När Herren vill tala måste man vara still. Tystnad i hjärtats helgedom.

 

Foto Maria

Foto Maria

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, Ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken. Här nere ofta höres så många missljud blott, Men Gud är saligheten, säll den som det förstått.

När anden stilla vilar, förlorad uti Gud, I hjärtats inre formas de rena lovsångsljud. När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, Då bliver hela mänskan en lovsång utan ord.

Men för att därtill komma man måste bliva tom, Det måste bliva tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, Att han med instrumentet får göra vad han vill.

När alla självljud tystnat och strängen brusten är, Den uti Jesu händer kan bli vad han begär. Se, det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron Blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton. /Linnea H.

*
Dessa ord du ser här har jag tagit med förut och då var de en längtan att få vara med om, och nu är jag där, nu förstår mitt hjärta orden, för hjärtat brustet är, och aldrig har jag varit så tyst som nu. Tack Herre.

/Maria

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.