Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Påvedömet och katolska kyrkan kan inte analyseras utifrån blott ett religiöst teologiskt perspektiv. Ty kyrkan är sedan århundraden också en politisk maktfaktor som spelat med eller mot de europeiska stormakterna Frankrike, Spanien, Habsburgväldet etc. Man måste alltså även få inblick i detta politiskt militära spel som pågått i århundraden.
Som kuriosa kan tilläggas att det finns väl inte ett äktenskap i de övre klasserna i Europa under dessa sekler där inte påven haft sitt finger med i spelet när det gäller val av rätt partner.
Påven bestämde allt ifråga om äktenskap och skilsmässa i furstehusen och det var just detta som krossade romkyrkan i England på 1500-talet. Då bildade Henrik VIII en egen kyrka just på grund av en skilsmässa som påven inte godkände – Anglikanska kyrkan.
Och så har det sett ut i Europa och världen under katolska kyrkans dominans. Kyrkan har härskat och det på rena lögner som smidits ihop genom åren.
Mänskligheten är i dag smärtsamt medveten om vart denna oheliga allians, religion och politik, leder. Exempelvis IS, den Islamiska staten, som hotar och terroriserar hela det civila västerländska samhället – i sin guds namn!
Det är därför viktigt att också avslöja detta politiskt/religiösa spel när det gäller katolska kyrkan! Inte minst i en tid då en hel värld faller på knä i fascination inför påven.
Och när det gäller detta ämne finns det ingen som enligt min mening har skildrat det skarpare och mer inträngande än Barbara W Tuchman. Här talar förnuftet!
Hon fokuserar särskilt på påvarnas intriger och maktkamp under renässansen, en tid när kyrkan nådde sin absoluta bottennivå och som de facto ledde fram till reformationen. Den totala brytningen.
Utdrag ur boken Dårskapens vägar av Barbara W. Tuchman
Barbara W Tuchman 1912 – 1989
en av USA:s mest lästa
och prisade historiker,
författare och journalist.
Ungefär samtidigt som Columbus upptäckte Amerika stod renässansen – den period då jordiska värderingar trädde istället för omsorgen om det ovanefter – i full blom i Italien. Den enskilda människan tog sitt öde i sina egna händer istället för att passivt överlämna sig åt Guds försyn. Hennes stund på jorden var inte längre som i medeltidens föreställning en tillfällig, smärtfylld förvisning på vägen till själens andliga bestämmelseort.
Under en period av sextio år, från 1470 till 1530, exemplifierades tidens världsliga anda av sex på varandra följande påvar – fem italienare och en spanjor – som drev den till höjden av korruption, morallöshet, snikenhet och spektakulär olycksbringande maktpolitik. Deras regemente slog de troende med fasa, bringade den heliga stolen i vanrykte, lämnade alla krav på reformer obeaktade, ignorerade alla protester, varningar och tecken på växande upprorsstämning och förlorade slutligen hälften av katolska kyrkans bekännare till protestantismen. Deras dårskap och förstockelse resulterade i århundraden av fiendskap och inbördes strider och fick därigenom utomordentligt allvarliga följder för hela västvärlden.
Allianser med påvar och furstar
De sex påvarnas maktmissbruk uppstod inte oförmedlat ur högrenässansen. Snarare var de kulmen på de påvliga styrelsevanor som utbildats under förvisningen till Aignon och den därur resulterande stora schismen, då rivaliserande påvar slogs om pontifikat i drygt sextio års tid. I fortsättningen bestämdes varje stadsstats eller kungarikes hörsamhet mot den ena eller den andra pretendenten av politiska hänsyn, vilket ledde till en genomgripande politisering av den heliga stolen. Beroendet av världsliga härskare var en ödesdiger följd av den stora schismen, eftersom rivaliserande påvar såg sig tvungna gottgöra sig för maktdelningen genom allehanda uppgörelser och allianser med kungar och furstar. Eftersom även inkomsterna var delade ledde schismen dessutom till att påvedömet kommersialiserades och kom att betrakta penninganskaffningen som sin viktigaste uppgift. Försäljning av andliga och materiella förmåner, från absolutism och frälsning till biskopsstift och kloster, växte till en bestående kommers, som visserligen var lukrativ men också väckte ytterligt stor anstöt bland de troende.
Borgia & Medici
Under renässansens humanistiska berusning övertog påvarna, sedan de på 1430-talet hade återbördats till Rom, de värderingar och den livsstil som praktiserades av de italienska stadsstaternas piratfurstar.
Italiens rika, eleganta, principlösa och ständigt tvistande härskare var genom sin oenighet och begränsande territoriella makt inget annat än tvedräktens potentater. De sex påvarna som härmade efter deras snikenhet och överdåd lyckades inte bättre än sina förebilder, utan till följd av sin större makt vanligen sämre. Alla sex, däribland en Borgia och två Medici, jagade som blodtörstiga hundar efter varje byte deras ämbete erbjöd, besatta av ambitionen att samla en familjeförmögenhet som skulle överleva dem själva. Till den ändan kastade de sig huvudstupa in i tidens världsliga politiska spel, det vill säga in i en serie av oupphörligt växlande kombinationer, intriger och manövrar utan bestående inriktning eller vägledande princip och betingade enbart av den för tillfället rådande maktbalansen. Eftersom den politiska jämvikten var bräcklig och flytande, inträffade det ständigt att dessa uppgörelser upphävdes eller sveks; kohandel, bestickningar och stämplingar blev med nödvändighet regel, eftertanke och planering undantag.
Beredde vägen för Luther
Periodens dominerande politiska faktor var de upprepade invasioner av Italien som företogs av de tre stormakterna – Frankrike, Spanien och det habsburgska imperiet – i förbund med den ena eller andra itelienska småstaten. Påvestolen engagerade sig helhjärtat i denna kamp, men saknade militära resurser att spela en avgörande roll. Ju mer man deltog i de världsliga konflikterna, alltid med lika förödande resultat, desto kraftlösare tedde den sig och blev den. Samtidigt drog den sig för att genomföra de religiösa reformer som uppenbart var av nöden, eftersom den fruktade att mista sin auktoritet och sina möjligheter till egen vinning. Som italienare medverkade renässanspåvarna till att deras land drabbades av krig, utländskt förtryck och förlorat oberoende; som Kristi ställföreträdare gjorde de sitt ämbete till ett löjeväckande och avskräckande exempel och beredde vägen för Luther (kurs LB).
Savonarola
Men det fanns en röst, Girolamo Savonarola!
I Florens gav priorn i klostret San Marco, dominikanmunken Girolamo Savonarola, i början av 1490-talet i flammande botpredikningar röst åt det religiösa betrycket. Alexander (påven) slog dövörat till i sju års tid, medan resningen bemäktade sig en hel stad och väckte genljud över hela Italien. Savonarola var inte så mycket en förelöpare till Luther som den typ av trosivrare och syndagissel som kan uppstå i alla orostider och få makt över massorna genom sin fanatism. Han representerade sin egen tid därigenom att han drevs av avsmak för kyrkans förfall och korruption och förfäktade nödvändigheten av en reformation som ett medel att visa vägen tillbaka till himmelen. Hans profetia att reformationen skulle följas av en tid av lycka och välstånd inom hela kristenheten gjorde starkt intryck på folket.
…
Påvarnas dårskap bestod inte så mycket i att de förde en politik mot bättre vetande som att de avvisade varje konsekvent politik – såväl på det politiska som på det religiösa planet – som skulle kunnat förbättra deras situation eller hejda den växande oppositionen. Likgiltigheten för de rörelser och stämningar som växte fram i deras omgivning var deras första dårskap. De var döva för allt missnöje, blinda för de alternativa idéer det gav upphov till, förbindligt oemottagliga för alla utmaningar, obekymrade om förtrytelsen över deras sedeslösa leverne och om den växande vreden över deras vanstyre, halsstarrigt ovilliga till alla förändringar, nästan enfaldigt envetna i sitt fasthållande vid ett korrumperat existerande system. De kunde inte förändra det eftersom de själva var en del av det, hade fostrats i det och var beroende av det. n
Det riktigt tragiska i hela detta drama är att – kyrkan aldrig kommer att ändra sig! Hon kan inte ändra sig. Och påven får inte ifrågasättas på grund av den diaboliska ofelbarhetsdogmen. Situationen i kyrkan är idag så allvarlig att exempelvis förre påven avgick på egen begäran. Det är första gången sedan 1200-talet. Benedictus XVI, tyske Joseph Ratzinger, orkade inte längre med dessa eviga skandaler; svindlande belopp utan kontroll med mutor och skumrask som följd, pedofilskandalerna som blivit en följetong och kanske det värsta av allt, rävspelet bland kardinalerna i Vatikanen. Det är den kyrkan Franciskus representerar. Samma ondskefulla system som härskade i renässansens Rom och Florens. För den fria församlingen står Ordet i evig klarhet: Drag ut från henne i mitt folk.
