit, är det bara för de har ansett sig vara ett utvalt folk.” Så säger en okänd författare.
Eftersom judarna som är samlade i Palestina från alla håll i världen inte är Guds folk tillbaka i löfteslandet, vad är då den profetiska meningen med med återupprättelsen av en judisk stat? Det är ”ett tecken i tiden.” I religiösa kretsar är det ofta tal om ”tidens tecken,” utan att det preciseras vilka tider som menas med ”tidernas ände.” Jesus talade om dessa tider genom att säga:
”Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24)
Tiderna som omtalas är därför tidernas ände för hedningarna, och Israel är ett tecken på slutet av den tid som är uppmätt för dem. Sedan Jesus kom ned till jorden är de människor hedningar, som förnekar att Jesus är Messias. Denna förnekelse gör dem till en symbol för hedendomen i alla dess aspekter. Detta är Antikrist.
Då judarna förbjöd apostlarna att tala om Jesus, bad apostlarna till Gud och sade:
”Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar.”
Ordet ”mot” avslöjar det antikristliga sinnelag som bor i Israels folk. Detta sinnelag var aktivt redan före upprättandet av en judisk stat. Detta är orsaken till att Johannes säger att Antikrist skulle komma i framtiden, men att antikrists ande, som är förkastandet av Jesus och alla redan var i världen på hans tid, i judarna som motarbetade Kristi apostlar.
”Ty var en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud och den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört, att han skulle komma, och som redan nu är i världen.”
Som Paulus säger:
”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.” Denna hemlighet håller just nu på att manifestera sig och kommer att vara som starkast vid Antikrists tillträde, den som Paulus kallar ”fördärvets man.” (2 Tess. 2:7)
Vid tidernas ände skall det uppenbaras för oss att Antikrist visar sig och gör stora tecken och under som Jesus sade: ”för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.” (Matt. 24,24). (Judarna vill ha oss att tro att Israels återuppståndelse är ett stort ”tecken och under och en uppfyllelse av profetiorna i det Gamla Testamentet.”) Men vi vet att de profetior som de håller fram handlar om judarnas tillbakakomst från exilen i Babylonien under det sjätte århundradet f.Kr. Vi får inte låta oss bedras på denna punkt.) Denna gång är det inte Gud som har gett dem landet, de har stulit, konfiskerat och bedragit för att de själva skulle få det.
Just nu är tiden inne till att förstå profetiorna i det Nya Testamentet angående slutet på hedningarnas tider, före Jesu tillbakakomst. Vi kommer till att upptäcka vilka dessa hedningar är. Jesus sade om denna tid:
”När I nu fån se förödelsens styggelse, om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats – den som läser detta, han give akt därpå.” (Matt. 24: 15).
Johannes talar också om Antikrists sista uppträdande (Joh. Upp. 17: 8). Den kommer till stånd i de ”heligas läger” eller det heliga landet, Palestina, och särskilt i den ”älskade staden”, där det enligt Johannes uppenbarelse är Satan, och inte Gud, som skall samla Antikrists anhängare från världens alla hörn till strid, inte för att skapa fred. (Upp. 20: 7-9)
Återupprättelsen av staten Israel, vars innevånare kommer från ”världens fyra hörn till det heliga landet”, är ett tecken på apokalyptiska tider. Dess närvaro ger förvarsel om Antikrists planer. Nu är tiden inne att försöka förstå Johannes gåta:
”Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex.” (Upp. 13: 18)
Detta är Antikrist.
DEN KRISTNES HÅLLNING
Hur skall då en kristen förhålla sig till den nuvarande israeliska staten? Tiden har kommit för att tänka efter, för att därmed kunna använda dessa ord som av Uppenbarelseboken är riktade till de som fortfarande vill vara Jesu vittnen:
”Och mig blev sagt: ’Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.” (Upp. 10: 11)
När Gud i våra apokalyptiska tider har sänt en befallning till sina apostlar, där han åter ber dessa att profetera emot hans fiender, så är det därför att de flesta apostlarna är bedragna av Antikrist, som de inte igenkänner. Istället för att hota honom har de inlett goda förbindelser med honom. Johannes uppenbarelse påminner dem därför om deras plikter som apostlar och vittnen: Efter att ha varit tysta, bör de åter tala mot Kristi fiende Israel. Då Kristus Jesus kom blev han inte emottagen av sitt folk. Men hans eget folk tar gärna emot Antikrist….
Inte några kristna kan erkänna legitimiteten av en israelisk stat i Palestina utan att förneka sig själva som kristna, ty om man gör det, medger de samtidigt att Kyrkan inte är det sanna Israel och att Jesus inte är Messias.
Jesus sade: ”Ingen kan tjäna två herrar.” Vi kan inte tjäna Jesus Kristus och Israel på samma gång. Vi kan inte behålla vårt vittnesbörd om Jesu Kristi som sann Messias utan att fördöma Israels falska messianism. Detta vet judarna. I en så viktig sak är tystnad och neutralitet ett tecken på ljumhet:
”Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3: 15-6)
Du måste därför göra ett val, och sedan blir vi dömda utifrån våra gärningar. Det är inte genom att erkänna Israel en kristen visar sin trohet, utan genom att inbjuda judarna till att erkänna Jesus.
JESUS LEVER!Maria: Denna artikel är jätteviktig, ja den är både populär och hatad. Man vill inte tro på Jesus.
Åsikt? Kommentera gärna, även om jag inte kan svara så korrekt som just du vill. Artikeln säger allt du måste veta.
En del av dagens kristna ställs inför ett samvetsproblem på grund av den nuvarande staten Israel. När folk tänker på det som judarna kallar förintelsen, skyndar man sig att erkänna denna stat, medan en del inte vill göra det av två orsaker:
På grund av att de har insett de oförrätter som gjorts mot det palestinska folket, som med våld har fördrivits från sitt land.
Av orsaker förbundna med kristen tro och vittnesbörd. Eftersom detta är ett väldigt känsloladdat ämne, med upphov till att väcka starka reaktioner, skall det på förhand sägas att problemet ej här behandlas i en antisemitisk anda, utan är framställt utifrån ett lidelsefullt intresse för social och religiös rättvisa. Vi är för religiös frihet för alla, och var som helst i världen, även i Israel, där vi hoppas att dessa, flera miljoner i exil – kristna och muslimer – tillåts återvända av de israeliska myndigheterna, som nu vägrar att repatriera dem därför att de inte är judar.
För att klargöra problemet måste vi ställa oss följande fråga: Vad betyder erkännandet av staten Israel för en kristen? Är dess tillkomst i Palestina att betrakta som ett ”fait accompli” (fullbordat faktum)? När det gäller detta som en historisk händelse, kan man inte göra annat än att märka dess närvaro i Palestina – och bara sedan 1948 som en oerhört viktig politisk fråga, då Förenta Nationerna, en världslig institution, gick med på att erkänna staten Israel.
Men är denna närvaro på palestinskt område legitimt? Låt oss ta ett exempel: Någon besitter ett stulet objekt. Vi erkänner att han är i besittning av detta objekt, men kan vi godta detta faktum genom att erkänna ”legimiteten” av detta utan att begå en allvarlig orättvisa?
På detta sätt är det med det samvetsproblem vi kristna ställs inför i denna fråga: Kan vi godta legimiteten av staten Israel i Palestina? När vi talar om legitimiteten av en stat hänvisar vi till en historisk rätt i ett bestämt land. I Israels fall handlar det också om en biblisk rätt i så fall. Vi måste därför tala om Israels historiska och bibliska legitimitet.
DEN HISTORISKA LEGITIMITETEN
Man kan inte finna historiska argument som är tillräckligt gällande för att rättfärdiggöra en israelisk stat i Palestina de ca sista femtio åren. Detta land tillhör palestinierna, precis som alla andra länder tillhör sina befolkningar. Fyra miljoner palestinier kräver sina lagliga historiska rättigheter över palestinsk mark. Dessa rättigheter är tidiga, och Bibeln nämner Palestina och palestinierna. Deras krig mot de judiska angriparna är kända (1 Samuel 28).
Innan Jesus kom försökte judarna flera gånger att skapa en israelisk stat i Palestina på palestiniernas bekostnad. Denna stat tog formen av ett kungadöme ca 1000 f. Kr. Men efter mindre än fem år blev kungadömet delat i två: Nordriket i Samarien och Sydriket i Judéen. Senare försvann båda dessa riken. Det första blev förstört av assyrierna 772 f. Kr. 200 år efter sitt upprättande, medan det andra blev utplånat 586 f. Kr. av babylonierna, ca 400 år sedan det upprättats. Judarna landsförvisades därefter till Babylonien och bara ett litet antal av dem blev kvar i landet. Ursprungsbefolkningen, palestinierna, blev däremot kvar i Palestina.
