Jesus säger: "Jag är Vägen, Sanningen och Livet". Det finns evigt liv att få genom tron på Jesus och att ta emot frälsningen. Gud har en plan för ditt liv. Denna sidan handlar om människors TRO och otro. Jesus älskar dig och vill ge dig ett NYTT LIV. DET EVIGA LIVET MED JESUS.
Sådär ja. Wilkerson har varnat och varnat och predikat………..undrar vad han hade sagt om denna nu ännu mer fördärvade s k kristenhet! Religiositeten är otroligt utbredd och FARLIG. DÄR är svårt att få människor på knä i äkta fullständigt förkrossande bön, m m.
NÅD över SYNDEN, eller bara SYND? KRISTUS JESUS ÄR DEN SOM ALLA BEHÖVER, men man har inte förstått vilket ALLVAR som ligger bakom hans död, uppståndelse och hans ord!
Rättvisa, barmhärtighet och tro, vad är det? Det är sådant som är ord på papper men inte finns i alla människors hjärtan.
Guds vrede existerar idag också, men man bryr sig inte om det, för man ser honom inte. Man söker efter kärlek och vet inte att Gud är KÄRLEKEN! Om detta kan du läsa i Matteus kap 23. SÖK JESUS IDAG och missa inte målet.
/RÄDDA de döende, lyft dem som fallit, Ryck dem i kärlek från synd och från skam! Uppväck de sovande, uppsök de vilsna, Säg dem att frälsning de få hos Guds lamm! / Sång Fanny Crosby
Lidandet kan växa men kärleken växer sig allt starkare,
Plågorna kan tyckas övermäktiga, men kärleken är större.
Orättvisorna kan kännas övermäktiga, men Gud har sista ordet.
Smärtorna kan vara svåra, men Jesus led än värre.
Frågorna kan vara många, men får sina svar en gång.
Kärleken från Gud är större än man kan förstå, och just nu förstår jag inte lidandet, men jag har en Kung, Kung Jesus, att luta mig emot, då smärtorna smärtsamt värker. Jesus, jag älskar dig. /Maria 2009
* 2 Kor 7:1. Då vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan.
Ef 4:24. och att ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.
Luk 14:27
Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.
Luk 14:33
På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger
Jag säger igen: Det tar tid att lära känna Jesus. Hans välsignelser går genom tårar, sömnlösa nätter och mycket plåga. OM man är villig att underkasta sig detta så lär man sig att bli en Jesu lärjunge. Det livet är inte lätt och det var inte lätt för hans lärjungar heller, de som fick lida och dödas på olika sätt. Inte satt de i ”kyrkor” i överflöd och prisade varandra och höll med om felaktiga saker. Nej, de missionerade, de glödde i sina hjärtan, de fick gjort nyttiga och underbara saker och Gud använde dem stort.
Ord som gör ont i någon då de säges finns det många utav, och man menar att en person sagt de orden till någon , kanske till Gud? jag tar med dem här nedan. Varför? Jag fick höra av en person att jag smädar Gud här eller privat? -Jag kan inte anse att jag gör det utan jag brukar berätta om o-troende människor som har en vana att håna Gud. I min undran varför man sagt detta till mig så tycker jag att det är märkligt att jag skulle göra det som varit trogen i 18 år här på min hemsida, och jag har alltid skrivit här, m m, varje dag om GUDS BUDSKAP, om VEM han ÄR och Varför man skall ha en Gudstro. Jag har vittnat på många ställen här och annat, om VAD Gud gjort för mig i mitt liv och hur TACKSAM jag ÄR, och varit under alla år då också mirakel skett. Detta ordet smäda, bland de andra orden du ser här, de är inte ok, de gör ont. -MEN jag smädar Gud??? Jag brukar inte vara långsint, men jag tycker att sådana ord inte hör hemma hos mig, jag förstår inte.
9 Svenska Synonymer till SMÄDA:
KRÄNKA Definition: 1. behandla nedsättande (oftast genom att angripa eller tala negativt om den personliga hedern)
SKYMFA Definition: 1. förolämpa
HÄDA Definition: 1. genom ord eller handlingar kränka något som anses heligt, vanligtvis en religions gud
BESPOTTA Definition: 1. spotta på, håna, förakta
HÄCKLA (också håna) Definition: 1. ett redskap för beredning av lin
HÅNA Definition: 1. uppge någonting på ett sätt som kan kränka, vanligtvis avsiktligt.