De härskande påvarna:
Sixtus IV, 1471 – 1484
Innocentius VIII, 1484 – 1492
Alexander VI, 1492 – 1503
Julius II, 1503 – 1513
Leo X, 1513 – 1521
Det är omskakande att bevittna hur den katolska skökoanden influerar på och förtrollar hela mänskligheten religiöst, kulturellt och politiskt.
Den bannlyste Martin Luther och senare tiders reformatorer tillhör ett passerat stadium som uppenbarligen få vill påminnas om. Stridsyxorna är nedgrävda. Med sänkta sanningskrav och förstärkt medmänsklighet har relationerna mellan antagonisterna blivit fromt vänskapliga.
Men mitt i denna gränsöverskridande enhetsromantik kan man iaktta en genetiskt betingad förvandling mot katolsk kyrklighet i praktiskt taget samtliga samfund i världen.
Processen är påtagligt enkelriktad, men den pågår obruten och oberoende av vilken potentat som för tillfället härskar i Rom, eller vad koncilierna beslutar. Paradoxalt nog bryter det dessutom parallellt fram en trend mot friare umgängesformer med närkontakt och större folklighet, både för religiösa och profana kategorier.
Teologierna är vare sig identiska eller avgörande för kraften i detta skeende, och formerna varierar i tid och rum allt efter de lokala förutsättningarna. Men resultaten, specialisering och trustbildning i både gudstjänst- och samhällsliv, är häpnadsväckande likartade. Enheten och friheten är skenbara, men likriktningen och maktkoncentrationen är ett ödesbestämt verk, pådrivet av en och samme ande.
Den påve, som möjligen av moraliska våndor försökte bromsa vissa dolda och känsliga delar i kyrkostatens maktcenrum, röjdes ur vägen efter 33 mörklagda dagar i den heliga stolen. Frågan om denne påve dog en naturlig död står fortfarande obesvarad.
Den katolska kyrkans människofientliga och ödeläggande klosterväsen, helgondyrkan och sakramentsmagi är i alla sina delar avskyvärda.
Med bikt och avlat som inkomstbringande tvångsmedel, samt skärselden som skräckinjagande påtryckning för tröga botgörare, har den katolska kyrkan under hela sin historia i större eller mindre utsträckning utsugit, förtryckt och vilselett människoskarorna till blind och livslång underkastelse. Samtidigt har denna kyrka genom sin avlatshandel blivit ett tillhåll för mördare, bolare och månglare, en rövarkula bortom alla historiska jämförelser. Det är ingen tillfällighet att världens minsta stat med världens största kyrka har blivit känd för sitt gangstervälde med tentakler ut över hela världen.
Men ingenting av detta förmår kasta någon mörk skugga över en världsomfattande charmoffensiv med fredstal och försoningsmässor, med vita och svarta i hundratusental i hänryckt beundran och tillbedjan. Kyrkan är stabil, pålitlig och ofelbar, och ensam saliggörande för jordens alla folk. Denna äregiriga och av de heligas blod maktberusade sköka, hör världen till. Alla de som mot bättre vetande passivt eller aktivt ger påvedömet sitt stöd, gör sig delaktiga i försyndelserna och avsöndrar sig från en sann apostolisk församlingsgemenskap.
Führern, Adolf Hitler, en hängiven beundrare av den katolska kyrkan, adopterade idealets inkvisitoriska doktriner, former och metoder och applicerade dem på sin intensiva jakt mot världsherraväldet.
Han gjorde makalösa insatser för att snabbt förverkliga dem. Han var emellertid en klantig amatör och misslyckades med att uppnå det mål han drömde om och passionerat kämpade för med utkommenderade och paralyserade människomassor på en civiliserad kontinent; Europa. Trots släktskap i rakt nedstigande led med vatikanfascismen blev han en tragisk och fasansfull kort parentes i mänsklighetens historia. Väl är väl det!
Påven däremot, personifierar en urgammal och flerdimensionell fascism, som så småningom kommer att filtrera och ockupera hela mänskligheten. Uppsåtet att fortplanta den välkamouflerade och fulländade apartheid, för vilken den katolska kyrkan varit moderssköte med fragmentarisk konkretion i bland annat det av Sverige bojkottade Sydafrika, kommer att lyckas.
Vem skulle idag [1989] kunna tänka sig en officiell inbjudan av Sydafrikas statsöverhuvud och kyrkoledare till detta land för att sammanträffa med kungafamilj, statsminister och kyrkliga dignitärer på alla nivåer? Det är tabu. Världsekumeniken och sekulariseringen har banat väg för den katolska kyrkans kristnade svartkonst, bländverk, prål och falsarier på alla samhälleliga områden. Kyrka och stat ger auktorisation och välsignelse åt nygamla religionssurrogat, ty utdelningen är befäst och ökad makt. Den färgsprakande fascismen i Guds namn med opportunismen som självsäker kusk är just nu favorit bland ödesryttarna. Alla “fredens vänner” satsar på denna, den yttersta tidens lyckohäst.
Påven är här med alla sina styggelser. Han borde möta allt det bittra motstånd hans fascistiska uppdragsgivare förtjänar.
Men det är ingen risk, så länge den allmänna opinionen i vår del av världen åter och åter piskas att sila mygg (Sydafrikafascismen) och svälja kameler (den kyrkligt kamouflerade Vatikanfascismen). Detta folk har nämligen mobiliserat hela sin motståndspotential till kamp mot parakyrkliga, kristna högerextremistiska och väckelsekristna fantasifoster utan verklighetsförankring i fosterlandet, samt fascisthärdar på andra kontinenter; därtill uppskrämda av tidens många högljudda antikristliga megafoner. Den unge, stridbare predikanten, pastor Lewi Pethrus, skall få avsluta detta uppslitande apropå. Han skrev i tidningen EvangeIii Härold år 1927 några rader som verkligen bör räddas ur glömskan. Så här säger han:
– Vi vet av Guds ord, att avfallet skall bliva stort i den yttersta tiden, men att det på så kort tid skulle få en sådan makt över en så mäktig andlig rörelse som frikyrkoröreIsen i Sverige, det har troligen ingen kunnat tänka sig. Må Gud bevara sitt fria folk från att följa med i utförsbacken.
I december är det full fart! Då ska människor handla för pengar de inte har, de sätter sig i stora skulder, och de tänder adventsljusen och myser. Katolicismen är ett faktum! Tack och lov har jag lämnat allt det där för länge sedan. Men en varning är på sin plats, för nu ska ju ’julgranarna’ och småkrypen med dem, in. Vad säger GUD om avgudar?
*
Jeremia 10
1 Hör det ord som Herren talar till er, ni av Israels hus. 2 Så säger Herren : Ni skall inte ta efter hednafolkens sätt så att ni skräms av tecknen på himlen, därför att hednafolken blir skrämda av dem. 3 Ty folkens seder är förgänglighet. Ett träd i skogen hugger man ner, och hantverkarens händer formar det med yxan. 4 Med silver och guld pryder man det och fäster det med hammare och spik för att det inte skall falla omkull. 5 Likt fågelskrämmor på ett gurkfält står de där och kan inte tala. Man måste bära dem,ty de kan inte gå. Var inte rädd för dem, ty de kan inte göra något ont, och att göra något gott förmår de inte heller. 66
Ingen är som du, Herre , du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn. 7 Vem skulle inte frukta dig, du folkens konung? Ty fruktan tillkommer dig. Bland folkens alla visa och i alla deras riken finns ingen som du. 8 Alla är de oförnuftiga och dåraktiga, från förgängliga trägudar hämtar de vägledning. 9 Silvret som hamrats ut har förts in från Tarsis och guldet från Ufas. Det som träslöjdare och guldsmeder har gjort blir sedan klätt i blått och purpur. Allt är tillverkat av konstnärer. 10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden,den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring. 11 Så skall ni säga till dem: De gudar som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte finnas kvar under himlen. 12
Han har skapat jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han spänt ut himlen. 13 När han låter sin röst höras, då brusar himlens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ände. Han gör blixtar åt regnet och för vinden utur dess förvaringsrum. 14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem. 15
Förgänglighet är de,ett verk som väcker åtlöje. När straffet kommer över dem, förgås de. 16 Sådan är inte hansom är Jakobs del. Han är den som har format allt, och Israel är hans arvedels stam. Herren Sebaot är hans namn.
Bereden väg för Herran. -Ja så sjöng man i många kyrkor idag. Det är ju så att HERREN, min Jesus Kristus, är min HERRE som frälst mig och som alltid är nära mig.
Min enda fråga är då varför man då verkligen inte bereder plats för Jesus idag!!
Varför syns han inte? Varför ligger han i krubban hela tiden eller hänger på korset? Han ÄR ju varken i krubban eller på korset! Han är ju i himmelen och skall snart hämta den troende hem!
Människor är vilseförda sedan mycket lång tid! Man går i ett töcken och i katolicismens FOTSPÅR. Det tycks känna väldigt bra, för mycket mer händer ju inte. VAR ÄR JESUS? Han som bara är en BÖN bort. Man får prata om GUD men inte om JESUS och att han är människornas FRÄLSARE.
