Archives

Den troendes vapenrustning/ This is a War!/ Agony

 

WAGING WAR by Leonard Ravenhill

Här fanns en video men det finns inte längre kvar på you tube.

_____

Agony-  L Ravenhill

<iframe width=”420″ height=”315″ src=”http://www.youtube.com/embed/Uv59vWZfJB0” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

Det finns EN väg till himmelen och det finns MILJONER vägar till Helvetet!

Kunde vi ha predikat mer? Kunde vi ha älskat mer,  gråtit mer, kunde vi offrat mer av oss själva? Det är frågor man kanske får ställa sig  själv en dag! ALLT för Jesus! Visa honom vem du är!

/Maria

 

 

Psykologi/ Denna tidsålders gud/Trancetillstånd.. LÄS!

 

Känner du Jesus? Han är allt du behöver.

*
*

Trancetillståndets fälla

1. Denna tidsålders gud

Alltsedan skapelsen av våra första föräldrar har mörkrets makter, med Herrens tillåtelse, hela tiden verkat för fullständigt herravälde över världen, för att göra den till Satans rike snarare än att vara under Guds herravälde. Att Satan ansåg sig själv kunna utöva sådant herravälde, visas genom han erbjöd Herren Jesus Kristus i öknen alla riken i världen (Luk 4:5-7). Detta försök till herravälde hölls på två plan: för det första, genom det politiska läget i nationerna, rikena, överheterna och myndigheterna i världen, och för det andra, genom den andliga utvecklingen i nationerna. Vid två anmärkningsvärda tillfällen har Gud gripit in övernaturligt i världen, för att hindra detta demoniska herravälde och ondska från att bryta ut fullständigt, först med syndafloden (1 Mos 6:5-7, 11-13) och sedan vid Babel (1 Mos 11:1-9).

Men när Herren Jesus Kristus vann sin seger på Golgata kors, blev Satan bortdriven från sin roll som ”denna världens furste/härskare ” (Joh 12:31; Kol 2:15). Sedan denna tidpunkt har djävulen smugit fram i jordens omgivningar med ett rytande lejons vrede och sökt efter vem han skall sluka (Upp 12:12; 1 Petr 5:8), i rollen som den inkräktande fursten utan något verkligt rike, i avvaktan på det domsutslag som slutligen ska fastställas för honom (Upp 20:10). Trots det har han och hans med-demoner, fastän Satan grundligt och i sanning har blivit besegrad, fortfarande viss medgiven makt att verka i världen under detta tidsgap mellan Kristi himmelsfärd och hans andra ankomst, evangeliets tidsålder – en period i tiden som bibeln kallar ”den sista tiden ” (Apg 2:17; Hebr 1:2; 2 Petr 3:3). Men djävulen hålls tillbaka från att verka allmänt bland nationerna (som han gjorde före korset) i öppen fiendskap mot Gud och hans folk (Upp 20:1-3) – vilket är orsaken till att evangeliet har kunnat haft så stor framgång. Han har därför tvingats verka på ett mer hemligt sätt.

Satans ockulta verksamhet under evangeliets tidsålder har alltså rört sig både på ett politiskt och andligt plan. Politiskt har den bedrivits oavbrutet bakom kulisserna, för att åstadkomma en världsregering med stater i förbund och ett ekonomiskt system, som kommer att vara i öppen fiendskap mot den ende sanne Guden och hans Messias. Andligen har den drivits genom den opånyttfödda mänsklighetens gemensamma sinne och föreställningsförmåga – speciellt genom utvecklandet av ockulta metoder och utövanden som förändrar medvetandet och leder till ett slags elementär undervisning som innefattar två liknande illusioner om gudomlighet och odödlighet (jmfr 1 Mos 3:4-6: ”Ni skall visst inte dö… ni blir som Gud ” ). I tidigare kapitel har vi något detaljerat pekat på dess tvivelaktiga metoder: upprepandet av mantran och andra former av självhypnos, mysticism och meditationsmetoder, framkallandet av masstrancetillstånd genom kraftiga suggestionshandlingar, droger som förändrar medvetandet, häxkraft o.s.v. Dessa tillämpningar ingår som ett betydande inslag i de mer esoteriska sidorna av alla kulter och religioner i världen.

För att förstå betydelsen av den strid vi här framlägger, måste vi inse att Satan och hans med-änglar (demoner) från syndafallet till vår tid, har låtit ett ”täckelse” falla över mänskligheten, genom vilket människors sinnen är förblindade för den andliga sanningens verklighet och förledda till ett otyglat liv. Sådan andlig blindhet är det mänskliga sinnets naturliga villkor i dess opånyttfödda tillstånd (Joh 14:17a; 1 Kor 2:14). En sådan människa kan inte ens ”se” Guds rike (Joh 3:3), eftersom hennes sinne är ”förmörkat ” (Ef 4:18). Det är i ett sammanhang som detta som Paulus bestämt påstår att ”är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen ” (2 Kor 4:3-4).

Vem är ”denna världens gud ” som förblindar sinnena hos dem (icke troende) som går förlorade? Det är ingen annan än Satan – den onde som Paulus kallar ”härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner ” (Ef 2:2), medan hela det demoniska sfären gemensamt omnämns som ”världshärskare här i mörkret ” (Ef 6:12). Återlösning genom Kristus innebär att detta täckelse lyfts av och sinnet befrias från det hårda greppet från mörkrets makter (Kol 1:13). Det är därför som Paulus talade om sig själv som sänd till hedningarna av Kristus, för att ”öppna deras ögon , så att de vänder sig från mörker till ljus , från Satans makt till Gud ” (Apg 26:17-18). Som ett eko av detta faktum sa Paulus till de troende i Efesus: ”Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren ” (Ef 5:8). Profeten Jesaja förutsa denna frälsningens gåva när han sa: ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas ” (Jes 35:5). En kristen är någon som både ser och hör sanningen.

Det som står klart här, är att andlig pånyttfödelse innebär att man reser sig från ormens tvingande, hypnotiska makt in under korsets kärleksfulla, skyddande skugga. Det faktum att otro är en motsvarighet till att vara i ett hypnotiskt tillstånd nämns på flera ställen i bibeln. Ibland befäster Herren en människa i detta blinda otrostöcken med avsikt att döma. Jesaja säger t. ex. när han riktar sig till de olydiga israeliterna:

”Häpna och förundras, stirra er blinda, ja, var blinda. De är druckna, men inte av vin, de raglar, men inte av starka drycker. Ty HERREN har utgjutit över er en ande med djup sömn och tillslutit era ögon” (Jes 29:9-10).

Och åter, när han talar om avgudadyrkare:

”Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting, ty deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de ingenting begriper” (Jes 44:18).

Sådan förblindelse från Herren hindrade många av judarna från att tro på Kristus, när han vandrade bland dem i Israel. Vid ett tillfälle påpekade Jesus för fariséerna, att han hade kommit som en dom till denna världen ”för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda ” (Joh 9:39). Han sa här, att de som ödmjukt bekänner sin andliga blindhet ska få andlig syn, medan de som stolt menar sig själva ha denna synförmåga av naturen bara kommer att göras mer blinda. Johannes bekräftade detta faktum när han citerade från Jesaja:

”Han (d.v.s. Herren) har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte ser med sina ögon och förstår med sina hjärtan och vänder om och blir botade av mig” (Joh 12:39-40; jmfr Matt 13:14-17; Mark 4:10-12). är i detta sammanhang om förblindelse- och förhärdelsedomar som hedningarna – när de vänt sig från att tillbedja Gud Skaparen till att tillbedja det skapade – sägs ha blivit ”utlämnade (av Gud) åt ett ovärdigt sinnelag ” (Rom 1:28). På liknande sätt kommer Herren, när icke troende fullt ut tror på och lyder Antikrist, att ”sända en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ” (2 Tess 2:11). Att vara under Satans makt och vilseledd av falska doktriner är detsamma som att vara hypnotiserad – vilket är orsaken till att Paulus frågar de vilseledda galaterna: ”Vem har förhäxat er ”, så att ni inte lyder sanningen? (Gal 3:1).

Tragedin i denna världen är att Satan och hans demoniska sfär utövar ett slags masshypnos över alla dem som inte blir frälsta genom Kristi makt. Svalget mellan frälsta och ofrälsta belyses kraftigt av aposteln Paulus, när han som en av de utvalda skriver till sina bröder och systrar i Kristus. Han säger: ”Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes (d.v.s. Satans)våld ” (1 Joh 5:19). Den pånyttfödda människan som har funnit frälsning i Kristus, har blivit räddad från att vara under detta den ondes våld, frigjord av sanningen (Joh 8:32), befriad från mörkrets välde (Kol 1:13), förnyad till ande och sinne (Rom 12:2; Ef 4:23), har fått ”Kristi sinne ” (1 Kor 2:16), det sinne ”som var i Kristus Jesus ” (Fil 2:5) – ett sinne som inte kan hypnotiseras av mörkrets makter eller deras jordiska representanter (jmfr Matt 4:1-11), ett sinne som är så ”sunt ” (2 Tim 1:7) att det inte kan ”kastas hit och dit av vågorna och föras bort av varje vindkast i läran , när människorna bedriver sitt falska spel ” (Ef 4:14). För en sådan människa har HERRENS arm blivit uppenbarad (Jes 53:1). Uppenbarad betyder avslöjad, från latinets revelare , att dra bort täckelset – täckelset med vilket Satan förblindar sina undersåtars sinnen och hjärtan, på samma sätt som han själv har blivit förblindad för vetskapen om sin egen synd (jmfr Jes 44:20).

2. Kampen om sinnet

Allt detta kanske verkar vara en avvikelse från ämnet i ett studiom om psykologi och mind-sciences (mind-science = ”kunskapen, läran om sinnet”), men vi håller i själva verket på med själva kruxet i frågan, som är detta: Att den opånyttfödda mänsklighetens gemensamma sinne och föreställningsförmåga är under Satans och den demoniska sfärens onda makt och herravälde. Detta har djupgående följder för varje studium av det mänskliga sinnet, därför att det i sitt opånyttfödda tillstånd, är ett sinne som fasthålls patologiskt i ett förnedrande självbedrägeri och mörker, ett sinne som verkligen är vansinnigt , eftersom det är bortvänt från ”andarnas fader”. Med andra ord har vi att göra med ett sinne, som lätt kan bli psykiskt kontrollerat och programmerat av mörkrets makter. Sådant är det sinne som psykologin försöker att kartlägga och psykoterapin att behandla.

Vi lever i en tidsålder där det har blivit allt lättare att kunna programmera sinnet hos den stora massan av mänskligheten. Användandet av media som television, tidningar, tidskrifter, filmer och annonsering har förmörkat sinnet för andliga sanningar, och samtidigt befrämjat att man i nästan varje hem tar emot alla slags sataniska säregenheter som våld, pornografi, ockultism, förlöjligande av biblisk kristendom, promiskuitet, nedsättande uppfattningar om äktenskap och familj, synkretism, evolutionsteori o.s.v. I sanning har just att man ser på television och filmer en stegrande hypnotisk effekt, som befrämjar att man utvecklar ett passivt sinne – en själslig soptunna, som är programmerad att utan urskiljning ta emot allt det som fienderna till sanningen kan kasta i den. Ett gudfruktigt kristet hem som försöker uppfylla sitt ansvar mot barnen, borde absolut upphöra med att låta dagens television ha sin stolta plats i vardagsrummet.

Det står klart från bibeln, att hela den mänskliga historien är uppbyggd runt en strid som innefattar ”världshärskare här i mörkret ”, ett väldigt panteon av onda andeväsen av varierande klasser och duglighet, under ledning av den en gång mäktiga, men nu fallna änglavarelsen (Ef 2:2; 6:10-18). Dessa onda väsen har invaderat mänsklighetens tankeliv på varje plan – av vilket mycket är sådant som vi bara tar för självklart – genom att fresta, pervertera, förvränga och vilseföra och framställa sig som ljusets änglar för att kunna uppnå sina mål i denna onda tidsålder. Detta innebär inte att människor kan lägga skulden på demoner för deras syndiga beteende, på samma sätt som de tycker om att lägga skulden för deras ”neurotiska” beteende på trauman tidigt i livet eller deras föräldrar. Men eftersom världen väljer, genom dess egna syndiga natur, att kasta sig ännu djupare in i utsvävningar och gudlöshet, så utlämnas den av Gud till ett fördärvat sinne och, som en följd av detta, utökat slaveri för demoniska krafter.

Det råder föga tvivel om att mind-sciences håller på att utvecklas till ett fenomen som är accepterat över hela världen. Det är därför som psykoterapi, terapi med hjälp av hypnos, hallucinogena droger, österländsk meditation och parapsykisk forskning har blivit sådana populära utövanden även inom den vetenskapliga ”församlingen”. Av samma orsak håller också shamanism, spiritism, återfödelse, psykologi som innebär överlåtelse till en annan person och teosofi – med deras ande-guider, upphöjda mästare, syner och andra demoniska manifestationer – på att bli så vitt spridda, även i etablerade kretsar. Genom detta, tillsammans med användandet av media, håller världen på att svämmas över av levnadsvanor, ideologier, utövanden och metoder, vilka kommer att försätta den i ett idealiskt för-hypnotisk tillstånd av extrem mottaglighet för suggestion, för att det sista stadiet av det sataniska världsriket ska genomföras. Den oundgängliga verkligheten är att just när världen faller ännu djupare i storhetsvansinne och synd, kommer den att bli alltmer förhärdad och utlämnad, till att bli kontrollerad med ännu större kraft av dessa ondskans makter – fastän alltsammans kommer att ske under kamouflage av ljusets änglar. OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Det för-hypnotiska tillståndet i världen”, (övers. anm.)

