Archives

Evangelium /är sant. Välj Jesus och livet.

jul23

 

De goda nyheterna är tillgängliga och öppna för alla utom för dem som vägrar tro. Djävulen är en bedragare, och de som inte tror har blivit förblindade av honom (se 2 Kor 11:14-15)

Pengar, makt och nöjen lockar och får Guds erbjudande att verka ointressant.

De som vänder ryggen åt Kristus och föredrar världen har gjort djävulen till sin Gud.

 
Korinthierbrevet 4:3-4  *Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så finns det täckelset hos dem som gå förlorade.*

Välj Jesus, välj livet.

<iframe width=”425″ height=”349″ src=”http://www.youtube.com/embed/CQo-F_hUyrs” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

/Maria

Evangelium / Vad får dig att tro att du är en kristen?

jul23

VAD FÅR DIG ATT TRO ATT DU ÄR KRISTEN?     /Jan J

Provocerande titel? Kanske det, men under åren har jag mött så mycket okunskap, så mycket naivitet, så mycket dumheter angående vem som är kristen, att jag måste få reagera. Vad jag skulle önska är att du och jag kollar upp den grund vi menar oss stå på när det gäller vårt förhållande till himmelens Gud. Som aposteln Paulus säger i 2 Kor. 13:5: ”Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.”

Det som föranleder den här artikeln är en sorg och vrede över utvecklingen inom svensk kristenhet sedan jag kom till tro på 70-talet. Jag erkänner att jag har djupa övertygelser som jag menar att den helige Ande lagt ner i mig, men jag kommer inte uppifrån och ser inte ner på människor. Jag vill absolut inte förvärra situationen för någon som kämpar med frälsningsvisshet och jag dömer inte heller någon person, jag vill bara förkunna Guds evangelium. Har jag kommit fel i mitt tänkande, är jag tacksam för att bli tillrättavisad.

Jag påstår att evangelium, Guds kraft till frälsning, inte har predikats på länge i vårt land. Med vissa välsignade undantag tror jag att man kan säga så. Ändå menar många att dom har en kristen tro. Alltså är det något som inte stämmer. Under dom sista 10 åren har den här skrämmande tanken växt till en djup övertygelse i mitt inre: Många människor menar sig vara kristna, när dom i verkligheten inte är det.

Hur kan det vara så? Svar nr 1: Dom har velat bli kristna på sina egna villkor. Man har tagit för självklart att relationen med Gud initieras genom deras egen försanthållande tro, d.v.s. man aktiverar den trosfunktion som finns nedlagd inom varje människa. Denna tro innebär inte att man måste höra Guds evangelium och medför inte någon förändring i personens liv. Hon har ingen längtan att vända om, utan fortsätter att vara herre i sitt eget liv. Hon blir kristen likväl genom själva aktiveringen. Svar nr 2: Man riktar denna tro till en falsk gud. Man tror på en gud som man själv vill ha. Man tror på en avgud.

Inledningsvis låt oss betänka att Jesus sa så här i Matt. 7:21-23: ”Inte skall var och en som säger ´Herre, Herre´ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelska Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen ´Herre, Herre´…Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!”

Söker du efter invecklad teologi så hittar du inte så mycket av det i den här artikeln. Vet du vad jag kommit på? Att det är dom s.k. grundläggande frågorna som är dom djupaste. Alltför många kristna bekännare verkar alltid vara på språng, på jakt efter det nya från Gud, dom vill haka på den senaste trenden. Många gånger har jag undrat: ”Finns en rätt grund lagd överhuvudtaget i denna människans liv? Har hon fått uppenbarelse om det väsentliga i den kristna tron?”

Bibeln förklarar att det bara är en sak som är viktig i evighetsperspektiv, att vi som är döda i synd får nytt liv, att vi blir födda ovanifrån, blir födda på nytt. Jesus Kristus själv sa: ”…den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike” (Joh. 3:3) och ”ni måste födas på nytt” (Joh. 3:7). 

Först hoppas jag att du vill inse det som jag och många andra sett: Det står inte väl till i våra kyrkor. Man behöver ju knappast ha profetisk insikt för att förstå skillnaden mellan den levande organism som i bibeln kallas för Kristi kropp och den mänskliga organisation som vi idag kallar kyrkan, som har föga med Guds rike att göra och vars medlemmar oftast aldrig fått ett möte med Jesus Kristus, och alltså aldrig blivit födda på nytt.

Dessa s.k. kyrkor har som främsta mål att växa i medlemsantal och har därför tagit bort alla hinder, alla trösklar, för att du ska känna dig välkommen som du är och förbli den du är och känna dig hemma i den kyrkliga gemenskapen. Inom dom religiösa inrättningarna är det därför svårt att få vägledning angående sanningen om vem som verkligen är kristen och inte.

Förkunnelse om bibelns dyrbara sanningar lyser nästan genomgående med sin frånvaro. Hur kan det vara så? Därför att människan i sitt förmätna, upphöjda ställning inte vill låta sig undervisas, utan oftast menar sig ha svaren inom sig själv, om det ö.h.t. finns några absoluta svar att få. Kallar du dig sökare ser människor upp till dig. Påstår du att du har funnit svaret, blir du sedd som en person som sitter instängd i din egen fyrkantiga verklighetsuppfattning.

Bibelns framställning är att människan som Guds skapelse är skyldig att lyda honom som Herre i allt vad hon gör. Men den tanken är definitivt inte sökarvänlig och har därför plockats bort. Dessutom framställs Gud inte som vred på människorna, utan bara ledsen över att han inte får vara vän med oss. Domen över mänskligheten i dess uppror mot Skaparen har därför inte längre någon plats inom dagens kyrkor.

Detta för mig direkt in på den första frågan, och jag kommer att vara väldigt tydlig här, eftersom den religiösa dimman ligger tät inom kristenheten idag och vill hindra oss att se klart.

1) Tror du att du är kristen för att du går i kyrkan/är medlem i en församling av något slag?   

Overkligt men sant faktiskt…det finns massor av människor som hamnat i denna fällan. Tanken är denna: ”Om jag visar mitt intresse för dom religiösa frågorna, om jag infinner mig i kyrkolokalen, om jag dessutom ställer upp i verksamheten, skulle inte Gud acceptera mig då? Jo, men självklart”.

Och så bidrar man till att tillfredställa de religiösa konsumenternas önskemål i form av underhållning, Alpha-kurser, meditationsövningar, humanistiska betraktelser eller kanske ekumeniskt sövande aftongudstjänster. Man är alltså övertygad om att man tjänar Gud genom att vara aktiv i kyrkan. Och inte bara det: Man tror också att det får vågskålen att väga över till egen fördel om det skulle komma en domens dag. Man hoppas att man förtjänat sin frälsning i kyrkans regi.

Men om en människa får en sann längtan efter himmelens Gud, den Allsmäktige, verkar hon inte ha någon möjlighet att möta honom i dessa sammanhang. Varför det? Därför att man inom kyrkorna oftast inte vet vem han är. Talar man om Gud så blir det ofta i termer som ”den outgrundlige”, och för övrigt verkar det vara upp till var och en att bilda sig en uppfattning om honom.

Det är värt att begrunda att frälsning genom en organisation finns starkt betonad inom kulter som t. ex. Jehovas vittnen och Romersk katolska kyrkan. Här utgör själva medlemsskapet i princip en garanti för att man slutligen kommer att få full gemenskap med Gud. Är man inte medlem, så finns ingen frälsning. Men kollektivanslutning till Guds rike genom en kyrka är icke-existerande.

 2) Tror du att Gud redan är på din sida från det du föddes/att du är god nog, och att du därför är kristen?

Detta har blivit tydligare för mig, eftersom jag fått en viss inblick i katolskt tänkande, där detta är vanligt förekommande. Man ser det så här: Gud har skapat mig och som hans skapelse är han självklart på min sida för att beskydda mig och hjälpa mig i livet.

Givetvis bör jag bekänna mina synder, ta emot Kristus i mässoffret så ofta som möjligt, göra gott mot mina medmänniskor, men om jag gör detta, så räcker det långt, åtminstone till skärselden, där jag slutligen renas för att sedan tillbringa en evighet med Gud.

Men ett liknande sätt att se på livet är ju förekommande i Skandinavien också. Sverige har visserligen aldrig varit ett kristet land och kommer inte att bli det heller, men missuppfattningen om svenskarna som ett kristet folk från födseln lever genom folkkyrkotanken kvar, som en kulturell religiös identitet, åtminstone hos en stor del av den äldre generationen människor i vårt land.

Ytterligare stöd för att Gud redan självklart är på min sida skulle kunna vara ungefär så här: ”Om det nu skulle vara sant att Gud har sänt sin Son för 2000 år sedan för att förlåta mig alla mina eventuella synder (´fastän jag ju egentligen är en ganska god människa´), så vore väl det märkligt om han inte redan skulle vara på min sida. Är inte Gud en kärleksfull Gud, är jag inte skapad till hans avbild? Är jag inte döpt och konfirmerad? Är jag inte oändligt värdefull? Skulle han ha något emot mig, jag som försöker göra så gott jag kan, skulle han vara vred på mig, skulle han göra skillnad på människor, är inte synderna förlåtna, är det inte Guds jobb att förlåta synder, skämtar du?” 