Matt 7:15, 22-23: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar…. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”
–Sveriges folk, ni som kallar er kristna, VAR ÄR ER GLÖD? VAR ÄR ER TRO PÅ EN FRÄLSARE för människorna. NÄR och HUR och VAR står ni upp för sanningen att JESUS är HERRE? Lever han eller är han död?
Jesuiterna och NWO. Vet du vilka de är? Ett hemligt sällskap i Vatikanen. Nja, inte såå hemligt då för de gömmer sig inte så väl att man inte kan förstå att de finns eller vad de vill. MEN inte desto mindre farliga.
Det handlar ju som sagt om ett komplett system av en valuta, en religion och en världsledare, jag undrar hur många gånger jag skrivit det här på sidan. Men man kan aldrig få för mycket information, eller?
Det finns många f d jesuitpräster som talar ut om vad de varit med om att åstadkomma av felaktigheter.
HUR passar Jesuiterna in i Illuminatis nätverk? .. Och vad är Illuminati? Illuminati (”de upplysta”), illuminater, är en samlingsbeteckning för de sammanslutningar från 1500-1700-talen som berömde sig av en högre insikt i det gudomliga. Mest känd är Illuminati-orden som grundades 1 maj 1776 av Adam Weishaupt, juris professor i Ingolstadt. Orden förbjöds av bayerska staten år 1785.
Illuminati: Illum: Holders of the light/demons.
Ett internationellt nätverk av skumma affärer, kriminella och mörka gärningar. Deras agenda är en ny världsordning, som sagt.
Det finns ju fler: Frimurarna(Freemason, Skulls and Bones, Rosenkransarna ,m fl org).
När man nämner och menar Illuminati så menar man ALLA dess grupper med olika namn som inte tål att ses i ljuset.
Det finns ju olika nivåer att vara på då man är frimurare, och de lägre nivåerna förstår inte vad de sysslar med eller har den kunskapen om de högre nivåerna som är mer än mystiska och ondskefulla. Kunskapen om dessa sällskap är inte fullständig hos människorna. Sällskapen har hemligheter som inte tål att ses av ljuset av sanningen. Så när man talar och berättar för människor om vilka de är så blir människor fundersamma för de är ju såå trevliga sällskap de där. Tror man.
MEN GUD VET JU vad de sysslar med.
Det är de höga nivåerna av dessa nätverk som är farliga och som sysslar med smutsiga saker, som man inte bör/får diskutera.
Den första Jesuit-påven har ju dykt upp i världen, Pope Francis… och det är troligtvis den siste påven på jorden. Vi, man, bör ju verkligen vara uppmärksam på den agendan han har: EKUMENIK; VÄRLDSORDNING och han gillar inte Fundamentalister, d v s de som står på bibelns ord och lyder Gud! Katolska kyrkan är ju en ALLMÄN kyrka, världslig, och inte en KRISTEN.
Katolska allmänna kyrkan kommer att arbeta för, och ta fram den nya världsordningen och det kommer inte att vara något bra om nu någon trodde det, så är den bedragen av ondskan. Protestanter och katoliker och alla andra TILLSAMMANS. Huga, så hemskt! Kenneth Copeland anses vara kristen men är inte det och han är EN av FÖRGRUNDSFIGURERNA i denna agenda.
Ondskan är på frammarsch därför måste vi veta och ta reda på VAD som sker! Det är många människor som kommer att bli lurade och förförda i allt detta. Falsk kristendom och falska människor finns det gott om i dessa tider. Bibeln säger ju detta så klart och tydligt och det pågår rakt framför näsan på oss människor.
Romerska katolska kyrkan är ett falskt system och man måste ut ur det falska /Babylon/ Låt Gud visa er om ni är i detta falska system och kyrka, så gå ur det. Lyssna var lyhörd om VAR ni befinner er Det falska babyloniska hedniska systemet, det falska s k ’kristna’,det är inte kristet!!!
Om en enda varg kommer in i fårflocken så kommer det att döda hela flocken. Se upp! det stundar svåra tider!
Ge istället Kristus allt du har av tid och kärlek och respekt. Gå i frid. Be A Watchman!
Många, ja väldigt många gullar med påven och kallar honom pappa, det vore det sista jag skulle göra. Han är helt fel ute med sin lära. Jag vill passa på igen att ta med en artikel som jag länkade till igår men här ska du få läsa lite av vad påven och hans gelikar har åsamkat människor: STOR STOR SKADA.
Så här lyder det mesta av artikeln som fortsätter i länken igen- pga tekniska orsaker:
*
Runt om i den katolska världen finns ett oräknerligt antal människor som är iskalla inför medias bild av påven som en snäll och ödmjuk farbror.
De vill inte höra påven Franciskus prata om att de sexuella övergreppen inom katolska kyrkan tillhör historien eller höra Vatikanen tala om att man slutat dölja sanningen om hur barn utnyttjats och våldtagits inom kyrkans väggar.
Om jag träffade påven en gång till? Den här gången skulle jag ge honom en ordentlig örfil.
De kallar sig Överlevarna och stämmer alla in i producenten Steve Golin uppmaning när hans film ”Spotlight” i februari tog emot en Oscar för Årets film:
– Påve Franciskus, det är hög tid att skydda barnen.
Filmen handlar om de mångåriga sexövergreppen mot barn i Bostons katolska kyrka och Steve Golin talade om en kör av offer som skulle höras ända till Vatikanen.
Överlevarna vi pratat med berättar hur den katolska kyrkan fortfarande gör allt för att skydda sina rovdjur och den egna institutionen, hellre än att hjälpa pedofilernas byten.
Vid våra intervjuer fick vi kalla kårar av att se hur mönster går igen i land efter land. Offer tystas, ignoreras och skräms. Dokument försvinner. Brottslingar går ostraffade.
– Om jag träffade påven en gång till? Den här gången skulle jag ge honom en ordentlig örfil, säger irländskan Marie Flynn. Hon var i flera år sexslav åt en präst.
– Vatikanen? Ett centrum för organiserad brottslighet, säger spanjoren Miguel-Angel Hurtado.
Om påven verkligen menade allvar med att avsätta de som inte gjort tillräckligt så skulle han bli tvungen med att avskeda sig själv.
Hans förövare kunde fortsätta publicera böcker om moral och barnuppfostran, trots att hans pedofili var känd.
– Påven? Han ger audiens till en labrador, men vi som har blivit förstörda av hans präster, vi är inte värda att bli lyssnade på, säger fransmannen Laurent Duverger.
Kyrkan, församlingen och hans egen familj vände honom ryggen när han vittnade.
– Om påven verkligen menade allvar med att avsätta de som inte gjort tillräckligt så skulle han bli tvungen med att avskeda sig själv, säger britten Peter Saunders som våldtogs av två präster.
Läs deras berättelser.
Den Helige Fadern Franciskus behöver inte göra det. Han vet redan allt.
MARIE FLYNN, 45, BUTIKSBITRÄDE
Var: Strax utanför Dublin på Irland. Vad: Sexuellt utnyttjad av stadens präst var och varannan dag. Hur gammal var hon: 15 år och framåt. När: åren 1986-1989. Så slutade det: Hon fick rådet av kyrkan att inte väcka åtal. Prästen är inte dömd, men anonymt nämnd i statlig rapport. Fortsatte vara präst och är nu pensionerad. Marie fick audiens med påven Franciskus som uttryckte empati, men gav ingen direkt ursäkt. Säger i dag: ”Om jag skulle träffa påven igen så skulle jag ge honom en ordentlig örfil.”
DUBLIN.
Det är ett litet prästhus i två plan och i rött tegel i hamnstaden Bray, söder om Dublin. De vita gardinerna är lika smutsiga i dag som de var då. Prästen gav den 15-åriga Mary nattvardsvin att dricka. Mycket. Det var första gången hon drack alkohol. Ett stenkast därifrån firade hennes syster sin 21-årsdag. Där, på första våningen, våldtogs flickan av prästen som då var i fyrtioårsåldern.
Marie minns fortfarande kroppsdoften, andedräkten och fönstret som vetter mot en parkeringsplats och mot den grå kyrkan. Det var början på tre år som sexslav.
Prästen kan vi kalla Horatio, det namn som används när han figurerar i en offentlig rapport. Han har själv medgett de flesta anklagelserna mot honom, men efter trettio år är han fortfarande inte dömd.
VARFÖR TAR DET SÅ LÅNG TID ATT BERÄTTA?
Miguel-Angel Hurtado, själv offer för sexuellt utnyttjande av en präst:
– I de här fallen är det lite som cancer. Du blir utsatt för gifter, men utvecklar inte din cancer förrän tjugo år senare, säger han.
– Därför kommer vi inte att se effekterna av vad som händer i dag förrän långt senare. Barn som blir utsatta för övergrepp kommer i regel ut med sina trauman först när de är vuxna. Ibland när de själva skaffar barn eller när det händer något i deras liv, hävdar spanjoren.
