*

Tankar om skapelse och evolution
Av Jan Ermefjäll

Skapelse och evolution har debatterats på sista tiden och är ett ämne som engagerar. Evolutionsteorin har i Sveriges skolor under 1900-talet trummats in i folksjälen och ingår intressant nog också i begreppet ”politisk korrekthet”, vilket vi strax skall återkomma till.
Inte minst har utvecklingsläran utnyttjats av de styrande för att rasera den kristna tron och främja ateismen. Som en jämförelse kan nämnas att engelska biologiböcker är mer öppna för tanken på en övernaturlig skapelse.

Hur förhåller sig då evolution och skapelse till vetenskap? Låt oss reda ut det genom att först definiera vad vetenskap är. Det är en källa till kunskap genom att använda sig av den vetenskapliga metoden. Till sin definition är vetenskapen empirisk och experimentell. Den arbetar normalt med naturens regelbundna funktioner i nutid. Vetenskapen kan exempelvis förklara hur människokroppen fungerar, men inte vad en människa är eller hur hon uppkommit. Vetenskapen är därmed en begränsad kunskapskälla.
Den andra källan till kunskap är genom auktoritetstro. Exempelvis att någon lärare eller forskare berättar för oss hur saker och ting gått till, typ genom evolution. Skapelsetroende anser att Gud har kommunicerat med oss i Bibeln.
När vi då kommer till frågorna om människans ursprung, har vi lämnat det experimentella området och passerat gränslandet mellan naturvetenskap och livsåskådning.
Forskaren utgår alltid från en världsbild när han eller hon formulerar hypoteser, tolkar data och drar slutsatser. I Nationalencyklopedin (2002), artikeln om vetenskap, diskuteras inte dessa grundläggande förutsättningar. Det gör att såväl evolutionsteorin som tron på skapelse befinner sig utanför den rena naturvetenskapen. Den förra baserar sig på naturalistisk filosofi och är en tro på att naturen eller den fysiska verkligheten är allt som finns. Den viktigaste konsekvensen av naturalism som grund för all allmänt spridd vetenskaplig forskning innebär att man förnekar alla andra kunskapsvägar. Utvecklingsläran är en tolkningsmodell utifrån den ateistisk-materialistiska livs – och världsåskådningen.

Darwins bok, ”Om arternas uppkomst”(1859), försöker övertyga läsaren om riktigheten i teorin om det naturliga urvalet. Urvalet skulle ersätta gudomlig skapelse. Däremot diskuterar han mycket litet själva arternas uppkomst vilket gör att boktiteln är ganska missvisande. Darwins djupare budskap är alltså livsåskådningsmässigt. Han förespråkar naturalism och ytterst ateism. Som en följd av den dåvarande utvecklingsoptimismen blev Darwin snabbt populär. I naturen fann man dock mycket litet stöd för hans idéer. Återupptäckten av Gregor Mendels ärftlighetslagar gjorde att Darwin var i det närmaste bortglömd vid 1900-talets början. Först under 1930-talet fick hans idé en renässans. Det var den så kallade moderna syntesen eller neodarwinismen som blev populär fram till 1970-talet. Då visade paleontologernas utgrävningar att arterna inte hade uppkommit genom små och stegvisa förändringar. Organismerna tycks ha uppstått färdiga och samtidigt utan övergångsformer i den så kallade kambriska explosionen. Sedan dess befinner sig evolutionsteorin i en kris. Utomlands har kritiken mot Darwin och evolutionismen tilltagit under de senaste decennierna. I Sverige råder dock konsensus kring evolutionsteorin och den akademiska kritiken lyser med sin frånvaro. Ett undantag utgör Föreningen Genesis och dess arbete.

