”Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.” Upp 3: 19.

GUD utväljer de mest utsökta och svåra prövningar för sina yppersta och bästa lärjungar. De som blivit högst benådade kunna bära de största prövningar, som Gud sänder dem. Prövningen drabbar icke Guds heliga såsom av en slump, utan på Guds befallning. Gud spänner aldrig sin båge på måfå. Varje pil Han avskjuter har ett bestämt mål och träffar blott dens bröst mot vilken den riktats. Den troende får icke blott nåd utan även ära, om han med jämnmod bär prövningen.

De Guds barn, som äga den djupaste kunskapen om Gud, höra i regel till dem som blivit förda in i den djupa själsångestens heta eld. Om du bett att få lära känna Kristus bättre, bliv då ej förundrad, om Han tager dig avsides till en enslig plats eller för dig in i lidandets smältugn.

Straffa mig icke, Herre, genom att beröva mig mitt kors, utan trösta mig genom att göra mig villig att underkasta mig Din vilja, och genom att lära mig att älska korset. Giv mig det, varigenom jag bäst kan tjäna Dig – och låt mig anse det som Ditt största nådesbevis, att Du i mig skall förhärliga Ditt namn, i enlighet med Din vilja.

*

Ditt kors är likväl gott,
om än det smärta gör.
Gud ger dig denna lott,
den därför älskas bör.
O själ så fatta mod!
Din bittra ört för munnen
dock hälsosam är funnen,
den är så god, så god.

Av korset görs vi små,
vi, som så stora gå,
i egna tankars villa
oss höga ting inbilla.
Ja, korset lär oss då
att själva intet bliva
och Gud all ära giva.

Vi bli så små, så små.
Dig korset för ur nöd
till livet genom död.
och blir det egna livet
till korsets död utgivet
så helt, som Gud det bjöd,
då nöjd du med Hans vilja
i frid dig snart får skilja
från jämmer, ångest och nöd.

* * * *

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria