Det finns bara en Gud/Guds verksamma kallelse/J Dahl

Guds verksamma kallelse

Av Johnny Dahl

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Rom 8:30

En bok som symbol för Livets Bok som är stängd för nyfikna ögon
Om detta vore Livets Bok så är den
otillgänglig för människors blickar.
Foto: Norriuke – Litauen

De människor som Gud från Evighet har förutbestämt till evigt liv kallar Han i rätt tid med sin verksamma kallelse genom Anden som drar oss från vårt tillstånd av synd och leder fram till frälsning genom Jesus Kristus. Dessa finns också skrivna i Livets Bok som tillhör Lammet och det ligger en stor frestelse i att vilja se in i denna Bok, men den är förseglad och kommer inte att öppnas förrän Gud har bestämt att det ska ske.

Förutbestämda till evigt liv i Himlen

Min käre läsare; visst vore det väl underbart att veta att ditt namn fanns med i denna Bok; ja, det tycker jag också, men hur ska jag då kunna få veta om jag är förutbestämd till evigt liv eller inte? Ska jag vara bland den skara människor som blir lämnad till att leva i synd för att sedan gå förlorade eller ska jag vara bland den skara som trots att de har syndat blir tvättade rena genom Kristi blod och fått nya vita kläder för att sedan träda in i Himlens boningar? Hur ska det gå och hur ska det bli? Ack; mitt hjärta bultar för att få klarhet i denna sanning och att det ska bli uppenbarat och klargjort hur mitt eviga öde ska bli. Är mitt namn skrivet i Livets Bok? Är jag en av dem som är förutbestämd till evigt liv eller är jag lämnad till att slaviskt följa mina egna lustar och begär och därmed fördärva min egen själ?

Det finns ett svar. Fastän Livets Bok inte kan öppnas så finns det en annan bok i vilken vi kan utläsa vilken karaktär vi har och det är Guds Ord i Bibeln. Våra namn står visserligen inte där, men det är vår karaktär som verkligen visar vem vi är och om vi låtit oss ”formas efter hans Sons bild.” Alltså att efterlikna Jesus och att leva och göra som Han gjorde på ett; om möjligt lika kraftfullt och frimodigt sätt; att vara uthållig i våra prövningar och att ta sikte mot den eviga frälsningen i en ständig omvändelse och förnyelse av vår karaktär. Gör vi det så kan vi också säga att vi är delaktiga i den kallelse som finns i texten och därför kan vi vara förvissade om att vi är bland de förutbestämda.

Vad är en kallelse? Om vi får en tid för en undersökning på ett sjukhus eller liknande så får vi hemskickat en kallelse till att komma till den tiden och den dagen. Då har vi möjligheten att gå till den utsatta tiden eller att utebli från den därför att vi tror att vi kan bli friska ändå, men skulle då åkomman vara cancer så kan det gå riktigt illa. Guds kallelse är på två sätt; dels är det den allmänna kallelsen som genom Evangelium verkligen ges till alla som hör Guds Ord och det är varje lärjunges plikt att kalla människor till Kristus. Det är den befallning Jesus har gett oss då Han sade: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen” vilket vi ska göra helhjärtat och att aldrig någonsin blygas för detta budskap.

_

(Jes 55:1) Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk.
Folkbibeln

_

Detta är Guds uppriktiga kallelse, men människan är av naturen så emot Gud att denna kallelse aldrig blir verksam därför att hon ignorerar den och vänder ryggen till och går sin väg och bryr sig inte. Då nu denna kallelse är förkastad så är hon utan ursäkt eftersom den har sådan auktoritet i sig att den som inte vill lyda denna kallelse inte kan komma med någon bortförklaring eller urskulda sig på Domens dag.