Det judiska kungadömet återuppstod inte förrän Herodes den store kom till makten år 37 f. Kr., ca 100 år senare, år 70 e. Kr., då det blev erövrat av Titus romerska trupper. En del judar (några få tusen), huvudsakligen från Jerusalem, blev tagna som krigsfångar av romarna. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att judiska bosättningar fanns över hela det romerska imperiet redan före år 70. Bara i Alexandria bodde det över 1 miljon judar.
Efter upproret mot romarna år 135 var det mest Jerusalem-judarna som fördrevs, men det fanns många nog kvar i Palestina för att bilda ett religiöst center – dock inte i Jerusalem. Landets ursprungsbefolkning, palestinierna, blev kvar.
Nästan 2000 år senare, 1948, upprättades en ny israelisk stat i Palestina. Denna stat gjorde anspråk på landet på bekostnad av palestinierna som alltid hade bott där. Judarna, som vände tillbaka i stora mängder från hela världen, kastade ut palestinierna med våld. De fick överge sina hem under tragiska omständigheter. De blev landsförvisade och var tvungna att fly till de omgivande arabländerna och var hänvisade till att bo i tält under eländiga förhållanden. FN och stormakterna var behjälpliga vid den judiska invandringen till Palestina när palestinierna tvingades ut, främst USA och Sovjetunionen.
Den 14 maj 1948 blev så staten Israel proklamerad. En kvart efter utropandet erkändes den nya staten av stormakterna, som om Palestina och palestinierna aldrig hade existerat.
Ändå är de historiska bevisen klara och överväldigande (4 Mos 13: 21- socialt, kulturellt, traditionellt, samtida pengar osv.) Vi lägger märke till att de som stöder Israel har dåligt samvete för judarnas skull, och för att lätta sitt dåliga samvete röstade de för en judisk stat i Palestina. Men rättvisa kan inte uppnås genom att förvägra palestinierna deras legitima rättigheter till fördel för andra. Som redan nämnts kan man inte disponera något som tillhör en annan.
För att ta ett exempel: en amerikan och en ryss har inte rätt att disponera palestinsk jord, som självfallet inte tillhör honom. En fråga kan därmed ställas till de som vill tillfredsställa sitt dåliga samvete genom att placera judarna i ett judiskt hemland: Varför inte ge dem en bit av deras eget land som de kan disponera fritt?
Det vanliga svaret är påståendet om biblisk legitimitet. Enligt denna har israelerna en biblisk rätt till Palestina. På detta sätt förflyttas vi från en historisk till en andlig, eller teologisk plattform, och detta ofta av människor som varken vill ha med Bibeln och teologin att göra. Man kräver att vi som kristna måste erkänna att sioniststaten Israel har en biblisk rätt att besitta landet.
Dagens pastorer uppmanas till att vittna till deras fördel som öppet förnekar att Jesus är Messias och som väntar på en egen messias, Antikrist. Denna fordran lägger man fram i den heliga Bibelns namn. Judendomen är varken en ras eller ett geografiskt land, utan en religion. Judar kan bara finna frälsning på ett sätt, genom Jesus Kristus. Sett från kristen synpunkt är det lika absurt att erkänna en judisk stat för judar som att erkänna en stat för kristna!
DEN BIBLISKA LEGITIMITETEN
Många kristna stöder Israel därför att de i god tro menar att de hjälper Guds utvalda folk att resa tillbaka till ”löfteslandet.” Vi anser därför det är viktigt att påminna om vem som är Guds folk och vad löfteslandet är i ljuset av evangeliet.
LÖFTESLANDET
Palestina är inte ett land som av Gud är bortlovat till dagens israeler. Grunden till det er följande:
Löfteslandet er en andlig symbol, inte en geografisk realitet.
Löftet gavs på vissa villkor.
LÖFTESLANDET ÄR ANDLIGT
Gud lovade Abraham och hans ättlingar ett land. Men begreppet ”löfteslandet”, som tänkt av Gud, blev genom alla århundraden förklarat av Bibeln på detta sätt: Det skulle till slut framträda som en andlig realitet, inte som en geografisk plats.