– Speciellt om det har hållits under lock av mäktiga institutioner, säger han.
Det är en av anledningarna till att många hjälporganisationer och deras advokater kämpar för längre preskriberingstider för brott mot barn, för att ge möjlighet att åtala brottslingar tiotals år efter händelserna.
Mot det måste, å andra sidan, rättsäkerheten för de utpekade ställas.
Samtidigt kan en rättsprocess upplevas slom både upprivande och läkande för offren.
I det tyska fallet här intill var reaktionerna i mejltråden för de tidigare studenterna från den jesutiska Canisiusskolan talande. Vid kallelse till ett möte med gamla studenter gjorde en person ett inlägg i mejltråden:
”Hur kan ni seriöst tänka er att gå på den här festen när ni vet om allt som de har gjort mot oss?”
Svaret från en annan före detta student blev då:
”Varför ska du röra i det? Det är ju gammalt…”
Kallelsen till alumnifesten blev starten på ett smärtsamt uppvaknande bland tiotals offer.
För fransmannen Laurent Duverger var det när han kring en skilsmässa tog sin dotter till psykolog som den senare tittade på honom och sa:
– Din dotter är nog okej, men hur är det med dig egentligen? Du verkar verkligen inte må bra, minns Laurent. Under deras första möte exploderade allt som han burit inom sig i tiotals år.
MAGNUS FALKEHEDLiksom många rovdjur hade Horatio bidat sin tid. Han hade sett att Marie kom från en ganska trasig familj med många spänningar. Han hade sett att Marie var tillbakadragen och lågmäld. I tre år väntade han, han var ständigt närvarande och gav presenter till familjen.
– En gång när vi trodde att pappa skulle dö, så gav han honom den sista smörjelsen. På vad han trodde var pappas dödsbädd förklarade han till pappa: ”Var inte orolig, jag ska vaka över din familj”, minns Marie Flynn.
Hon gick i en av Irlands många skolor som drivs av nunnor. Dit kunde prästen komma och hämta henne utan förvarning och sedan föra med sig henne till ett öde hus, högst uppe på en kulle. En notorisk pedofilpräst hade gett honom nycklarna till huset.
– Det var som ett smutsigt, tomt skal, med bara några madrasser på golvet. Han brukade ta med sig unga pojkar dit också, säger Marie. Ibland kunde hon bli lämnad där, inlåst under tiden som prästen firade ett bröllop eller höll i en begravningsceremoni. Ibland tog det ett par dagar, utan mat.
”Oj då, ursäkta att jag stör”, sa han och stängde dörren efter sig. Jag var femton år då.
– När han väl kom så var jag glad att se honom. Då visste jag att jag kunde komma hem, säger hon. Tiden i huset var ofta skräckfylld.
– Jag minns när orkanen Charley drog över Irland 1986. Jag var ensam och inlåst i huset då. Skorstenen rasade ned i orkanen, berättar Marie när vi träffas hemma i hennes kök i en annan stad på Irland. Ibland skakar hennes händer under berättelsen. Stundom brister hon ut i gråt som hon försöker hålla tillbaka. Det går fortfarande inte en natt utan att hon vaknar, svettig av mardrömmar.
En gång när hon blivit lämnad ensam och frusen på stranden i gryningen försökte hon ta livet av sig genom att hoppa i havet från piren. Hon kunde inte simma.
– Men där kom en jädrans motionssimmare och räddade mig. När jag kom ur någon form av blackout så var jag hemma, full av alger. Mormor tittade på mig och sade att jag var en besynnerlig person. Sen tog jag på mig skoluniformen och gick till skolan, berättar hon.
Marie beskriver stämningen som att alla visste vad som pågick – men att ingen pratade om det. En gång kom det in en prästkollega i sovrummet i prästgården. Det var mitt under en av de många våldtäkterna. Prästkollegan öppnade dörren på vid gavel och såg allt.
– ”Oj då, ursäkta att jag stör”, sa han och stängde dörren efter sig. Jag var femton år då, minns Marie.
Pedofilprästen tog med flickan till flera kortare resor. Familjen kände sig trygg och lättad över att hon var i goda händer.
– Klipporna i Mohar vid havet, London, camping bland kullarna… Det är så många vackra platser som han har förstört och smutsat ned för alltid, säger Marie Flynn. Hennes sambo Carl som klappar henne på ryggen under samtalet, nickar förstående.
– Camping är till exempel något som vi aldrig göra tillsammans i dag. Det går bara inte för Marie. Det tillhör de saker som vi får leva med, säger han.
Det var arbetet som räddade Marie. Jobbet i butik gjorde att hon kunde frigöra sig från prästen som nästan varje lunch och kväll stod och väntade i skuggan utanför. Men Marie smet ut bakvägen med en väninna.
– Hon frågade rakt ut vad det var med mig. Jag berättade allt för henne. Kollegan kunde lyssna, då hon dessutom själv blivit våldtagen av en simlärare, minns Marie.
Han sade att de kunde kasta ut honom ur kyrkan, men om de gjorde det så skulle de inte kunna hålla honom under uppsikt.
Men de följande åren blev för Marie som för många offer för pedofiler. Hon stoppade undan de svarta åren djupt inom sig. Skaffade en första man och familj. Ända till en punkt i livet då allt brast. Den utlösande faktorn var ett uppmärksammat tevereportage om den vitt utbredda pedofilin bland irländska präster. 2005 gick Marie till ärkebiskopen i Dublin för att berätta vad som hade hänt henne. Ärkebiskopen kände väl till prästen Horatio, liksom hans pappa. Marie fick rådet att inte väcka åtal.
– Han sade att de kunde kasta ut honom ur kyrkan, men om de gjorde det så skulle de inte kunna hålla honom under uppsikt. Hölls det däremot inom kyrkan så kunde de hantera det, minns Marie.
PEDOFILSKANDALEN I USA
Runt 4 miljarder dollar.
Så mycket har sexskandalerna i USA de senaste 65 åren kostat den katolska kyrkan i olika ersättningar till offer, advokatkostnader med mera. Källa: National Catholic Reporter
Faktum var att prästen hade varit under uppsikt i årtionden. 1996 skickades sexförbrytaren till ett katolskt behandlingshem i Kanada för präster. Psykiatrikernas utlåtande står att läsa i den så kallade Murphyrapporten som den irländska regeringen, långt senare, publicerade: ”Från en klinisk synvinkel så finns det inte några påtagliga skäl till att ta honom ur tjänst, under förutsättning att hålla honom borta från gaygrupperna”.
I dag är Horatio fortfarande ostraffad och får full pension från kyrkan. Han lever kvar på Irland. Maries polisanmälan ledde aldrig till något. Papper kom bort, missförstånd uppstod mellan åklagare och lokal polis. Polisstationen var dessutom i oreda med ett svinn på 30 procent av dokumenten, enligt den lokala pressen.
De hade förstått att jag inte skulle ställa till något problem, att jag skulle vara beskedlig.
2014 blev Marie Flynn inbjuden till Vatikanen för en audiens med påven Franciskus. I dag har hon en teori om varför just hon fick ingå i en grupp om sex stycken överlevare:
– De hade förstått att jag inte skulle ställa till något problem, att jag skulle vara beskedlig, säger hon två år senare. När hon grät framför påven så sade han att det inte gjorde något:
– ”Jag har också svåra dagar”, sade påven, berättar Marie. Han sade också att ”Kyrkan har mycket att förebrå sig”.
Vilket Maria inte kände var tillräckligt för ett erkännande om kyrkans skuld. I dag bubblar hon av ilska och känner sig utnyttjad i ett PR-syfte utan följd.
– Om jag skulle träffa påven igen så skulle jag ge honom en ordentlig örfil, säger hon med en rungande gest.
Marie sökte också upp prästen som hade öppnat dörren, mitt under våldtäkt, när hon var femton år. Han är fortfarande verksam som präst på Irland. Hon frågade honom varför han inte ingrep eller gick till polisen. Prästen skrattade henne rakt i ansiktet.
– Prästgården var ett hus med mycket frihet. Men se på dig! Du är ju riktigt tjusig i dag. Du var väl förtjust över vad som hände, sa prästen.
Laurent blev sexuellt utnyttjad av präst som höll i scoutläger
Den ökände pedofilprästen fader Preynat förgrep sig på Laurent Duverger, 47, i Lyon, när Laurent var ung. Till slut berättade han för sin mamma – som sa åt honom att hålla tyst. Foto: OLA TORKELSSON
”Oss vill påven inte träffa? Är vi mindre värda en hund?”, säger Laurent Duverger, 47. Foto: OLA TORKELSSON (Foto saknas här)
LAURENT DUVERGER, 47, ARBETAR PÅ TRYCKERI
Var: I Lyon, Frankrike. Vad: Sexuellt utnyttjad av präst som höll i scoutläger. Hur gammal var han: 10-13 år. Så slutade det: Prästen fortsatte länge sin karriär i kontakt med barn. Kyrkans ledning fick kännedom om hans beteende. Offer uppmanades att inte väcka åtal. Åtal väcktes av tiotals offer, inklusive mot den franska kyrkans överhuvud för icke-anmälan av brott. Processen fortgår. Påven prisade kyrkans överhuvud Barbarin. Säger i dag: ”Vi offer kallas för satanister.”