Alan Morrison

http://www.kts.just.nu och där finns artikeln  under kategori Psykologi . Och nästa artikel blir ”Det för-hypnotiska tillståndet i världen”   /Maria

Att lyda Gud/ Upp.boken Guds vrede

 

Gud arbetar efter sin tidtabell och har lovat att det ska komma en rättvis dom.

Lämna all hämnd åt Gud. Det är Guds sak att ge rättvisa åt sitt namn och åt sitt lidande folk.

Jorden kommer att skaka….ja den har skakat många gånger av jordbävningar men det kommer värre skakanden än det

Gud sitter på sin tron, och alla som inte är troende kommer att fyllas av  skräck. De som tror behöver inte frukta!

De som har skrutit med sin otro kommer att märka att det var fel…..de tvingas att möta hans vrede.

*
*

 Rev 6:9  Och när det bröt det femte inseglet, såg jag under altaret de människors själar, som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörds skull, som de hade.

Rev 6:10  Och de ropade med hög röst och sade: ”Huru länge, du helige och sannfärdige Herre, skall du dröja att hålla dom och att utkräva vårt blod av jordens inbyggare?”

Rev 6:11  Och åt var och en av dem gavs en vit, fotsid klädnad, och åt dem blev tillsagt att de ännu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess jämväl skaran av deras medtjänare och bröder, som skulle bliva dräpta likasom de själva, hade blivit fulltalig.

Rev 6:12  Och jag såg Lammet bryta det sjätte inseglet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt, och månen blev hel och hållen såsom blod;

Rev 6:13  och himmelens stjärnor föllo ned på jorden, såsom när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, då det skakas av en stark vind.

Rev 6:14  Och himmelen vek undan, såsom när en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och öar flyttades bort ifrån sin plats.

Rev 6:15  Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och alla de rika och de väldiga, ja, alla, både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor.

Rev 6:16  Och de sade till bergen och klipporna: ”Fallen över oss och döljen oss för dens ansikte, som sitter på tronen, och för Lammets vrede.

Rev 6:17  Ty deras vredes stora dag är kommen, och vem kan bestå?”

/Maria

Avfallet i../Vad har de kristna ledarna skådat?/mystik

 

Vad har de kristna ledarna skådat?

Den inre vägen

L  Jareteg:

När jag idag ser den ena efter den andra av Sveriges kristna ledare sluta upp bakom den nya gränslösa ekumeniken, undrar jag vad de skådat. Har de i hemlighet ägnat sig åt kontemplativ ”kristen” mystik?

Inom mystiken talar man om att skåda GUD bortom Gud. Ordet ”skåda” kommer från grekiskans theoria vilket heter contemplatio på latin. Från detta ord kommer ordet kontemplation, som i kristna sammanhang ofta uppfattas som att ägna sig åt stillhet och lyssnande.
Kontemplation är dock något helt annat än vad de flesta tror. Det handlar om att vända sig inåt, borra i sitt inre och där söka sin inre ”gudomliga gnista”, detta trots att Jesus sagt att ur just människans inre kommer ondskan (Matt 15:19). Vi människor är ingalunda gudomliga, inte i något enda skrymsle. Vi är syndare rakt igenom, och just därför behöver vi Guds hjälp!

Det är ett känt faktum att de som skådar inåt, förleds till att tro att vi är ett med ALLT och ALLA och därmed också med GUD, oavsett trosinriktning och livsåskådning. Detta är den s.k. ”mystika erfarenheten”. I vårt inre finns med andra ord en plattform för en global ekumenik à la Babels torn. Detta är ”den inre vägen” som Peter Halldorf och andra mystiker missionerar för, men som just nu håller på att förleda stora delar av kristenheten. Ett citat från två ”kristna” mystiker är avslöjande:

”Särskilt djupmeditationen är ju ägnad att ’avprogrammera’ oss och så öppna oss för den sanning som kan framträda först när vårt ytmedvetandes ständiga flöde av tankar och känslor, intryck och reaktioner stillnar.
Den mystika erfarenheten, när den når tillräckligt djupt, är en port genom vilken människan ingår i enheten inte bara med Gud utan också med sina medmänniskor, ja med hela skapelsen.
Erfarenheten av den absoluta Sanningen är en bottenlös smältdegel. I denna yttersta mänskliga erfarenhet möts mystiker från alla kulturer. Där råder den ett-het om vilken Mäster Eckhart säger att den är utan tillstånd, sätt och egenskaper.”
Christel Eklöf, Erwin Bischofberger, (jesuit) – Guds födelse i människan

När jag då ser kristenhetens ledare kliva över teologiska murar som enligt Bibeln är förbjudna är kliva över, då misstänker jag starkt att dessa ledare ”skådat inåt”, och där mött den förledande kraft som omprogrammerar sinnet och samlar till den antikristliga ekumenik som Uppenbarelsebokens kapitel 13 varnar för.

Om någon av dessa ledare vill ha med andra på denna ”inre väg” mot den ”fantastiska enheten” är det bara att bjuda in till att pröva på ”kristen” meditation och kontemplation. En säkrare väg till avfall finns knappast. Kan det vara därför som t.ex. Ulf Ekman tog med sig alla pastorer inom Livets Ord till meditationsgården i Rättvik? Ja, han har säkert själv fått ”skåda något bortom” den vanliga kristna tron, vilket han nu evangeliserar så starkt för.

Bibeln talar om två vägar, den ena är smal och den andra bred. Det handlar om ett val mellan Livets väg och dödens väg, Sanning eller mystik, mellan Jesus Kristus och antikristus. Det är dags att rannsaka sig själv och riva alla broar och band till dödens och lögnens väg, för Jesu återkomst närmar sig och den stora tröskningstiden är redan inne.

Läs mer om detta i Solveig Hendriksens nya viktiga och starka text:

”Dalai Lama och den kontemplativa enheten”  (som redan finns i artikel på denna sida,,,)

/Maria

 Ja människorna har verkligen att välja mellan livets väg eller dödens väg. Jesus är vägen, sanningen och livet.

Det finns bara en Gud/ Saligt är det folk….

