Vårt innersta. Där själ och hjärta finns, där måste finnas mjukhet och klart förstånd att göra rätt. Paulus skriver i 1 Korinthierbrevet såhär:*” Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.” / Visst är det frestande att bedöma och värdera hur våra medkristna lyckas i sin vandring med Kristus. Men det är bara Gud som känner våra hjärtan och har rätt att döma. Paulus varning till de troende i Korinth gäller oss också. Vi ska vara till hjälp för den som syndar (se 1 Kor 5:12-13), men inte döma i hur var och en lyckas i sin tjänst. Då är risken stor att man sätter sig själv framför andra, och det är detsamma som högmod./ Handbok för livet/

Vi har inte ensamrätt på sanningen och vi får alltså akta oss för att döma. Vi ska alla vara sanna medarbetare till Gud och göra hans vilja. Ingen är bättre än någon annan och bara Gud känner våra innersta.

*…han står vid den fattiges sida och räddar honom från dem som dömer. / Ps 109:31

*Ty Herren älskar det rätta… /Ps 37:28

*Herrens vägar är de rätta, och de rättfärdiga vandrar på dem, men syndaren kommer på fall. /Hos 14:10