*
”Från honom kommer mitt hopp.” Ps 62: 6.
VI ÄRO så sorgligt benägna för att icke giva oss tid att invänta bönesvaret. Detta visar, hur litet allvar vi äga, då vi bedja. Åkermannen är icke nöjd med mindre han får skörda. Idrottsmannen vill ha reda på, om bollen träffat målet. Läkaren följer noga med, vilken verkan hans medicin har. Är det då meningen, att den troende skall vara likgiltig, då det gäller resultatet av hans arbete ?
Varje bön den kristne, ledd av den helige Ande, beder i tro, i överensstämmelse med Guds vilja och löfte och i Jesu Kristi namn, skall bli till fullo besvarad, vare sig det gäller timliga eller andliga välsignelser. Gud giver alltid det svar på sina barns böner, som, då allt tages i betraktande, länder till Hans egen ära och deras andliga och eviga välfärd. På samma sätt som vi finna, att Jesus aldrig bortvisade en enda människa, som bad Honom om barmhärtighet, tro vi också, att ingen bön i Hans namn skall vara förgäves. Bönesvaret kan vara på väg, fastän vi ej förstå det. Sädeskornet, som ligger i jorden om vintern, håller på att slå rot för att om våren spira upp och giva skörd. För oss kan det te sig dött och förspillt, där det ligger dolt för våra blickar. – Bickersteth.
Fördröjda bönesvar äro icke endast trosprov, utan de giva oss även tillfälle att ära Gud genom att stadigt förtrösta på Honom, också då det ser ut som om Han avvisat var begäran. – C. H. Spurgeon fr Källor i öknen
/Maria