Så många människor är inne i detta nonsens. Men det här kommer definitivt inte att hålla. Detta är inget att referera till på domens dag. Frågan är inte om du är god nog att vara kristen. Istället är frågan om du är god nog att inte vara det. 

3. Tror du att du är kristen för att du har ”avgjort dig för Jesus”? Continue reading →

A W Tozer Predikan/ Slentrian, sönderfall eller….

jul17

 

Slentrian 01

Slentrian, sönderfall eller ett uppvaknande
Tillståndet i församlingen.
A. W. Tozer

Kapitel 1

Den kristnes största fiende

Öster om Jordan i Moabs territorier begynte Mose denna lagutläggning. Han sade, Herren, vår Gud, talade till oss vid Horeb och sade: ”Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg. Bryt nu upp och bege er till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden och i Låglandet, i Negev och i Kustlandet vid havet till kananeernas land och till Libanon, ända till den stora floden, floden Eufrat. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.” 5 Mos 1:5-8.

Den fiende som på Gamla testamentets tid utgjorde det största hotet mot Israel var det invandas diktatur. Israel vande sig vid att gå runt i cirklar och var saligt nöjda med att stanna i skydd av bergen. Vi kan säga det på ett annat sätt, det var rutinmässighetens psykologi. Gud bröt sig till sist in i deras slentrian och sa: ”Ni har varit här länge nog. Det är tid för er att ge er vidare.”

För att vi, idag, ska kunna ha nytta av Israels erfarenhet måste vi förstå att berget representerade en andlig erfarenhet, ett andligt förhållningssätt. Israels problem var att de hade gett upp hoppet att någonsin komma till det land som Gud hade lovat dem. De hade kommit till ro med att gå i cirklar och slå läger på trevliga, bekväma ställen. De hade förtrollats av rutinmässighetens psykologi. Den höll dem fångna där de var och hindrade dem att få tag på de rikedomar som Gud lovat dem.

Om deras fiende, edomeerna, hade dragit ut mot dem hade israeliterna kämpat till siste man och förmodligen kunnat vinna kampen och på så sätt gjort framsteg. Istället rullade de tummarna i väntan på att det invanda skulle fortsätta att vara vana.

Vilken är den värsta fiende församlingen kan ställas inför idag? På den här punkten finns en öppning för mycket som inte hör verkligheten till, för mycket som tillhör ett omedvetet hyckleri. Många är färdiga att säga, ”Dessa liberala är vår värsta fiende”. Men det är helt enkelt så att en vanlig evangelisk församling inte har särskilt många problem med den liberala teologin. Ingen ställer sig upp i våra församlingar och deklarerar att de fem moseböckerna är myter. Ingen säger att skapelseberättelsen bara är en religiös fantasi. Ingen förnekar att Kristus gick på vattnet eller att han stod upp ur graven. Ingen ställer sig upp i våra församlingar för att påstå att Jesus Kristus inte är Guds son eller att han inte kommer tillbaka. Inte någon förnekar bibeltexternas trovärdighet. Vi kan inte gömma oss bakom den liberala teologin och säga att den är vår största fiende. Vi är övertygade om att evangeliskt kristna håller fast vid den tro som en gång för alla meddelats, våra fäders tro. Liberalerna är inte vår värsta fiende.

Vi har inte heller något problem med vår regering. Folk i vårt land kan göra det som passar dem utan att de styrande lägger sig i. Vi kan hålla våra bönemöten nätterna igenom om vi vill och myndigheterna skulle inte få för sig att ställa frågor. Vi har inte någon hemlig polis i hasorna som vakar över varje steg. Vi lever i frihet, och vi borde tacka Gud varje dag för sådana privilegier.

De innötta rutinernas diktatur
Den lömska fiende som Jesu Kristi församling står inför idag är rutinmässighetens diktatur, när vanan förvandlas till herre i församlingslivet. Programverksamheten är ordnad och rådande omständigheter ses som det normala. Vemsomhelst kan förutse nästa söndags mötesordning och vad som kommer att ske. Detta verkar vara det mest dödliga hotet mot församlingen idag. När vi kommer till den punkt då allt kan förutspås och ingen förväntar sig något ovanligt från Gud då befinner vi oss mitt i det slentrianmässiga. Rutinen dikterar och vi kan inte bara förutsäga vad som kommer att ske nästa söndag men också vad som kommer att ske nästa månad och också, om inget ändras i grunden, vad som kommer att hända nästa år. Då har vi nått den punkt då det som har varit bestämmer det som är, och det som är dikterar det som kommer att vara. Detta är alldeles rätt och riktigt – för en kyrkogård.

Alla förväntar sig att en kyrkogård är sig lik. De mest fogliga och förutsägbara är de som sover på våra kyrkogårdar. De stör ingen. De ligger där de ligger, och det är fullt naturligt för dem. Man kan förutsäga vad alla kommer att göra där, allt från de hädangångna till dem som bevistar begravningarna. Allt och alla är ett med rutinerna. Ingen förväntar sig något av dem som vilar där.

Men församlingen är ingen kyrkogård och vi borde kunna vänta oss mycket från den därför att det som har varit inte ska vara herre och diktera det som är, och det som är har ingen rätt att styra och bestämma vad som ska komma. Guds folk är ämnat att växa och mogna. Så länge mognadsprocessen verkar finns det en atmosfär av oförutsägbarhet. Det är klart att ingen kan spå med exakthet vad som ska ske, men i de flesta församlingar kan man det med stor säkerhet. Alla kan spelet och vet vad som förväntas och detta är vår dödligaste fiende. Vi skyller på djävulen, den yttersta tiden och allt annat vi kan komma på, men den största fienden finns inte på utsidan. Den finns inom oss – en attityd som accepterat tingens ordning sådan den nu är. Vi tror att det som har varit måste diktera och vara bestämmande för det som ska vara och resultatet är att vi inte växer till i förväntan.

En progressiv utveckling
Så snart någon börjar tala om dessa ting, gensvarar gudsfolket med att försöka öka tempot och skaffa mer aktiviteter. Men det jag talar om finns i det inre. Det är själ och sinne som till sist bestämmer vårt beteende. Låt mig visa de steg som styr utvecklingen.

Vi börjar med det man kan kalla vana eller rutin. Det är repetition utan verklig inlevelse och känsla. Om någon, någon dag, skulle läsa Skriften och ta tag i det lästa i tro, och tro på det som sjungs i kristna hymner och psalmer, då skulle en andlig revolution spira upp inom kort. Men alltför många sitter fast i rutin, i ett repeterande utan att reflektera, utan mening, utan förundran och utan förväntan och glädjefyllda överraskningar. Gud kan inte komma till tals i våra möten därför att vi har ordnat allt åt honom. Vi säger: ”Herre, vi kommer att göra det så här. Följ nu våra programpunkter.” Vi repeterar utan inlevelse, vi repeterar utan mening, vi sjunger utan förundran, vi lyssnar utan att bli överraskade. Detta är min beskrivning av rutin.

Vi går till nästa steg, vilket jag kallar slentrian, en bundenhet till rutiner. När vi förlorat förmågan att se och förnimma denna bundenhet till det rutinmässiga har vi hamnat i slentrian och åldriga hjulspår. Ett litet exempel; en man är sjuk utan att veta om det. Doktorerna har i förtroende talat med hans hustru och sagt: ”Vi vill inte skrämma er make, men det är så att han kan falla ihop när som helst. Han är kritiskt sjuk, så ni måste vara beredd på att detta kan hända vilket ögonblick som helst”. Men mannen vet inget om att han är så illa däran. Han håller på med sina affärer som om inget vore galet. Han kanske spelar golf eller tennis, kanske ger han sig iväg på en jakttur. Han är sjuk, men vet inte alls hur sjuk han är. Allt han håller på med kan till och med påskynda förloppet. Att inte veta är fyllt av risktagande och varjehanda faror. För att tala andligt, slentrian innebär att vara hårt bunden till rutiner och den största faran ligger i vår oförmåga att känna av och känna igen denna bundenhet.

Det finns ett tredje ord, och jag är inte särskilt glad åt att använda det, men församlingens historia är fylld av det. Ordet är sönderfall. Församlingen är hårt ansatt av ohämmat sönderfall. Detta låter sig bäst förklaras med att det psykologiska klimat i vilket man inte förväntar sig något tar över och en andlig stelhet infinner sig. Man förlorar förmågan att föreställa sig något som är bättre, man lider brist på intresse att växa till och mogna.

Många svarar på detta med följande argument: Jag känner till en mängd evangeliska församlingar som vill växa och de gör sitt bästa för att samla åhörare. De vill verkligen växa och arbetar hårt för att samla folk till söndagsmötena.” Detta är nog sant, men de försöker få folk att komma för att dela deras rutiner. De vill att man ska hjälpa dem att hylla rutinerna och sedan dela slentrianen. Eftersom den Helige Ande inte ges en chans att verka i våra samlingar är det ingen som omvänder sig. Ingen söker Gud, ingen ger en dag åt att dröja inför Herren med en öppen Bibel och med vilja till bättring. Ingen vill göra detta – vi vill bara samla mer folk. Men, mer folk till vad? Mer folk till att delta i repeterandet av våra döda samlingar utan känsla, utan mening, utan förundran, utan det oväntade? Mer folk för att förena sig med oss i det rutinmässigas bojor? I de allra flesta fall är den andliga stelheten alldeles för svag för att orka upptäcka hur svag den egentligen är.