 

Psa 89:15  (89:16) Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
Psa 89:16  (89:17) I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

Guds tron vilar på rättvisa och rättfärdighet och är omgiven av kärlek och trofasthet. Detta är förutsättningarna med Guds handlande med människor.

Som Guds sändebud skall vi följa hans föredöme. Låt allt du gör präglas av rättvisa, rättfärdighet, kärlek och trofasthet. Ingen orättfärdig, kärlekslös eller oärlig handling kommer från Gud.
/Maria

Det finns bara en Gud /Ateisternas trosbekännelse LJ

 

 

Ateisternas trosbekännelse

Lennart Jareteg/Bibelfokus

Alla har vi våra trosbekännelser – mer eller mindre uttalade. Muslimerna har sin: ”Det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är hans profet”. Judarna har sin som inledningsvis lyder: ”Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en…”. Den kristna trosbekännelsen skulle vi kunna säga att den lyder så här: ”Jesus är Herren!”. Denna kristna trosbekännelse tycker jag hakar i den judiska, så att man får fram hela sanningen som då kan sägas vara: ”Herren är ensam Gud, Herren är en, Jesus är Herren!”. Denna bekännelse är evangelisk och bibliskt förankrad, och den går inte att förena med Islam eftersom Islam förnekar att Jesus är Herren och Guds Son.

Vad har då ateisterna för trosbekännelse? Ofta märker jag bland ateister att det trots allt finns en underton av anklagelser mot en eventuell Gud. Detta är så klart ledsamt, för den negativa inställningen kan säkerligen bero på en barndom med korrupt kristendom i hemmet, eller kanske på hur vi kristna bemöter tvivlare och kritiker. Det finns så klart även ateister som grundar sin form av tro på vetenskapliga argument, evolutionsteorin etc. Man skall observera att ateism också är ”tro” som sysslar med metafysiska antaganden som inte går att bevisa. Det är nämligen lika vetenskapligt inkorrekt att säga att Gud finns som att säga att han inte finns.

Hur som helst, här är ett förslag på trosbekännelse för ateister som stämmer mycket med deras tankegångar:

”Det finns ingen Gud, och all ondska är hans fel!”  /Lennart J

_______________

Jag vill prisa Herren, för han finns. Vi har en stor och mäktig Gud!  /Maria

Det finns bara en Gud/Guds verksamma kallelse/J Dahl

Guds verksamma kallelse

Av Johnny Dahl

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Rom 8:30

En bok som symbol för Livets Bok som är stängd för nyfikna ögon
Om detta vore Livets Bok så är den
otillgänglig för människors blickar.
Foto: Norriuke – Litauen

De människor som Gud från Evighet har förutbestämt till evigt liv kallar Han i rätt tid med sin verksamma kallelse genom Anden som drar oss från vårt tillstånd av synd och leder fram till frälsning genom Jesus Kristus. Dessa finns också skrivna i Livets Bok som tillhör Lammet och det ligger en stor frestelse i att vilja se in i denna Bok, men den är förseglad och kommer inte att öppnas förrän Gud har bestämt att det ska ske.

Förutbestämda till evigt liv i Himlen

Min käre läsare; visst vore det väl underbart att veta att ditt namn fanns med i denna Bok; ja, det tycker jag också, men hur ska jag då kunna få veta om jag är förutbestämd till evigt liv eller inte? Ska jag vara bland den skara människor som blir lämnad till att leva i synd för att sedan gå förlorade eller ska jag vara bland den skara som trots att de har syndat blir tvättade rena genom Kristi blod och fått nya vita kläder för att sedan träda in i Himlens boningar? Hur ska det gå och hur ska det bli? Ack; mitt hjärta bultar för att få klarhet i denna sanning och att det ska bli uppenbarat och klargjort hur mitt eviga öde ska bli. Är mitt namn skrivet i Livets Bok? Är jag en av dem som är förutbestämd till evigt liv eller är jag lämnad till att slaviskt följa mina egna lustar och begär och därmed fördärva min egen själ?

Det finns ett svar. Fastän Livets Bok inte kan öppnas så finns det en annan bok i vilken vi kan utläsa vilken karaktär vi har och det är Guds Ord i Bibeln. Våra namn står visserligen inte där, men det är vår karaktär som verkligen visar vem vi är och om vi låtit oss ”formas efter hans Sons bild.” Alltså att efterlikna Jesus och att leva och göra som Han gjorde på ett; om möjligt lika kraftfullt och frimodigt sätt; att vara uthållig i våra prövningar och att ta sikte mot den eviga frälsningen i en ständig omvändelse och förnyelse av vår karaktär. Gör vi det så kan vi också säga att vi är delaktiga i den kallelse som finns i texten och därför kan vi vara förvissade om att vi är bland de förutbestämda.

Vad är en kallelse? Om vi får en tid för en undersökning på ett sjukhus eller liknande så får vi hemskickat en kallelse till att komma till den tiden och den dagen. Då har vi möjligheten att gå till den utsatta tiden eller att utebli från den därför att vi tror att vi kan bli friska ändå, men skulle då åkomman vara cancer så kan det gå riktigt illa. Guds kallelse är på två sätt; dels är det den allmänna kallelsen som genom Evangelium verkligen ges till alla som hör Guds Ord och det är varje lärjunges plikt att kalla människor till Kristus. Det är den befallning Jesus har gett oss då Han sade: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” vilket vi ska göra helhjärtat och att aldrig någonsin blygas för detta budskap.

_

(Jes 55:1) Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
Folkbibeln

_

Detta är Guds uppriktiga kallelse, men människan är av naturen så emot Gud att denna kallelse aldrig blir verksam därför att hon ignorerar den och vänder ryggen till och går sin väg och bryr sig inte. Då nu denna kallelse är förkastad så är hon utan ursäkt eftersom den har sådan auktoritet i sig att den som inte vill lyda denna kallelse inte kan komma med någon bortförklaring eller urskulda sig på Domens dag.

Då du uppmanas till att tro och vända om och fly från den kommande vreden så ligger synden över ditt eget huvud om du förkastar denna uppmaning: ”Hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” Det är just detta människor gör; de flyr bort i någonting annat; de har alltid något de är på väg till; de har så bråttom, även om de hör Evangeliums kallelse ropandes från hustaken. Syndare hör den, men de kör fingrarna i öronen och går därifrån till sina egna sysslor och sina egna världsliga förlustelser och vill inte alls höra talas om detta Budskap, trots att det lät som om flyglarmet ljöd så sätter de på sig hörlurarna och skruvar på den högsta volymen av musiken. De har så många ursäkter och de har inte tid med att höra detta Evangelium därför att så mycket annat är viktigare som karriärer, prylar eller andra saker och ting; även om många av dessa sysslor kunde göras på en annan dag än den dag då Budskapet ropades till deras öron. Människans påhittighet är stor då det gäller att undvika att höra talas om Jesus Kristus.

