Guds församling  det värdefullaste som finns på jorden
Men folket saknar kunskap
  Guds församling är det värdefullaste som finns på jorden. Redan innan Gud skapade världen hade han planerat för församlingen, och förutbestämt oss till barnaskap hos sig. Ef. 1:3-6. Guds församling är ett levande tempel, uppbyggt av levande stenar. 1 Petr. 2:5. Vi är ju den levande Gudens tempel… 2 Kor. 6:16. Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 1 Kor. 3:16, 6:19. Sedan templet i Jerusalem blev förstört år 70, så har Gud inte haft något annat tempel på jorden än sin församling.

  Ingenting på jorden är mer viktigt än att Guds församling blir uppbyggd enligt Ordets mönsterbild. När Gud var så noga med att tabernaklet (2 Mos. 25:9) och det gamla förbundets tempel blev byggt enligt mönsterbilden, så att de som utförde arbetet måste få specialutbildning genom Guds Ande (2 Mos. 35:30-35, 36:1-2), då måste han ju vara ännu mera noga med det verkliga templet som är Guds församling. Men hur är det med Guds tempel? Är det byggt enligt mönsterbilden? Vilken mönsterbild? Mönsterbilden för Guds församling utgöres av allt det som Bibeln lär om Guds församling. Vad skulle det annars vara?

  Den helige Ande är sanningens Ande. Joh. 14:17. Jesus säger i Joh. 16:13 att sanningens Ande ska leda oss fram till hela sanningen. Här ser vi att Jesus vill att vi ska veta sanningen, så att vi inte faller offer för falska läror och onda andemakter. ”Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet. Så skulle vi inte mer vara barn, inte såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.” Ef. 4:11-16.

  Jesus ber till sin Fader i Joh. 17:21, ”…jag beder att de alla må vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.” Och många andra bibelord uppmanar Guds folk till enighet. Men ändå har de kristna blivit uppsplittrade i många kyrkor och samfund, och detta är ett allvarligt hinder för människor att komma till tro. Enigheten är viktig för att människor ska komma till tro på Jesus.

  Då är frågan, vad är kyrkor och samfund för någonting? Har Gud gett sitt folk någon befallning att organisera samfundsförsamlingar och att bygga kyrkor? Kan någon med hjälp av Bibelns ord förklara hur dessa församlingar och kyrkosystem har kommit till? Nej det går inte, för kyrkorna och samfunden är inte grundade på Guds ord, utan på falska läror. De är religiösa svartbyggen. Kan du hitta ett enda ställe i Bibeln där det står att man bildade en församling genom att organisera en föreningsrörelse? Står det något om medlemskort i Bibeln?

  Den vanliga uppfattningen är att kyrkornas och samfundens uppgift och avsikt är att förkunna Guds ord och att leda människor till tro på Jesus. Men sanningen är den rakt motsatta. Den där uppsplittringen av de kristna i olika samfund och kyrkor har aldrig varit till någon fördel. Den har istället hindrat människor från att komma till tro på Jesus. Genom falska läror och lögner har Satan utnyttjat både predikanter och andra kyrko- och samfundsmedlemmar till att tala och arbeta tvärt emot Guds ord.

  Ett samfund eller en kyrka är inte bara en organisation med ett antal medlemmar och predikanter. Det är också en andemakt. Genom sina falska läror och lögner kan ondskans andemakter påverka både predikanterna och deras åhörare, och hela deras verksamhet. Kyrkornas och samfundens verkliga avsikt är att hindra människor från att förstå Guds ord, och att lura dem till helvetet.

  De som lämnar rum för falska läror blir också påverkade av ondskans andemakter. De förleder människor till att använda felaktiga benämningar. Vi kan inte använda ordet ”kyrka” när vi menar Guds församling. Guds församling är ju ingen kyrka, och kyrkorna är inga Guds församlingar. Den katolska kyrkan har torterat och mördat många miljoner kristna. Om vi använder samma namn ”kyrka” på mördaren som på mordoffret, hur kan vi då veta vad som menas när någon säger ”kyrkan”? Ordet ”kyrka” förekommer inte alls i Bibeln. Bibelns benämning på kyrkan är ’den stora skökan’ och ’det stora Babylon’.

  Vad pastorerna och medlemmarna säger stämmer inte överens med själva samfundets eller kyrkans avsikter och målsättning. De tror att samfundet och kyrkan tjänar Gud, men samfundet och kyrkan lurar dem hela tiden genom falska läror, så att de inte förstår vad Bibeln lär om Guds församling. Därför kan de inte undervisa eller predika om Guds församling.

  Gud har inte gett någon befallning att bygga några kyrkosystem eller samfund. De är inte byggda enligt Guds ord, och då är de ju inte Guds tempel eller Guds församlingar. Då uppstår frågan, vems är kyrkorna och samfunden? Det är Satans kyrkor och samfund.