Därför sägs det i Hebreerbrevet:
Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på ’staden med de fasta grundvalarna’, vars byggmästare och skapare är Gud. (Hebr. 11: 9-10).
Landets andliga karaktär har sina rötter i det Gamla Testamentet. Således var det inte tänkt att Levi stam skulle få något av landet. Gud var dess del. Bibeln säger om detta:
Men åt Levi stam gav Mose icke någon arvedel. HERREN, Israels Gud, är deras arvedel, såsom han har sagt dem. (Jos. 13: 33)
Dessutom säger Psalm 37: 11: ”Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” Vi kan inte säga att alla israeler som lever i Palestina idag är ödmjuka och rättskaffens. Vidare kan man finna dessa egenskaper var som helst.
Jesus förklarar detta med att säga att Guds rike inte är synligt eller av politisk art, men att den finns i den troendes hjärta. När fariséerna frågade honom när Guds rike skulle komma, visste han mycket väl att de då menade det universella-politiska sionistiska kejsardömet. Han svarade:
”Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen, ej heller skall man kunna säga: ’Se här är det’, eller: ’Där är det.’ Ty se, Guds rike är invärtes i eder.” (Luk. 17: 20-21).
I modern judendom finner vi många rabbiner som stryker under löfteslandets andliga dimension. Följande utsaga av den välkände rabbinen Jonathan Eybeschutz är typisk:
”Det är skrivet: ’Så skolen I få bo det land som jag gav åt era fäder, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.” (Hes 36:28) Detta skulle gälla nutid, anser han.
Gud lovade Abraham att ge honom Kaanans land – men när Sara dog hade han inte något land att begrava henne i. På vad sätt blev då löftet uppfyllt? Det är två länder som bär Israels namn: Israels land i himlen, och Israels land på jorden.
Det heliga landet är det himmelska landet, där det heliga tabernaklet finns, varifrån ett överflöd av sanning och visdom springer ut. Detta är det andliga land som har bort-lovats till våra fäder och icke den materiella jorden.
Som vi skall se, är Abrahams avkomma, löfteslandets arvingar, också medlemmar av en andlig släkt. Detta andliga arv har alltså inget att göra med släktlinjer i biologisk mening, utan beror på tron på Jesus. Paulus säger:
”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” (Gal. 3: 29)
Således kan inte judar som vägrar att erkänna att Jesus är Messias och uttryckligen väntar på en annan messias, av en kristen betraktas som Abrahams ätt, ej heller som arvingar till löfteslandet, vare sig det nu är andligt eller geografiskt.
LÖFTET ÄR BETINGAT
Gud tog ifrån judarna arvet redan innan Jesus kom, därför att landet utlovades på betingelse av trohet mot förbundet. Betingelserna blev inte infriade och förbundet blev på detta sätt omintetgjort av judarna och inte av Gud, som då förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Detta nya förbund är fortfarande förkastat av judarna.
BETINGELSEN
Skulle landet vara geografiskt får vi inte glömma att det utlovats på bestämda villkor.
Ty Moses sade till judarna:
”Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och fruktansvärda namn ’HERREN, din Gud’, så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankheter. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar för, och de skola ansätta dig. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till dess du förgöres. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS din Guds, röst.” (5 Mos. 28: 58-63)
I tillfälle av otrohet är det mycket tydligt att löftet är helt annorlunda, och det som då har lovats judarna är förfärliga plågor för deras släkte, såväl som fördrivning från landet. Detta är förbundets villkor.
FÖRRÄDERIET
Judarna höll inte allt som stod i förbundet, såsom Moses bad dem göra. Bibeln säger rätt ut att de förrådde Gud genom att tillbe avgudabilder från grannländerna, som inte kände Gud. De efterliknade till och med deras seder och offrade sina barn till dessa gudar, istället för att prisa Gud. Detta är en av orsakerna till att profeten Elia blev så upprörd då Jeriko blev återuppbyggt till priset av människooffer till Baal (1 Kon. 16: 30-34; Jmf Jos. 6: 26).
Psalm 106 berättar om de många utslagen av Israels otrohet:
”De gjorde en kalv vid Horeb…De glömde Gud, sin frälsare…och de slöto sig till Baal-Peor…” de ”beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.”