Exempel på den verksamma kallelsen

Den andra kallelsen och som bibeltexten visar är inte allmän utan det är en verksam och oemotståndlig kallelse genom den Gudomliga kraften av den helige Ande och denna är sänd till de förutbestämda och endast till dem och det är just dessa som hör kallelsen; lyder den och tar emot den och kanske säger: ”Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!” Så; låt oss nu se på några exempel av den verksamma kallelsen.

Som första exempel kan vi ta Lasarus som dog och blev lagd i en klippgrav med en sten för öppningen och hans syster Marta som står vid sidan om graven och säger: ”Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen” vilket är fullt mänskligt att tänka, men Jesus som också står där sade: ”Tag bort stenen!” och så ropar Han: ”Lasarus, kom ut!” Han ropar till en ruttnande kropp där kanske maskarna redan hade börjat krypa, men hur underligt det än kan låta så ut från denna grav stiger en levande man. Denna fördärvade och ruttnande massa av kött och ben hade blivit levandegjord och ut kommer han med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade då: ”Befria honom och låt honom gå” och Lasarus vandrar då ut befriad till ett levande liv.

Det är detsamma med den nådefulla verksamma kallelsen eftersom syndaren är död i sin synd och utan av någon som helst egen kraft kunna befria sig själv från död till liv och hon är inte bara död utan också fördärvad. Lustar och begär har krupit över henne och den illaluktande stanken av synden når upp till Gud som avskyr detta ropar: ”Begrav den döde; bort från mitt ansikte.” Den Gudomliga nåden å andra sidan kommer så över denne livlösa syndare antingen genom någon predikant eller direkt genom den helige Ande och ropar: ”Kom ut!” och människan blir levande på nytt. Medverkar denne människa i något för hennes nya liv? Nej; hon har inget att bidra med utan livet gavs till henne enbart av Gud. Hon var död; verkligen död och rutten i sin synd och därför ges livet till henne då kallelsen kommer och i lydnad till kallelsen kommer så syndaren fram ur sin grav av sina lustar och begär och börjar att leva ett nytt liv. Detta är det eviga livet som Jesus Kristus ger till sina får.

Saulus kallelse
Vi kan också se att trots att syndaren är död i sin synd så är hon så pass levande att hon gör motstånd emot Gud. Hon är utan kraft till att lyda, men hon är stark nog till att motstå kallelsen av den Gudomliga nåden och det kan vi se i vad som skedde med Saulus från Tarsus. Han var en högmodig farisé som avskydde Herren Jesus och jagade efter de kristna överallt och satte dem i fängelse. Så en dag får han ett brev om att fara till Damaskus för att också där fånga in de lärjungar som kommit till tro på Jesus.

Om vi nu tänker oss att någon människa skulle komma och möta honom på Damaskusvägen; det kunde varit aposteln Petrus och han skulle ha sagt till Saulus: ”Varför förföljer du Jesus? Det kommer en dag då du ska bli hans lärjunge.” Då skulle säkerligen Saulus ha vänt sig om; skrattat honom i ansiktet och sagt: ”Försvinn du fiskare! Skulle jag bli en lärjunge till denne skojare Jesus från Nasaret?” Hör nu här! Jag kommmer att hala in dina bröder och systrar till fängelset och slå dom i synagogorna och jaga dom ända intill döden därför att mitt hjärta är i brand emot denne Jesus!” Nu inträffade inte detta, men om det funnits en invändning från någon människa så kan vi enkelt konstatera att detta skulle ha varit Saulus svar.

Men nu hade Jesus förutbestämt att Han skulle kalla denne man före världens grundläggning och att stoppa Honom går inte vilket vi kan se då ett starkt sken från himlen träffade honom som gjorde att han föll till marken varpå en röst sade: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.” Då han reste sig upp från marken och när hans ögon öppnades kunde han inte se och han frågade: ”Vem är du, Herre?” Den kallande rösten svarar då: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Förmodligen tog det inte lång stund innan han började känna sin synd i det han förföljde Jesus och heller inte många timmar innan han kunde få förlåtelse för sina synder. Denne Saulus får sedan synen åter för att gå ut till folket och predika Evangelium med en sådan glöd och entusiasm av sällan skådat slag. Han predikade just den sak som han tidigare förföljde och här kan vi se vad en verksam kallelse kan göra.

Om du; min läsare skulle vara en människa med ett stenhjärta och ditt liv vara som en ruinhög och Gud hade bestämt att kalla dig genom att du hör Evangelium så skulle du lyda. Kanske du skulle stå emot ett tag, men du kan inte fullt ut stå emot och då Gud kallar kommer du att böja dig; det är alldeles säkert. Alla som är frälsta är frälsta på detta sätt genom en övervinnande kallelse som de inte kan motstå. Vi kan stå emot för en tid, men vi kan inte stå emot som om vi skulle vara starkare än kallelsen utan vi måste till slut ge oss och ge efter när Gud talar till oss. Så om Han säger: ”Varde ljus” så ska sannerligen vårt mörker vika undan för det Gudomliga ljuset och om Han skulle säga: ”Varde nåd” så ska den svåraste synden ge vika och den mest hårdhjärtade syndaren ska då liksom smälta av elden från den verksamma kallelsen.

 -(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Folkbibeln-

Sackeus kallelse
Låt oss nu se på hur det gick för Sackeus och när han träffades av den verksamma kallelsen. Jesus var då på väg till Jeriko för att predika och där fanns en publikan; en förman bland tullindrivarna vilka vissa var misstänkta för ocker, girighet och utpressning och det är troligt att Sackeus var en av dessa. Han var liten till växten och kunde inte se Jesus därför att det var så mycket folk så han springer före hela folkmassan och klättrar upp i ett mullbärsfikonträd där han sätter sig i bladverket för att få en skymt av Jesus Kristus när Han kommer förbi.

Ja, han ville verkligen se denne Man som hade vänt upp och ner på hela världen genom sina mirakler och under. Så kommer Jesus gående och samtidigt som Han predikade till folket kommer de till detta träd och där blickade Jesus uppåt och sade: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus lyder och ner kommer han och bjuder Frälsaren in i sitt hus vilket visar att han var verkligen kallad eftersom han då säger: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Det säger han i en ångerfullhet och som en bekännelse att han förmodligen hade bedragit människor varpå Jesus säger: ”I dag har frälsning kommit till detta hus.”

