Skeppsbrottet utanför Malta (ligger 10 mil söder om Sicilien) tvingade Paulus och hans ressällskap kvar på ön under tre månader. Till slut lyckades alla få plats på en båt via Syrakusa och Regium till Puteoli. Längs via Appia fördes Paulus till Forum Appii och Tres Tabernae innan man kom fram till Rom.

“Vi fick snart reda på att vi var på ön Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden för att välkomna oss, och för att vi skulle kunna värma oss i regnet och kylan. Medan Paulus samlade ett fång grenar för att lägga på elden, blev han plötsligt  biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och nu högg den sig fast i hans hand.

Öborna såg den hänga där och sa till varandra: “Han är säkert en mördare! Fastän han klarat sig undan havet låter inte rättvisan honom leva”.

Paulus skakade av sig ormen i elden och verkade helt oskadd. Men människorna väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han skulle falla död ner. När de hade väntat länge och väl och inget hade hänt med Paulus, ändrade de uppfattning och betraktade honom som en gud.

*Gud hade lovat Paulus en trygg resa, och han skulle inte tillåta att varken väder, ormar eller något annat ändrade på detta. Ormen som högg Paulus var giftig, men Paulus kom inte till skada (Mark 16:18). Våra liv är i Guds händer ända till slutet, som bestäms av honom. Det fanns fortfarande uppgifter som väntade på Paulus.*