  Men så snart man nämner något om kyrkor och samfund, och jämför med vad Bibeln lär om Guds församling, då inträffar ett märkligt fenomen. Många blir rädda och nervösa och vill inte höra eller läsa något om detta. De pratar om kärlek och gemenskap och att man ska älska församlingen. Vad är det för sorts kärlek och gemenskap de tjatar om?

  Det står i 1 Joh. 1:7, ”Men om vi vandrar i ljuset, såsom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Men de flesta av dem som bekänner sig vara kristna vandrar inte i ljuset. De vandrar i det kyrkliga mörkret, och är ljusskygga. De har en sorts kärlek och gemenskap som inte tål ljuset. Så snart man nämner något om Guds församling och om kyrkor och samfund så kommer denna ”kärlek” fram. Den ger sig tillkänna genom förakt mot Guds ord, och genom att slänga fram en massa frågor. Förespråkarna för den falska kärleken har ingen undervisning om Guds församling, bara frågor. De studerar inte vad Bibeln lär om Guds församling, och de kämpar inte för Bibelns sanningar. Av sådana människor får man ingen hjälp, men de uppträder som om de vet hur det ska vara.

  De pratar om att man ska älska församlingen och inte döma och kritisera. Men vad är det som de uppfattar som kritik? Jo, det är Guds ord! När man vill studera vad Bibeln lär om Guds församling, då säger de att man dömer och kritiserar. De försvarar kyrkor och samfund och fördömer sanningen. Vad är det för sorts kärlek och gemenskap som vill hindra människor från att studera Guds ord? I stället för att bevara Andens enhet enligt Ef. 4:3, så vill denna falska kärlek bevara splittringen bland de kristna och hålla dem bundna till kyrkor och samfund. Har detta något med Kristi kärlek att göra?

  Deras situation är oerhört farlig därför att de inte älskar sanningen. Då älskar de inte heller Jesus, för han är sanningen. Joh. 14:6. Sanningen skall göra oss fria, varför ska vi då vara rädda för sanningen? Joh. 8:32. Det som jag har skrivit om kyrkor och samfund och om Guds församling, det är bibelstudie och bönesvar, och inte kritik.

  Guds ord lär oss att vi ska förlåta och älska varandra, men vi behöver inte förlåta och älska Satan och försvara hans falska läror.

  För att upprätta en verklig enhet och gemenskap bland Guds folk, så måste alla samfund och kyrkor avslöjas. All religiös dynga som kyrkor och samfund har dragit in bland Guds folk måste rensas ut. Varför tror folk att frikyrkoförsamlingarna är Guds församlingar, och att kyrkorna är Guds tempel? Gud bor inte i tempel som är byggda av trä eller sten. Apg. 17:24. Om frikyrkornas predikanter och övriga medlemmar hade studerat vad Bibeln lär om Guds församling, så borde de ha insett att Guds församling inte är någon organiserad föreningsrörelse. Guds församling är en levande organism. Rom. 12:1, 4-5. 1 Kor. 12:13-30. 1 Petr. 2:4-5. Det är en väsentlig skillnad mellan en organisation och en organism.

  Den verkligt kristna kärleken och gemenskapen blir inte störd av att man studerar Bibeln. Tvärtom, den blir starkare ju mer radikalt Guds ord förkunnas.

  Om vi älskar Jesus, då älskar vi också Guds ord, och kärleken till Guds ord driver ut räddhågan. 1 Joh. 4:18. Om vi älskar Guds ord, då vill vi också veta vad Bibeln lär om Guds församling, Kristi kropp. 1 Kor. 12:12-30. Men de flesta av dem som bekänner sig som kristna undviker detta. De är rädda för att tala om detta. Varför? Det är för att de har ingen kunskap om Guds församling. Varför har de ingen kunskap om Guds församling? De har aldrig hört någon predikan om Guds församling, och de har aldrig bett till Gud om någon sådan kunskap. Och varför har de inte bett till Gud om detta? Det är för att de är bundna och förblindade av kyrkornas och samfundens falska lära. De kan inte se skillnaden mellan kyrkorna och Guds församling. De litar mer på ”stora predikanter” och kyrkofäder än på Bibeln.

  På vilket sätt har kyrkorna och samfunden visat Kristi kärlek? De håller sina medlemmar nere i okunnighet. Medlemmarna får ingen kunskap om Guds församling, och ingen upplysning om vad kyrkor och samfund är för någonting. De får inte ens veta vad de är medlemmar i. Sådan kunskap får medlemmarna inte ha, för då säger de upp sitt medlemskap och lämnar kyrkorna och samfunden. Sanningen gör dem fria!