”De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara. Och de offrade sina sina söner och döttrar till offer åt onda andar. Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söner och döttrars blod”.
Detta är orsaken till att profeterna ropade ut sin fordömelse av forräderiet och kungjorde Guds vrede över Israel: ”Hören då detta, I hövdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som hållen för styggelse, vad rätt är, och gören krokigt allt vad rakt är, I som byggen upp Sion med blodsdåd och Jerusalem med orättfärdighet…och säger: Är icke HERREN mitt ibland oss? …Därför skall för eder skull Sion varda upplöjt till en åker” (Mika 3: 9-12).
Jesaja profeterade också mot Israel när han sade:
”Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig. En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet. Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!” (Jes. 1: 2-4)
AVSKAFFANDET AV DET GAMLA FÖRBUNDET, OCH UPPRÄTTANDET AV DET NYA FÖRBUNDET
Efter att ha fördömt Israels förräderi, förklarade Gud, genom att tala genom Jeremia, att förbundet var upphävt av judarna, och förkunnade upprättandet av ett nytt förbund. Det skulle inte vara likt det gamla, eftersom den troendes del är Gud själv och inte något land:
”Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; icke ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land det förbund med mig, som de bröto, fastän jag var deras rätte herre, säger HERREN. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras bröst och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.” (Jeremia 31: 31-33).
Se videon och ta till dig bibelorden, skriv upp dem och ta dem till dig. Vi är INTE OFELBARA, men vi ska VETA att det finns sådant vi inte ska ha i våra liv. Ja så är det, vi måste vara envisa med att lära oss den rätta vägen, att vara sanna, inte ljuga, att inte skvallra, att vara rättvisa,….. du kan se videon på Youtube och tryck på den första fyrkantiga rutan under videon så får du SVENSK TEXT!
I de s k församlingarna idag är det inte så bra tydligen, ja jag har sett en del saker som inte är bra, ja. Men nu tycks det ha eskalerat ordentligt vad jag kan förstå. Det är tider nu som inte är ok och det är bråttom att se om sitt hus. Där tycks man upphöja sig själva väldigt mycket och berätta mer om sin karriär i kyrkan och som s k pastor, än att berätta om JESUS och tro m m.
Det finns mycket som är fel och som inte borde läras ut, så därför vore det ju bra om man läste vad Guds ord säger. Jag anser att det är många bibelord som aldrig har förklarats eller tagits på 100% allvar. Det finns också något som heter LIDANDE.L I D AN D E. Ja Lidande och den och de som orsakat det har kanske aldrig sagt förlåt på ett ärligt sätt, därför kan det inte alltid förlåtas eller förstås.Det kan vara en lång och mycket svår process! Det är jag medveten om. MEN kyrkofolket glänser ofta av lycka och ALLT, ALLT är ok! ??? jaha är allt ok? Det kan vara si och så med det. – Gud är all kärlek och rättvisa och låt oss arbeta noga på våra liv och våra samveten m m.
1 Tim 3:9
De ska hålla fast vid trons hemlighet med rent samvete.
1 Tim 4:2
förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten.
1 Tim 1:5
Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro.
1 Tim 1:19
i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron.
Jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap.
Jag kan inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har.
Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen.
När jag just i de här dagarna reser längs vägarna med buss och tåg, lägger jag märke till en förödande brist på vatten. Jag ser en natur som kvider, som ropar i förskräckelse. En skog som mitt i sommaren förlorar sin spänst och fäller sina löv, som böjer sig mot marken och tycks ge upp. Jag hör inte djuren i skogen, men jag vet att de söker efter vatten och att de söker för sitt livs skull. Rapporter om detta som jag talar om nu, når oss genom media. Det är inte jag som hittat på det. Det finns forskare som ser spår av denna törst, denna förfärliga vattenbrist som just nu drabbar vår del av världen. Trots detta har vi fortfarande vatten i våra kranar, rent dricksvatten och vi kan unna oss att duscha, ja vi kan till och med unna oss att slösa med vatten. Men sanningen är ändå den att det finns en brist som gör att naturen kvider. Nu vill jag vända mig till dig som törstar. För jag har kommit att, på nytt igen, läsa ett sammanhang i min Bibel, som handlar om vatten. Men då är det inte längre fråga om det här lekamliga vattnet som vi nog så innerligt borde be Gud om, eftersom det gäller vår natur och som handlar om vår föda framöver. Efter att ha nämnt det, ska jag gå in på bibeltexten i Hesekiel boks 47:e kapitel. Hesekiel säger i den första versen: ”Sedan förde han mig tillbaka.”
Det är ordet ”tillbaka” som tagit tag i mig. Ordet ”därefter” signalerar att det är någonting som hänt tidigare, men att någonting sker nu och är fortlöpande. Profeten Hesekiel hade gjort en erfarenhet. Vi finner den i Hesekielbokens 40:e kapitel. Där heter det ”… på just den dagen”. Mycket bestämt. Det var inget flum. Det var inget kanske, inget si eller så, eller lite sisådär, utan mycket distinkt säger han ”på just den dagen”. Vad var det som hände på just den dagen? Då ”… kom Herrens hand över mig”. Just när jag skriver detta är det konferens och är det någonting jag önskar, så är det att Herrens hand ska komma. Över oss som samlats till konferens, men också över dig som nu läser detta. För du förstår, när Herrens hand kommer, då sker det någonting. Något som inte kan hända annars. Då sker det under. Vad var det som hände med profeten Hesekiel? Jo, Herrens hand kom över honom och han blev bortförd. Inte till fångenskap. Hela hans folk var i fångenskap, men han blev bortförd till ett ställe där han plötsligt kunde se någonting mer än vad han vanligen såg. Nämligen något som Gud skulle göra. Texten låter oss veta att det han såg liknade en stad. Och där möter han en man. ”Se, där stod en man.” Den mannen hade en mätstång i sin hand. När jag läser det, så funderar jag lite på den mätstången, för det står att den inte var som andra mätstänger. Det står att den var längre än en vanlig aln, som de andra gängse mätstängerna var. Men här står att denna var en handsbredd längre.
När jag läste det så började det sjunga inom mig: ”Se, han räcker ut sin hand.” Du har lärt dig förstå och erfara att den mätstång, som människor har mätt dig med, både bak- och framlänges, och upp och ner, där har det visat sig att du inte håller måttet. Den mätstången, drabbas vi alla av. Och den får bli vår ledstjärna, den får bli en plåga för oss var och en. Vi räcker inte till. Nu vill jag säga dig att det finns någon, en man med en mätstång av ett annat slag. En mätstång som är en handsbredd längre. Det är Guds nåd. Här får du bilden på Guds nåd. När ingenting av det människor kan mäta upp räcker, för att göra oss rättfärdiga inför Gud, då får vi förlita oss på det som han har gjort, den här mannen med den annorlunda mätstången. Med ett annorlunda räknesätt, ett annorlunda tänkesätt, där nåden väger mera och når längre än allt annat. Det finns ett blod, det finns ett kors. Men lägg märke till vad som står det i det 47:e kapitlet: ”Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram.”
Maranatafolket – det är framtidsfolket. Det vill jag påstå. Man skyller oss ofta för att vara bakåtsträvande och gammalmodiga, alla möjliga sådana konstigheter får vi klistrade som etiketter på oss. Men maranatafolket, det är folket som hälsar framtiden med detta enorma rop: Herren kommer! Det är ju framtiden. Herren kommer! Men ibland kan det bli så fokuserat på framtiden, att vi glömmer den här viktiga erfarenheten som Hesekiel fick göra, att föras tillbaka till husets ingång. Att föras tillbaka dit där källan väller fram. Allt det, som profeten hade upplevt mellan Hesekielbokens kapitel 40 och 47, var ju helt enorma saker. Han hade tydligen både sett och förstått. Men det fanns en punkt där den Helige Ande fann det nödvändigt att föra honom tillbaka till husets ingång, för att han skulle uppleva någonting som han ännu inte hade förstått, nämligen att det var där källan vällde fram. Vi har så bråttom och vi skyndar oss, vi har så mycket vi ska uppleva och så mycket vi ska göra för Gud. Så mycket som vi ska hinna med innan timmarna flyr ifrån oss. Men profeten förs tillbaka till husets ingång. Någonstans måste man gå in, eller hur? Och där i porten, där står han, mannen med mätstången. När vi börjar om, kommer Guds nåd oss till mötes. Och då ser vi: Här finns det vatten! Här väller källan fram! Här finns någonting att uppleva som inte finns någon annanstans. Jag tänker på Johannesevangeliets 4:e kapitel och källan som där börjar välla fram. Där fanns en grävd brunn. Det fanns definitivt en grävd brunn, som räckte för alla som behövde hämta vatten till sitt hushåll och sitt bohag. Men ser du, det fanns en människa som hade behov av ett annat vatten. Källan som väller ut från helgedomen, från Guds eget hjärta. Det är ingen grävd brunn. Den är inte konstruerad av människohänder. När kvinnan sitter där och möter Jesus så säger hon: ”Du har ju inte ens en skopa! Vad ska du hämta upp vattnet med? Du har ju ingenting att hämta upp vattnet med.” Och det är människors fatala misstag, att se på just de yttre möjligheterna. Eller omöjligheterna. ”Du har ju inte ens en skopa!” Men detta vatten säger Jesus, det ska bli en källa i dig. Husets ingång, vet du vad det är? Det är att möta Jesus. Det är att möta mannen som står där, möta honom med den annorlunda mätstången. Han som räcker ut sin hand och som når dig var du än är. Hur djupt du än sjunkit. Han är full av nåd och sanning. Det kan få bli din erfarenhet idag.
