Joh 20:29 ”Saliga äro de som icke se och dock tro.” .VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron. — A. B. Simpson ”O Herre, nedslå otrons fäste, Gud helge ande’, föröka vår tro. Ty otron reder satan näste, men tron är själens himlabro.” |
| Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman. |
Mal 3:3 ”Han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det
VÅR Fader, som söker att fullkomna sina barn i helighet, känner väl till luttringseldens värde. Det är de dyrbaraste metallerna, som guldsmeden gör sig största möda med. De bli utsatta för den starka elden, emedan denna förmår smälta ned dem. Först då detta fått ske, kan slagget avskiljas och den smälta massan fullkomligt avbildas efter gjutformen. Den gamle guldsmeden lämnar icke degeln utan sätter sig ned invid den, för att se till att hettan ej får bli en enda grad för stark och skada metallen. Men så snart han skummat bort det sista slagget från ytan och där mött sin egen bild, släcker han elden.
Se, Herren själv nu sitter för att smälta,
det silver, som för Honom dyrbart är,
att det, sju gånger luttrat, må bli renat,
så att Hans egen bild må synas där.
Han sitter lugn vid verket, outtröttlig,
ty outsägligt tålamod Han har.
Hur rent får icke föremålet vara,
som solens bild skall åter giva klar!
Det är så mycket slagg uti metallen,
så mycket eget, som vill eget bli.
Det måste tagas bort, i degeln smältas,
förr’n Mästarn skriva kan sitt namn däri.
Men frukta ej då du skall in i elden,
Han håller dig, o själ, uti sin hand.
Han älskar dig, fast med en helig kärlek,
så frukta icke kärlekseldens brand!
Lid villigt smärtan, som du måste utstå,
ja, älska agan, som din Fader ger!
Lägg ner din egen vilja som ett offer
och gläds vid allt, att Herrens vilja sker!
Det guld, som tjäna skall vid offertjänsten
i Herrens tempel, där Han solen är,
det måste vara ensamt till för Honom
att tillfredställa endast Hans begär.
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