Så varför kallar Han Sackeus? Varför inte de andra som levde prydligare och ärligare än vad han gjorde? Jo; därför att Guds kallelse går ut till ovärdiga syndare och det finns ingenting i människan som förtjänar att bli kallad och även om de vore kungar eller annat ädelt folk så kan de inte bidra med något av dem själva för att bjuda in till denna kallelse. Gud ger nytt liv åt vem Han vill och när Han prickar en människa med en av sina kallande pilar så faller de ner som i detta fall från ett träd och ner kommer de. Det spelar ingen roll hur usla och smutsiga de än är och hur de än försöker gömma sig i sina syndfulla bladverk så faller de ner i en ångerfullhet framför fötterna på Jesus Kristus. Gud har många pilar i sitt koger.

Abrahams kallelse
Vi kan också se hur denna kallelse verkar genom Abraham som är ett utmärkt exempel på den verksamma kallelsen. ”HERREN sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig” och ”I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” Han hade det bra där han levde med sin familj i det kaldeiska Ur, men avguderi kom över landet och Gud kallade honom därifrån och han gick och så är det när den verksamma kallelsen kommer till ett hus eller ett hem och Gud kallar en i familjen. Då måste den personen gå ut ifrån hemmet och troligen kommer flera av familjemedlemmarna att klaga över detta, men då Gud kallar är det bara att gå.

Oavsett sammanhang kan det vara en person med många vänner; kanske dryckesvänner som hon är så van att umgås med, men hon måste gå ifrån dessa och följa Jesus vartän Han leder henne. Så om du är verkligt kallad så kanske du måste ge dig iväg och ge dig av ensam och det kan t.o.m. vara så att kristna vänner överger dig och du måste gå iväg utan en enda vän. Då du går iväg kanske du hamnar i ett främmande land som just en främling som Abraham var, men om det då är en verksam kallelse och om frälsningen är dess mål så vad gör det om du far ensam upp till Himlen. Det är bättre att vara en enslig vandrare på väg mot lyckan än att vara en av de tusenden som trängs på vägen mot helvetet.

Olika prövningar av den verksamma kallelsen

Låt oss nu pröva om vi är av den verksamma himmelska kallelsen och det kan vi göra genom denna text från 2 Tim 1:9: ”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse.” Många är kallade men få är utvalda därför att det finns så många olika kallelser, men den sanna kallelsen och endast den, är den som texten beskriver samtidigt som det är ”en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som Han har gett oss i Kristus Jesus från evighet.” Den här kallelsen kan vi inte åstadkomma själva utan den leder oss till Jesus direkt för frälsning för att senare rena oss från alla döda gärningar till att tjäna Honom.

Om du nu lever i synd är du knappast kallad och om du fortsätter att leva som den du var före den påhittade omvändelsen så är det inte alls någon omvändelse! Det är ett hyckleri! En människa som blir kallad mitt i sitt värsta mörker som t.ex. drinkare överger därför spriten och de som lever i horeri slutar med det eller de som lever som de värsta bedragare slutar också med det; ja, alla de människor som blir kallade mitt i sina värsta synder fortsätter därför inte i dem och de som blir kallade mitt i sina värsta lustar lämnar också dem när de är verksamt kallade.

Här måste vi komma ihåg att vi har blivit rättfärdiggjorda och är nya skapelser i Jesus Kristus, men trots det är vi inte perfekta över en natt, men det viktigaste är att det händer något i omvändelsen och att det sker en förvandling av oss så att de värsta synderna blir avlägsnade och att omvändelsen och helgelsen sedan fortsätter under hela detta jordelivet. Vem kan säga sig blivit helt perfekt och helig i sitt frälsningögonblick? Nej; inte en enda!

*

(1 John 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
Folkbibeln

 *

Alla har vi den gamla människan med oss som rycker och sliter, men just att vi förvandlas är viktigt och genom detta kan vi se om vi är kallade av Gud eller inte. Om du därför fortsätter att vandra i dina syndiga fotspår och efter den här världens sätt och går med olydnadens människor så är du fortfarande död i synd och skuld. Då nu Gud är helig så måste vi också vara heliga. Kan du säga: ”Herre; jag vill av hela mitt hjärta hålla Buden och jag vill bli lik Jesus i allt; min syndiga människa smärtar mig så och jag vill verkligen och uppriktigt bli fri detta; Herre; hjälp mig!” Om detta är din uppriktiga och ärliga bön så finns det gott hopp och jag delar denna bön med dig.

Det finns en annan text där vi kan pröva oss och det är denna från Fil 3:13-14: ”Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” Strävar du efter det himmelska livet eller samlar du skatter på jorden och endast lever efter vad världen har att erbjuda eller är ditt sikte inställt mot ett större och högre mål i Himlen? Hur är det med bönen till Gud och meditationen över Guds Ord och fördjupning i Bibelläsning. Känner du en dragning till Ordet eller känns det bara som ett måste som bör göras eller har du en längtan att förkovra dig ytterligare i djupen av Gud?

Vill du kasta dig i oceanen för dyka ner efter pärlan Jesus Kristus för att få veta mer om Honom eller står du bara passivt på stranden för att därpå lägga dig på ytlighetens luftmadrass och guppa ut i havet? Låter du dig förvandlas genom sinnets förnyelse eller går du fortfarande kvar i dina gamla världsliga tankebanor och tycker att allt är frid och fred och lagom? Längtar du efter det eviga livet med Jesus för att få se Honom sådan Han är eller lever du endast för det här jordelivet? Om du nu tittar in i din andliga spegel så vad blir ditt svar till dig själv på dessa frågor?

Jesus kallar syndare
Vidare i Luk 5:32 säger Jesus: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.” Här kan vi fråga oss i vilket tillstånd vi var innan kallelsen. Själv levde jag i mörker och med ett sinne fullt av svordomar och elakheter emot andra och mig själv. Jag hade ett förvrängt högmod om att tro att jag var bättre än andra där jag kom gåendes med min butelj i innerfickan. De där andra var det bara fel på som den kritiker jag var och letade upp fel i allt jag kunde komma på, men allt detta kom över och tillbaka på mig själv då jag en sommardag befann mig i en djup depression som förvisso hade varat under många år, men just då var den extra påtaglig och synden inom mig tryckte på från alla sidor och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. De var då jag fick se Jesus och blev fri från dessa betyngade bördor som låg överst i mitt syndaregister. Nu är inte jag någon mönsterbild på hur en syndare ska vara utan jag är bara ett exempel på hur Gud kan förvandla den mest sorgsne människa till att få nytt liv och det ska du veta; att jag fjärmade mig från Jesus in i det sista, men till slut fick även jag böja mig som gräset gör då vinden blåser.