Då du uppmanas till att tro och vända om och fly från den kommande vreden så ligger synden över ditt eget huvud om du förkastar denna uppmaning: ”Hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning?” Det är just detta människor gör; de flyr bort i någonting annat; de har alltid något de är på väg till; de har så bråttom, även om de hör Evangeliums kallelse ropandes från hustaken. Syndare hör den, men de kör fingrarna i öronen och går därifrån till sina egna sysslor och sina egna världsliga förlustelser och vill inte alls höra talas om detta Budskap, trots att det lät som om flyglarmet ljöd så sätter de på sig hörlurarna och skruvar på den högsta volymen av musiken. De har så många ursäkter och de har inte tid med att höra detta Evangelium därför att så mycket annat är viktigare som karriärer, prylar eller andra saker och ting; även om många av dessa sysslor kunde göras på en annan dag än den dag då Budskapet ropades till deras öron. Människans påhittighet är stor då det gäller att undvika att höra talas om Jesus Kristus.

Exempel på den verksamma kallelsen

Den andra kallelsen och som bibeltexten visar är inte allmän utan det är en verksam och oemotståndlig kallelse genom den Gudomliga kraften av den helige Ande och denna är sänd till de förutbestämda och endast till dem och det är just dessa som hör kallelsen; lyder den och tar emot den och kanske säger: ”Tag mig med dig! Låt oss skynda oss!” Så; låt oss nu se på några exempel av den verksamma kallelsen.

Som första exempel kan vi ta Lasarus som dog och blev lagd i en klippgrav med en sten för öppningen och hans syster Marta som står vid sidan om graven och säger: ”Herre, han luktar redan, det är fjärde dagen” vilket är fullt mänskligt att tänka, men Jesus som också står där sade: ”Tag bort stenen!” och så ropar Han: ”Lasarus, kom ut!” Han ropar till en ruttnande kropp där kanske maskarna redan hade börjat krypa, men hur underligt det än kan låta så ut från denna grav stiger en levande man. Denna fördärvade och ruttnande massa av kött och ben hade blivit levandegjord och ut kommer han med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade då: ”Befria honom och låt honom gå” och Lasarus vandrar då ut befriad till ett levande liv.

Det är detsamma med den nådefulla verksamma kallelsen eftersom syndaren är död i sin synd och utan av någon som helst egen kraft kunna befria sig själv från död till liv och hon är inte bara död utan också fördärvad. Lustar och begär har krupit över henne och den illaluktande stanken av synden når upp till Gud som avskyr detta ropar: ”Begrav den döde; bort från mitt ansikte.” Den Gudomliga nåden å andra sidan kommer så över denne livlösa syndare antingen genom någon predikant eller direkt genom den helige Ande och ropar: ”Kom ut!” och människan blir levande på nytt. Medverkar denne människa i något för hennes nya liv? Nej; hon har inget att bidra med utan livet gavs till henne enbart av Gud. Hon var död; verkligen död och rutten i sin synd och därför ges livet till henne då kallelsen kommer och i lydnad till kallelsen kommer så syndaren fram ur sin grav av sina lustar och begär och börjar att leva ett nytt liv. Detta är det eviga livet som Jesus Kristus ger till sina får.

Saulus kallelse
Vi kan också se att trots att syndaren är död i sin synd så är hon så pass levande att hon gör motstånd emot Gud. Hon är utan kraft till att lyda, men hon är stark nog till att motstå kallelsen av den Gudomliga nåden och det kan vi se i vad som skedde med Saulus från Tarsus. Han var en högmodig farisé som avskydde Herren Jesus och jagade efter de kristna överallt och satte dem i fängelse. Så en dag får han ett brev om att fara till Damaskus för att också där fånga in de lärjungar som kommit till tro på Jesus.

Om vi nu tänker oss att någon människa skulle komma och möta honom på Damaskusvägen; det kunde varit aposteln Petrus och han skulle ha sagt till Saulus: ”Varför förföljer du Jesus? Det kommer en dag då du ska bli hans lärjunge.” Då skulle säkerligen Saulus ha vänt sig om; skrattat honom i ansiktet och sagt: ”Försvinn du fiskare! Skulle jag bli en lärjunge till denne skojare Jesus från Nasaret?” Hör nu här! Jag kommmer att hala in dina bröder och systrar till fängelset och slå dom i synagogorna och jaga dom ända intill döden därför att mitt hjärta är i brand emot denne Jesus!” Nu inträffade inte detta, men om det funnits en invändning från någon människa så kan vi enkelt konstatera att detta skulle ha varit Saulus svar.

