24 April
”Tron är en övertygelse om ting, som man icke ser.” Hebr 11: 1.
DEN sanna tron sticker in brevet i postlådan för att låta det gå vidare. Misströstan fasthåller det i ena hörnet och undrar varför inget svar kommer. Jag har i min skrivbordslåda några brev, som jag skrivit för flera veckor sedan. Men det råder en viss osäkerhet beträffande adressen eller innehållet, och därför ha de ej avsänts. De ha tillsvidare gjort varken mig eller någon annan glädje. De skola ej heller göra någon nytta förrän jag gett dem ifrån mig och via postföraren anförtrott dem åt posten.
Detta är den levande trons väg. Den anbefaller sin sak åt Gud och låter Honom verka. I den trettiosjunde psalmen ha vi ett gott ord: ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom; Han skall göra det.” Men vi måste först ”befalla vår väg åt Herren”, sedan är Han redo att, ”göra det”. Tro är att mottaga eller rättare taga emot de gåvor Gud erbjudit. Vi kunna tro, komma, anbefalla och vila, men vi skola aldrig till fullo erfara välsignelsen, förrän vi intagit denna ställning av ständigt mottagande av Herrern.
En troende ung man skrev följande brev till en gammal kvinna, som var djupt bekymrad över sin son: ”Ni oroar Er för mycket över honom. Sedan Ni bett för honom på det sätt Ni gjort och anbefallt honom i Guds hand, är det då icke bäst, att Ni upphör att hysa oro för honom? Befallningen: ”Haven ingen omsorg” vet ej av några gänser och detsamma gäller ordet: ”Kasten alla edra bekymmer på Honom.” Om vi kastat våra bördor på en annan, kunna de då längre trycka oss? Om vi taga dem med oss från nådens tron, är det klart, att vi ej lämnat dem där. Beträffande mig själv och mina böner har jag använt denna prövosten: om jag, efter det jag anförtrott allt åt Gud, i likhet med Hanna icke längre är nedtyngd i mitt sinne, och mitt hjärta icke mera är plågat eller oroligt, då finner jag, att jag bett i tro. Men om jag tar bördorna med mig, är det klart, att jag ej övat tro i min bön.
http://www.eaec-se.org/blandat/kallor_i_oknen/april/04-24.htm
”Hjälp mig då att aldrig taga
bördan som är lagd på dig,
åter på min egen skuldra
att ånyo trycka mig!Nej, må jag ej blott den kasta,
som du själv mig bjudit har,
men och låta den för evigt ligga,
Herre, på dig kvar!Då skall och från, mina läppar
tränga till din tron en gång
icke blott ett rop ur djupen,
utan och en jubelsång:
”Mig och mina bördor bar du,
tills var börda lyftes av,
pris och tack ske dig, o Herre,
som åt mig och seger gav!”
L. S.*
Att lämna allt till Herren, ja det är ju så vi ska göra, han säger ju oss så. Han säger att vi ska lämna allt i hans hand, han sköter om stort och smått och vi får lita till honom, kan det vara bättre. Och vi får tacka för, och veta, att Herren hör oss och vänta på bönesvar.* Hebr 11/Trons kapitel /Maria
Hej!
Vi har slaveri idag, och människor går under piskan, men Gud piskar inte- han vägleder och kräver lydnad så som en riktig Far gör.
Gud befriar många ur tyranni- om de vill
Gud befriar från elände- ja vi vill det
Gud har gett mänskligheten allt och det bästa! Vi får ta emot och gå in i hans armar och göra hans vilja! Är det inte underbart!
/Maria
Oron över att Gud hela tiden kräver mer än vi klarar av, kan ibland övergå i otro. Gud kräver att vi ska lita på Honom och att vi ska glädja oss i vad Han gjort och gör för att människor ska se Honom, mer än sig själva.
”Varför gå klädd i säck och aska för Herren Sebaoth?” som det står att folket brukade svara på flera ställen i profetböckerna.
Är Gud en slavdrivare, så är Egyptens härskare (tyranniet) en än ”värre slavdrivare.”
Är det inte det som är budskapet i Bibelns första böcker?
Gud befriar oss ur tyranniet.
Gud gjorde sig till en föraktad tjänare för vår skull och tog vår synd på sig.
Vad har farao gett mänskligheten? Pyramiderna.
Vad har Gud gett mänskligheten? Säck och aska? Mer än så, eller hur?
🙂