Vad är en församling?
För skärpans och förståelsens skull, vad är en församling? När jag säger att en församling går på rutin, vilken omvandlas till slentrian för att till sist föra till sönderfall, vad är det jag egentligen talar om? En kyrka är en byggnad, men församlingen är människor förda samman. Det pågår en meningslös diskussion om kyrkan idag. Den är meningslös därför att de som för diskussionen glömmer att en kyrka inte äger någon självständig existens. En kyrka är inte en företeelse i sig själv. Den är sammansatt av individer. Man begår samma misstag ifråga om staten. Politiker talar ibland om staten som om den vore ett självständigt ting. Socialarbetare talar om samhället, men samhället är individer. På samma sätt är det med församlingen. En församling består av verkliga människor och när dessa kommer tillsammans har vi en församling

Sådana de människor är som kommer samman i församlingen, sådan är församlingen – inte sämre, inte bättre, inte visare, inte heligare, inte mer brinnande, inte mera stämd till andakt. För att förbättra eller ändra församlingen måste du börja med individerna. När folk i församlingen endast pekar på andra när förändring kommer på tal och inte på sig själva är detta ett säkert tecken på att församlingen hamnat i slentrian. Det visar på tre synder: självrättfärdighet, klander och självbelåtenhet.

När Herren sade, ”En av er kommer att förråda mig” hade lärjungarna så mycket inneboende andlighet att ingen av dem sa, ”Herre, är det han?” Var och en av lärjungarna sade, ”Herre, kan det vara jag?” Om de inte hade lämnat detta gensvar hade vi inte haft någon Pingstdag. Men, därför att de var ödmjuka nog att peka finger i riktning mot sig själva föll den Helige Ande över dem.

Självrättfärdighet är något förskräckligt att se bland Guds folk. Om vi tror att vi är vad vi borde vara kommer vi att förbli vad vi är. Vi kommer inte att vara beredda på förändring och utveckling i våra liv. Detta kommer naturligt nog att leda oss till att bedöma och döma andra efter vad vi själva är. Detta är den bedömningsgrund som vi måste göra oss av med. Att döma andra efter vårt eget mått är att ödelägga församlingen.

Självrättfärdighet leder också till självbelåtenhet. Att vara egenkär och imbilsk är att synda grovt och denna synd täcker det mesta av vad jag har sagt om rutin och slentrian. En del bär på denna attityd, ”Herre, jag är nöjd med min andliga status. Jag hoppas att du återvänder snart. Jag ser fram emot att möta dig på skyarna för att sedan regera över mina fem städer.” Sådana personer kan inte styra sina egna hem och familjer men de förväntar sig att få ansvar för städer. De ber flyktigt och sällan, besöker knappast ett bönemöte. De läser i sina biblar och förväntar sig att få susa iväg i det blå för att vara samman med Herren bland dessa helgon som vunnit seger.

Självbedrägeri, helt enkelt
Jag undrar om vi inte lurar oss själva. Jag undrar om inte mycket av detta är rent självbedrägeri. Jag hör Jesu röst till oss, ”Ni har dröjt länge nog där ni nu är. Bryt lägret och ge er upp i bergsbygden.” Det skulle bli en ny andlig erfarenhet som ligger till reds för oss. Allt som Jesus Kristus gjorde för oss ligger till reds för oss. Segerrikt liv, heligt liv, fruktbärande liv, förunderlig hänförande kännedom om den treenige guden – allt detta är vårt. En styrka vi inte visste något om, bönesvar vi inte kunde drömma om – detta är vårt. ”Se, jag har givit er detta land. Gå för att inta det”. Herren gav det till er utifrån ett förbund. Gå och inta det – det är ert. Det var givet till Abraham, Isak och Jakob och alla deras efterkommande. Jesus bad, ”Inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer till tro på mig.” Joh 17:20. Detta omfattar alla som hör till Jesu Kristi församling.

Om vi kallar honom Herre, hur vågar vi då hålla fast vid våra rutiner. Herren har kallat oss att dra vidare. Men när folk envisas med att behålla sina vanor och rutiner kan inte ens ängeln Gabriel hjälpa dem om de inte vill förändring. Jag anklagar inte någon, jag ger er en enkel anvisning. Om du inte sitter fast i vana och rutin, var inte arg på mig – någon annan gör det, och behöver höra. Om du har kört fast måste du ta dig ur hjulspåren.

Skillnaden mellan ett träben och ett friskt märks när man nyper till; den som har träben märker inget. Skillnaden mellan en vanans och rutinernas kyrka och en församling som lever består i att om du ger den friska församlingen ett ord från Herren, då lämnar den gensvar. Om du nyper till den andra sorten fortsätter den att vara oberörd, död. Det träd som lever har en frisk grönska. Ta en kniv, kör den genom barken och trädet blöder. Det lever. Ett gammalt, dött träd står där som en utsiktspunkt för stormkråkor. Ta kniven och borra in den så djupt du kan och inget kommer att hända, därför att trädet är dött.

Så är det med mitt budskap. Om du inte blir varken arg, sorgsen eller glad när du lyssnar, vet jag att inget kan göras. Men det finns sådana som lever, och jag hoppas att dessa utgör en majoritet.

/Maria / Kommentarer?

Ett Guds barn/Predikan:Bedrövelser under prövningar

jul13

 

BEDRÖVELSER UNDER PRÖVNINGAR  Av: John Wesley

”Om ni också nu en liten tid, där så måste ske, lider bedrövelse under allehanda prövningar.” 1 Petr 1:6 (1917 års övers. Se även not.)

I. Om de människor till vilka aposteln säger: ”lider bedrövelse”.

II. Om de bedrövelser de lider av.

III. Om orsakerna till dessa bedrövelser.

IV. Om följderna av dessa bedrövelser.

I. Jag ska alltså först visa vad för slags människor det är till vilka aposteln säger: Ni ”lider bedrövelse”. Och det står då helt klart att de var troende vid den tid då aposteln riktar dessa ord till dem. Ty i vers 5 säger han uttryckligen: ”Ni blir genom tron bevarade till den frälsning”. Och i vers 7 förklarar han att det är mycket mera värt att deras tro håller provet, än värdet av guldet som är förgängligt. Och ytterligare talar han i vers 9 om att de är på väg att vinna målet för deras tro, nämligen sina själars frälsning. Samtidigt som de led bedrövelse var de alltså i besittning av en levande tro. Deras bedrövelse tillintetgjorde inte deras tro, de härdade ut genom att de liksom såg den Osynlige (Hebr 11:27). Inte heller tillintetgjorde deras bedrövelse deras frid, den frid som övergår allt förstånd och som är oskiljaktig från sann och levande tro. Denna slutsats kan vi lätt dra genom vers 2 där aposteln ber, inte att nåd och frid må ges dem, utan endast att den må förökas hos dem, att alltså den välsignelse som de redan åtnjöt måtte än mer överflödande komma dem till del. De människor som aposteln här talar till var även fyllda av ett levande hopp. Ty i vers 3 säger han: ”I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp.”

Trots sin bedrövelse äger de ännu ett hopp fyllt av odödlighet. Och de fröjdades alltjämt i hoppet om Guds härlighet. De var fulla av glädje i den helige Ande, vers 8: ”… fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig himmelsk glädje.” Deras bedrövelse var alltså förenlig inte bara med ett levande hopp utan också med en outsäglig glädje. Samtidigt som de var bedrövade fröjdade de sig med en glädje fylld av härlighet. Mitt i deras bedrövelse var de likaså ännu i besittning av Guds kärlek vilken hade blivit utgjuten i deras hjärtan: ”Honom älskar ni utan att ha sett honom” (v. 8), säger aposteln ? Ytterligare en sak. Fastän de var bedrövade var de dock heliga.

De hade alltjämt samma makt över synden. De var ännu med Guds makt bevarade från synden. De hade kommit till lydnad och följde inte de begärelser som de förut levt i. Såsom han som hade kallat dem är helig, var också de heliga i all sin vandel. Förvissade om att de hade blivit lösköpta med Kristi dyra blod så som med blodet av ett felfritt lamm utan fläck, hade de genom den tro och det hopp som de hade till Gud renat sina själar genom Anden. Deras bedrövelse förlikte sig följaktligen i stort sett mycket väl med hopp, med kärlek till Gud och människor, med Guds frid, med glädje i den helige Ande, med invärtes och utvärtes helighet. Den skadade således inte alls, än mindre förstörde den någon del i Guds verk i deras hjärtan. Den hindrade inte alls den helgelse i Anden som är roten till all sann lydnad. Inte heller förminskade denna bedrövelse den lycka som är en nödvändig följd av att nåd och frid härskar i hjärtat.

II. Av detta kan vi lätt förstå vad för slags bedrövelse de led, vilket är den andra fråga jag ska försöka besvara ? De människor som det här talas om var bekymrade, den bedrövelse de led av var vaken mer eller mindre än sorg och bekymmer, något som varje människa är förtrogen med ?

Det synes tydligt att det inte är en ringa och oansenlig grad av bekymmer som här åsyftas, utan ett sådant som ger ett starkt intryck på och sjunker djupt ner i själen. Inte heller ser det ut att vara en snart övergående sorg, en sådan som försvinner på en timme. Snarare är den sådan, att sedan den gripit ett fast tag om hjärtat inte lätt kan skakas av utan fortsätter för en tid som en bestående egenskap snarare än som en känsla, och detta även hos dem som har en levande tro på Kristus och en oförfalskad kärlek till Gud i sitt hjärta.

Även hos dem kan denna bedrövelse eller sorg emellanåt vara så djup att den överskuggar hela själen och ger sin färg åt alla själens känslor och krafter så att den syns i hela personligheten. Den kan likaså utöva inverkan på kroppen, särskilt hos dem som av naturen är svaga till sin kroppskonstitution eller försvagade av någon tillfällig sjukdom, i synnerhet av nervös art. I många fall finner vi, att den förgängliga kroppen tynger ner själen, i sistnämnda fall åter är det själen som tynger ner kroppen och försvagar den mer och mer. Ja, jag vill inte förneka, att djup och varaktig sorg i hjärtat ibland kan försvaga även en stark kroppskonstitution och lägga grunden till sådana kroppsliga störningar som inte lätt kan botas.

Och ändå kan allt detta ändå stå samman med ett mått av den tro som alltjämt verkar i kärlek. Detta kan sägas vara en luttringseld, och fastän det inte är samma eld som aposteln talar om i det fjärde kapitlet, kan dock många av de uttryck som där används om yttre lidanden också tillämpas på inre svårigheter ?

III. Men för att komma till den tredje punkten: Vilka är orsakerna till en sådan sorg eller bedrövelse hos en sant troende? Aposteln säger oss tydligt: ”ni lider bedrövelse under allehanda prövningar”, inte blott många till antalet, utan av många olika slag. De kan skilja sig från varandra på tusen olika sätt på grund av förändring i och uppkomst av oräkneliga omständigheter.

Och själva denna olikhet och omväxling gör det svårare att vara på vakt mot dem. Bland dessa får vi räkna alla kroppsliga störningar, framför allt akuta sjukdomar och våldsam smärta av varje slag, antingen den drabbar hela kroppen eller den minsta kroppsdel ? Alla långvariga sjukdomar är ägnade att framkalla samma verkningar även om de inte är så plågsamma.

När Gud låter tvinsot drabba oss eller en feber som isar och bränner oss, kan den komma inte bara våra ögon att förtvina utan också vår själ att försmäkta. Detta är särskilt förhållandet med allt det som kallas nervösa rubbningar. Och vidare, när fattigdomen kommer farande över dig och armodet som en väpnad man, är väl detta en obetydlig frestelse? Är det underligt om detta förorsakar sorg och bedrövelse? Även om det skulle te sig som en obetydlig sak för dem som står på avstånd och ser på eller som går förbi på den andra sidan, ter det sig helt annorlunda för dem som upplever det. Har vi föda och kläder (1 Tim 6:8) ? det sistnämnda ordet omfattar i grundtexten i själva verket inte bara kläder utan också bostad – så må vi låta oss nöja med det, om Guds kärlek är i våra hjärtan. Men vad ska de göra som inte äger någonting av dessa livsnödvändigheter, och som så att säga famnar klippan, ty de äger ingen annan tillflykt? Vad ska de göra som bara har marken att sova på och endast himlen som tak över sig, de som saknar för sig och sina små en torr och varm och ren bostad, ja, till och med kläder för att skydda sig och sina älskade från att bli sjuka av köld, dag som natt? … Gud uttalade som en förbannelse över mannen att han skulle äta sitt bröd i sitt anletes svett. Men hur många finns inte i detta kristna land som arbetar och trälar och svettas och ändå inte får det bröd som de behöver, utan kämpar med trötthet och hunger på samma gång! Är det inte förfärligt att efter en dags hårt arbete komma tillbaka till ett fattigt, kallt, smutsigt och otrevligt kyffe och där inte ens finna den föda som behövs för att återställa de förbrukade krafterna? Ni som har goda dagar på jorden och som inte lider brist på någonting annat än ögon att se, öron att höra och hjärtan att förstå hur gott Gud har handlar mot er, är det inte förfärligt för en far att söka efter bröd dag för dag och inte finna något, och kanske som tröst finna fem eller sex barn som gråter efter det som han inte kan ge dem. Om han inte hölls tillbaka av en osynlig hand, skulle han inte då tala fritt ut om Gud och dö? Continue reading →

/Evangelium/Jesus är källan med det levande vattnet

jul7

 

Ett ord till vår tid

Den stora faran för Kristi församling i varje ny tid är tidsandan. Varje tid har lätt för att tro, att det är något speciellt med den. Och det är på ett sätt helt riktigt. Ty tiderna skiftar ständigt, och ingen tid är i alla avseenden som någon föregående tid. Och människans grundvillkor i denna värld är alltid desamma. Detta gäller också om Kristi församling. Tidsandan är något osynligt, men likafullt verkligt. Den är som luften, som omger oss och som vi inandas och som vi ständigt är beroende av.

Denna världens ”ande” är djupast sett densamma i varje tid. Den är nämligen Satans ande. (jfr Ef 2:2) Tidsandan kan därför heller aldrig bli bundsförvant till Kristi församling, utan istället dess farligaste motståndare. Den står ständigt emot Guds Ande och vill alltid leda oss i en annan riktning än Guds Ande. Samtidigt är det sant, att tidsandan skiftar. Den är som vinden vilken blåser än från ett håll, än från ett annat. Men oavsett varifrån tidsandan blåser och i vilken riktning den än vill leda oss, så för den oss alltid bort ifrån Kristus. Ty Guds motståndare, Satan, har alltid detta för ögonen — att hålla oss borta från eller få oss bort ifrån Kristus.

Den falska andligheten

Inom dagens kristenhet möter vi mycken ”andlighet” som ger sig ut för att vara av Guds Ande, men i verkligheten är ett uttryck för tidsandans utomordentligt starka inflytande. Denna falska andlighet ser jag som en av de största och dödligaste farorna för Kristi församling idag. Vi befinner oss i en situation, som har mycket gemensamt med situationen i Israel på kung Ahabs tid. Den falska andligheten som griper omkring sig är ett vittnesbörd om, att Gud också i dag har ”tillåtit” tidsandan att gå in i och bli en förförande ”lögnens ande” (1Kon 22:22) hos många av Herrens profeter.

Detta var Guds dom över den ogudaktige kung Ahab och det avfallna Israel den gången. Det är en Guds dom över en gudlös och avfallen kristenhet idag.

Förförelsens ande

Det finns mycket i tiden som får mig att undra. Skall det månne lyckas Guds motståndare Satan att genom tidsandans inflytelser förföra också större delen av den evangeliska kristenheten i dag? Jag tror inte, att den största faran i våra egna sammanhang är den uppenbara och i ögonfallande förnekelsen av Guds Ord. Den kommer nog de troende att vara uppmärksamma på. Annorlunda är det med den falska ”profetian” i mera ”fördold” gestalt.

Dess kännetecken är särskilt sammanblandningen av sanning och lögn. Man för t ex fram något som låter mycket riktigt, bibliskt och sant. Men samtidigt utelämnar och förtiger man något av Guds Ord, omtolkar annat i ordet och tillägger för det tredje något annat. Därvid kommer också det tillsynes riktiga i ett felaktigt ljus och mister sitt egentliga frälsningsbringande innehåll.

Guds kärlek

Det talas i våra dagar mycket om Guds kärlek. Men ofta utan, att det sägs något om vari Guds frälsande kärlek består — att han sände sin Son till försoning för våra synder. Det predikas ofta om Kristus, som den som ger livet innehåll och mening, men utan att det sägs någonting om hur det sker — att vi genom omvändelse och tro lär känna honom som är Guds Lamm, vilken har befriat oss från Guds vrede, då han bar våra synder och utstod domen och straffet i vårt ställe.

Andens gärning

På ett liknande sätt talas det mycket om Guds Ande och Andens gärning i vår tid. Men ofta på ett sätt, som visar, att man har ingen förståelse för, att Andens frälsande gärning är oupplösligt förbunden med Guds Ord. Man talar istället om Andens gärning som något som sker direkt och utan yttre medel. Det där om Jesu frälsar- gärning och dess betydelse för oss har vi hört så ofta, säger många. Det kan vi nu. Men vi saknar fortfarande något — budskapet om Andens utrustning med kraft och Andens gåvor. Detta är vad vi nu behöver höra om. Ty Gud har långt mer att ge än det, som vi hittills har mottagit och upplevt! Ja, så säger man.

Det stora problemet blir då. Hur skall vi uppnå och få del av dessa gåvor?

Många säger som svar på denna fråga, att det som behövs är att vi uppger alla betänkligheter, förhåller oss öppna och är villiga att ta emot allt som Anden vill skänka eller ge oss. Med andra ord — bara vi gör vårt och förhåller oss rätt, så gör Anden sitt — direkt och omedelbart! Så undervisar oss emellertid inte Guds Ord om hur vi ska ta emot Guds Ande. Det är inte på det sättet som Gud utrustar oss med Anden och verkar ibland oss. Det sker nämligen genom Guds Ord — inte genom laggärningar utan därigenom att vi lyssnar i tro. (jfr Gal 3:1-5

Evangelisation och resultat

När det gäller det kyrkliga arbetet, är man ofta upptagen av lämpliga medel och metoder. Många tycks tro, att får vi bara den rätta metoden, det rätta ”greppet” , så skall vi också uppnå de önskade resultaten. Förväntningarna tycks ofta i högre grad vara satta till de olika nya evangelisationsmedlen och metoderna, som vi hittar på, än till Andens gärning genom ordet. Detta är en mycket farlig tendens. Guds Ande bedrövas, när så sker.