Har Bibeln något att säga om kriget mellan Israel och Palestina? Och finns det någon lösning?
Denna artikel är tidigare publicerad i Midnattsropet.
Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.
Det som händer i regionen gör att man vänder blickarna till Guds Ord eftersom Israel har en historia som utgår från Bibeln. Vi kan där läsa om patriarken Abraham och framåt och se hur det sedermera bildas en nation som får namnet Israel.
Under hela historien har landet varit föremål för konflikter, stridigheter om landområden, vilket land tillhör vem, osv. och det kommer att fortgå. Bibeln ger också tydliga signaler om att då områdena kring Jerusalem drabbas av krig så bör vi vara alerta.
Det finns inget folk i historien som likt det judiska folket har överlevt så mycket förföljelse, inte förintelsen att förglömma, som dödade fler än sex miljoner judar under andra världskriget. Man har överlevt som folk och bevarat sin identitet utan att ha ett eget landområde under mer än 2000 år. Det var först år 1948 som nationen Israel bildades som vi ser den idag.
Öga för öga, tand för tand
Utan att ta ställning politiskt för det ena eller det andra så kan vi inte annat än konstatera att det vi ser äga rum idag är fruktansvärt. Det Hamas gjorde och representerar är avskyvärt och det tar vi absolut avstånd ifrån. Vi ser också hur Israel agerar och det är väldigt svårt att bilda sig en rätt uppfattning, men det media presenterar visar hur tusentals människor oskyldigt får sätta livet till och skaror av oskyldiga drivs på flykt. Något av samma mentalitet presenteras också genomgående i den bibliska historien. Det handlar om öga för öga, tand för tand. Man ska vedergälla det man själv har drabbats av.
Konflikten i Mellanöstern är djup och komplicerad och vi ser att det finns ett grundmurat hat mellan folk och nationer. Samtidigt finns det i Israel och områdena däromkring både araber och judar som har deklarerat att man vill leva sida vid sida i fred, med en försonande attityd gentemot varandra.
När krig bryter ut, som det vi ser idag, släpps underliggande hat loss. Människor drabbas och dras in i olika politiska agendor. Hamas lockar nya och gamla anhängare in i terroristceller för att bli framtida martyrer och ge sitt liv för denna politiska agenda. Det är komplicerat och svårt. Själv saknar jag tillräcklig inblick för att kunna uttala mig rättvist i den här striden, men jag vet ändå att det finns en lösning – den enda – och det är den jag vill skriva om, den bibliska vägen.
Josef som förebild till Jesus
I Gamla testamentet finns det många förebilder som pekar fram mot Herren Jesus Kristus, han som är fullkomningen själv. I honom ser vi vägen framåt. Jesus är Israels rättmätige konung, dock förkastad och hatad på många sätt. Man vill inte veta av honom, men trots det är han ändå Israels enda hopp. Inte bara Israels, utan hela världens. Alla folk, alla nationer, alla olika människor som finns på denna jord har sin lösning i Herren Jesus Kristus. Det löftet sträcker sig bakåt ända till Abraham, där vi kan läsa hur han som stamfader till Israel skulle bli en välsignelse för alla folk.
Vad är möjligheten till att denna försoning ska äga rum? Jo, den finns hos Herren Jesus Kristus, han som sa att vi ska älska våra fiender och vår nästa som oss själva. Vi ser det här utgivandet inte minst i Jesu eget liv. Han led orättfärdigt, plågades, piskades, han fick utstå så mycket hat från sina egna men också från det romerska imperiet och dess hejdukar. Hur svarade Jesus? Han uttalade vare sig hat eller vedergällning. Istället visade han på en makt som är mycket större än vedergällningen. Förlåtelsen, försoningen.
Josef blev utstött av sitt folk
En av Gamla testamentets förebilder till Jesus är Josef. Vi möter honom i Första Moseboken. Han var son till Jakob och lillebror till tio äldre bröder. Han älskades och hatades, föredrogs men misshandlades också. Vi kan läsa om honom hur han frestades, samtidigt som man litade på honom. Han förnedrades och upphöjdes. Trots att han fick möta alla dessa ytterligheter så tycks han aldrig under sitt etthundratio år långa liv ha förlorat blicken på Gud. Han upphörde aldrig att lita på Gud. Motgångar som han mötte förmörkade inte hans karaktär. Han fick vara med om enorma framgångar men lät sig inte korrumperas av makten. Vi kan läsa om hur han var densamma såväl i det privata som i det offentliga. Josef var en stor gudsman och vägen dit vilade på försoningens grund.
Vi kan ha idéer och drömmar om hur en perfekt familj borde vara. Enligt alla mått mätt så hade Josef med sin familj väldiga problem. Hans far Jakob hade tagit sig fram med hjälp av svek och bedrägerier. Han hade lurat till sig både förstfödslorätten och välsignelsen från sin tvillingbror Esau, vilket ledde till att han fick fly för sitt liv. Konflikter kom att prägla familjen och ibland ser det ut som att allt skulle falla samman.
Det finns mycket att läsa om Josefs bakgrund. Jakob fick tolv söner och en dotter med sina hustrur. Det fanns en ständig konkurrens och konflikt bland syskonen i familjen, en stor, kaotisk familj. Men Josef var annorlunda. Du kan inte hitta något svek eller något ont hos honom i det vittnesbörd bibeln ger honom. Han var ett älskat och utvalt redskap för Guds stora plan, både för sin egen tid och för tider framåt.
Josef rapporterade sina bröders dåliga beteende till sin far, vilket gjorde att han blev väldigt impopulär. Det står till och med att hans bröder hatade honom och menade att han var bortskämd. Han hade fått så mycket förmåner man inte kunde stå ut med. Dessutom berättade han om märkliga drömmar han hade haft, där han själv stod i centrum. Hånfullt fick Josef smeknamnet Drömmaren av sina bröder.
Varför berättade Josef sina drömmar för familjen? Han borde ha vetat hur de skulle ha reagerat när han talade om hur kärvarna och hur solen, månen och stjärnorna bugade sig inför honom. Jag tror det kan vara så att drömmen var så tydlig, så djup i honom, att det är att jämföra med när någon får ett profetiskt budskap att bära fram. Josef var angelägen att dela drömmen med familjen. Ett profetiskt budskap bärs fram och det kan tas emot och förkastas. Bröderna förkastade det Josef förmedlade, men det står om Jakob att han “bevarade detta i sitt minne”.
Josef säljs till slav
Vid ett givet tillfälle såldes Josef som slav till Egypten av sina bröder. Han utsattes för en mycket grym behandling och man hade beslutat sig för att ta livet av både honom och hans drömmar. Bröderna skulle visa honom att han inte var speciell. Genom sina egna bröder skulle han gå ett grymt öde till mötes. De tänkte döda honom och hitta på lögnaktiga förklaringar att sedan ge till Jakob. På det sättet var man redo att utsätta både Jakob och familjen för dessa lögner och detta hat.
Det hände lite olika saker och Josef blev inte dödad utan kastades i en brunn. Under tiden han satt där i brunnen satte sig bröderna ner för att äta och dricka. Man var glad över att äntligen ha blivit av med denne Josef. Nu fattades bara att ta livet av honom. Då kom det några ismaeliter, släkt till deras farbror Ismael, som var på väg till Egypten. De var handelsresande. Bröderna sålde Josef för tjugo siklar silver. Mer än så ansåg man honom inte vara värd. Nu hade bröderna både blivit av med honom och även gjort sig en vinst. De slaktade en bock, tog blodet och smetade ut på hans sönderrivna klädnad som de sedan skickade till Jakob och frågade: Är det här din sons klädnad? Sönderriven av ett vilddjur. När de kom hem står det att bröderna som begått illdådet spelade med i sorgen efter Josef. Det fanns mycket hat i botten.
Bröderna motsatte sig egentligen inte Josefs planer och förhoppningar han hade för framtiden, utan de motsatte sig drömmarna som kom som en uppenbarelse från Gud. Det fanns något i det här som de inte kunde ta emot eller förstå. Utan att vara medvetna om det, ville de se om de kunde besegra Guds uttalade syfte. Det var egentligen en strid mot Gud själv man hade gett sig in i.
När det handlar om Josef såg det långt ifrån ut som att han hade uppnått sina livsdrömmar. Han drömde aldrig om att bli kastad i en brunn och såld som slav av sina egna bröder, inte heller om att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Han drömde inte heller om att bli bortglömd i ett fängelse och inte heller drömde han om att bli den näst mäktigaste mannen i hela Egypten. Inte heller om att han skulle få vara med och rädda världen från en svår hungersnöd. Här ser vi Guds plan, Guds dröm för Josef, vilken var bättre än någon dröm Josef kunde komma på.
Gud har makt att vända situationen
Allt det här fick Josef vara med om. Han kastades ut från sin familj på detta grymma sätt, såldes som slav till Egypten, hamnade hos en familj där han anklagades för våldtäkt, kastades i fängelse där han blev kvar under några år. Sedan kom han inför farao och här börjar vändningen. Från en dag till nästa gick han från fängelsehålan och blev Egyptens andra mäktigaste man efter farao. Här vänder historien. Predikaren 4:14 beskriver händelsen så här: “Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike.”
Åren går. Först kommer sju goda år med ymniga skördar och sedan följer sju år med svår hungersnöd. Här kommer historien ikapp Jakobs söner. De hamnar i svår hungersnöd och Jakob sänder dem till Egypten för att köpa säd. Där fanns det säd för där var Josef, Guds redskap. Josef ser sina bröder komma men de känner inte igen honom. Han börjar brottas över hur han ska hantera situationen. Han ser till att de får köpa det de kom för att köpa, men lägger sedan deras pengar i deras säckar. De blir självklart skärrade när de upptäcker pengarna. Tiden går och säden tar slut igen och de måste återvända. Den här gången hade Josef befallt att de skulle ta med sin lillebror Benjamin.
I hela den här processen kan man tänka; var är hämnden Josef vill ge sina bröder? På vilket sätt ska han vedergälla dem? På vilket sätt ska han få upprättelse? Josef hade nu ett absolut överläge och all makt att göra vad han ville med sina bröder. Men han anklagar inte sina bröder för vad de hade gjort. Han såg längre. Han sa till dem: “Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er.” Gud har banat en väg och det är anledningen till att jag är i Egypten och till att det som händer har skett. Att jag fått den här positionen är räddningen för Jakob, för Israel och för många andra folk. Istället för att hämnas räckte Josef ut sin hand till försoning.
Jesus är vägen till fred
Vilken bild på Jesus och vilken förebild för oss! Det står om Jesus:
”Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.” 1 Petrusbrevet 2:21-25
I Nya testamentet står det om församlingen att den består av judar och hedningar. Det är ett nytt folk som på det här sättet har kommit tillsammans på försoningens grund. När det nu handlar om Israel och dessa bibliskt historiska platser, har bibeln ett budskap som talar om att de kommer att stå i centrum för konflikter och uppgörelser av de mest grymma slag. Folk kommer att få lida på olika sätt, men det är inte slutet. Då slutet närmar sig står det så här:
”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.” Sakarja 12:10
Jesus Kristus, den korsfäste, är Israels, det judiska folkets enda hopp, men även allas vårt hopp. Jesus gav sitt liv, och försonade oss med Gud genom sig själv. Vilken försoningens och upprättelsens dag då hela Israel som en man ska se upp till honom som de har genomborrat! Då finns det ingen makt kvar från vare sig Hamas eller någon annan som har på sin agenda att förgöra Israel. Då är det slut på dessa strider, ty då man ser upp till honom som har blivit korsfäst, kommer det att ske en förvandling av en helt annan karaktär än det vi kan se idag i den här världen.
Jesus är världens enda hopp. Han är den framkomliga vägen för såväl Israel som alla andra nationer. Vänd om till honom. Låt Jesus förvandla ditt liv. Det är början på ett liv med framtid och hopp. Gud skapar i oss ett nytt hjärta. Det handlar om, som Jesus sa, att vara himmelska medborgare. Mitt rike är inte av den här världen. Han skulle ha kunnat kalla på härskaror men deklarerade att han är konung över Guds rike vars principer står högt över vad vi kan finna i den här världen. /Berno Vidén
Kärleken skall kallna hos de flesta, och hatet grasserar fort nu.
Inför slutet: Vi kan faktiskt se fram emot domens dag, därför att den innebär slutet på all synd och början på en tillvaro, där vi får se Jesus ansikte mot ansikte. Faller man offer för fruktan för domens dag, Guds dom, och evigheten, så skall vi påminna oss om Guds eviga kärlek. Hans kärlek till oss är fullkomlig. (Rom 8:38-39). Vår rädsla och fruktan upplöses fullständigt om vi fäster blicken på hans omätliga kärlek till oss och låter honom älska andra genom oss.Vi kan leva i lugn förvissning om vi i detta livet har lärt oss bli mer och mer lika Jesus. DEN som älskar Gud vet vad Kärleken är, men de som lever nu i olika slags kaos på gatorna m m, de känner inte Frälsaren. De har inte fått möta honom som kan ge dem frid mitt i allt som nu sker. KÄRLEKEN läker och visar vägen, JESUS är kärleken som de flesta saknar. Det blir ju värre och värre i världen och man undrar hur mycket mer som skall komma över oss i form av lögner och elände. Jodå vi vet ju att tiden inte är slut än, mycket mer kommer . Sanning tycks inte vara så populärt men däremot kryllar det av LÖGNARE och bedragare. Ja så sade ju JESUS att det skulle bli i de sista tiderna. Om du inte är hungrig efter GUD, då är du troligtvis full av dig själv. Tänk om och sök Herren.