  Det står i Hebr. 10:25, ”…låt oss inte överge vår församlingsgemenskap…” Detta tar kyrkorna och samfunden ingen hänsyn till. De bryr sig inte ett dugg om den kristna församlingsgemenskapen, utan istället vill de bevara sin egen kyrko- och samfundsgemenskap, och den kallar de ”församlingsgemenskap”. När Bibeln talar om den kristna församlingsgemenskapen så tillämpar kyrkorna och samfunden detta på sin egen kyrko- och samfundsgemenskap.

  Man rycker loss Bibelns ord ur dess sammanhang och tillämpar dem på ett sätt så att de får rakt motsatt betydelse. Istället för att åstadkomma en kristen enhet och gemenskap, så bevarar man uppsplittringen av de kristna i olika kyrkor och samfund. Tvärt emot Guds ord, som säger att vi som tror på Jesus ska vara ett. Kyrkogemenskapen och samfundsgemenskapen kan vi gott överge, för den har inget stöd i Guds ord.

  Någon form av organisation kan ju behövas i en kristen verksamhet, men då får man inte förväxla organisationen med Guds församling, så att man kallar organisationen ”församling”. Och de som ska förkunna Guds ord, ska inte komma som representanter för någon organiserad föreningsrörelse med ett särskilt namn. När apostlarna predikade så kom de inte som representanter för ”Apostlamissionen”, och det var inte ”Apostlarnas Pionjärmission” som hade sänt dem. Nej, de var Guds sändebud. 2 Kor. 5:20.

  När Jesus kommer och hämtar Guds församling till himlen, då måste församlingen vara upprättad och uppbyggd enligt Bibelns mönsterbild. Till detta behövs en väckelse kraftigare än alla tidigare väckelser. Bed till Gud om en sådan väckelse!/A Svensson

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA94.HTM#värdefull     /Tack Allan/ Maria

Guds lag och Guds evangelium

Frälsningen är en fri gåva av nåd. Ef. 2:8-9. Vi kan alltså inte förtjäna att bli frälsta och rättfärdiga inför Gud genom att hålla Guds lag, för vi har redan brutit mot lagen.

Men Gud ger oss frälsningen som en fri gåva av nåd. Jesus tog alla våra synder på korset, och vi får hans rättfärdighet av nåd. Gud tillräknar oss Jesu rättfärdighet.

Bed till Gud och säg: ”Jag är en lagbrytare och syndare, och jag ber, förlåt mig alla mina synder och ge mig din frälsning genom Jesus Kristus.” ”Om vi bekänner våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 1 Joh. 1:9. ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.” Ef. 1:3.

Det är mycket viktigt för oss att vi förstår detta. När Jesus dog på korset för våra synder, då friköpte han oss samtidigt från lagen. ”Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” Gal. 4:4-5.

Somliga menar att vi kristna måste hålla sabbaten. Det är viktigt att de får undervisning om rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus, så att de inte gå förlorade. Rom. 10:1-13. Dessa som inte förstår rättfärdigheten från Gud av nåd, de har problem med Galaterbrevet och undrar, är detta Guds inspirerade ord? Galaterbrevet är skrivet av aposteln Paulus, och han har också skrivit om samma ämne i Romarbrevet, kapitel 3-9. Läs det!

Det är ju inte i kraft av lagen som vi bli frälsta, utan det är i kraft av Guds löfte till Abraham. 1 Mos. 12:7, 15:5-6, 17:1-7, 22:11-18. Detta löfte gällde inte endast Abraham, utan det skulle gälla också för dem som allenast hade Abrahams tro. Rom. 4:16-25. Gal. 3:16.

Detta löfte är 430 år äldre än lagen. Och ett förordnande som Gud redan har givit gällande kraft, kan inte genom en lag, som utgavs 430 år därefter, ha blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet. Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given för att gälla, till dess att ”säden” (Kristus) skulle komma, han, åt vilken löftet hade blivit givet. Gal. 3:17-19.

Lagen var alltså avsedd att gälla TILL DESS att Kristus skulle komma. Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Gal. 4:4-5.

När Jesus dog på korset för våra synder, då friköpte han oss samtidigt från lagen. ”Vi friköptes för att den välsignelse som hade givits åt Abraham, skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.” Gal. 3:13-14.

”Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad. Alla har ju syndat och är i saknad av härligheten från Gud; och de bli rättfärdiggjorda utan att ha förtjänat det, av hans nåd, genom förlossningen i Kristus Jesus, honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud – då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna – nu visa att han dock var rättfärdig. Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.” Rom. 3:21-26.