Musik som evangelisationsmedel

Denna farliga tendens kommer särskilt till uttryck i den starkt utbredda tilltron till användningen av modern rytmisk pop- och rockmusik som ett av de bästa och mest effektiva evangelisationsmedlen i dag.

Men vad hjälper det, att man kan samla aldrig så många tusen unga människor till den sortens arrangemang, när musiken i den utsträckning, som det här är fråga om har gjort sig till herre över ordet i stället för att vara dess tjänare? Ty är det inte musiken man kommer för att höra och få uppmärksamheten riktad mot? Men då har vi också anledning att fråga vilken ”ande” det är, som får oss att ta i bruk sådana medel och samtidigt förvänta oss andliga resultat och andliga frukter av det! Är det Kristi Ande som driver oss till det? Eller är orsaken den, att vi påverkas av tidsandan och ger efter för tidsandans press?

Källan med det levande vattnet

I Kristi församling är det Guds Ord, som vi samlas omkring, kallar och inbjuder andra att komma och höra. För tron kommer av det som höres, när det som höres är Kristi ord! (Rom 10:17) Får något annat komma i centrum och därmed tränga bort Kristus från den plats som ensam tillkommer honom, är det detsamma som att visa förakt för Guds Ord och bedröva Guds helige Ande. Då har det stora avfallet ägt rum — vi har då övergivit honom, som ensam är ”källan med friskt vatten” och grävt oss brunnar, ”usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer 2:13)

Då har vi bara en sak att göra — höra Hans röst och lyda hans kallelse att vända om från alla usla brunnar och istället hålla oss till Honom ensam — källan med det levande vattnet. ”Och Anden och bruden säger: ’Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” (Uppb 22:17)

Niels Ove Vigilius

 
—————-
http://www.solascriptura.se

Evangelium / Falska predikanter /Videos/ Lyd Gud

jul4

 

Nuförtiden finns det olika evangelier och då menar jag inte Gamla och Nya testamentet utan evangelier som man inte borde predika, och det är de falska predikanternas evangelium med gapande och skrattande och där satan leder ”predikan”.

Och det finns ett evangelium där man berättar om att SYND och kristenhet går bra ihop.

Inget av detta är riktigt, och du får här 2 olika videos som berättar om detta:

Carter Conlon – The Laughing Ministry (God’s not Laughing)
http://www.youtube.com/watch?v=hUXjI_FE-0U

When Sin And Religion Becomes Friends by Carter Conlon /När synd och religion är vänner
http://www.youtube.com/watch?v=p8jg-2zPkwA&feature=relmfu

Gud är en god Gud och han tycker inte om att människor går egna vägar då man lovat att följa honom och ingen annan.

/Maria

De sista…/Stora vedermödan.Framtiden eller.? del 1-2

jul3

 

 

Som sagt är jag ingen teolog….läste denna texten om den stora vedermödan, som man kan tro skall komma, eller har den varit redan?  Läs och begrunda Del 1 och Del 2! Har vi verkligen förstått vad bibeln säger?

 

DEN STORA VEDERMÖDAN
I framtiden eller fullbordad?
Studium av Matteus kap 24

Del 1

Det var ett chockerande uttalande som Jesus riktade till lärjungarna. När de lämnade templet i Jerusalem, lade vissa märke till det praktfulla templet och hur utmärkta dess stenar var. Men Jesus sa att den tid skulle komma när inte sten skulle lämnas på sten och att allt skulle bli nedbrutet! Uttalandet väckte frågor hos lärjungarna. När de satt på Olivberget, frågade de Jesus när detta skulle ske och vilket tecken som skulle ges, när detta skulle inträffa. Som svar på dessa frågor talade Jesus om bedragare, krig, jordbävningar, hungersnöd, farsot, ”förödelsens styggelse” och stor vedermöda.

Kristna som omfattar den futuristiska tolkningen tillämpar verserna om bedragare, krig, jordbävningar, hungersnöd och farsot på vår tid – som saker som leder till den tid av vedermöda, som de tror kommer att vara de sista sju åren av denna tidsålder (efter uppryckandet). Förödelsens styggelse anses vara en bild av Antikrist (eller Antikrist själv), som skall föras in i det allra heligaste i ett återuppbyggt judiskt tempel i Jerusalem. När detta inträffar kommer, enligt denna ståndpunkt, judarna att fly upp i bergen, eftersom den stora vedermödan då kommer.

Tolkningen att den stora vedermödan fullbordats står för, å andra sidan, att bedragarna, krigen, hungersnöden och farsoter var saker som Jesus sa snart skulle ske – saker som inträffade före templets förstörelse. Förödelsens styggelse var, om man jämför parallella beskrivningar, hedningarnas arméer som omgav Jerusalem för att orsaka dess förödelse. Lärjungarna aktade på Jesu varning genom att fly från Jerusalem och Judeen. Vad Jesus kallade den ”stora vedermödan” avsåg domen, som föll över den judiska nationen och som resulterade i Jerusalems och templets förstörelse år 70 e.Kr.

Uppenbarligen är de två tolkningarna – den futuristiska och den fullbordade – helt åtskilda. Utan tvivel finns det fina kristna på båda sidor. Men vi har en känsla av att många har accepterat den futuristiska synen, endast därför att de inte har blivit fullt medvetna om den historiska uppfyllelsen. Profetian finns nedtecknad i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21. För att få hela bilden, bör den som vill studera detta noggrant läsa alla tre redogörelserna. Ibland är en detalj, som inte är helt förklarad i en redogörelse, förklarad i en annan.

Uttalandet som Jesus gjorde om att templet skulle förstöras, är nedtecknat i alla tre redogörelserna (Matt 24:1-2; Mark 13:1-2; Luk 21:5-6): Förvisso skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.

”Säg oss när detta skall ske”? frågade lärjungarna, ”och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan”? Som tillägg till frågorna om templets förstörelse nedtecknade Matteus (men endast Matteus) frågan: ”Vad bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände”? Vi tror att Jesus besvarade alla dessa frågor. Icke desto mindre var den primära frågan – nedtecknad av alla författarna – om templets förstörelse: ”När skall detta ske”?

BEDRAGARE

Först varnade Jesus för bedragare (Matt 24:4-5; Mark 13:5-6; Luk 21:8):

Se till att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ”Jag är Messias och skola förvilla många”.

Alla tre redogörelserna varnar för bedragare, men Lukas redogörelse klargör när dessa saker skulle hända: ”Tiden är nära. Men följen dem icke”. Detta var inte något som skulle äga rum hundratals eller tusentals år senare! Jesus varnade sina lärjungar för något som skulle inträffa under deras tid!

Förvillade ”många” bedragare ”många” människor på den tiden? Ja! Enligt historikern Josefus övertalade en viss bedragare som hette Theudas, tolv år efter vår Frälsares död, en massa människor att följa honom till floden Jordan, som enligt honom skulle dela sig så att de kunde passera. Vid Felix tid (han är omnämnd i Apostlagärningarna) var Judarnas land fyllt med bedragare som Felix måste döda varje dag – ett uttalande som tyder på att det fanns många av dem! En egyptier som ”gjorde anspråk på att vara en profet” samlade 30.000 människor och påstod att han skulle visa ”hur Jerusalems murar skulle falla ner på hans befallning”.

En annan bedragare var Simon trollkarlen, som fick folk att tro att han var Guds stora kraft (se Apg 8). Enligt Irenaeus påstod han sig vara Guds son och änglarnas skapare. Justinus omtalar hur han reste till Rom och blev hälsad som en gud p.g.a. sina magiska krafter.

Origenes talar om en speciell undergörare, Dositheus, som påstod att han var den Kristus som Mose förebådade. En annan bedragare vid denna tid var Barchochebas som påstod sig slunga ut eldslågor. Barjesus, omnämnd i Apg 13:6, var en trollkarl och falsk profet. Detta är exempel på bedragare, om vilka historien berättar att de var ”ett stort antal”, och om vilka Jesus hade profeterat att de skulle vara ”många”.

KRIG OCH RYKTEN OM KRIG

Vidare sa Jesus (24:6-7; Mark 13:7; Luk 21:9-10):

Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till att, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är icke änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike.

När Jesus gav denna profetia, verkar det som om det romerska kejsardömet upplevde allmän fred inom sina gränser. Men Jesus sa, att de skulle få höra krigslarm och oroligheter. Och så blev det! Inom kort blev kejsardömet fyllt med stridigheter, uppror och krig.

Före Jerusalems fall dog fyra kejsare våldsam död inom 18 månader. Enligt historikern Suetonius ”körde Nero en dolk i halsen”. Galba blev översprungen av män på hästar. En soldat högg av hans huvud och ”körde ner sin tumme i munnen” och bar omkring den fasansfulla trofén. Otho ”stack sig själv” i bröstet. Vitellus dödades genom långsam tortyr och ”drogs sedan med en krok ut i Tibern”. När han skrev om denna period, använde den romerske historikern Tacitus uttryck som ”oroligheter i Afrika”, ”uppror i Gallien”, ”spänt läge bland partierna”, ”kriget i Britannien” och ” krig i Armenien”.