Hosea 10:12 Så åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, tills han kommer och låter rättfärdighet regna över er. 1 Kor 13:4 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. 1 Kor 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Uppenbarelseboken, 2:10 – Frukta icke för det som du skall få lida. Se, djävulen skall kasta somliga av eder i fängelse, för att I skolen sättas på prov; och I skolen få utstå bedrövelse i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona,
Dagens artikel: Markus 10:29-30 Belöning, värderingar
Världen hatar Gud och det märks väl tydligt i våra dagar, eller vad säger du?
Markus 10: 29-30. Jesus svarade: “Sannerligen säger jag er: Ingen som för min och evangelii skull har övergett hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods, 30. ingen sådan finns, som inte skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.
Jesus försäkrade lärjungarna om att alla som ger upp något värdefullt för hans skull ska få tillbaka det hundra gånger om här i livet, fast inte nödvändigtvis i samma form. Någon kan t ex ha blivit utstött ur familjen för att han eller hon tagit emot Kristus men får i gengäld en större familj av troende. Samtidigt som vi belönas på det här sättet kommer vi dock att bli förföljda, eftersom världen hatar Gud. Jesus betonade förföljelsen för att påminna oss om att vi inte kan följa honom bara för belöningens skull.
Jesus förklarar för oss att våra nuvarande värderingar kommer att ställas på huvudet i den tillkommande världen.De som strävar efter position och inflytande kommer inte att få det i himlen. Den som lever enkelt här kommer att få en position i himlen. Att tjäna andra är inte så populärt idag, man skall helst klättra väldigt högt på karriärstegen och då man gör det så spelar det ofta ingen roll vem man skadar på vägen. Så har inte Jesus sagt att människan ska göra. Håll fast vid de värderingar som JESUS lär oss, vi som lärjungar har hela tiden mycket att lära!
17 Alltså blir det tillsammans fjorton släktled✱ från Abraham till David, fjorton led från David till fångenskapen i Babylon och fjorton led från fångenskapen i Babylon till Kristus.
Jesu födelse
18 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad✱ med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. 19 Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne✱, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
20 Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus✱, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”
22 Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23 Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel.
24 När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. 25 Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Inledning till Matteusevangeliet
Matteus blev kallad till apostel utanför tullhuset (9:9, 10:3) och var enligt traditionen den förste att skriva ner Jesu undervisning. Papias skriver i början av 100-talet e Kr: ”Matteus sammanställde orden på hebreiska och var och en tolkade sedan efter sin förmåga.” Denna första hebreiska eller arameiska version, kanske med endast Jesu ord och inte hans gärningar, bör ha tillkommit mycket tidigt, troligen på 30-talet e Kr innan apostlarna lämnade Jerusalem. Det grekiska Matteusevangeliet som vi har i dag följer Markusevangeliets ordningsföljd så nära att det troligen har färdigställts efteråt, någon gång mellan slutet av 50-talet och 70-talet e Kr. Matteus skriver för en judisk läsekrets och citerar ofta GT:s profetior för att visa att Jesus är Guds utlovade Messias.
Kan man veta om man är redo när Jesus kommer? Bibelordet ger oss svar på denna viktiga fråga. För övrigt har Guds ord svar att ge på alla människans frågeställningar och problem. Bibeln kan ge upplysning och vägledning för alla som söker svar.
Bibelstudium av Tage Johansson
Sanningen finner vi där om att Jesus ska komma tillbaka från himmelen för att uppväcka alla Guds barn, från den förste ur människans historia, fram till vår tid. De som har haft en levande tro men som dött ska tillsammans med dem som är i livet förvandlas och ryckas upp till mötet i lufthimlen och eskorteras av Jesus och änglarna till bröllopssalen. Det blir bröllopsfest i himmelen medan vreden går över denna arma jord. Detta handlar om en av bibelns viktigaste händelser. Jesu tillkommelse behandlas inte mindre än trehundranitton gånger i Nya testamentet. Det vill säga att i medeltal blir det var tjugofemte vers.