Ty lagen har fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror. Rom. 10:4. Lagen var avsedd att gälla till dess att Kristus skulle komma. Och i och med att vi tar emot Jesus Kristus såsom vår Frälsare, så är vi friköpta från lagen. Vi står inte under lagen, utan under nåden. Rom. 6:14.

Men för dem som inte tror på Jesus, gäller lagen ända till dess att de möter Jesus såsom Domaren. Lagen gäller alltså för oss till dess att vi möter Jesus, antingen vi möter honom såsom Frälsaren eller såsom Domaren. Apg. 17:31.

Jesus har inte upphävt lagen, men han har fullbordat lagen och skärpt lagens krav. Läs Matt. 5:17-18. ”Ni ska inte mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag er: Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.” I vers 48 säger Jesus: Var alltså fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” Vi ser här att Jesus skärper lagens krav och fordrar att vi ska vara fullkomliga.

När Jesus sa detta så visste han att vi aldrig skulle kunna göra oss fullkomliga. Men han ville själv göra oss fullkomliga. När vi tar emot Jesus som vår Herre och Frälsare, då får vi Jesu rättfärdighet som en fri gåva från Gud. Inför Gud blir vi lika rena och fullkomliga som Jesus själv, som om vi aldrig hade syndat.

Gud tillräknar oss Kristi rättfärdighet. Det vill säga, vi är frälsta, inte därför att vi håller lagen, utan därför att Jesus Kristus har hållit lagen i vårt ställe. ”Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fick stå såsom syndare, så ska också genom en endas lydnad de många stå såsom rättfärdiga. Rom. 5:19.

De som inte tror på Jesus, och inte tar emot honom såsom Frälsaren, för dem gäller lagen ända fram till den yttersta domen. Då möter de Jesus såsom Domaren. Upp. 20:11-15. Och då har himmel och jord förgåtts. ”…och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem.” Vers 11.

Många har den uppfattningen att om man ska tro på Gud och bli en kristen, då är nästan allting förbjudet. Men det är tvärt om. Det är för de ogudaktiga som lagen gäller. Det är de som inte vill tro på Jesus, som är skyldiga att uppfylla lagens krav. Gud kommer att vedergälla dem för deras gärningar, och de har ingen möjlighet att slingra sig undan. För vart fåfängligt ord ska de göra räkenskap på domens dag. Matt. 12:36.

Lagen är till, inte för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsar lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare. 1 Tim. 1:9-10. ”Vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall bli tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud.” Rom. 3:19. Om människor uppfattar Bibeln som en sträng lagbok så beror det på att de står under lagen.

I Rom. 12:17-19 står det: ”Vedergäll ingen med ont för ont. Vinnlägg er om vad gott är inför var man. Håll frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på er beror. Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ’Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.'”

De som inte vill omvända sig och tro på Jesus, de har ju själva förkastat Guds nåd, och kommer att få full vedergällning för sina gärningar. All dom har Gud överlåtit åt Sonen. Joh. 5:22. Vi behöver alltså inte hämnas på dem som står oss emot. Herren Jesus gör det åt oss. Guds rättfärdighet kräver att de som vållat oss lidande får lidande till vedergällning. 2 Tess. 1:6.

Om vi vill tro på Jesus och tar emot honom såsom vår Frälsare, då stå vi inte längre under lagen, utan under nåden. Rom. 6:14. Gal. 5:18. ”Ja, också er som var döda genom era synder och genom ert kötts oomskurenhet, också er har han gjort levande med honom; ty han har förlåtit oss alla våra synder. Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.” Kol. 2:13-14.

Vi som tror på Jesus är nu lösta från lagen (även från sabbatsbudet), i det att vi har dött från det, varunder vi förr hölls fångna, och så tjäna vi nu i Andens nya väsende och inte i bokstavens gamla väsende. Rom. 7:6. Och Guds nåd fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och alla världsliga begärelser. Tit. 2:11-14.

Men det står i Rom. 2:13, ”Ty inte lagens hörare är rättfärdiga inför Gud, men lagens görare ska förklaras rättfärdiga.” Och i Matt. 7:21 säger Jesus, Inte kommer var och en in i himmelriket som säger till mig: ’Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Och i 1 Kor. 7:19 står det, ”allt beror på huruvida vi håller Guds bud.” Hur ska vi förklara detta?

När vi tjäna Jesus i Andens nya väsende, då bli vi lagens görare. Det vill säga, vi gör vad lagen innehåller. Men de gärningar vi då gör är ändå inte laggärningar, utan de är trosgärningar – sådana gärningar som man gör i tron på Jesus. Utan sådana gärningar är tron död. Jak. 2:14-26. Ingen blir frälst av laggärningar, Gal. 2:16, och ingen blir frälst utan trosgärningar. Matt. 7:21-23.