Judarna fick uppleva oroliga tider. I Seleucien blev 50.000 judar dödade. Det blev uppror mot dem i Alexandria. I slaget mellan judarna och syrierna i Caesarea blev 20.000 dödade. Under denna period gav Caligula order om att hans staty skulle ställas i templet i Jerusalem. Judarna vägrade och levde i ständig skräck för att kejsarens arméer skulle skickas till Palestina. Skräcken var så verklig, att vissa av dem inte ens brydde sig om att plöja sina åkrar.

Men fastän krig och oroligheter skulle komma, sa Jesus till sina lärjungar: ”Sen då till att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke tiden inne”. Predikningar hålls ibland om bedragare, krig, rykten om krig och annat som nämns i inledningen av Matteus 24, som om dessa var tecken på Jesu snara återkomst! Som ung predikant, när jag inte visste bättre, gjorde jag samma sak. Men i stället för att dessa saker skulle vara tecken på tidens ände, sa Jesus: ”Änden är ännu icke inne”! Krig och oroligheter är av allmän karaktär, och kan som sådana inte vara bestämda tecken på tidens slut.

Något annat som bör läggas märke till är detta: ordet ”ände” här är inte samma grekiska ord, som används i uttrycket ”tidens ände” (se fotnot). Med hänsyn taget till sammanhanget, har Barnes utan tvivel rätt när han säger att slutet här är ”slutet på den judiska statshushållningen: Jerusalems förstöring”.

HUNGERSNÖD, FARSOTER, JORDBÄVNINGAR

Tre av evangeliernas författare återger också Jesu ord angående ”hungersnöd, farsoter och jordbävningar på den ena orten efter den andra” (Matt 24.7; Mark 13:8; Luk 21:11).

Bibeln berättar om hungersnöd ”över hela världen…på Klaudius tid” (Apg 11:28). Judeen blev särskilt hårt drabbat. ”Då bestämde lärjungarna, att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder, som bodde i Judeen” (vers 29), genom en insamling till mat åt de heliga där (1 Kor 16:1-5; Rom 15:25-28). Historiker som Suetonius nämner om hungersnöd under dessa år. Tacitus talar om att ”skörden slagit fel, vilket resulterat i hungersnöd”. Eusebius nämner om hungersnöd under sin tid i Rom, Judeen och Grekland.

Jämte hungersnöd nämnde Jesus farsot; dvs. plågor, sjukdomsspridning, epidemier. Hungersnöd och farsot går naturligtvis hand i hand. Suetonius beskrev farsot i Rom under Neros dagar, som var så allvarlig att ”under en höst dog inte mindre än 30.000 personer”. Josephus återger att farsot rasade i Babylonien år 40 e.Kr. Tacitus berättar om farsot i Italien år 66 e.Kr.

Under denna period skulle också, enligt Jesus, jordbävningar äga rum på många platser. Tacitus nämner om jordbävningar i Rom, att ”flera jordbävningar inträffade, genom vilka många hus rasade samman” och att ”tolv folkrika städer i Asien föll i ruiner p.g.a. en jordbävning”. Seneca skrev år 58 e.Kr.: ”Så ofta städer i Asien och Achaea har fallit genom en förödande stöt! Så många städer som har blivit uppslukade i Syrien! Så många i Makedonien! Så ofta Cypern har blivit förstört genom denna olycka! Så ofta Pafos har lagts i ruiner! Nyheter har ofta nått oss om förstörelse av hela städer på en gång”. Han nämner om jordbävningen i Campania under Neros regering. År 60 e.Kr. blev Hierapolus, Colosse och Laodicea förstörda. Pompeii blev till stor del skadat genom jordbävning år 63 e.Kr. Jordbävningar uppstod på Kreta, i Apamea, Smyrna, Miletus, Chios, Samos och Judeén.

FÖRFÖLJELSE MOT LÄRJUNGARNA

Jesus varnade för att lärjungarna skulle få utstå lidande, bli hatade, fängslas, bli slagna, dödas och bli förda inför makthavare och regenter för hans namns skull. Samtidigt skulle de få vishet att tala, så att deras fiender inte skulle kunna säga emot eller göra motstånd mot dem (Matt 24:9; Mark 13:9-13; Luk 21:12-17). Att sådana förföljelser drabbade Kristi efterföljare på den tiden är välkänt. De mötte ”svår förföljelse” (Apg 8:1) och blev ”fängslade och gisslade överallt i synagogorna” (Apg 22:19). När de blev uppmanade att besvara anklagelserna, fick de vishet så att deras förföljare inte kunde stå emot (Apg 6:9-10). De blev hatade och en del blev dödade (Apg 7:59; 12:2).

Dessutom avslöjade Jesus att ”många falska profeter skola uppstå och förvilla många” (Matt 24:11). Petrus, som var en av de närvarande lärjungarna när Jesus profeterade detta, skrev senare om ”falska profeter” som hade framträtt och att ”många” följde deras ondskefulla väg (2 Petr 2). Johannes, som också hörde Jesus profetera detta, återgav uppfyllelsen: ”Många falska profeter har gått ut i världen” (1 Joh 4:1). Paulus talade om ”falska apostlar, oredliga arbetare” (2 Kor 11:13). Hymeneus och Filetus undervisade falska läror och förvände tron hos somliga (2 Tim 2:17-18). När Paulus skrev till Titus, fanns det ”många…bedragare…som bedraga hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror” (Titus 1:10-11).

Sanningens källor blev grumlade genom bedrägeri, falska profeter, ondska och kärleken hos många kallnade. ”Men den som är ståndaktig (i dessa förhållanden) intill änden, han skall bliva frälst” (Matt 24:13) – både nu och i framtiden. Vi uppfattar ”änden” här generellt, därför att i motsats till hur ordet används i verserna 6 och 14, har denna hänsyftningen ingen bestämd artikel i den grekiska texten.

EVANGELIUM SKA PREDIKAS FÖR ALLA FOLK

”Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan (inte förrän då) skall änden komma” (Matt 24.14). Om vi inte rycker denna versen ur sitt sammanhang, betyder den ”ände” som avses här Jerusalems ände eller förstörelse. Det var denna fråga som Jesus besvarade i verserna före, och verserna som följer talar fortfarande om Jerusalem och Judeen. Jerusalem skulle förstöras, men ”först” skulle evangeliet predikas för alla folk (Mark 13:10).

Det var en mäktig profetia. Föreställ er händelsen. Här på Olivberget talade Jesus dessa ord till oansenliga män. Vem hade kunnat ana att deras namn skulle bli kända över hela världen, och att t.o.m i vår tid – nästan 2.000 år senare – skulle det sanningens utsäde som de sådde fortfarande vara fruktbärande? Vem hade kunnat ana att deras budskap skulle sprida sig bortom det närmaste området? En sådant omfattande predikouppgift till alla folk tycktes nästan omöjlig att genomföra. Men den fullföljdes, och på ett mycket verkligt sätt predikades evangeliet till alla folk före Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.!

Det började på pingstdagen. Närvarande i Jerusalem var ”fromma män från allehanda folk under himmelen” (Apg 2:5) som hörde evangeliet predikas av Petrus. Tre tusen blev omvända och många av dessa återvände otvivelaktigt till sina olika länder och delade med sig av evangeliet. Senare när förföljelse bröt ut mot församlingen i Jerusalem, blev de troende kringspridda och ”gingo omkring och förkunnade evangeli ord” i trakterna av Judeen och Samarien (Apg 8:1.4). Filippus förde budskapet till Samarien med stora resultat som följd och blev senare ledd till en hög ämbetsman från Etiopien som blev härligt omvänd. Det antas att denne man förde budskapet till Afrika och att många andra blev omvända p.g.a. hans inflytelserika vittnesbörd.

Petrus förde budskapet till hedningarna vid Kornelius hus, en händelse som blev en vändpunkt i församlingens missionssträvanden (Apg 10,11). Missionsarbetet ökade snabbt. Budskapet spreds till Rom. Vid Neros tid hade de kristnas antal stigit så kraftigt att det uppväckte regeringens avundsjuka. Berättelsen om den stora branden i Rom år 64 e.Kr. – för vilken de kristna orättvist beskylldes – är välkänd. När han skriver till de kristna i Rom, inleder Paulus sitt brev genom att säga: ”I hela världen talar man om er tro” (Rom 1:8). Hans avslutande ord i detta brev talar om att evangeliet blivit ”kungjort bland alla hedningar” (eng. all nations)(Rom 16:26).

Uppenbarligen omfattade detta även avlägsna England. Newton säger: ”Det är absolut säkert att kristendomen planterades i detta land under apostlarnas tid, före Jerusalems förstörelse”. Eusebius och också Theodoret förklarar för oss att apostlarna predikade evangeliet i hela världen, och att några av dem ”korsade oceanen och anlände till de Britanniska öarna”. Vi den tid då Paulus skrev sitt kolosserna, kunde han säga: ”Evangeliet …har kommit till eder, likasom det ock är att finna i hela världen…det evangelium som ni har hört och som har blivit predikat bland allt skapat under himmelen (Kol 1:6, 23). Vid år 70 hade evangeliet gått ut i världen som ett vittnesbörd. Guds budskap till människan var inte längre begränsat till en nation eller ras

FÖRÖDELSENS STYGGELSE Continue reading →

Evangelium/Artikl.av A Svensson/Evangelium/Tungotal

jun30

 

Artikel 1 och 2 av /Allan Svensson

Evangelium och teologi

En mycket viktig bibelsanning är att hela Guds församling är döpt i den helige Ande. Men så långt jag vet, så har denna bibelsanning aldrig predikats i några kyrkor. Sanningen om dopet i den helige Ande har bara delvis blivit godtagen och trodd inom pingströrelsen och andra kyrkosamfund. Man har inte förstått att man kan vara döpt i den helige Ande även om man inte talar tungomål. Och därför är också deras förkunnelse mycket oklar när det gäller sambandet mellan den nya födelsen och dopet i den helige Ande.