Men nu hade Jesus förutbestämt att Han skulle kalla denne man före världens grundläggning och att stoppa Honom går inte vilket vi kan se då ett starkt sken från himlen träffade honom som gjorde att han föll till marken varpå en röst sade: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.” Då han reste sig upp från marken och när hans ögon öppnades kunde han inte se och han frågade: ”Vem är du, Herre?” Den kallande rösten svarar då: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Förmodligen tog det inte lång stund innan han började känna sin synd i det han förföljde Jesus och heller inte många timmar innan han kunde få förlåtelse för sina synder. Denne Saulus får sedan synen åter för att gå ut till folket och predika Evangelium med en sådan glöd och entusiasm av sällan skådat slag. Han predikade just den sak som han tidigare förföljde och här kan vi se vad en verksam kallelse kan göra.

Om du; min läsare skulle vara en människa med ett stenhjärta och ditt liv vara som en ruinhög och Gud hade bestämt att kalla dig genom att du hör Evangelium så skulle du lyda. Kanske du skulle stå emot ett tag, men du kan inte fullt ut stå emot och då Gud kallar kommer du att böja dig; det är alldeles säkert. Alla som är frälsta är frälsta på detta sätt genom en övervinnande kallelse som de inte kan motstå. Vi kan stå emot för en tid, men vi kan inte stå emot som om vi skulle vara starkare än kallelsen utan vi måste till slut ge oss och ge efter när Gud talar till oss. Så om Han säger: ”Varde ljus” så ska sannerligen vårt mörker vika undan för det Gudomliga ljuset och om Han skulle säga: ”Varde nåd” så ska den svåraste synden ge vika och den mest hårdhjärtade syndaren ska då liksom smälta av elden från den verksamma kallelsen.

 -(1 Joh 1:5) Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Folkbibeln-

Sackeus kallelse
Låt oss nu se på hur det gick för Sackeus och när han träffades av den verksamma kallelsen. Jesus var då på väg till Jeriko för att predika och där fanns en publikan; en förman bland tullindrivarna vilka vissa var misstänkta för ocker, girighet och utpressning och det är troligt att Sackeus var en av dessa. Han var liten till växten och kunde inte se Jesus därför att det var så mycket folk så han springer före hela folkmassan och klättrar upp i ett mullbärsfikonträd där han sätter sig i bladverket för att få en skymt av Jesus Kristus när Han kommer förbi.

Ja, han ville verkligen se denne Man som hade vänt upp och ner på hela världen genom sina mirakler och under. Så kommer Jesus gående och samtidigt som Han predikade till folket kommer de till detta träd och där blickade Jesus uppåt och sade: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.” Sackeus lyder och ner kommer han och bjuder Frälsaren in i sitt hus vilket visar att han var verkligen kallad eftersom han då säger: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.” Det säger han i en ångerfullhet och som en bekännelse att han förmodligen hade bedragit människor varpå Jesus säger: ”I dag har frälsning kommit till detta hus.”

Så varför kallar Han Sackeus? Varför inte de andra som levde prydligare och ärligare än vad han gjorde? Jo; därför att Guds kallelse går ut till ovärdiga syndare och det finns ingenting i människan som förtjänar att bli kallad och även om de vore kungar eller annat ädelt folk så kan de inte bidra med något av dem själva för att bjuda in till denna kallelse. Gud ger nytt liv åt vem Han vill och när Han prickar en människa med en av sina kallande pilar så faller de ner som i detta fall från ett träd och ner kommer de. Det spelar ingen roll hur usla och smutsiga de än är och hur de än försöker gömma sig i sina syndfulla bladverk så faller de ner i en ångerfullhet framför fötterna på Jesus Kristus. Gud har många pilar i sitt koger.

Abrahams kallelse
Vi kan också se hur denna kallelse verkar genom Abraham som är ett utmärkt exempel på den verksamma kallelsen. ”HERREN sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig” och ”I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.” Han hade det bra där han levde med sin familj i det kaldeiska Ur, men avguderi kom över landet och Gud kallade honom därifrån och han gick och så är det när den verksamma kallelsen kommer till ett hus eller ett hem och Gud kallar en i familjen. Då måste den personen gå ut ifrån hemmet och troligen kommer flera av familjemedlemmarna att klaga över detta, men då Gud kallar är det bara att gå.