Det är mot denna bakgrund som Europeiska Unionen har antagit en resolution mot den bibliska tron på skapelse och ”Intelligent Design”. EU vill förbjuda skolan att upplysa om andra ursprungsformer. EU vill alltså ha inskränkningar i yttrandefriheten och byta ut kritiskt tänkande mot prägling i ateistisk evolutionism. Alternativet hade varit att skolan börjar undervisa mera i ren naturvetenskap, vilket sannolikt skulle vara av stort värde. Men detta gör man alltså inte, frågan är varför?
En förklaring, det kan finnas flera, till denna intolerans är att evolutionisterna inte kan bemöta oliktänkande forskares vetenskapliga kritik mot evolutionsteorin.
Här är några kortfattade exempel på den kritik som förts fram:

1. Universum styrs av ett femtontal fint kalibrerade naturkonstanter, såsom elektronladdningen, gravitationskonstanten och ljushastigheten. Dessa konstanter måste ha mycket speciella värden i förhållande till varandra, annars finns inga förutsättningar för liv. Talar emot slumpen.
2. Evolutionsteorin kräver en mycket gammal jord. Många tecken finns på att de geologiska formationerna är snabbt bildade under en eller flera stora katastrofer. Trovärdiga dateringsmetoder pekar mot en ung jord.
3. Det komplexa livet uppenbarar sig helt utan evolutionära föregångare, i ”kambriska explosionen”.
4. Beroende på vilka delar av generna man studerar, kan människan vara närmast släkt med råttan, babianen, bönan, rockan och ormen. Hela resonemanget om släktskap är fel.
5. De av evolutionsteorin förväntade sekvenserna, dokumenterade i fossil, saknas mellan huvudgrupper av organismer.
6. Samverkande förändringar krävs för att komplexa organ och funktioner skall fungera och kan inte förklaras med mutationer.
7. Information i den genetiska koden uppstår inte av sig självt.
8. Naturen strävar mot nedbrytning – utom evolutionsteorin.
9. Utvecklingslärans historia är kantad av förfalskningar – Haeckels teckningar av embryon, bedrägerier – ”Piltdownmänniskan”, misstag – ”Urfågeln” som ansågs vara en mellanform var en fågel. Alla människans ”rudimentära” organ som har visat sig ha funktion, etcetera.

Innan den naturalistiska filosofin fick sitt genombrott gjordes de riktigt stora framstegen inom naturvetenskapen av vetenskapsmän som var djupt troende människor.
Här kan nämnas några verkliga giganter som Isaac Newton, Galileo Galilei, Albert Einstein, Robert Boyle, Louis Pasteur och Michael Faraday. Gudstron har hos dessa varit en integrerad del av eller förutsättning för deras vetenskapliga gärning och inspirerat dem till att tänka i banbrytande riktningar.
Vad många i dag verkar ha glömt bort är att den moderna vetenskapen växte fram i det kristna Västerlandet, som ett resultat av den kristna tron.
Den kristna världsbildens betydelse för vetenskapens framväxt har sammanfattats av Stefan Gustavsson, Credoakademin, på följande sätt:
”Gud är ordningens Gud – därför finns det lagar i naturen.
Gud är den ende Guden – därför är lagarna konsekventa.
Människan är Guds avbild – därför är det möjligt att förstå Guds värld.
Universum är skapat och ej nödvändigt – därför är observation nödvändigt.
Universum är ej gudomligt eller besjälat – därför är det ej farligt med experiment.”

Till sist, för att förutsättningslöst komma fram till vilken förklaringsmodell, evolution eller skapelse, som bäst stämmer med verkligheten är det av vikt att läsa och jämföra olika material.
Från: http://www.eaec-se.org/
Litteratur
Annala, Vesa: Ursprungsfrågor i fokus – Skapelsetro – Intelligent Design – två alternativ till utvecklingsläran
Gustavsson, Stefan: Kristen på goda grunder – om sanning i en tid av tvivel
Molén, Mats: Vårt ursprung ? – Om universums, jordens och livets uppkomst samt historia
Stenungsgaard, Peter: Vetenskap och tro – Om hur gudstro och rationellt tänkande samverkar inom vetenskapen
Wilder-Smith, A. E.: Man’s Origin. Man’s Destiny – A Critical Survey of the Principles of Evolution and Christianity.