Kan du; min läsare säga att du var eller är så väldigt rättfärdig eller syndfri och lever ett heligt liv; ja, rentav gudaktigt liv? Eller är du en syndare som nås av kallelsen från Jesus? Känner du synden i ditt inre och hur ditt samvete svider av denna synd så att du avskyr den och att du vill bli av med den? Ja, då har vi bägge ett hopp om att vi är bland de kallade som Gud har förutbestämt.

Oavsett bakgrund så kan vi också fråga oss om vi idag vandrar i ljuset från Herren ”Han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” Levde du tidigare i ditt eget mörker, men som nu har fått nya öppnade ögon genom att du blivit träffad av det underbara ljuset från Återlösaren Jesus? Kan du nu säga att ditt tidigare liv var bara ”natta” i jämförelse med det liv du har nu i ljuset från Herren och att den kunskap som strålar från detta ljus vida överstiger allt annat och att du finner ett välbehag i att vara inför Herrens ansikte och njuta av den sken som kommer från Himlen till att upplysa dig om allt? Vad är väl denna världens visdom jämfört med den kunskap vi får om Kristus? En värld full av mörker och våld, men i Jesus är allt ljus och frid.

Är du fri? Känner du dig fri av en frihet från det gamla livet? Är du befriad från Lagens bojor och lagiskheten och vandrar nu istället med Buden som ett rättesnöre från Jesu händer? Är tvångets tid förbi och du nu lever i välbehaget av din Gud som förser dig med allt i rätt tid och stund? Är det över med prestationsångesten och du nu lever på ett mera avspänt sätt med en tillit att allt kommer att gå väl då du håller dig nära Jesus? Har friden kommit in i din själ där det tidigare var så oroligt och stressat?

Vi kan också pröva oss genom denna text från 1 Kor 1:9: ”Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” Har jag gemenskap med Jesus och umgås med Honom? Talar jag med Honom om allt och tackar Honom för allt? Är Jesus den som jag älskar över allt annat? Lider jag med Honom och lider jag för Honom? Är jag uthållig i de prövningar som kommer över mig? Står jag upprätt för Honom i Ordet och viker varken av till vänster eller höger av Hans Bud? Älskar jag vad Han älskar och avskyr jag vad Han avskyr? Kan jag bära Hans förebråelser och kan jag bära Hans kors? Vandrar jag i Hans fotspår och efterliknar Honom i allt? Tjänar jag Hans ändamål i denna världen genom att tala om Honom till andra då det ges tillfälle? Är mitt största hopp att jag ska få se Hans rike komma så att jag får vara med Honom evinnerligen? Ja, om det är så och jag håller fast vid detta så är jag förvissad om att vara kallad med den verksamma kallelsen som är ett verk av Guds nåd och ett säkert tecken på min förutbestämmelse.

Försäkran och förtröstan i att vara förutbestämd

Nu kan vi se att det är fullt möjligt att att veta om Gud har kallat oss eller inte och en ytterligare försäkran om detta är det att ”Anden vittnar eftersom Anden är sanningen” och att ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Det är den helige Ande boende inom oss och om vi kommer i tvivel på något sätt så är det ändock Anden som övertygar oss om att vi är verksamt kallade av Gud. Låt oss därför glädja oss i detta och blicka upp mot Himlen som är vårt mål efter att vi utfört våra tjänanden här på jorden och att där få skåda Herrens härlighet fullt ut. Vad är väl detta livet jämfört med det eviga livet med Jesus. Vi kan klaga och jämra oss över denna jordiska kropp, men vad gör väl det då vi kommer att få en förvandlad kropp med himmelska kvalitéer.

Därför ligger min förtröstan i då jag nu är kallad är jag också utvald och det hoppas jag att du också är; min läsare och ett är säkert; att Gud har aldrig kallat någon genom sin verksamma nåd utan att Han har deras namn skrivna i Livets Bok. Är inte detta underbart att kunna se sig själv som utvald av Gud till ett evigt liv från Evigheters evighet och att känna sig säker i det? Visst är det! Det är ju detta som gör läran om utkorelsen eller utväljelsen så Gudomligt skimrande och den som har denna försäkran inom sig behöver inte tvivla utan bara glädja sig i att vara ett Guds barn och att sprida denna glädje till världen omkring.

Det gör detsamma vad som än händer i denna snurriga och förgängliga värld med alla dess svängningar och saker och ting som kommer och går; med alla dess ytliga förlustelser som vill dra en ut på nytt i något slags äventyr men ack; den som har sitt namn skrivet i Livets Bok intresserar sig föga för detta och människor må tycka vad de vill, men den som står på Klippan i sin kallelse och utkorelse står stadigt fast och släpper inte taget även om det kommer kritik och klander utifrån. Så låt de då komma med sina förtal och skvaller, men de ska sannerligen rinna av som om de hällde vatten på en gås därför att min förtröstan ligger i att jag är kallad och är jag kallad så är jag också förutbestämd!

*

(Joh 15:19)Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Folkbibeln

 *

Det eviga livet i Himlen
En till förtröstan är att Gud säger: ”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra” och detta visas verkligen i denna text: ”Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.” Skulle det vara så att vi kristna känner oss svaga eller sjuka eller kanske t.o.m. föraktade eller förtalade så kan vi bli stilla inför Gud och ett är säkert; och det är att vår svaghet och våra brister kommer snart inte att finnas mer utan de kommer att förvandlas till vår lycksalighet och våra sargade kroppar av ålder eller arbete kommer att förvandlas till evighetskroppar. Våra trötta huvuden kommer att förses med livets krona och om vi är gråtandes så kommer Gud att torka bort alla våra tårar för evigt och varför ska vi sörja när när vi snart kommer att sjunga tillsammans med änglarna i Himlen med dess vidöppna portar.

Om Gud har kallat dig så kan inget skilja dig från Hans kärlek oavsett i vilket tillstånd du befinner dig i just nu och om Han har kallat dig här på jorden så kommer Han att kalla dig på nytt och då till Himlen. Därför kan vi vila i detta hopp och leva härnere utan rädsla för döden och den blir istället till en befrielse för att sedan få vara med alla de andra som är förhärligade och medan vi vandrar här så låt oss leva våra liv i en förberedelse för detta himmelska liv och då vi nu har prövat oss själva om vi är verksamt kallade och utvalda och fått svar på den frågan och kommit fram till att det är så; ja, då kan vi se fram emot det eviga livet där det finns frid och åter frid; salighet och åter salighet; ljus och åter ljus från Gud som sitter på tronen. Vår älskade Jesus som har återlöst oss i detta jordeliv har också ett himmelskt liv för oss och det prisar vi Honom för av hela vårt hjärta så låt oss bara fröjda oss i detta och upphöja Honom i allt och efterlikna Honom i allt vi gör. Amen, kom, Herre Jesus!