Oavsett sammanhang kan det vara en person med många vänner; kanske dryckesvänner som hon är så van att umgås med, men hon måste gå ifrån dessa och följa Jesus vartän Han leder henne. Så om du är verkligt kallad så kanske du måste ge dig iväg och ge dig av ensam och det kan t.o.m. vara så att kristna vänner överger dig och du måste gå iväg utan en enda vän. Då du går iväg kanske du hamnar i ett främmande land som just en främling som Abraham var, men om det då är en verksam kallelse och om frälsningen är dess mål så vad gör det om du far ensam upp till Himlen. Det är bättre att vara en enslig vandrare på väg mot lyckan än att vara en av de tusenden som trängs på vägen mot helvetet.

Olika prövningar av den verksamma kallelsen

Låt oss nu pröva om vi är av den verksamma himmelska kallelsen och det kan vi göra genom denna text från 2 Tim 1:9: ”Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse.” Många är kallade men få är utvalda därför att det finns så många olika kallelser, men den sanna kallelsen och endast den, är den som texten beskriver samtidigt som det är ”en helig kallelse, inte på grund av det som vi har uträttat, utan i kraft av sitt beslut och sin nåd, som Han har gett oss i Kristus Jesus från evighet.” Den här kallelsen kan vi inte åstadkomma själva utan den leder oss till Jesus direkt för frälsning för att senare rena oss från alla döda gärningar till att tjäna Honom.

Om du nu lever i synd är du knappast kallad och om du fortsätter att leva som den du var före den påhittade omvändelsen så är det inte alls någon omvändelse! Det är ett hyckleri! En människa som blir kallad mitt i sitt värsta mörker som t.ex. drinkare överger därför spriten och de som lever i horeri slutar med det eller de som lever som de värsta bedragare slutar också med det; ja, alla de människor som blir kallade mitt i sina värsta synder fortsätter därför inte i dem och de som blir kallade mitt i sina värsta lustar lämnar också dem när de är verksamt kallade.

Här måste vi komma ihåg att vi har blivit rättfärdiggjorda och är nya skapelser i Jesus Kristus, men trots det är vi inte perfekta över en natt, men det viktigaste är att det händer något i omvändelsen och att det sker en förvandling av oss så att de värsta synderna blir avlägsnade och att omvändelsen och helgelsen sedan fortsätter under hela detta jordelivet. Vem kan säga sig blivit helt perfekt och helig i sitt frälsningögonblick? Nej; inte en enda!

*

(1 John 1:8) Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.
Folkbibeln

 *

Alla har vi den gamla människan med oss som rycker och sliter, men just att vi förvandlas är viktigt och genom detta kan vi se om vi är kallade av Gud eller inte. Om du därför fortsätter att vandra i dina syndiga fotspår och efter den här världens sätt och går med olydnadens människor så är du fortfarande död i synd och skuld. Då nu Gud är helig så måste vi också vara heliga. Kan du säga: ”Herre; jag vill av hela mitt hjärta hålla Buden och jag vill bli lik Jesus i allt; min syndiga människa smärtar mig så och jag vill verkligen och uppriktigt bli fri detta; Herre; hjälp mig!” Om detta är din uppriktiga och ärliga bön så finns det gott hopp och jag delar denna bön med dig.

Det finns en annan text där vi kan pröva oss och det är denna från Fil 3:13-14: ”Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.” Strävar du efter det himmelska livet eller samlar du skatter på jorden och endast lever efter vad världen har att erbjuda eller är ditt sikte inställt mot ett större och högre mål i Himlen? Hur är det med bönen till Gud och meditationen över Guds Ord och fördjupning i Bibelläsning. Känner du en dragning till Ordet eller känns det bara som ett måste som bör göras eller har du en längtan att förkovra dig ytterligare i djupen av Gud?

Vill du kasta dig i oceanen för dyka ner efter pärlan Jesus Kristus för att få veta mer om Honom eller står du bara passivt på stranden för att därpå lägga dig på ytlighetens luftmadrass och guppa ut i havet? Låter du dig förvandlas genom sinnets förnyelse eller går du fortfarande kvar i dina gamla världsliga tankebanor och tycker att allt är frid och fred och lagom? Längtar du efter det eviga livet med Jesus för att få se Honom sådan Han är eller lever du endast för det här jordelivet? Om du nu tittar in i din andliga spegel så vad blir ditt svar till dig själv på dessa frågor?