Säkert är det många som har undrat över detta, och varför många inte är ’andedöpta’ fastän de har varit frälsta i många år. Men för att komma till klarhet här, så är det viktigt att vi skiljer mellan teologi och evangelium. Guds evangelium är raka motsatsen till teologi. Teologi är ett mänskligt försök att förstå sig på Gud och andliga ting. Men Guds evangelium går i motsatt riktning. Det är Guds eget personliga budskap till oss.

Och är det något i Bibeln som vi vill få klarhet över, t.ex. dopet, nya födelsen eller Andens dop, då är det inte en teolog vi ska vända oss till, utan vi ska vända oss till vår Läromästare, Jesus Kristus. Matt. 23:10. Han undervisar inte i teologi, utan han ger oss evangelium. Han kungör sin vilja för oss genom Bibeln och genom den helige Ande. Och så löses problemen.

Jesus sa att den helige Ande skall ta av det som är hans och skall förkunna det för oss. Joh. 16:13-15. Detta håller den helige Ande på med än idag. Ännu har ingen av oss blivit fullärd, och vi är hela tiden beroende av Anden för att kunna förstå Guds ord. Och i den mån vi överlåter oss åt honom och är villiga att lyda, så ger han oss den vägledning och det ljus över Guds ord som vi behöver.

”Men det må ni framför allt veta, att ingen profetia i något Skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas. Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud.” 2 Petr. 1:20-21.

Men det finns de som menar sig ha det fulla evangeliet, och att det inte fattas några viktiga bibelsanningar i deras förkunnelse. 1 Kor. 8:2. Denna inställning leder till stagnation och tillbakagång i deras andliga liv. Det är bara de törstiga som kommer till Jesus för att få av det levande vattnet. Joh. 7:37-39.  /     http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA22.HTM#teologi  Jag vet inte varför Allans sida har försvunnit från Internet!!!!

Jag är glad att jag är törstig och jag är glad att jag inte är någon teolog. /Maria

______________

Artikel 2
Löftet om Anden som Jesus ”glömde”
Inom pingströrelsen har man predikat om andedopet med tungomål som tecken. Detta är en specialitet för pingströrelsen, och man är stolt över att kunna framhålla att detta är en sanning som ”pingstväckelsen” har fört fram.

Men lägg märke till hur Petrus sa på pingstdagen. Han sa inte ett ord om att de skulle bli ”andedöpta”. Han sa att de såsom gåva skulle få den helige Ande. Lägg märke till att det är Anden själv som är gåvan. Gal. 3:14. 1 Tess. 4:8. (Det är alltså inte själva upplevelsen av ”andedopet” som är gåvan).

Lägg också märke till när de skulle få Anden som gåva. När de gjorde bättring och lät döpa sig! De behövde alltså inte vänta i månader eller år för att få denna gåva, utan de fick den redan samma dag! Och när de fick den helige Ande, vad hände då? Jo, då fick de det nya livet i Kristus och blev födda på nytt. Att bli född på nytt är att bli född av Anden. Joh. 3:8.

Förstår du nu vad detta betyder? Jo, det betyder att sanningen om dopet i den helige Ande har varit i funktion hela tiden sedan apostlarnas dagar! Många tror att denna bibelsanning blev bortglömd för mycket länge sedan, och att det var först på 1900-talet som Jesus återupptog denna verksamhet, att döpa de troende i den helige Ande.

Men en sådan uppfattning är tvärt emot vad Bibeln lär om dopet i den helige Ande. Sanningen är att Jesus hela tiden har döpt sitt folk i den helige Ande. Och man behöver inte forska i några gamla historieböcker för att få reda på detta. För detta står klart och tydligt i Bibeln! ”Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren vår Gud kallar!” Apg. 2:39.

Tror du att Jesus glömde bort detta Guds löfte efter något hundratal år, och ända fram till början på 1900-talet? Då skulle alla de kristna som ha levat under alla dessa århundraden inte ha fått den utlovade Anden. Gal. 3:14. Men Guds löfte om Anden gällde ju dessa likaväl som oss, och likaväl som de första kristna! Så många som Herren vår Gud kallar!

Detta som Petrus talade på pingstdagen, det har fungerat hela tiden sedan dess. När människor har gjort bättring och låtit döpa sig, då ha de också fått den utlovade Anden såsom gåva.

I Joh. 14:16-17 säger Jesus, ”Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot.” Av detta kan vi förstå, att sedan Jesu första lärjungar blev döpta i den helige Ande på pingstdagen, så har Hjälparen, den helige Ande hela tiden varit i Guds församling.

Att gåvan att tala tungomål skulle vara det enda säkra tecknet på Andens dop, är bara en myt. Om vi läser Apg. 2:a kapitlet, så ser vi att tungomålstalet var inte det enda tecknet på Andens dop. Det första tecknet var ett dån från himmelen, såsom om en våldsam storm hade farit fram. Detta var ett mycket tydligt tecken på Andens dop som alla hörde. Det andra tecknet som nämns, var att tungor såsom av eld visade sig för dem, och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Detta var också ett mycket tydligt tecken på Andens dop.

Det tredje tecknet var att de började tala andra tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala. Och de talade vanliga jordiska språk som folket förstod. Som framgår av bibeltexten, så fanns det människor i Jerusalem med många olika språk, och de hörde sina egna språk talas. (Men allt tungomålstal är inte sådant. Läs 1 Kor. 14:e kapitel). Här har vi alltså tre tydliga tecken på Andens dop. Två tecken som alla hörde, dånet och tungomålstalet. Och ett tecken som de kunde se, tungor såsom av eld. Hur kommer det sig att många har blivit så fixerade till just tungomålstalet, som om detta skulle vara det enda säkra tecknet på Andens dop?

Man kunde ju lika gärna göra detta till en lärosats, att alla ska få se en eldstunga när de bli döpta i den heliga Ande, och den som inte med egna ögon har sett en sådan tunga av eld, kan inte vara döpt i den helige Ande. Men enligt en sådan lära skulle det inte finnas många som är döpta i den helige Ande. Eller hur många har hört dånet såsom av en våldsam storm när de blivit döpta i helig Ande?

Men det finns en lära, som säger att alla ska tala tungomål när de bli döpta i den helige Ande. Denna lära går inte att bevisa med hjälp av Bibeln. För den finns inte klart uttalad någonstans i Bibeln. Och de som försöker försvara denna lära gör på samma sätt som ”barndöparna” när de vill försvara ”barndopet”. De plockar fram vissa bibelord och försöker finna stöd för sin egen lära.

Både denna lära och läran om ”barndopet”, är som bedövningsmedel. Den hindrar människor från att tänka självständigt och hindrar dem från att studera Bibeln.

Några har skrivit till mig och försökt försvara denna felaktiga lära om Andens dop. Men av alla deras argument har jag inte funnit ett enda som håller inför Guds ord. Och av allt det som jag skrivit om dopet i den helige Ande, har de inte kunnat motbevisa någonting.

I 1 Kor. 12:30 står det, ”Inte tala väl alla tungomål?” Detta brukar de bortförklara med att det finns olika sätt att tala tungomål. Enligt denna teori så skulle alltså de som inte tala tungomål, i alla fall tala tungomål, men på ett visst sätt. Detta är ju bara en löjlig bortförklaring och en undanflykt för att försvara deras egen lära, och slippa erkänna sanningen.

Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn. Rom. 8:16. Detta, att man upplever Andens vittnesbörd inom sig att man är Guds barn, är ett tydligt tecken på att man har fått den utlovade Anden. Gal. 3:14. Och detta tecken hade jag långt innan jag fick gåvan att tala tungomål. Men i pingströrelsen fick jag gång på gång höra att jag var inte döpt i helig Ande. Ibland sa de att jag var det och ibland sa de att jag inte var det.

Detta är mycket allvarligt, att förneka ett verk som Gud har utfört. När Jesus har döpt människor i den helige Ande och de har fått andliga nådegåvor, då står pingstpredikanter och förnekar detta.

Det tillkommer inte oss att dra upp några riktlinjer eller göra en mall efter vilken den helige Ande ska verka. Det står i 1 Kor. 12:11 att Anden alltefter sin vilja tilldelar åt var och en någon särskild gåva. Detta har människor försökt ändra på. De menar att gåvan att tala tungomål måste alltid vara den första nådegåvan. Att någon som inte talar tungomål kan ha fått någon annan nådegåva, det vill de inte tro.