Läs Rom. 8:3-4. ”Ty det som lagen inte kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandrar inte efter köttet, utan efter Anden.”

Jesus säger i Joh. 14:15, ”Älskar ni mig, så håller ni mina bud.” Och i Joh. 15:10 står det, ”Om ni håller mina bud, så förblir ni i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” ”Ty däri består kärleken till Gud, att vi håller hans bud; och hans bud är inte tunga.” 1 Joh. 5:3. Här är inte fråga om laggärningar, utan vi lyder Jesus därför att vi älskar honom och vill att han ska vara vår Herre.

När man kommer till tro på Jesus och blir född på nytt, så blir man inte genast i stånd till att hålla hela lagen. Hur bra vi lyckas hålla hans bud beror på hur långt vi har kommit i vår andliga tillväxt i Kristus, och i kunskap om Guds ord. Hebr. 5:12-14. 1 Petr. 2:1-2. ”Mina kära barn, detta skriver jag till er, för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, så har vi en förespråkare hos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig; och han är försoningen för våra synder, 1 Joh. 2:1-2.

Nu kanske du tänker att, om vi inte står under lagen så är det väl inte så noga, då kan man väl tillåta sig att leva lite hur som helst. Nej, om du har den inställningen, då vandrar du inte i Andens nya väsende, och då står du under lagen.

När vi genom tro på Jesus har blivit rättfärdiggjorda och friköpta från lagen, då ska vi inte åter ställa oss under lagen och mena att vi ska bli frälsta genom att hålla lagen, t.ex. genom att hålla Sabbaten.

Sabbaten tillhörde det gamla förbundet. Läs 2 Mos. 31:12-17. Sabbaten var ett tecken mellan Gud och Israels folk, och den gällde inte för andra folk. De skulle fira den släkte efter släkte såsom ett evigt förbund. Men eftersom Israels folk bröt förbundet, så blev detta inte något evigt förbund. Istället slöt Herren ett nytt förbund. Jer. 31:31-34. Luk. 22:20. Och i detta nya förbund finns inget sabbatsbud. Vi har alltså inget sabbatsproblem att ta ställning till.

Men det är många, både judar och icke-judar, som ännu inte har förstått detta. Att i detta nya förbund som Gud upprättade genom Jesus Kristus, finns inget sabbatsbud. Varken Jesus eller hans apostlar har befallt oss att hålla sabbaten.

Den som vill hålla sabbaten får göra det, men detta är inget krav för att vi ska bli frälsta. Vi blir inte bättre kristna genom att hålla sabbaten.Vi blir frälsta genom tron på Jesus, och inte genom att hålla en lag som gällde i gamla förbundet.

I Hebr. 8:5-13, 10:1-4 ser vi att det gamla förbundets tempel och offerlagar liknas vid en skugga. Och i Kol. 2:16-17 ser vi att det samma gäller också sabbaten. När vi i tron på Jesus har blivit rättfärdiggjorda och friköpta från lagen, då ska vi inte åter ställa oss under lagen och mena att vi ska bli rättfärdiga inför Gud genom laggärningar. T.ex. genom att hålla sabbaten. Varken Jesus själv eller någon av hans apostlar har befallt oss att hålla sabbaten. Rom. 14:5-6. Gal. 4:9-11.

Det är en väsentlig skillnad mellan laggärningar och trosgärningar. Läggärningar är det som de människor håller på med, som tror att de kan behaga Gud och få syndernas förlåtelse genom att de försöker hålla lagen. Om du menar att du ska få det gott ställt inför Gud genom att hålla lagen, då är det bäst att du ger upp med en gång, för du har redan brutit mot lagen. Den ende männikan som har lyckats hålla Guds lag, är Jesus själv. Alla andra har syndat. Syndernas förlåtelse kan du endast få genom att ta emot den frälsning som Jesus erbjuder dig. Och trosgärningar är det som vi gör när vi tjänar Jesus.

Tiondegivandet är också något som hörde till det gamla förbundet, och det gällde för Israels folk. Men i Nya Testamentet ser vi att man (i nya förbundet), inte längre tillämpade tionderegeln, utan man offrade var och en efter sin förmåga. D.v.s. mycket mer än tionde. Inte av tvång eller för att bedöva sitt samvete, utan av fri vilja och efter som Anden manade. 2 Kor. 9:6-8.

På samma sätt kan lagens krav bli uppfyllt i oss, fastän vi inte stå under lagen. Och så kan vi ju offra lovets offer också till vår Gud. För det tycker han om. Psalm 50:14, 23. Hebr. 13:15.

Gäller Guds lag bara för judarna?
Någon skrev till mig att Guds lag gäller endast judarna, och vi andra har aldrig varit under lagen. Jesus kunde alltså inte friköpa oss från lagen, eftersom den aldrig har varit gällande för oss. Men om Guds lag gällde bara för Israels folk, då vore det ju fritt fram för alla andra folk att göra som de vill, utan att komma under Guds dom och bli straffade.