LYON.
Fransmannen Laurent Duverger skulle övervinna sin enslighet och blyghet på scoutlägret. Men han hamnade i händerna på en pedofilpräst. Traumat och dess efterverkningar gjorde att han i dag har förlorat all kontakt med sin familj.
Affären har skakat om hela den franska kyrkan.
I den katolska samhörigheten i franska Lyon var fader Bernard Preynat något av en hjälte. Den driftige prästen satte upp en egen scoutrörelse som blev vida populär bland Lyons katolska familjer. För en tillbakadragen och lite blyg tioårig pojke som Laurent Duverger var det ett lysande tillfälle att skaffa kamrater för livet under de många utflykterna.
PÅVEN FRANCISKUS SVARTA LISTA
2009: Julio Cesar Grassi, pedofil och grundare av barnhemmet Lyckliga barn i Argentina får under en utdragen rättsprocessen konstant stöd av kyrkan, ledd av den blivande påven Franciskus. Offren får aldrig träffa kyrkans ledare.
2014: Biskop Gerhard Ludwig Müller utses till kardinal av Franciskus. Han är också ledare för Vatikanens speciella råd för tro- och doktrinsfrågor. Men i Tyskland är hans namn förenat med en kritiserad hantering av en enorm pedofilskandal i Regensburg.
2015: FN:s Barnrättskommitté ger Vatikanen skarp kritik för att inte följa Barnkonventionen som de har skrivit under. FN:s kommitté mot tortyr ger också kritik. Vatikanen kontrar med att de rättigheterna bara gäller inom den lilla Vatikanstatens gränser i Rom. Allt annat är utomlands.
2015: Juan Barros Madrid utses till biskop i Osorno i Chile. Folket protesterar handgripligen under långa månader mot biskopen. Biskopen påstås ha haft en central roll i en stor pedofilaffär, den så kallade Karadimaskandalen i Chile under diktaturen. Franciskus står fast vid utnämningen och kallar befolkningen för ”dumma”.
2016: Påven Franciskus annonserar nolltolerans mot sexuellt utnyttjande. Den 5 september 2016 trädde en text (Som en älskande mor) i kraft med instruktioner för hur fall med sexuella övergrepp ska hanteras. Det är fem artiklar svävande formuleringar om vad som ”möjligen kan” hända (läs: avsked) en biskop som bevisligen inte gjort något för att skydda angripna barn. Ingen automatik nämns och i slutändan är det påven själv som bestämmer efter att ha checkat med sina jurister.
Av MAGNUS FALKEHED
*
I dag har han 68 deklarerade olyckskamrater, men Laurent Duverger tror att det verkliga antalet är runt 150 stycken. Under sin fryntliga fasad var fader Bernard Preynat var ett rovdjur. Det var pojkar som han ville åt.
– Scoutlägren var öppna för både flickor och pojkar, men jag tror att det mest var en fasad för Preynat. Han tyckte inte om flickor och var faktiskt ganska brutal i sitt sätt mot dem, säger Laurent Duverger. Själv fick han all uppmärksamhet av scoutledaren. Ända upp till rummet bakom kontoret, dit han blev uppmanad att komma efter ett tag. Där fick han klä av sig och förvandlades till en sexleksak för prästen.
– Intill kontoret på andra våningen fanns ett rum med maskeradkläder. Jag minns det såväl. Det var fullt av uniformer, romardräkter, flaggor… Det var färgglatt. Det enda glada i allt, säger Laurent Duverger.
– Jag blev en kropp utan vare sig själ eller ande, säger han.
Han var långtifrån ensam i den situationen, även om inget barn vågade tala högt om det.
– Hur hade vi kunnat göra det? I den åldern har man ju inte ens ord för vad som händer, säger Laurent.
Där började han ta i mitt könsorgan… Jag var livrädd, inte så mycket för vad som hände som för att någon skulle se det.
Fransmannen berättar att rovdjuret hade olika platser för olika barn som han våldtog. För en pojke var det i mörkrummet, för en annan på kontoret och så vidare. Övergreppen mot Laurent pågick i tre år, allt mer ohämmat.
– Den sista gången var i bussen. Jag satt med Preynat på sätet bakom chauffören och mina kamrater var längre bak. Där började han ta i mitt könsorgan… Jag var livrädd, inte så mycket för vad som hände som för att någon skulle se det. Men Preynat var så självsäker, berättar Laurent.
När attackerna hade upphört så fortsatte Laurent Duverger att vara sluten som en mussla om vad som hänt honom mellan 1979 och 1982. När han blev 20 år grälade han med sin mamma om eventuella sexuella relationer med hans dåvarande flickvän. Då slank det ur honom: ”Lägg av nu! Mina första sexuella relationer hade jag med fader Preynat.”
Mammans svar – snabbt som ett piskrapp – gjorde honom iskall: ”Nu håller du tyst! Och du säger inget till din far heller.”
– Att inte ens din egen mamma vill lyssna! Det förstör något i dig, berättar Laurent en solig oktoberdag i närheten av biskopssätet i Lyon.
Hans familjerelationer raserades bit för bit. I dag är kontakten nere på noll. Laurent blev oförmögen att ha en erektion med någon kvinna, innan han hade berättat vad han gått genom som barn.
– Det är ju inte direkt något som du berättar i en handvändning på krogen till en halvt okänd kvinna. Dessutom finns det en idé om att pedofiloffer själva skulle bli pedofiler, säger han.
Efter en familjekris när en psykolog genom att bara titta på honom såg att något stod mycket fel till så brast det i Laurent och allt det undanstoppade kom ut.
En kompis gav honom möjligheten att träffa kardinal Philippe Barbarin, den franska kyrkans överhuvud, med säte i Lyon. I slutändan blev det ett möte med hans närmaste medarbetare.
Han stod där bland kyrkgossar, scouter, rubbet. En narcissistisk pedofil. Det är ju hur farligt som helst.
– Jag kom ut därifrån lugnad om att Preynat var under övervakning och framför allt inte längre i kontakt med barn. Jag kände mig lugn och trygg. Solen sken, minns Laurent.
Men 2014 får han se en tidningsbild av prästen Preynat, omgiven av barn:
– Han stod där bland kyrkgossar, scouter, rubbet. En narcissistisk pedofil. Det är ju hur farligt som helst, berättar Laurent Peynard.
Oscarbelönade filmen ”Spotlight” skildrar barnövergreppen i katolska kyrkan.
En förening med offer från Preynats scoutläger började ta form. Folk gick ut, först med maskerade ansikten och därefter med namn och ansikte. Nu skulle skammen byta läger.
En polisutredning tillsattes. Det framkom att pedofilen har haft ett möte med Philippe Barbarin. Ingen expertis om prästens psyke eller eventuella farlighet gjordes efter det. Däremot så anlitade kyrkan en stjärnadvokat för att utreda eventuella risker för kyrkan som institution. 2013 blev Preynat befordrad till hederstiteln ”äldste”.
Den katolska församlingen i Lyon delades i två läger, för och emot Preynat.
– Vi har kallats för satanister och allt möjligt, säger Laurent Duverger som fortfarande betraktar sig som troende katolik.
När polisen öppnade kassaskåpet hos biskopen för att titta på pedofilens yrkesregister fanns bara två sidor om hela Preynats karriär. En domstol konstaterade att brotten var för gamla för att kunna lagföras.
Kyrkans franska överhuvud, Philippe Barbarin, anklagades för att inte ha polisanmält brott som kommit till hans kännedom. I samband med en presskonferens i vintras, gjorde kardinalen ett misstag när han talade om pedofilprästen:
– Gudskelov att merparten av brotten är preskriberade, sade Philippe Barbarin. Sedan kungjorde han en kommande internetsajt och telefonnummer för anmälan av pedofilbrott från präster.
Påven Franciskus har träffats Facebookgrundaren Mark Zuckerberg. Han har träffat Youtubestjärnor. Han har till och med tagit emot en labrador efter jordbävningen i Italien
Den 7 november ska kyrkan också hålla en bönedag för barnoffer.
– Det är världen upp-och-ned! Vi offer har hela tiden talat om moral och kyrkan kontrar bara med att tala om juridik, säger Laurent Duverger.
Uppståndelsen blev stor i Frankrike kring affären. Krav på Barbarins avgång restes från flera håll. I juni reste den franske kardinalen till Vatikanen för att träffa påve Franciskus:
– Kardinal Barbarin har handskats väl med detta. Han har gjort vad som krävts. Det är en tapper och kreativ man. En missionär, sa påven.
Något möte med pedofilprästens många offer har påven trots förfrågningar inte velat ge.
