Bön/..mycket att lära som troende!

 

*

“Vad vi rätteligen bör bedja om, det vet vi icke.Rom 8: 26.

MYCKET av det som i vårt kristliga liv väcker vår häpnad är intet annat än svar på bön. Vi bedja om tålamod, och vår Fader sänder i vår väg någon, som prövar oss till det yttersta. “Lidandet verkar tålamod.” Vi bedja om ett undergivet sinne, och Gud för oss in i nöd och trångmål. “Vi lära oss lydnad genom lidandet.” Vi bedja Gud göra oss osjälviska – då bereder Han oss tillfälle att offra oss själva genom att se till andras bästa och ge oss ut för bröderna. Vi bedja om styrka och ödmjukhet, och en satans ängel plågar oss, tills vi ligga i stoftet, ropande efter befrielse. Vi bedja: “Herre, föröka vår tro”, och vi drabbas av ekonomiska förluster, barnen blir sjuka, vi få i vårt hem en oordentlig, slösaktig, långsam tjänare eller mötas av någon ny hemsökelse, som prövar vår tro på ett för oss fullkomligt okänt sätt. Vi bedja om att bli delaktiga av Lammets natur, och på vår lott faller en ringa syssla, eller vi bli förolämpade, utan att få någon upprättelse, ty “lik ett lamm, som föres bort att slaktas – öppnade han icke sin mun”. Vi bedja om saktmod, och frestelser till hårdhet och retlighet svepa likt en ovädersstorm över oss. Vi bedja om frid, och varje nerv tyckes vara spänd nästan till bristning, på det att vi må skåda upp till Herren och lära, att då Han stillar larmet kan ingen vålla oss oro.

Vi bedja om kärlek, och Gud sänder oss allehanda lidanden och för oss samman med föga älskvärda människor. Han låter dem säga om oss sådan saker, vilka uppreta vårt sinne och vålla oss smärta, ty “kärleken är tålig och mild. Den skickar sig icke ohöviskt, den förtörnas icke. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting, den förgår aldrig.”

Vi bedja om likhet med Jesus, och Han svarar med att föra oss i lidandets ugn. Är du i stånd att uthärda detta?

Vägen till seger och vila är att taga allt, som möter oss, direkt ur en älskande Faders hand, att söka och finna platsen inför tronen i den himmelska världen högt ovan jorden.

Därifrån kunna vi sedan betrakta tingen, för att finna allt vara bestämt av den gudomliga kärleken.

“Till Herren jag bad, att Han ville föröka,
min tro och min kärlek och varje sin nåd,
förklara mig mer av sitt salighetsråd
och ge mig mer håg att Hans anlete söka.

Han själv denna bön mig i hjärtat har givit,
och Han har besvarat den, så är mitt hopp;
men sättet, Han valde, att fylla den upp,
ack, sättet, så när i förtvivlan mig drivit.

Helt hastigt, helt lätt, så jag vågade tänka,
Han skulle bete mig all nåd, som Han sagt.
Min synd med sin kärleks betvingande makt
Han skulle slå neder och seger mig skänka.

I stället för detta Han lät mig erfara
mitt hjärtas fördoldaste mörker och skam,
och lät mot min själ komma rytande fram
den mäktiga, vredgade helvetets skara.

Än mer: det mig syntes, som själv Han mig mötte
att göra min smärta mer bitter och full;
min skönaste plan för Hans storm föll omkull,
Han bröt min plantering och neder mig stötte.

Då grät jag och ropade: “Herre, förklara,
din mask du till döds vill förfölja, o säg!”
Då sade Han: “Detta jag valt till min väg
att bönen om tron och om nåden besvara.

Jag ville en strid i ditt innersta sända
att döda din stolthet, som själen förstör;
din själviska traktan om intet jag gör,
att du må dig ödmjukt till nåden helt vända.”

O. Ahnfelt

/Maria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.