De som har tillgång Bibeln och kan läsa den, kan ju inte påstå att de inte har fått Guds lag. De har fått den svart på vitt! Bibeln är en mycket farlig bok – om man inte läser den, och inte tar vara på Guds ord.

Vi kan läsa från Rom. 1:18-20. ”Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor, som i orättfärdighet undertrycker sanningen. (Detta gäller alltså alla folk, inte bara judar). Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart ibland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem. Ty han osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet har ända sedan världens skapelse varit synliga, i det att de kan förstås genom hans verk. Så är de då utan ursäkt.”

”Ty då hedningarna, som inte har lag, av naturen gör vad lagen innehåller, så är dessa utan att ha lag, sig själva en lag, då de ju sålunda visa att lagens verk är skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock i den inbördes umgängelsen, deras tankar när dessa anklagar eller försvarar dem.” Rom. 2:14-15. De människor som inte har fått Guds lag nedskriven på stentavlor eller på papper, har ändå fått den ”medfödd”. De är medvetna om vad som är rätt och fel.

Fastän hedningarna inte har fått lagen given på samma sätt som Israels folk fick den på Sinai berg, så gäller ändå Guds lag även för andra folk. Om en svensk, tysk eller engelsman begår brottsliga handlingar så är han lika ansvarig för sina gärningar som en jude som begår samma handlingar. Vi har inte större rättigheter att stjäla, ljuga, mörda eller att dyrka avgudar, än vad judarna har.

De som har tillgång till Bibeln, har också fått tillgång till Guds lag. Och då är de lika ansvariga inför Gud, om de är judar eller från något annat folk. Men då har de ju också tillgång till den frälsning som Gud erbjuder genom Jesus. Vägen till frälsning är den samma för både judar och andra folk. Det är genom tron på Jesus och hans försoningsdöd på korset.

Lagen om sådd och skörd gäller både judar och hedningar, också dem som tror på Jesus. Gal. 6:7. Gud kommer att vedergälla var och en efter hans gärningar. Jesus säger i Upp. 22:12, ”Se, jag kommer snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en efter som hans gärningar är.” ”Ty vi måste alla, sådana vi är, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.” 2 Kor. 5:10.

Kristi domstol är inte det samma som den yttersta domen, när Gud ska döma de ogudaktiga. Inför Kristi domstol kommer endast de som tror på Jesus. Detta är den stora avlöningsdagen, när de som har tjänat Jesus ska få sin lön. De som troget har tjänat honom ska få en stor lön. Här är det alltså trosgärningar som räknas. Sådana gärningar som vi har gjort i tro på Jesus. Synder och orättfärdiga gärningar som vi har blivit renade ifrån genom Jesu blod, kommer inte att räknas inför Kristi domstol. Men det finns de som bygger på rätt grund, men med fel material. För dem blir Jesu ankomst och den stora avlöningsdagen inte så härlig som den borde bli.

Det står i 1 Kor. 3:11-15, ”Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar, eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig, hur det är med vars och ens verk. ’Den dagen’ skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurdant vars och ens verk är, det skall elden pröva. Om det byggnadsverk som någon uppfört på den grunden, blir bestående, så skall han få lön; men om hans verk brännes upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom genom eld.”

Många kristna kommer den dagen att få se hela sitt livsverk, eller en stor del av det, brinna upp. Det blir en oerhörd förödmjukelse att få se att mycket som de har kämpat för och menat sig ha tjänat Gud med, egentligen är helt värdelöst inför honom.

Guds dom över de ogudaktiga kommer efter tusensårsriket. Upp. 20:7-15. För deras del är det alla synder och orättfärdiga gärningar som domen gäller. Och för vart fåfängligt ord de har talat. Matt. 12:36.

Vid den yttersta domen är det Guds lag som gäller. Vilken lag skulle annars gälla? Ingen ska kunna säga att Guds lag gäller inte mig. Har de haft tillgång till Bibeln och har kunnat läsa Guds lag, då har de ju fått Guds lag, och det är den lagen som gäller.

Om de inte vill tro på Jesus och hans försoningsverk på korset, då står de under lagen. ”Alla de som utan lag har syndat ska ock utan lag förgås, och alla de som med lag har syndat ska genom lag bliva dömda.” Rom. 2:12.

Intill dess himmel och jord förgås, skall inte den minsta bokstav, inte en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats. Matt. 5:18. Och efter den yttersta domen så kommer jorden och himmelen att förgås. ”…och för hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen för dem.” Upp. 20:11. Och i kapitel 21 kan vi läsa om en ny himmel och en ny jord.
/Allan Svensson
http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA15.HTM#Guds lag

…folkets behov av Guds närvaro mitt ibland dem…

*

Vår fiende är mer farlig än terrorister/Allan Svensson

Troende kristna är alltid en liten minoritet. Världens regeringar och militärmakter tar ingen notis om vad vi säger. Varför ska vi då diskutera om kriget mot terrorismen?

  Det krig som vi är involverade i, är av ett annat slag. Vi har en helt annan vapenrustning. Och vår fiende är mer farlig än terrorister. Vår fiende finns inte bara långt borta i en annan världsdel. Han finns också i vårt eget land.

  De flesta kristna är andligt nedsövda och blinda. De vet inte, och förstår inte att ondskans andemakter är i full verksamhet i deras egna kyrkor. Medan många kristna är upptagna av att diskutera om kriget mot terrorismen, så håller fienden i deras eget land på med att vilseleda både dem själva och andra kristna.

  Dessa andemakter är mycket mer lömska och fräcka än vad de flesta kristna har en aning om. De försöker utnyttja människors svagheter och brist på kunskap och få dem till att handla tvärt emot Guds ord. De kan fördunkla människors andliga syn och tankeförmåga och få dem till att använda felaktiga benämningar på saker och ting. Det är mycket vanligt att människor är ”totalt blinda” i vissa avseenden så att de inte ser vad Bibeln lär. Många är insnärjda i samfundsidéer och kyrkotraditioner som de tror är lika bra, och till och med bättre än Guds ord.

  De flesta kristna är bundna till kyrkor och samfund. De är vilseledda av kyrkotraditioner och av falska läror som säger att kyrkor och samfund är Guds församlingar. Om några tar emot Jesus och blir frälsta så får de ingen undervisning om Guds församling. Predikanterna handlar tvärt emot Guds ord. Istället för att undervisa de nyomvända om Guds församling, så är de ivriga att få in dem som medlemmar i sitt eget samfund, sin egen kyrka. Gal. 4:17.

  När man kommer till tro på Jesus och blir frälst och döpt, så blir man genast inskriven som medlem, men de talar aldrig om vad man är medlem i för någonting. Vad är samfundet, vad är pingstförsamlingarna, vad är kyrkan för någonting? Det tiger de med! De är mycket angelägna om att man ska vara medlem, men man får inte veta vad man är medlem i.

  Var någonstans i Bibeln står det att man som kristen måste tillhöra en kyrka eller ett samfund? Varför ska man vara medlem i någonting som man inte vet vad det är? Vad har samfund och kyrkor med Guds församling att göra? Och var i Bibeln står det att man ska gå i kyrkan? Det är en väsentlig skillnad mellan ett organiserat kyrkosystem och en levande organism. 1 Kor. 12:12.

  De som säger sig ha fått Guds kallelse att predika Guds ord, och som uppträder som predikanter, bibellärare och församlingsföreståndare, av sådana har man rätt att fordra att de ska veta vad Guds församling är. De ska inte gå i kyrkornas och samfundens ledband, utan de ska predika och undervisa om Guds församling. De ska tala om vad kyrkor och samfund är för någonting, och hjälpa människor att komma loss därifrån. Det är ju detta som är väckelse, att de kristna kommer loss från alla kyrkor och samfund så Guds församling blir upprättad och enad och är redo att möta Jesus när han kommer.

  Detta har predikanterna struntat i helt och hållet. De har inte brytt sig om att undervisa och predika om Guds församling. Med en ljum förkunnelse utan sälta hålls medlemmarna andligt nedsövda, och de får ingen kunskap om Guds församling. De lever i en fantasivärld och vet inte att det som de kallar församling, egentligen inte är någon Guds församling. Deras medlemskort och medlemsmatrikel har ingenting med Guds församling att göra. De har sina möten och sång och musik, trivselträffar och hobby. Församlingen behöver de inte ha bekymmer om, för den sköter ju pastorn och äldstebröderna.

  Vilken pingstpastor idag skulle göra som Filippus gjorde när han döpte hovmannen, bara stanna till vid vägen och döpa en person, utan extra församlingsmöte och utan något beslut om medlemsintagning? Apg. 8:36-38.

  Att en svensk församling ska ha namn efter en gammal stad i Turkiet, och heta Filadelfia, det är helt obibliskt. I Bibeln hittar vi inga namn på några lokalförsamlingar, utan de benämnes efter de platser där de fanns. I Rom. 1:7 skriver Paulus, ”jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som är kallade och heliga.” Det står inte att församlingen heter Rom. I 1 Kor. 1:1-2 skriver han, ”Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som är kallade och heliga…” Det står inte att församlingen heter Korint.