– Påven Franciskus har träffats Facebookgrundaren Mark Zuckerberg. Han har träffat Youtubestjärnor. Han har till och med tagit emot en labrador efter jordbävningen i Italien. Men oss vill han inte träffa? Är vi mindre värda en hund, säger Laurent Duverger.
Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.
Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:
Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.
Text: Berno Vidén
– De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna. Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: – Jag tror på Buddha. – Jag tror på Gud. – Jag tror på Jesus Kristus. – Jag tror på Gud, Allah. Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn:– Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare.Bibeln däremot proklamerar: – I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!
Det finns knappast någon religiös organisation som har åstadkommit så mycket förvillelse och lidande hos mänskligheten som den Romerska katolska kyrkan. Historien är fylld av vittnesbörd över de uppskattningsvis 50 miljoner liv den har på sitt samvete. Ännu fler är lurade och bedragna av dess genomfalska frälsningslära. Försoning med Gud kan aldrig uppnås genom helgontillbedjan, sakrament eller gärningar. Det är en helt obiblisk lära.
I det här numret av Midnattsropet har vi valt att lyfta fram budskap av förkunnare som på sin tid varnade för kyrkoekumenikens framfart bland frikyrkosamfunden i Norden, varningsrop som visat sig vara sanna och träffsäkra. Idag vill man exempelvis inte inom pingströrelsens egna led höra talas om Lewi Pethrus uppfordrande maning, då han år 1925, inför det faktum att frikyrkligheten gjorde närmanden till Rom, från djupet av sitt hjärta utropade: – Den dag vi stryka flagg inför dessa [katolicismens] påtryckningar har pingstväckelsen fått sin dödsdom.
Redan tidigt 70-tal agerade pingströrelsen observatör under Kristna riksmötet i Göteborg, och därefter har hastigheten i utförsbacken accelererat våldsamt. Gemensamma framträdanden med pingstföreträdare och katolske biskopen har gjorts. Under Jesusmanifestationer har katolska företrädare sida vid sida med pingstvänner och karismatiker knäböjt, för att sedan bjuda in sökare till förbön i den närliggande katolska kyrkan. Den katolske biskopen Anders Arborelius och pingstledaren Sten Gunnar Hedin har skrivit en bok tillsammans och publicerat artiklar för att synliggöra enheten mellan rörelserna. Pelle Hörnmark, som gått från att vara ledare för den svenska till den europeiska pingströrelsen, sa under ett besök i Vatikanen tillsammans med en pingstdelegation, att det var ”intressant upptäcka nya nyanser hos trossyskon”.
Vi konstaterar: Lewi Pethrus fick rätt! Och avfallet fortsätter. I vintras stod Filadelfiaförsamlingen i Stockholm värd för ett interreligiöst möte, där företrädare för fyra religioner – judendom, islam, katolicism och protestantism – presenterade en gemensam bekännelse: – Vi tror gemensamt: på en enda Gud, skapare av himmel och jord; att Gud är barmhärtig, nåderik och kärleksfull; att varje människa har samma värde och rättigheter; att Gud kallar oss att älska vår medmänniska och värna allt liv.
Jesus som enda vägen till frälsning är i enhetens namn bortrationaliserad.
Påve Franciskus agerar mycket offensivt i sina strävanden att ena religionerna. Med professionell charmoffensiv söker han samla alla under sina vingar till en ny världsreligion. Han talar i mänsklighetens namn och lyfter fram frågor som har med fred, slaveri och orättvisor att göra. Alla vill vi ha fred, men vägen till Gud går fortfarande endast genom Jesus. Situationen är komplex både ur politisk och religiös synvinkel. Pengarna och jakten på världsherravälde styr. Finns det idag överhuvudtaget någon som greppar över Vatikanens materiella tillgångar spridda över världen?
Påven borde först och främst röja upp inom Vatikanens murar. Vad hände exempelvis med Albino Luciani (Johannes Paulus I) som ville städa upp i Vatikanens smutsiga ekonomi, och som mystiskt dog efter endast trettiotre dagar på påvestolen, en död som fortfarande, inför en undrande värld, mörkas av Vatikanen. I boken I Guds namn som gavs ut 1984, presenterade David A. Yallop en gedigen bevisföring och motiv till varför påven behövde röjas ur vägen. Boken förbjöds i flera katolska länder.
Företrädare för fyra olika religioner i bön, var och en till sin gud.
Jesus som enda vägen till Gud är i enhetens namn bortrationaliserad.
Religionens mörker är förödande och trälbinder hela mänskligheten. I Guds och gudars namn bedras en hel värld. Den makten kan aldrig bekämpas med politiska eller religiösa vapen utan det behövs himmelsk uppenbarelse därtill. Det finns ingen tid som vår där behovet av ett sant, bibliskt ljus är större – Guds genomträngande ord, som avslöjar och uppenbarar. Trots all global upplysning och teknik som gör att vi kan nå information från hela världen med några knapptryck, lever många idag i ett totalt andligt mörker. Inte minst i vårt eget land, som på bara några decennier gått från att vara kristet till att bli ett av världens mest sekulära och kristendomsfientliga länder.
Det finns ett himmelskt ljus som genomlyser och avslöjar mörkrets gärningar, och samtidigt visar på en ny väg. Det ljuset och den vägen är Jesus Kristus. Då vi drabbas av det ljuset avslöjas all falsk religiositet, allt det som ser så bländande och vackert ut, men det som är rent och äkta består. Vad ingen religion eller filosofi lyckats åstadkomma, det gjorde Jesus, en gång för alla, genom att bli en dårskap för världen. Jesus hade möjlighet att med enkla medel frånta djävulen hans domäner. Djävulen visade sig vid ett tillfälle villig att fredsförhandla med Jesus om hela världen, men vägen Jesus skulle gå var inte förhandlingsbar. Då han led svårt i Getsemane bad han till sin Far, att om det är möjligt, låt mig slippa genomgå dessa kval. Men kärleken till människan var den segrande kraften: – ske inte min vilja, utan din… Guds vilja var – och är – att frälsa mänskligheten! Därför gick han hela vägen och dog för var och en utav oss. – Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten (1 Pet 2:24).
Den bibliska församlingens väg går i diametralt motsatt riktning än Vatikanens. Guds församling i tiden har heller inga gemensamma nämnare med organisationer som Kyrkornas Världsråd och liknande globala maktblock, som utifrån ekonomisk makt, kvantiteter och majoritetstänkande räknar in sina framgångar. Bibelns väg för församlingen är tydlig: – Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud (Luk 16:15).
Paulus skriver på ett liknande sätt till församlingen i Korint: – Det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka (1 Kor 1:27).
Jesus gav aldrig uppdraget åt sina lärjungar att bygga kyrkor eller starka, religiösa koncilier eller samfund. Sådana maktvälden smälter in i Babylon, men passar inte in i Guds rike. Andens enhet är något annat än kyrkoekumenik baserad på religiös tradition med prästerskap, kyrkobyggnader, sakramenten o.s.v. Riv kyrkorna och avkraga prästerskapet. Vänd åter till Ordet och den urkristna församlingens ideal, där den naturliga mötesplatsen var hemmet, både för Ordets och bordets gemenskap. Där finns förutsättningar för en sann, biblisk gemenskap: – Hela skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ (Apg 4:32).
Den katolska kyrkan och hennes döttrar har ett mål – församlingen har ett annat. Det ena kallar bibeln för Babylon – det andra heter Det nya Jerusalem. Babylons öde beseglas i Uppenbarelseboken 18:
– Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för orena andar – – – Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor (v. 2, 4).
Det nya Jerusalem har en helt annan utgångspunkt: – Och jag såg den nya staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man (Upp 21:2).
Babylon hör till den här världen, församlingen hör himmelen och Guds rike till.
’
Är reformationen över? Uppenbarligen för Lutherska kyrkan och alla medlemssamfund inom Sveriges Kristna råd, men inte för den som valt att stå utanför lägret med Jesus. Från Midnattsropet:
Maria är inte Gud. Maria var en vanlig människa som du och jag. Maria behövde Jesus för att bli frälst. Maria dog som alla andra kristna. Maria är idag i himlen. Hennes kropp väntar på uppståndelsen från de döda. Maria hör inte påvens böner. Maria kan inte ge ett enda bönesvar. Att be till en död människa istället för till Gud är hedniskt. Det katolska upphöjandet av Maria och tron att Maria var helt fri från synd och att hon därför undgick att dö och upptogs med kropp och själ i himlen, har inget som helst belägg i den kristna tron. Med en sådan obiblisk Maria-bild så är det inte underligt att demoniska Maria-uppenbarelser i dag frodas mer än någonsin inom den katolska kyrkan.