Jesus kallar syndare
Vidare i Luk 5:32 säger Jesus: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.” Här kan vi fråga oss i vilket tillstånd vi var innan kallelsen. Själv levde jag i mörker och med ett sinne fullt av svordomar och elakheter emot andra och mig själv. Jag hade ett förvrängt högmod om att tro att jag var bättre än andra där jag kom gåendes med min butelj i innerfickan. De där andra var det bara fel på som den kritiker jag var och letade upp fel i allt jag kunde komma på, men allt detta kom över och tillbaka på mig själv då jag en sommardag befann mig i en djup depression som förvisso hade varat under många år, men just då var den extra påtaglig och synden inom mig tryckte på från alla sidor och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. De var då jag fick se Jesus och blev fri från dessa betyngade bördor som låg överst i mitt syndaregister. Nu är inte jag någon mönsterbild på hur en syndare ska vara utan jag är bara ett exempel på hur Gud kan förvandla den mest sorgsne människa till att få nytt liv och det ska du veta; att jag fjärmade mig från Jesus in i det sista, men till slut fick även jag böja mig som gräset gör då vinden blåser.

Kan du; min läsare säga att du var eller är så väldigt rättfärdig eller syndfri och lever ett heligt liv; ja, rentav gudaktigt liv? Eller är du en syndare som nås av kallelsen från Jesus? Känner du synden i ditt inre och hur ditt samvete svider av denna synd så att du avskyr den och att du vill bli av med den? Ja, då har vi bägge ett hopp om att vi är bland de kallade som Gud har förutbestämt.

Oavsett bakgrund så kan vi också fråga oss om vi idag vandrar i ljuset från Herren ”Han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” Levde du tidigare i ditt eget mörker, men som nu har fått nya öppnade ögon genom att du blivit träffad av det underbara ljuset från Återlösaren Jesus? Kan du nu säga att ditt tidigare liv var bara ”natta” i jämförelse med det liv du har nu i ljuset från Herren och att den kunskap som strålar från detta ljus vida överstiger allt annat och att du finner ett välbehag i att vara inför Herrens ansikte och njuta av den sken som kommer från Himlen till att upplysa dig om allt? Vad är väl denna världens visdom jämfört med den kunskap vi får om Kristus? En värld full av mörker och våld, men i Jesus är allt ljus och frid.

Är du fri? Känner du dig fri av en frihet från det gamla livet? Är du befriad från Lagens bojor och lagiskheten och vandrar nu istället med Buden som ett rättesnöre från Jesu händer? Är tvångets tid förbi och du nu lever i välbehaget av din Gud som förser dig med allt i rätt tid och stund? Är det över med prestationsångesten och du nu lever på ett mera avspänt sätt med en tillit att allt kommer att gå väl då du håller dig nära Jesus? Har friden kommit in i din själ där det tidigare var så oroligt och stressat?

Vi kan också pröva oss genom denna text från 1 Kor 1:9: ”Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.” Har jag gemenskap med Jesus och umgås med Honom? Talar jag med Honom om allt och tackar Honom för allt? Är Jesus den som jag älskar över allt annat? Lider jag med Honom och lider jag för Honom? Är jag uthållig i de prövningar som kommer över mig? Står jag upprätt för Honom i Ordet och viker varken av till vänster eller höger av Hans Bud? Älskar jag vad Han älskar och avskyr jag vad Han avskyr? Kan jag bära Hans förebråelser och kan jag bära Hans kors? Vandrar jag i Hans fotspår och efterliknar Honom i allt? Tjänar jag Hans ändamål i denna världen genom att tala om Honom till andra då det ges tillfälle? Är mitt största hopp att jag ska få se Hans rike komma så att jag får vara med Honom evinnerligen? Ja, om det är så och jag håller fast vid detta så är jag förvissad om att vara kallad med den verksamma kallelsen som är ett verk av Guds nåd och ett säkert tecken på min förutbestämmelse.