Tänk på alla dem som Jesus har döpt i helig Ande, men som inte talar tungomål. De har fått höra denna ständiga förnekelse av Andens verk både i predikningar och enskilt, att när de inte kan tala tungomål så är de inte döpta i helig Ande. Och så känner de sig osäkra och undrar varför inte Jesus vill döpa dem i den helige Ande. Och de nådegåvor som de ha fått kommer inte till sin rätt. Och de vågar inte stöta sig med pingströrelsens så övermåttan höga ”apostlar”. 2 Kor. 11:5.

Men varför får inte alla gåvan att tala tungomål när de blir döpta i helig Ande? Continue reading →

Bibeln/Stoppa barnäktenskap!/EVANGELIERNAS JESUS

jun23

Guds ord är vägvisare

Två artiklar kommer här:

Stoppa barnäktenskap och sexslaveri: Vägra bygglov för moskéer

Man gifter sig enligt sharialag. Hege Storhaug på HRS, Sverige bör skärpa lagstiftningen för att hindra barnäktenskap, Flera hundra fall av barnäktenskap i Sverige.

SVENSKT SOMMARLOV och hundratals svenska flickor blir i barnäktenskap bortgifta mot sin vilja. Barnäktenskap med flickor på 13-14 år sker både i Norge och i Danmark.

LÄS ARTIKELN HÄR:
_____________
 
 
OCH:  EVANGELIERNAS JESUS

Vad gjorde Jesus och vad ville han och vad vill han att vi ska göra idag?

Evangelierna handlar om hur Jesus vill att vi ska leva och evangelierna berättar för oss om under och mirakel. Dessa saker står ju naturligtvis i bibeln som är Guds Ord, för att vi ska lära oss vad Ordet berättar.

Jag tror inte det finns en enda fråga som människor har, som inte Jesus kan svara på.

Varje bok i evangelierna är speciell, för de har olika utgångspunkter och syftning på sina berättelser om Jesu liv på jorden. Varje kapitel och vers finns med-  inget är utelämnat. Evangelierna är uppdelade i 250 händelser. I bibeln följer vi Jesus på olika vandringar, och vi kan jämföra olika framställningar som texten ger.

Jesus undervisade med stor auktoritet. Jesus fortsätter att undervisa med stor auktoritet och skall man ta till sig hans undervisning så tror jag att man måste ÄLSKA Jesus av hela sitt hjärta- annars kan man inte lyda honom och man kan inte utvecklas till den han vill att man ska vara.

Jesus är Guds Son och tillika Gud och han bevisar för oss vem han är-  men ändå tror man honom inte! Det är högst märkligt- vi har ju sanningen.

I dagens samhälle springer man runt som skållade råttor- yra höns- förvirrade människospillror- drogade av mediciner eller av alkohol, eller man är utarbetad eller arbetar bara för pengars lockelse. Jesus vill till männniskan säga:

JESUS UTLOVAR RO OCH VILA! 
JESUS KRISTUS GÖR UNDER!
JESUS- VÄRLDENS LJUS! 
JESUS SÄGER: OROA ER INTE!
JESUS SÄGER: Följ Mig!
JESUS SÄGER: JAG är VÄGEN!

JESUS DOG FÖR DIG OCH MIG och för ALLA ANDRA MÄNNISKOR.

Jesus är HERRE!  

*

Jesus säger:

 *Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.* Luk 4::18-19

*

Tror du att Jesus skulle vilja välsigna barnäktenskap? Naturligtvis inte!!!! 

VAKNA SVERIGE!      /Maria

Evangelium/Profetior om Jesus Kristus/Be för världen

jun19
’ ’ ’    
 
 
Det finns profetior om de goda nyheterna om Jesus Kristus. De finns bl a i:
1 Mos 12:3
Ps 16:10
Ps 40:7-11
Ps 118:22
Jes 11:1
Sak 9:9-11
Sak 12:1-10
Mal 4:1-6
De goda nyheterna skall vi predika om, vi skall ut bland så många som möjligt, ja ut i hela världen(enl missionsbefallningen), för att berätta om Jesus Kristus, så att människor kan bli räddade.  Vi vet inte alls hur lång tid vi har här på jorden, och den tiden är den tid vi ska vara i tjänst för Jesus Kristus, det är en order från honom. Tiden är kort, alldeles för kort att spillas bort.
 
Jesus kom som människa och han var av kunglig släkt, han dog men uppstod från de döda. Han öppnade dörren för Guds välbehag över oss. Läs Romarbrevet för att förstå de verkligt goda nyheterna om Jesus Kristus.
 
_____
 
Top News
Syrian forces ’storm town near Turkey border’
Battle for Libyan town intensifies
Karzai says US in talks with Taliban
Radiation spike halts Fukushima clean-up
Economic situation worries Greeks
http://english.aljazeera.net/indepth/features/2011/06/201161664828302638.html  Det gör verkligen ont att se denna bild ovan i artikeln om Fukushima, tänk så det japanska folket fått lida! Man tänker tydligen bygga in kärnkraftverket i en sarkofag….???? Det är en skam det som sker.
____

http://www.e24.se/business/riskerna-betydligt-storre-an-folk-tror-_2877838.e24 När det gäller Sveriges ekonomi så ser det ut som om det är olika tyckande om läget i landet. Först går det upp och sedan går det ner och så håller det på…vad är sanningen? jomen det kan du räkna ut om du följer med i världshändelserna. Ser man inte att allt skakar i länderna runt jorden, varför skulle det då vara helt lugnt och fridfullt och skyddat i detta landet Sverige?

_____

En av Rysslands största och mest aktiva vulkaner  fick utbrott fredag, den skickar aska mer än 10.000 meter upp i luften. Shiveluch (även stavat Sheveluch) är en av de största och mest aktiva vulkaner på Rysslands Kamchatka halvön. Den spyr aska och ånga pyroklastiska flöden och lavaströmmar, som väl under det senaste decenniet.
http://theextinctionprotocol.wordpress.com/2011/06/16/kamchatka-volcanoes-add-to-s02-atmospheric-inundation-as-eruptions-intensify-video/

_____

Och i Etiopien:
June 16, 2011 – ETHIOPIA – Volcanic activity has increased at the Nabro volcano in Eritrea.
http://theextinctionprotocol.wordpress.com/2011/06/16/2nd-eruption-at-ethiopian-volcano-more-powerful-than-the-first/

Be.             /Maria

Jesus /Det gäller liv eller död. /Joh 3:36 Evigt liv

jun17

 

 

Joh 3:36  Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.”

Denna bibelvers talar om människans tillstånd (utan tro), innan den är frälst.
Den människa som tror HAR evigt liv, inte sedan utan NU. Se bibelversen Joh 3:36
Den människa som inte tror, som inte känner Jesus eller har tagit emot honom, har inte valt livet. Det är ett helt felaktigt och ödesdigert beslut att välja att inte följa Jesus.

Det predikas knappt idag, det evangelium som talar om liv och död, och himmel och helvete. Det predikas ett annat evangelium, ett mer lättsmält sådant, men det är fel evangelium. Det som ska predikas är om vårt val, vår kärlek eller hat till Jesus Kristus och följderna av ett felval.


Alltså:

(JOHANNES 3:16  Evangeliet i ett nötskal)

Joh 3:16  Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.
Joh 3:17  Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.
Joh 3:18  Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.
Joh 3:19  Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda,
Joh 3:20  Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva blottade.
Joh 3:21  Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.”

Många vill inte utsättas för Guds ljus, man är rädd att bli avslöjad. Man vill inte ändra på sig! Vi måste fortsätta att be om att människor skall upptäcka det sanna ljuset JESUS och vilja vara med honom i stället för i MÖRKER! Det gäller liv eller död.

/Maria 

Jesus /Jesus och evangelierna.

jun2

 

Vad har evangelierna för utmärkande egenskaper? Kan man förstå vem Jesus är?  Läs nedan:

*Jesus är Guds Son. 
Hänvisn: Matt 16:15-16; Mark 1:1; Luk 22:70-71; Joh 8:24

Jesus är Gud som blev människa
Hänvisn: Joh 1:1-2; 14; 20:28

Jesus är Kristus, Messias (den som alla väntat på)
Hänvisn:  Matt 26:63-64; Mark 14:61-62; luk 9:29; Joh 4:25-26. Jesus deklarerar klart och tydligt sin kungavärdighet. Även om han kallade sig Människosonen så var det ingen som tog miste på att han menade sig vara Messias. Han visste att denna bekännelse skulle stå honm dyrt, men han greps inte av panik. Han var lugn, modig och beslutsam.

Jesus kom för att hjälpa syndare
Hänvisn: Matt 9:13; Luk 5:32

Jesus har makt att förlåta synder
Hänvisn:  Mark 2:9-12; Luk 24:47

Jesus råder över döden
Hänvisn:  Matt 28:5-6;  Mark 5:22-24; 35-42; Luk 24:5-6; Joh 11:1-44

Jesus har makt att ge evigt liv
Hänvisn: Joh 10:28; 17:2

Jesus botade sjuka
Hänvisn: Matt (:5-13; Mark 1:32-34

Jesus undervisade med makt och myndighet
Hänvisn: Matt 7:29; Mark 1:21-22

Jesus kände medlidande
Hänvisn:  Matt 9:36;  Mark 1:41; Mark 8:1-3

Jesus kände sorg och förtvivlan
Hänvisn: Matt 26:37-38;  Joh 11:35

Jesus gjorde alltid Guds vilja
Hänvisn:  Matt 3:15; Joh 8:46
 /Maria