/ J Dahl 

http://www.minfrid.se/fralsning/guds-verksamma-kallelse.shtml

/Maria

Det finns bara en Gud / Tro och förtröstan

 

Förtröstan. Tro.  Vi kan ALLTID lita på Gud, han är med oss i allt, både i glädje och i svårigheterna vi möter. Läs gärna D Wilkerson i länken och läs Ps 106:13:

*Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.* Känner man idag att man vill vända sig till avgudar, som innebär makt , bekvämlighet, berömmelse,…m m? Vi kan vara utsatta för faran att glömma Gud och bli nersmutsade av en ond värld. Tänk på allt som Gud har gjort för dig så att du inte dras bort från honom.   /M

http://www.worldchallenge.org/en/node/13109

Dikter / Varför? /Säker.

 

Varför?

”Varför?” Vilken enkel fråga!
dock så svårlöst mången gång.
Smyger in i slott och koja, blandar sig med bön och sång.
Varför, frågar vi, o Herre, handlar du väl så och så,
varför skall i mörka passen
vi emot ”vår” vilja gå?

Varför lyser icke solen
lika för oss alla dar?
Stundom synes molnen dölja
även nådastolen klar.
Understundom vi ock frågar
varför skall det vara jag
som av ödets pilar träffas?
Gåtan lösas skall en dag.

Skall väl svaret månne bliva:
Barn, om jämt sig lyckan tett,
och om glädje städs fått följa
dig, och alltid solen lett.
Skulle aldrig sorgens tårar
bli som dagg på blommans knopp,
skulle aldrig brådden spirat
skön mot ljusets himmel opp.

Ty det är vad trädet rensats,
torra grenar huggits av,
vi får se de friska skotten,
största frukter i sitt slag.
Stiga må vi på de törnen
Gud med nådig hand strött ut,
tappert brottas emot vågor,
kämpa  –  gå trots stormens tjut.
Stundom under bön och tårar
ropa, bida och ”få svar”,
ej med gyckel Gud vi dårar,
ty sitt kors för oss han bar.
Hårt må mänskors domslut falla,
”Gud” till hjärtats gömslen ser;
brottslig må dig alla kalla
då din Gud din oskuld ser.

Hjälp oss då! att ej vår farkost,
bräcklig som den är, må gå
under uti livets stormar,
men från nöd och trångmål få
lotsas hem vid säkert ankar,
finna väg till tryggad hamn;
trötta, nöjda finna vila
såsom barn i moders famn. /E Strömberg
Denna dikten säger väl mycket om Guds nåd och att vi är säkra i Guds hamn och famn. /Maria

Det finns bara en Gud/ Guds Barn vänder sig till Gud

 

 

GUDS BARN

Vår hjälp kommer från HERREN och ingen annan, bara HAN kan vederkvicka en själ, göra under och rätta till livsförhållanden som man blivit utsatt för. Det vi kan göra då livet kraschar, är att vända oss till den Gud som lovat att sörja för oss.

*Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!*….Ps 121:1-2

Sannerligen är Gud med den som tror. Herren bevarar vår själ. Den som sagt ett ja till att tro och ett ja att ledas av Herren, den vacklar inte, den lever i tro och av tro. Den ger inte upp fastän bergen  och livet skakar.

*De som förtrösta på HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar utan förbliver evinnerligen.*  Ps 125:1 ; Ps 46:6

Sätt all din lit till HERREN.         /Maria

Det finns bara../Avguderi. Rom 1 , 2 , 3… SYND

 

Hur kan intelligenta människor tillbe avgudar?

Avgudadyrkan uppstår så snart man förnekar vad man vet om Gud. I stället för att erkänna honom som världens skapare och uppehållare sätter man sig själv i centrum för universum. Man uppfinner sedan gudar som passar bättre ihop med de egna planerna och önskningarna. Det kan röra sig om figurer i trä, men också om makt, pengar eller bekvämlighet. Det kan till och med röra sig om förvanskningar av Gud själv – Gud som jag vill ha honom istället för tvärtom. Den gemensamma nämnaren är att man tillber det skapade och inte skaparen. VEM är din Gud? Hur ser dina drömmar och förhoppningar ut? Ger du GUd chansen att visa dig vad han vill med ditt liv? Tillber du verkligen Gud eller är det bara dina egna  bilder av honom? New Age  är en nedåtgående spiral som kan sluta mycket illa för en människa som går in i det-  se kategori till höger….

Paulus skriver i Rom 1:21-32 om synden. Han skriver om den nedåtgående spiralen, som kan se ut såhär:  Man börjar med att förneka Gud, sedan skapar man sig en egen föreställning om hur han borde vara, och så faller man i synd  – sexuell omoral, girighet, hat, avundsjuka, mord, våld, lögn, bitterhet, skvaller och så vidare.

Till sist hatar man Gud och uppmuntrar alla andra att göra detsamma. Det är INTE Guds fel att det blir så här, men när människan väljer bort Gud tillåter han henne att leva som man själv valt. Väl fångad i denna nedåtgående spiral kan man inte själv ta sig ur den. Syndaren måste sätta sin tro till Kristus för att komma på rätt spår.

Så som det ser ut i samhällena idag så ser vi den nedåtgående spiralen överallt, titta vart du vill i  vilken stad som helst så ser du spåren av spiralen eller den stora hjälplöshet och svaghet och synden hos en människa.

Han tillåter oss att säga att vi är fria, leva som fria, fast vi är fångar under synden, han vet att man är en fånge under sin upproriska vilja. Detta innebär att vi  har FÖRLORAT vår fria vilja! Och den är att  INTE  SYNDA.  …..Fast i syndens våld….    ……mer om detta… /Maria

http://www.youtube.com/user/MariaEvighet#p/f/32/PLFhILnSQGQ

 Get right with God. D Wilkerson

Det finns bara en Gud/ Har vi skäl att tacka Gud?

 

Har vi skäl att tacka Gud?

*Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.* Ps 103:11

Det är lätt att tacka Gud, och visst finns det skäl att göra det:

Han ger oss:

Kärlek, förlåtelse, frälsning, nåd, rättvisa, tålamod, ömhet – allt detta har Gud för oss, och vi har inte förtjänat något av det. Hur besvärligt vi än har det eller kommer att få, så finns det alltid välsignelser att tacka Gud för, sådant som han gjort för oss, sådant som han kommer att göra, eller sådant som han nyss gjort.. Davids psalm ger dig många förslag som passar dig också…..visst har du orsaker att tacka Gud?

Prisa Gud för hans godhet och nåd!      /Maria