Det lilla hjälplösa barnet som fick namnet Jesus och som låg i en krubba i ett stall, Jesus, en flykting…. Det lilla barnet finns inte längre kvar i krubban. Han växte upp och blev en man.

Han dog för vår skull, han dog för att vi skulle få leva och få ett evigt liv. Han fick stiga upp till himmelen, och han är väntad tillbaka som Kungars kung. Ser du honom fortfarande som ett barn i en krubba, eller har han fått bli levande för dig?

Kanske känner du honom så väl att du inte kan låta bli att ge honom din hyllning var dag? Kanske du delar allt du vet om honom med dina vänner?

Hans jordiska föräldrar Josef och Maria var mycket förvånade då den gamle Symeon tog Jesus i sina armar och välsignade honom och sade:

”Herre, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen. Han är det ljus som skall lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.”

Symeon sade också till Josef och Maria:

”Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.”
Symeon sa att det inte skulle gå att vara neutral inför Jesus. Man skulle möta honom antingen med jubel eller med total förkastelse. Som mor skulle Maria ta mycket illa vid sig av det utbredda motstånd han skulle möta.

Jesus skulle vara en gåva från Gud, han skulle vara ett ljus för världen.