  I bibelkommissionens översättning, som är en förfalskning av Bibeln, där står det i Kol. 1:18, ”Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan …” Och i Ef. 5:23-24, ”Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus…”

  Detta är lögn! Kyrkans huvud är påven, den svarte påven och djävulen. Kyrkan har aldrig underordnat sig Kristus. Här kan vi se hur till och med bibelöversättarna går fiendens ärenden genom att förfalska bibelordet. Samma felöversättning finns i den engelska Bibeln.

  Om Kristus är kyrkans huvud, då uppstår frågan: Vad är då det stora Babylon i Uppenbarelsebokens 17:e och 18:e kapitel? Vad är detta som Guds folk måste komma ut ifrån? Upp. 18:4. Den stora skökan, och det stora Babylon, detta är Bibelns benämningar på kyrkan. Detta är den organiserade s.k. kristendomen, både den katolska kyrkan och alla andra kyrkor, också frikyrkorna. De utnyttjar människors gudslängtan till att snärja in dem i ett obibliskt religiöst kyrkosystem. Hur kan Kristus vara huvudet för detta skökoväsen?

  Kyrkan har förföljt och mördat miljoner kristna, och den är kristendomens värsta fiende. Djävulen är den verklige kyrkofadern. Bibelöversättarna gör ingen åtskillnad mellan Guds folk och Satans kyrka. De ser inte skillnaden mellan mördaren och mordoffret. Av kyrkans gärningar ska vi känna kyrkan. Matt. 7:15-18.

  För att kunna avslöja och bekämpa kyrkan och befria människor från dess falska lära, så måste vi använda de rätta orden. Hur ska vi kunna befria människor från det stora Babylon om vi kallar Guds församling för ”kyrkan”? Upp. 18:4.

  För övrigt, bli allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläd er hela Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi har att utkämpa är en kamp inte mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råder här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tag alltså på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och, sedan ni har fullgjort allt, behålla fältet. Stå därför omgjordade kring era länder med sanningen, och ”var iklädda rättfärdighetens pansar”, och ha såsom skor på era fötter den beredvillighet som fridens evangelium ger. Och tag alltid trons sköld, varmed ni ska kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låt giva er ”frälsningens hjälm” och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön, så att ni alltjämt ber i Anden och fördenskull vaka, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga. Ef. 6:10-18.

  Våra stridsvapen är nämligen inte av köttslig art; de är tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kan bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi tar alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. 2 Kor. 10:4-5.

  I Matt. 24:6-9 säger Jesus:
Och ni ska få höra krigslarm och rykten om krig; se då till, att ni inte låter er förskräckas, ty allt detta måste ske, men därmed är ännu inte änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och pest och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är bara början till ’födslovåndorna’. Då skall man prisge er till misshandling, och man skall dräpa er, och ni ska bli hatade av alla folk, för mitt namns skull.

  Men Jesus uppmanar inte sina lärjungar att deltaga i kriget och döda sina fiender. ”Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ”Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.” Fastmer, ”om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.” Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” Rom. 12:19-21.

  Med hänvisning till Rom. 13:1-7 finns det många som menar att vi kristna har skyldighet att göra militärtjänst. Men krigsmakten är inte någon sådan överhet som avses i detta bibelord. Den överhet som är förordnad av Gud är till skräck, inte för dem som gör vad gott är, utan för dem som gör vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten så gör vad gott är, du skall då bli prisad av den. Hur ska man få detta att passa in på krigsmakten? Är de militära rustningarna till skräck endast för dem som gör vad ont är? Blir de som gör vad gott är prisade av krigsmakten? Nej, i det militära är det tvärt om. De som vägrar att lära sig hantera mordvapen riskerar att hamna i fängelse.

  Vi måste skilja mellan den överhet som är förordnad av Gud, och den falska s.k. överhet som är förordnad av ett ogudaktigt folk som litar mer på sina kulsprutor och kanoner än på Gud. Sina militära rustningar har jordens folk varit tvungna att skaffa sig på grund av sin egen otro. De har lämnat Gud och hans makt helt ur räkningen. Därför kan de inte bevara ”freden” utan denna militära maktbalans. Den som inte vill tro på Gud må inte tänka att han ska få någon hjälp av honom. Jak. 1:6-7.

  Gud har givit oss en fri vilja så att vi kan välja vem vi vill tjäna, Gud eller djävulen. Men det går inte att vara neutral. De människor som inte vill underordna sig Gud och tjäna honom, är syndens och djävulens trälar och måste underordna sig den ”överhet” som de själva ha skaffat sig. Läs 1 Sam. 8:4-22! http://www.algonet.se/~allan-sv/IRAK.HTM

Läs också artikel 65 i länken ovan: Jesus är Herren   /Maria