Då vi nu ska söka svar i Ordet om vem som är redo när Jesus kommer, ställs vi inför en avgörande och viktig sanning om vår pånyttfödelse. Har den lett fram till att Jesus äger vårt hjärta odelat? Kan vi säga som bruden i Höga Visan: “Min vän är min och jag är hans” (2:16). En sann brud har det förhållandet till sin brudgum att han äger hennes hjärta och därmed också kroppen, tiden och ägodelarna. Tänk vad stort det är när vi har gjort den erfarenheten som sångaren uttrycker i kören: “Herre mig själv jag dig giver …” Och i vers tre: “Jesus vad skall jag dig giva? Evigt jag tjäna dig vill. Hjärtats odelade kärlek, allt skall nu höra dig till.”
Den stora frågan är om äganderätten har blivit överlämnad åt Honom. När denna viljeakt har skett är vi hans till både ande, själ och kropp. Det handlar om en relation mellan en brud och en brudgum. Jesus undervisar i Matteus 25 där budskapet lyder till de oförståndiga jungfrurna: “Jag känner eder icke”, eller som det står i en annan översättning “Jag vet inte vilka ni är”. Vår relation till Jesus innebär antingen välsignelse eller förbannelse. Det var vad Paulus skrev till korintierna i 1 Korintierbrevet 16:22: “Om någon inte har Herren kär, så vare han förbannad. Maranata.” Om vi älskar Jesus så visar det sig i våra handlingar.
Det handlar framför allt om vårt personliga böneumgänge. Har vi tid för Honom, att umgås och verkligen lära känna Honom. Vidare betyder det oerhört mycket hur vår relation till Ordet är. Jesus säger själv i Johannes 14:23: “Om någon älskar mig så håller han mitt Ord.” Dessutom handlar det om vårt förvaltarskap, hur vi står i vårt förhållande till vården av Hans lamm och får. Jesus sa ju till Petrus: Om du älskar mig så ta hand om det som är min hjärteangelägenhet, mina får och lamm.” För att göra det kortfattat så handlar det om vårt förhållningssätt i vår förvaltning. Hur vi umgås med våra medtjänare (Matt 24:44-51), hur vi vårdar förhållandet till vår brudgum (Matt 25:1-13) och om vi är en trogen förvaltare av Hans ägodelar (Matt 25:14-30).
Då det gäller en så stor och viktig händelse som Jesu tillkommelse väcks frågan: Vem är redo när Han kommer? Det står i Matteus 25:10, att de som var redo gick in med Honom till bröllopet. Det står också i Uppenbarelseboken 19:7, att när tiden är inne för Lammets bröllop, då har dess brud gjort sig redo. Det finns tyd-liga tecken på den skara som är redo att möta sin brudgum. Man sa förr bland väckelsens folk att man kunde höra det på sången och det syntes på gången. Det är den första kärleken som är hemligheten till att vi lever i ett rätt förhållande till Jesus. Då är vi angelägna att bevara vår klädnad vit och ren.
Efesierförsamlingen som hade förlorat den första kärleken uppmanades att resa sig från sitt fall så att de åter kunde göra de gärningar som de gjorde under den första tiden. Att leva och förnyas i pingsterfarenheten gör att vi är redo för uppryckelsen. Allan Törnbergs sång “Är det pingst i ditt hjärta idag”, kommer så levande till mig när jag skriver dessa rader. Den stora och allvarliga frågan är om det är pingst i ditt hjärta idag. Lever vi i den erfarenhet som det står i vers fyra i denna sång: “Du minns hur hjärtat …”?
Det finns också en erfarenhet, en signal, som indikerar om vi är redo. Om vi lever i ett ostört förhållande till Jesus, så älskar vi hans tillkommelse. Vi fröjdar oss över Honom med outsäglig och härlig glädje. Det motsatta förhållandet är när talet om hans tillkommelse skapar osäkerhet, fruktan och bävan. Detta på grund av att kärlekens låga har tynat av. Det är som en känd förkunnare har sagt: “Det kommer inga tynande vekar in i himmelen.” Den som är en tynande veke blåser Han inte ut. Det har Han lovat. Men det gäller att ha oljeförrådet påfyllt innan Han kommer. Det är en katastrof att slå sig till ro och vara förnöjd och sova vidare. Den som sover vet inte om att han inte är redo. De oförståndiga vaknade upp, men vaknade för sent för att vara redo. Omsider kom de, men då var dörren till bröllopet stängd. Vaka och bed ty vi veta icke tiden eller stunden. Men ett står helt klart: Jesus kommer mycket snart.