Försäkran och förtröstan i att vara förutbestämd

Nu kan vi se att det är fullt möjligt att att veta om Gud har kallat oss eller inte och en ytterligare försäkran om detta är det att ”Anden vittnar eftersom Anden är sanningen” och att ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.” Det är den helige Ande boende inom oss och om vi kommer i tvivel på något sätt så är det ändock Anden som övertygar oss om att vi är verksamt kallade av Gud. Låt oss därför glädja oss i detta och blicka upp mot Himlen som är vårt mål efter att vi utfört våra tjänanden här på jorden och att där få skåda Herrens härlighet fullt ut. Vad är väl detta livet jämfört med det eviga livet med Jesus. Vi kan klaga och jämra oss över denna jordiska kropp, men vad gör väl det då vi kommer att få en förvandlad kropp med himmelska kvalitéer.

Därför ligger min förtröstan i då jag nu är kallad är jag också utvald och det hoppas jag att du också är; min läsare och ett är säkert; att Gud har aldrig kallat någon genom sin verksamma nåd utan att Han har deras namn skrivna i Livets Bok. Är inte detta underbart att kunna se sig själv som utvald av Gud till ett evigt liv från Evigheters evighet och att känna sig säker i det? Visst är det! Det är ju detta som gör läran om utkorelsen eller utväljelsen så Gudomligt skimrande och den som har denna försäkran inom sig behöver inte tvivla utan bara glädja sig i att vara ett Guds barn och att sprida denna glädje till världen omkring.

Det gör detsamma vad som än händer i denna snurriga och förgängliga värld med alla dess svängningar och saker och ting som kommer och går; med alla dess ytliga förlustelser som vill dra en ut på nytt i något slags äventyr men ack; den som har sitt namn skrivet i Livets Bok intresserar sig föga för detta och människor må tycka vad de vill, men den som står på Klippan i sin kallelse och utkorelse står stadigt fast och släpper inte taget även om det kommer kritik och klander utifrån. Så låt de då komma med sina förtal och skvaller, men de ska sannerligen rinna av som om de hällde vatten på en gås därför att min förtröstan ligger i att jag är kallad och är jag kallad så är jag också förutbestämd!

*

(Joh 15:19)Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.
Folkbibeln

 *

Det eviga livet i Himlen
En till förtröstan är att Gud säger: ”Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra” och detta visas verkligen i denna text: ”Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.” Skulle det vara så att vi kristna känner oss svaga eller sjuka eller kanske t.o.m. föraktade eller förtalade så kan vi bli stilla inför Gud och ett är säkert; och det är att vår svaghet och våra brister kommer snart inte att finnas mer utan de kommer att förvandlas till vår lycksalighet och våra sargade kroppar av ålder eller arbete kommer att förvandlas till evighetskroppar. Våra trötta huvuden kommer att förses med livets krona och om vi är gråtandes så kommer Gud att torka bort alla våra tårar för evigt och varför ska vi sörja när när vi snart kommer att sjunga tillsammans med änglarna i Himlen med dess vidöppna portar.

Om Gud har kallat dig så kan inget skilja dig från Hans kärlek oavsett i vilket tillstånd du befinner dig i just nu och om Han har kallat dig här på jorden så kommer Han att kalla dig på nytt och då till Himlen. Därför kan vi vila i detta hopp och leva härnere utan rädsla för döden och den blir istället till en befrielse för att sedan få vara med alla de andra som är förhärligade och medan vi vandrar här så låt oss leva våra liv i en förberedelse för detta himmelska liv och då vi nu har prövat oss själva om vi är verksamt kallade och utvalda och fått svar på den frågan och kommit fram till att det är så; ja, då kan vi se fram emot det eviga livet där det finns frid och åter frid; salighet och åter salighet; ljus och åter ljus från Gud som sitter på tronen. Vår älskade Jesus som har återlöst oss i detta jordeliv har också ett himmelskt liv för oss och det prisar vi Honom för av hela vårt hjärta så låt oss bara fröjda oss i detta och upphöja Honom i allt och efterlikna Honom i allt vi gör. Amen, kom, Herre Jesus!

/ J Dahl 

http://www.minfrid.se/fralsning/guds-verksamma-kallelse.shtml

/Maria

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.