Vad har du för historia bakom dig? Jag har ingen aning. Jag har inte det minsta begrepp om vad du har gått igenom i livet. Jag vet inte om du har befunnit dig i åratals fångenskap, det som var Israels erfarenhet vid det här tillfället, i Hesekiels tid. Jag vet inte vad för slag din fångenskap består utav, men jag vet att det finns många människor som faktiskt lever i fångenskap. Det är sjukdom, depressioner, ångest eller ensamhet. Jag skulle kunna räkna upp många sådana allmängiltiga ting som utgör människors fängelse. Den allra värsta fångenskapen, och som kanske har renderat till de här andra, det är ju synden. Du kanske sitter fast i syndens fångenskap. Det kanske har varat i många år, eller du har börjat precis nu att ge en liten del av ditt liv till synden. Oavsett så kan jag inte hjälpa dig. Oavsett om du har alla de här plågorna, så kan jag inte hjälpa dig. För jag har bara den här mätstången som vi människor har. Men jag känner en som har en annorlunda mätstång, som räcker ut den här extra alnen, om du förstår bilden, som räcker ut sin hand till befrielse. Han kan göra det nu, just den här dagen. Nu är det du som skulle kunna liksom Hesekiel säga: ”Just den dagen kom Guds hand över mig.”
Detta vatten säger Skriften, det ska bli en källa i dig, men det ska också bli ett friskt flöde ända ut i folkhavet. Men lägg märke till vad som ska hända med gölar och dammar! De ska inte bli sunda. För när man försöker bygga in Guds flöde, då hamnar man i en situation där det blir osunt. En del ska tjäna till saltberedning, heter det. Ja det går att salta ner precis vad som helst tillsammans, det gör det. Men detta vatten, det söker sig fram ända ut till folkhavet och det tar herraväldet över var och en som följer mannen med mätstången. Det är också något som är viktigt. Det handlar om efterföljelse. Ingen härlighet som man kan ägna sig åt på fritiden, det ska du ha klart för dig. Det handlar om efterföljelse. Vad sker med den här kvinnan vid Sykars brunn? Hon kan nog inte fortsätta att försöka få tag i eget vatten eller jaga ifatt något eget godkännande, utan hon rusar ut med budet om den mannen som hon har mött. Det handlar om efterföljelse. Om inte den här konferensen som vi samlats till, får konkreta konsekvenser av efterföljelse, då har vi varit här alldeles i onödan. Men nu ska du börja och gå vägen tillbaka. Guds hand ska komma över dig, och du ska få uppleva att det finns en källa som väller fram, som släcker törsten, som utplånar ditt begär och som gör dig sund. Alltigenom frisk och sund. Jag har hälsat ifrån Honom, mannen med mätstången. Jag har framfört hans budskap till dig. Se Han räcker ut sin hand! Nu handlar det om att du går honom till mötes, ger honom rätten i ditt liv och över ditt liv. För ser du, min vän, tiden som du har till förfogande, den är kort. Den är mycket kort. Men just den här dagen kan det ske under i ditt liv. / Märta B Strömmare
