VARFÖR
INGEN VÄCKELSE?
Varför har vi ingen väckelse i västvärlden
när kyrkan växer så oerhört på andra håll?
frågar Wilgot Fritzon, som är missionsledare
för LJUS I ÖSTER. Tidningen med samma namn
har i sin LEDARE Nr 4 maj 2006 av Wilgot Fritzon
en lista på tänkbara orsaker till varför västvärlden
saknar den väckelse som finns på andra kontinenter.
Den svenska kristenheten har en värdefull promemoria
i frågan. Reflektera gärna över artikelns innehåll
både i kyrkans och församlings böne- och ledningsgrupper
och enskilt. // DSr
***
DÄRFÖR HAR VI INTE VÄCKELSE
Varför har vi ingen väckelse i västvärlden
när kyrkan växer så oerhört på andra håll?
Vi har ju många goda predikanter, jättefina
genomarbetade program i våra ändamålsenliga
kyrkolokaler. Vi arrangerar stora konferenser
och evangelisation och mission. Ändå minskar
antalet kristna bekännare i Europa, som i dag
rymmer mindre än fem procent av världens alla
evangelikala kristna. Minsta procentsatsen av
alla kontinenter!
Många har frågat mig, vad jag tror är orsaken.
Ja, jag har besökt många växande kyrkor.
Jag har mött många framgångsrika själavinnare
i olika länder med väckelse. Låt mig få göra ett
försök att ge dig en ofullständig lista, som du
själv gärna kan bygga vidare på.
Vi har fastnat i materialismen (1)
Vi har inte kunnat kombinera rikedom och ett ödmjukt
beroende av Gud.
Det kan också avläsas i dag i länder med väckelse,
som avtar i takt med materialismens intåg.
Och ju högre standard och större ekonomiska resurser,
desto fler som ber: ”Gud, visa oss hur vi ska få
till större, ja jättestora megakyrkor.”
Trots att det i sådana stora församlingar visar sig
att endast 20 procent är aktiva, medan resten bara är
konsumenter och åskådare.
Vi är konsumentorienterade (2)
Vår stora fråga är oftast: ”Vad kan Gud ge mig?
” Allt mera sällan hörs: ”Vad kan jag ge?”
Konferenser om självförverkligande lockar mängder,
och alla vill fylla sin personliga, andliga ”hink”
med saliga kickar.
Vi har placerat Gud
i en låda (3)
Vi ber
en instängd Gud
utföra gärningar
som passar vårt
bekväma liv och
leverne.
Vi anpassar och tolkar Guds Ord till vad
folket och samhället tycker (4) Det talas
om nåd, men inte om varför vi behöver den.
Bibelns budskap om att människan kan gå evigt
förlorad har nästan helt tystats ner.
Bibeln tolkas så att vi kan leva som vi vill.
Vi har mycket liten förståelse för uppoffringar
(5)
Vi är vana vid de bästa försäkringarna och ett
livslångt liv. Som om våra liv är så värdefulla
att de inte ska offras för Gud. Att en tjänst för
Herren skulle garantera ett långt och bekymmerslöst
liv och vara ett tecken på Guds speciella välsignelse.
Vi har förlorat dimensionen av uthållighet med blod,
svett och tårar. Vi har glömt att väckelse är kostbar.
Vi är alltför lokal- och programfixerade (6)
Vi har snygga program och stiliga framträdanden
i stället för en inre renhet och utstrålning som
berör människor. Vi åstadkommer en hel del rörelse
i kyrkorna. Folk till och med faller i Andens kraft,
men vi låter inte Anden få resa oss upp till en
uppoffrande tjänst för Gud.
Vi är alltför analyserande (7)
Budskapet hos oss lyder i korthet:
”Lyssna, tänk, analysera, jämför och ta till dig
det som kan ge dig stor personlig vinning”.
Vi har inte tid för Gud (8)
Vi begränsar starkt tiden för Gud att få komma
till tals med oss. Det gäller såväl i den privata
bönen som i våra mötessammanhang. Attityden tycks
vara: ”Herre, jag älskar dig. Nu har du fyra minuter
på dig att välsigna mig.”
FLERA AV DESSA PUNKTER har formats utifrån
människor som jag mött i bland annat väckelsens Kina.
Den unga kvinnan som jag senast mötte, som just
frisläppts från ett fängelsestraff för sitt
söndagsskolarbete, berättar om hemska förhållanden
i fängelset. På min undran om hon nu då ska det
lite lugnare ser hon på mig in i ögonen och utbrister:
”Hur kan jag det? Barnen måste få höra om Jesus,
och även om jag blir fängslad på nytt så får jag
där gyllene att vittna för sökare.
Innan jag frisläpptes hade 17 av mina
19 cellkamrater tagit emot Herren som sin Frälsare.”
//Mission XP//