Man ryggar till då man hör ordet BIBEL! Man blir arg då man hör namnet/ordet GUD! Man vill INTE höras talas om TRO!
Det är ju illa eller hur! Åtminstone tycker vi troende på Gud, Jesus, att det är illa att så få älskar Jesus och vill följa honom. Den attityden är så hård nu så det är verkligen svårt och farligt i vissa fall att berätta om TRO, ja, att ha en kristen tro.
Igen: –Kan vi prestera tro? Kan vi ta oss någonting? Kan vi skryta med vår tro? Jag svarar nej på de frågorna som många ställer sig. Man kan läsa i 1 Korinthierbrevet om vad Paulus säger om detta: ” Lägg märke till detta bland er själva, kära bröder. Det är inte många av er som har hög utbildning, inflytande i samhället eller kommer från en förnäm familj. I stället har Gud medvetet valt att använda sig av dem som inte har något att komma med, för att de människor som världen räknar med ska komma i skuggan.
…………..Därför är det helt ofattbart för många många människor, då man säger att man känner Gud, att man älskar Jesus, och vill leva för honom………………
Att Jesus blev korsfäst på en fredag, det är en kyrklig lögn. Jesus blev korsfäst på Påskdagen, och den var på en onsdag. Det var på kvällen som Jesu kropp blev lagd i graven. ”Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.” Mark. 15:42. Torsdagen var sabbat. Det var nämligen en stor sabbatsdag. Joh. 19:31.
Jesu kropp låg i graven i tre dagar och tre nätter, 72 timmar. Matt. 12:40. Torsdag, fredag och lördag. Lördagen var alltså den tredje dagen som Jesu kropp låg i graven. Och Jesus sa själv att han skulle uppstå på tredje dagen. Matt. 16:21, 17:23, 20:19. Jesus måste alltså ha uppstått på lördagskvällen. Om vi räknar från onsdagens kväll och 72 timmar framåt, så kommer vi till lördagens kväll.
Vad har påskägg, påskris och påsk-kärringar med påsken att göra? Hmmm fundera också på att denna s k påsk är på fel tid s a s. Ingen ordning på något i tid, men GUD HAR DEN RÄTTA ORDNINGEN PÅ ALLT.
Kampen för det bibliska dopet har under historiens gång varit avgörande för den fria församlingen. Det är uppfordrande att läsa väckelsehistoria och se med vilken övertygelse pionjärerna, många gånger under svår förföljelse, trotsat myndigheter och kyrka för rätten att låta döpa sig. Att samma rörelser i kyrkoekumeniskt köpslående i demokratins namn överger denna dyrbara övertygelse är ett svek.
– Skriften allena! proklamerade Martin Luther under sin kamp att lyfta fram Bibeln som auktoritet. Motståndare var i stort hela den dåtida styrande eliten med påve, prästerskap och kyrkliga prelater å ena sidan, och kejsare, landsfurstar och inte så sällan, lössläppta, oregerliga pöbelhopar å andra sidan. Straffen för att inte underkasta sig kyrkans rådande auktoritet var oerhört grymma; konfiskering av egendomar (anhöriga som inte aktivt angav sina familjer straffades med att fråntas arvsrätten och blev hemlösa), svår tortyr i kalla fängelsehålor, bålbränning, dränkning, landsförvisning etc.
Reformationen gick dock inte att hindra och en ny, mer bibeltrogen kyrka än den romerska katolska såg dagens ljus. Dock dröjde det inte länge förrän den tidigare förföljde Martin Luther intog påvekyrkans position att förfölja människor som på liknande sätt sökte sanningen i Guds Ord. En brännande fråga var då huruvida dopet skulle ske efter egen tro och bekännelse eller inte.
Luther var inte den enda reformatorn under medeltiden. Andra dominerande namn som haft stor betydelse är Ulrich Zwingli (1484-1531) och Johan Calvin (1509-1564). Trots att de alla sökte sanningen i Guds Ord som en protest mot katolska kyrkans irrläror, och trots att de under en begränsad period av reformationen levde under hot om förföljelse då de förkunnade och läste ur Skriften, blev de genom sina positioner och kompromisser på liknande sätt redskap åt staten. Från att ha varit förföljda övertog de förföljarens roll på de mest grymma sätt.
I boken Den tredje reformationen av Karl Kilsmo skildras hur den första fria kristna församlingen bildades i Zürich. Det var en liten grupp enkla människor som hade börjat samlas för att läsa Bibeln och kommit fram till att det var fel att döpa de små barnen i kyrkan. Zwingli, som efter bibelstudier tidigare hade uttalat sig fördelaktigt om vuxendopet, backade inför det han såg skulle leda till bildandet av en ny rörelse utan organisatorisk förbindelse med staten. Åtgärderna Zwingli vidtog för att hindra rörelsens framväxt var först att under hot om landsförvisning uppmana alla föräldrar med odöpta barn att inom åtta dagar låta döpa sina barn. De svarade sig villiga därtill, om någon med Skriftens ord kunde påvisa att barndopet var påbjudet. Då man inte nådde enighet i frågan överlämnades barndopets motståndare till samhället som lagbrytare, vilket var vad Zwingli önskat uppnå.
På kvällen den 21 januari 1525 samlades en grupp troende hemma hos Felix Mantz, den man som kort därefter skulle bli det första offret för den protestantiska kyrkans grymma förföljelse. (Mantz torterades svårt och dränktes i floden Limmat den 5 januari 1527.) Under samlingen döptes 15 personer med “det rätta kristna dopet” varefter man delade brödet och vinet till Herrens åminnelse. Samlingen var unik på flera sätt. En ny rörelse tog form som skulle komma att påverka många väckelserörelser genom tiderna. Dopet på egen bekännelse och tro var den mest centrala frågan vid bildandet.
Kort tid därefter hade de flesta av de troende i den unga fria församlingen fängslats och torterats. De som inte landsförvisades dömdes till döden, men rörelsen levde vidare.
Under 1700-talet började pietismen spridas i Sverige. I motsats till den lutherska kyrkan betonades ett allmänt prästadöme och individens omvändelse. Pietismen tog också avstånd från kyrkans vrånglära att den nya födelsen ägde rum vid dopet och inte vid omvändelsen. Då kyrkans makt och sakrament ifrågasattes svarade samhället med att förbjuda bönemöten i andra lokaler än i kyrkan genom införandet av konventikelplakatet. Förbudet varade i mer än 130 år.
Också Sverige drabbades av döparrörrelsen. År 1834 kom den då unge sjömannen F. O. Nilsson till tro på Jesus och anslöt sig till metodisterna som bibelspridare. En del år senare, år 1847, blev han övertygad om nödvändigheten att låta döpa sig. I Sverige fanns då ingen döparförsamling så Nilsson reste till en baptistförsamling i Hamburg där han döptes. Efter hemkomsten bildades inom kort den första svenska baptistförsamlingen. Det ägde rum den 21 september 1848, samma dag som fem personer döptes i havet kring Vallersvik söder om Kungsbacka, det första kända troendedopet på svensk mark. Fortfarande rådde förbud mot dylika samlingar och framförallt mot att organisera en kristen församling utanför statskyrkan. Dock var dopfrågan så viktig att man trotsade förbudet. F.O. Nilsson och hans hustru landsförvisades som straff.
Pingstväckelsen i Sverige, sprungen ur döparrörelsen, har under hela sin historia proklamerat dopet till Kristus som en medveten handling till följd av omvändelse och tro på Jesus. Skriftens auktoritet har varit avgörande, en övertygelse som flera pingstförsamlingar lämnat idag. Senast var det Filadelfiaförsamlingen på Rörstrandsgatan i Stockholm som övergav principen och avgjorde dopfrågan genom att hålla allmänt demokratiskt val bland sina medlemmar. Efter omröstning i två församlingsmöten ändrade man stadgarna och öppnade för medlemskap – inte på Ordets grund, utan på ekumenisk grund: ”Den som har en personlig tro på Jesus Kristus, som blivit upptagen som medlem i en kyrka i en annan tradition och där levt med en tydlig bekännelse av denna tro, samt vill ansluta sig till församlingens tillämpning av Bibeln, kan på ekumenisk grund upptas som medlem i församlingen.”
Att en pingstförsamling i kyrkoekumenisk anda och i demokratins namn så lätt överger denna dyrt köpta övertygelse är en grov avfallets markör.
Paulus skriver till församlingen i Kolosse att vi är begravda med Jesus i dopet, men också att vi genom Jesu uppståndelse blev uppväckta från döden. Vi har bokstavligen gått från död till liv, vilket manifesteras då vi låter oss döpas för att helt tillhöra Jesus. Vi var döda genom våra synder men han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som anklagade oss, genom att spika det fast på korset.