Katolska kyrkans katekes punkt 966: ”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död. Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.” Detta är ren och skär villolära. Jungfru Marias himmelsfärd är en legend från 400-talet, där det sägs att Maria hela livet var en jungfru, att hon dog och sedan på tredje dagen i kroppslig gestalt steg upp från de döda och fördes till himmelen! En av katolska kyrkans viktigaste dogemer är alltså byggd på en legend, fantasier. Är det inte bättre att tro sanningen? Det föredrar jag, hur är det med dig? Paulus varnar starkt i 1 Tim.4:1 för det som komma skall: ”Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.” Sådant finns det mycket av i den katolska kyrkans läror, tro och traditioner. Och som det står i en bibelversion av 1 Tim. 4:7:”Undvik vanhelgande och käringaktiga fabler.”Och en av dessa fabler är dogmen som ”den ofelbare” Pius XII kom med 1950 i sin apostoliska konstitution (en påvlig avgörelse riktad till hela kyrkan) Munificentissimus Deus, om Jungfru Marias himmelsfärd..
En av kyrkans böner till Maria lyder så: ”Frälsarens milda moder, du port som för oss öppen står till himlen, du havets stjärna, hjälp Guds folk som faller och strävar att ånyo resa sig.” (Givet i Rom vid sankt Peters grav 25 mars 1987, Vår Herres bebådelses högtid, i det nionde året av mitt pontifikat – JOHANNES PAULUS PP II.)
Katolska kyrkanskatekes punkt 829: ” ’Medan kyrkan i den allrasaligaste Jungfrun redan har uppnått fullkomningen och där är utan fläck eller skrynkla, kämpar de kristna ännu för att övervinna synden och växa till i helighet. Därför riktar de sina ögon mot Maria.’ I henne är kyrkan redan helt och hållet helig.”Så talar en kyrka som inte har Jesus som sin Herre! (Därmed har jag inte sagt att det inte kan finnas enskilda personer i den katolska kyrkan som är kristna. Alla katoliker bedriver inte Maria-dyrkan. Men de är i farligt sällskap, när det gäller deras andliga väl.)Den katolska religionen med sina böner till de döda och sina mässor för de döda är i själva verket en form av spiritism, blandat med kristendom. Exempelvis helgonstaty-kulten är tvåfaldigt förbjuden. Helgonen är döda och bilder är förbjudna. De katolska husgudarna i form av Maria-statyer är avskyvärda i Guds ögon. ”Ni ska inte göra er några avgudar, ej hellre uppresa åt er något beläte eller någon stod eller upprätta i ert land stenar eller inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem, ty jag är Herren, er Gud” (3 Mos.26). Att bära omkring i processioner, hälsa, kyssa och tillbedja heligas reliker, bilder, statyer är ett avfall från Gud och ett religiöst avguderi. Ett stycke trä, slöjdat till en ”helig staty av ett helgon eller av Gud” är ett beläte och fåfänglighet (Jes. 44:14-20).
Tillbedjan av Maria som Guds Moder och med en gosse på sitt knä har sitt ursprung i Babylon. I Bibeln finns inte ett spår av sådan tillbedjan. Rom har blivit det nya Babylon. Rom är känt under det namnet både i judisk och urkristen apokalyptik. Helt obiblisk och falsk är också läran om de dödas förbön för oss, t ex denna ofta förekommande bön: AVE MARIA – ”Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödstimme. Amen.” Under varje katolsk mässa uttalas böner för de döda.
Hostian är den invigda oblaten i mässan. Nunnor bakar dessa oblater. I enlighet med katolsk teologi, så blir oblaten när den välsignas av en katolsk präst Jesu verkliga kropp och vinet blir Jesu verkliga blod. Efter mässan ställer man in hostian i ett skåp som kallas för tabernaklet, och folket tillbeder detta som om det var Jesus Kristus själv. Moder Teresa, som avled 970906 talade ofta om detta och vittnade om att hennes Jesus var den Katolska hostian. En gång så uppstod en brand i ett av Moder Teresa kapell, och hon berättade hur tacksamma nunnorna var när någon sprang in i den brinnande byggnaden och räddade ”Jesus”. Vatikanen meddelade 990301 att påven har beslutat att ge dispens från katolska kyrkans regler så att Moder Teresas helgonförklaring kan påskyndas. Första steget blir att saligförklara henne.
Vid sin allmänna audiens på S:t Petersplatsen 980409 sa påven att Maria unikt samarbetade i frälsningsverket. Enligt Vatikanens Informationstjänst förklarade påven att ”i förening med Kristus och fogad till Honom, så samverkade hon för att förvärva frälsningens nåd för hela mänskligheten”. Han sa också: ”Efter att ha skapat människan ’manligt och kvinnligt’ också i Återlösningen, så ville Herren sätta den nya Eva näst intill den nye Adam…, Maria, den nya Eva, blev då Kyrkans perfekta ikon. I den gudomliga planen representerar hon nedanför korset återlöst mänsklighet, vilken i behov av frälsning har gjorts i stånd till att offra ett bidrag till frälsningsverkets framväxt.”
I sin audiens 960619 proklamerade påven att Katolska Kyrkan vidhåller dogmat om Marias obefläckade avlelse, att Maria inte hade någon arvsynd och att likaså ”Maria var fri från personlig synd och moralisk ofullkomlighet genom hela hennes liv”. Därmed förnekar påven att Romarbrevet 3:23 är sant, att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.”
Påven är en falsk apostel som kommer med sådana här tokigheter. Vägen till Kristus går inte genom Maria! Ingenstans i Bibeln är Maria den nya Eva och ingenstans står det att hon samarbetade i frälsningsverket. Maria var en syndare som alla andra människor och blev frälst på samma sätt som alla andra syndare, genom tro på Jesus som Guds Son och mänsklighetens enda Återlösare. ”En är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus,som gav sig själv till lösen i allas ställe”, säger Paulus i 1 Tim. 2:5. Maria är inte Guds Moder, Himmelens Drottning, Vår Fru eller medåterlöserska. Och apostlarna lärde oss inte att be till henne. Hon kan inte besvara en enda bön eller hjälpa oss på något sätt. Katolsk kyrkan har bedragit sig själva!
Jag hörde på Radio P1 idag i programmet Människor och tro…. och där säger man att katolicism är kristet, men det är fel- Det finns inget som heter kristen katolik eller kristen muslim. Antingen är man en kristen och är frälst och tillhör JESUS eller också INTE.Inför påvebesöket svämmar radio och tv över utav LOVORD och annat över katolicismen och *ENHET*. Påven har också sagt att Koranen och bibeln är samma sak,,, m m se övriga inlägg här om Katolicism, se Kategorier till höger.
“I en globaliserad och pluralistisk värld ser vi ingen annan samlande gestalt för världs kristenheten än påven”
Denna bön som påven bad i Reykjavik 1989 visar att det är Maria och INTE Jesus som är påvens Herre.
Den 8 oktober 2000 vigde så påven det nya millenniet till Maria (Katolska kyrkans Moder) vid en högtidlig biskopsmässa i Rom. I centrum för Rosenkransfesten som firades denna helgen stod en Fatimastaty, som bars runt medan folket jublade och höjde sina ljus till ett böljande ljushav för Maria ljusets Drottning och kyrkans Moder.
OCH:
Påvens hälsning till Sveriges katoliker
Den 4 april 1990 skickade påven Johannes Paulus II en hälsning till alla Sveriges katoliker, med anledning av att Stockholms stift avslutade sitt ”påveår” med en vallfärd till heliga Birgittas skrin i Vadstena. Han uttrycker denna önskan i sin hälsning:
”Jag anbefaller er åt den heliga jungfrun Marias beskydd, hon som är kyrkans moder. Jag ber också heliga Birgitta och helige Ansgar om förbön liksom alla de män och kvinnor som sått Evangeliet i ert kära Sverige.” (Katolsk Kyrkotidning nr 11/12 1990)
OCH:
Påvens böner (!!!) framför Den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen
Den 4 juni 1979 (då hade han varit påve sedan den 16 oktober 1978) sa han: ”Kallet till en av Polens söner till Peters Stol, innebär en tydlig och stark förbindelse med detta ställe, med denna helgedoms stora hopp. Totus tuus (jag är helt din) har jag viskat så många gånger i bön framför denna bilden.”
”Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig – Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter… Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!”
Nu är det inte bara påven som tillber Maria framför denna statyn, det gör också många andra katoliker. Katoliken Bertil Rejjbrandt var med på en pilgrimsresa till Polen tillsammans med 20 andra från Sverige. Han berättar i Katolskt magasin nr 11/99 ”Jasna Góra som innefattar både kloster och museum samt en stor kyrka – där, i ett sidokapell, finns Den Svarta Madonnan som tillbedes av tusentals pilgrimmer varje år.”
Mariafromheten är mycket stark i många katolska länder. Enligt en undersökning av Pélerin Magazine visade det sig att 40 % av befolkningen i Frankrike regelbundet ber till Maria och hoppas på hennes beskydd. 17 % kommer regelbundet till Maria med sina böneämnen. I Frankrike finns 2.000 Mariahelgedomar som katolikerna vallfärdar till för att fira Jungfru Maria. Till den största i Lourdes kommer 5 miljoner pilgrimmer varje år.
Frankrike är det enda landet i Europa som förföljer religiösa minoriteter såsom pingstkyrkor och Jehovas Vittnen genom hetsbeskattning, 60 % skatt på kollekter och gåvomedel och dessutom med retroaktiv verkan. På den statliga lista över så kallade farliga sekter som upprättades finns en del evangeliska kristna rörelser med.
*
Det finns mer att ta upp men det kommer mer om påven och katolicismen! Läs gärna MER i länken jag gett dig.
Det är för sorgligt, hela detta landet kommer att böja knä för påven, fy då! Är du en av dem som vet vad katolicism är, och inte gillar det så tycker jag att du kan sprida denna länken här! Där står sanningen om vad som hänt och händer och ska ske.
HÄR ser ni en video som berättar om ett s k helgon, som Moder Teresa och bluffen om människogjorda helgon, sådant som Vatikanen sysslar med, sådant har INGENTING MED Bibeln eller GUDS ORD att göra.
Hela denna sak om skapandet av romersk-katolska ”helgon” av påven och Vatikanen, har ingenting att göra med den sanna och levande Guden! Först av allt, är att Franciskus har redan diametralt motsatt sig allsmäktige Gud, eftersom han kör runt om i världen och bär titeln ”Helige fader” när Herren Jesus Kristus helt förbjuder det.
”Och kalla inte någon människa din far på jorden, ty en är er Fader, som är i himmelen.” Matteus 23: 9
Dessa ord uttalades av Herren Jesus Kristus själv, men få är villiga att lyssna på honom, och därför låter sig luras. Som före detta katolik visste jag (My Soul refuge) inte sanningen, tills jag läste det i skrifterna för mig själv. Jag var också (My Soul refuge) medveten om att det bibliska sättet att bli ett helgon är diametralt motsatt den romersk-katolska vägen att bli ett helgon. Efter att jag föddes på nytt av Anden, var det Anden, den levande Gud som räddade mig från detta helvetiska bedrägeri.
Den nuvarande Franciskus har skapat ett annat konstgjort helgon i personen ”Moder Teresa” på söndag September 4, 2016, och det har absolut ingenting alls att göra med Herren. Det har absolut ingenting alls att göra med biblisk kristendom heller. Ännu viktigare är dock det faktum att ”Saint Moder Teresa” inte tror att Jesus Kristus var det enda sättet att komma till himlen! I hjärtat av evangeliet om Jesus Kristus är att det finns absolut inget annat sätt att nå himlen (Gud), utom genom Jesus Kristus. (Joh 14: 6, Apg 4: 10-12) Här är vad Moder Teresa sade:
”Om ni kommer ansikte mot ansikte med Gud vi accepterar honom i våra liv, då vi. . . bli en bättre hindu, en bättre muslim, en bättre katolik, en bättre vad vi är. . . . Vad Gud är i ditt sinne du måste acceptera ”(Desmond Doig, Moder Teresa. Sitt folk och hennes arbete, Harper & Row, 1976, s 156).
This whole thing regarding the creation of Roman Catholic ”saints” by the Pope and the Vatican machine, has nothing to do with the true and living God! First of all, Pope Francis is already diametrically opposed to Almighty God, because he is running around the world carrying the title of ”Holy Father,” when the Lord Jesus Christ absolutely forbids that.
”And call no man your father upon the earth: for one is your Father, which is in heaven.” Matthew 23:9
Those words were spoken by the Lord Jesus Christ himself, but few are willing to listen to him, and therefore they allow themselves to be deceived. As a former Roman Catholic I never knew that truth, until I read it in the scriptures for myself. I was also unaware that the Biblical way of becoming a saint is diametrically opposed to the Roman Catholic way of becoming a saint. After I was born again of the Spirit, it was the Spirit of the living God who delivered me from that hellish deception.
The present Pope Francis created another man-made saint in the person of ”Mother Teresa” on Sunday September 4, 2016, and it has absolutely nothing to do with the Lord at all. It has absolutely nothing to do with Biblical Christianity at all either. More importantly though is the fact that ”Saint Mother Teresa” did not believe that Jesus Christ was the only way to Heaven! Folks the very heart of the gospel of Jesus Christ is that there is absolutely no other way to Heaven, except through Jesus Christ. (John 14:6, Acts 4:10-12) Here is what Mother Teresa said:
“If coming face to face with God we accept Him in our lives, then we . . . become a better Hindu, a better Muslim, a better Catholic, a better whatever we are . . . . What God is in your mind you must accept.” (Desmond Doig, Mother Teresa: Her People and Her Work, Harper & Row, 1976, p. 156)
Apropå påvebesöket – vi vill stå på barrikaderna! /Midnattsropet
Den 31 oktober, på minnesdagen av reformationen inför dess 500-årsjubiluem nästa år, är påven huvudnummer på programmet i Lund och Malmö.
I det förberedande materialet Från konflikt till gemenskap beskriver evangelisk-lutherska/romersk-katolska enhetskommissionen att man övervunnit de schismatiska elementen som reformationen resulterade i och vänder sig till alla som bär det kristna namnet med uppmaningen att: – vandra vidare på vägen mot kyrkans fulla och synliga enhet.
I det katolska tänkandet, som influerar hela den ekumeniska rörelsen, leder den vägen mot Rom och Påven.
Midnattsropet som i alla år sökt vara en röst för det fria väckelsfolket vill ställa sig på barrikaderna. Här påminner vi om de varningssignaler som gått ut. MR återkommer med rapportering.
Det stora Babylons fall
Citat från Arne Imsens bok
Vedergäll Babylon. Publicerades i MR nr 2 2013:
Vi ska inte bedöma utifrån det ärkebiskopar och påvar håller på med nu. Det kan se ut som om de är fredsapostlar som representerar freden och de goda krafter som skall ena mänskligheten; strävan till enhet, fred, jämlikhet. Det verkar så imponerande, och den kristna församlingen kan tänka att den inte duger till någonting i denna process. Men vi ska inte handla utifrån vad vi ser nu, utan i enlighet med vad Gud har uppenbarat. Alltsammans kommer att sluta i katastrof för hela mänskligheten. Denna förfärliga sköka kommer att dra med sig hela mänskligheten i det helvete hon själv har berett. Därför kräver himlen att Guds folk ska draga ut ifrån henne. Det måste bli ett klart ställningstagande om uppbrott och uttåg, att markera distans.
Det räcker emellertid inte med att draga ut ifrån henne. Vi måste också börja att bekämpa henne. Det står klart och tydligt skrivet: ”Vedergäll henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen för hennes gärningar.” Vem är det som får denna order? Det är för sent att vedergälla skökan när ängeln utfört sitt slutliga uppdrag och kungjort att Babylon fallit. Det är nu vi ska vara med och förbereda sammanbrottet. Det gör vi genom att informera människor om vad denna ärkehora representerar. Vad hon mest av allt hatar är att bli avslöjad. Hon kunde leva vidare och härska genom lögnen, men då ängeln kom och ljuset uppenbarades, så störtade hon samman.
Vår uppgift är att avslöja henne, ja, pina henne. Det finns ingenting den babyloniska skökan fruktar så mycket som sanningens ljus. Det enda hotet mot henne är den profetiska uppenbarelsen. ”Säll är den som får taga hennes späda barn och krossa dem mot klippan”, sjunger psalmisten. Inte livnära, men krossa. Den som krossas mot klippan, kan bli frälst. Det är bättre att falla på klippan och bli krossad, än att klippan faller över oss och vi blir tillintetgjorda.
Den interreligiösa rörelsen
Citat från Lars Bygdås artikel
Ormen ömsar skinn, MR nr 2 2015:
Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.
Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”
…
Väckelserörelserna i vårt land kämpade i sin tid mot kyrkan och statens rättstjänare för rätten att hålla fria gudstjänster i stugor och kapell. Bröder och systrar greps och straffades. Tusentals andra, som Kristina från Duvemåla, gick i landsflykt. Men väckelsen överlevde och vann seger i Kristi efterföljd.
Idag har väckelsefolkets arvtagare åter lämnat initiativet till kyrkan. Och frikyrkan har blivit en del av operationsbasen för den katolska interreligiösa rörelsen.
Ekumenikens baktanke
Citatet är från Stig Andreassons artikel Den ofelbara kyrkan Del 1, MR nr 5 2009:
Ofelbarhetsdogmen för också till en enkelriktad ekumenik. Häftet ”Rätt tro”, som jag citerade i början av denna artikel, säger att bara den katolska kyrkan är Kristi sanna kyrka.
– Alla andra är avfallna från den sanna tron, avskurna och vissnade grenar, sekter.
Katolska kyrkans nya, kortfattade katekes säger:
– Jesus kan inte ha mer än en hustru och denna hustru är katolska kyrkan.
Biskop Arborelius fick under en intervju frågan om den enhet han vill se är alla kristna samlade under påven. Han svarade:
– Ja. Katolsk betyder allmän, och vi tror att alla kristna kommer att enas under ett överhuvud, påven.
Katolsk ekumenik är alltså behäftad med en tung baktanke.
