Så ut evangelium

Evangelisten Flippus. En av de mest namnkunniga av de sju diakonerna i Jerusalemsförsamlingen var Filippus. Förväxla honom inte med Jesu apostel som var en helt annan person.   Full av samma iver att evangelisera som präglat Stefanus hade denne Filippus lämnat hustru och fyra döttrar i hemmet i Cesarea för att hjälpa församlingen i Jerusalem i starten. När så förföljelsen kom, tog Filippus sitt tillfälle att evangelisera på annat håll. Han valde Samarien som sitt missionsfält. Folket där bekände sig till en blandreligion, och de renläriga judarna hade sen gammalt sett ned på samariterna, dels på grund av deras halvassyriska bakgrund och dels på grund av deras religion som avvek från den judiska ortodoxin. Men Jesus hade gått till samariterna och verkat bland dem, och det bestämde sig Filippus för att göra också. Han begav sig till en stad i Samarien och började predika Kristus för folket där. Vilken stad det var står inte angivet, men vissa detaljer talar för att det var staden Gitta i närheten av Saronslätten. Där fick Filippus ett synnerligen varmt och hjärtligt mottagande av samariterna, och en av frukterna av att han sådde evangelie utsäde i samariternas hjärteåkrar blev kyrkofadern Justinius Martyren som kom därifrån, men sextiofem år senare. I Samarien ägde också vid detta tillfälle en omvändelse rum som hör till de egendomligaste som berättas om i de heliga Skrifterna. Innan Filippus kom till Gitta hade en religiös ”stjärnartist” vid namn Simon varit mycket i ropet där. Han hade trollkonster, astrologi och besvärjelser som specialitet, och han hade så till den grad slagit an på samariterna, att de kallade honom för ”Guds stora kraft”, en titel som inte nöjaktigt kunnat förklaras trots att de lärde försökt sig på det. Men nu när Filippus kom dit och predikade Kristi evangelium och hans ord stadsfästes, inte genom trollkonster, utan genom att märkliga under skedde, tog Simon Magus (som han sedermera blivit kallad) så djupt intryck därav att han omvände sig och blev döpt. Han tycks till och med ha blivit Filippus lärjunge. Om det nu var därför han kommit till verklig tro på Jesus eller om han bara ville pröva på att vara ”trollkarlens lärling” och så komma underfund med några bättre trollkonster än hans egna är väl inte klart. Läs den spännande forts i nästa inlägg! /Maria