…folkets behov av Guds närvaro mitt ibland dem…
*
Vår fiende är mer farlig än terrorister/Allan Svensson
Troende kristna är alltid en liten minoritet. Världens regeringar och militärmakter tar ingen notis om vad vi säger. Varför ska vi då diskutera om kriget mot terrorismen?
Det krig som vi är involverade i, är av ett annat slag. Vi har en helt annan vapenrustning. Och vår fiende är mer farlig än terrorister. Vår fiende finns inte bara långt borta i en annan världsdel. Han finns också i vårt eget land.
De flesta kristna är andligt nedsövda och blinda. De vet inte, och förstår inte att ondskans andemakter är i full verksamhet i deras egna kyrkor. Medan många kristna är upptagna av att diskutera om kriget mot terrorismen, så håller fienden i deras eget land på med att vilseleda både dem själva och andra kristna.
Dessa andemakter är mycket mer lömska och fräcka än vad de flesta kristna har en aning om. De försöker utnyttja människors svagheter och brist på kunskap och få dem till att handla tvärt emot Guds ord. De kan fördunkla människors andliga syn och tankeförmåga och få dem till att använda felaktiga benämningar på saker och ting. Det är mycket vanligt att människor är ”totalt blinda” i vissa avseenden så att de inte ser vad Bibeln lär. Många är insnärjda i samfundsidéer och kyrkotraditioner som de tror är lika bra, och till och med bättre än Guds ord.
De flesta kristna är bundna till kyrkor och samfund. De är vilseledda av kyrkotraditioner och av falska läror som säger att kyrkor och samfund är Guds församlingar. Om några tar emot Jesus och blir frälsta så får de ingen undervisning om Guds församling. Predikanterna handlar tvärt emot Guds ord. Istället för att undervisa de nyomvända om Guds församling, så är de ivriga att få in dem som medlemmar i sitt eget samfund, sin egen kyrka. Gal. 4:17.
När man kommer till tro på Jesus och blir frälst och döpt, så blir man genast inskriven som medlem, men de talar aldrig om vad man är medlem i för någonting. Vad är samfundet, vad är pingstförsamlingarna, vad är kyrkan för någonting? Det tiger de med! De är mycket angelägna om att man ska vara medlem, men man får inte veta vad man är medlem i.
Var någonstans i Bibeln står det att man som kristen måste tillhöra en kyrka eller ett samfund? Varför ska man vara medlem i någonting som man inte vet vad det är? Vad har samfund och kyrkor med Guds församling att göra? Och var i Bibeln står det att man ska gå i kyrkan? Det är en väsentlig skillnad mellan ett organiserat kyrkosystem och en levande organism. 1 Kor. 12:12.
De som säger sig ha fått Guds kallelse att predika Guds ord, och som uppträder som predikanter, bibellärare och församlingsföreståndare, av sådana har man rätt att fordra att de ska veta vad Guds församling är. De ska inte gå i kyrkornas och samfundens ledband, utan de ska predika och undervisa om Guds församling. De ska tala om vad kyrkor och samfund är för någonting, och hjälpa människor att komma loss därifrån. Det är ju detta som är väckelse, att de kristna kommer loss från alla kyrkor och samfund så Guds församling blir upprättad och enad och är redo att möta Jesus när han kommer.
Detta har predikanterna struntat i helt och hållet. De har inte brytt sig om att undervisa och predika om Guds församling. Med en ljum förkunnelse utan sälta hålls medlemmarna andligt nedsövda, och de får ingen kunskap om Guds församling. De lever i en fantasivärld och vet inte att det som de kallar församling, egentligen inte är någon Guds församling. Deras medlemskort och medlemsmatrikel har ingenting med Guds församling att göra. De har sina möten och sång och musik, trivselträffar och hobby. Församlingen behöver de inte ha bekymmer om, för den sköter ju pastorn och äldstebröderna.
Vilken pingstpastor idag skulle göra som Filippus gjorde när han döpte hovmannen, bara stanna till vid vägen och döpa en person, utan extra församlingsmöte och utan något beslut om medlemsintagning? Apg. 8:36-38.
Att en svensk församling ska ha namn efter en gammal stad i Turkiet, och heta Filadelfia, det är helt obibliskt. I Bibeln hittar vi inga namn på några lokalförsamlingar, utan de benämnes efter de platser där de fanns. I Rom. 1:7 skriver Paulus, ”jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som är kallade och heliga.” Det står inte att församlingen heter Rom. I 1 Kor. 1:1-2 skriver han, ”Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som är kallade och heliga…” Det står inte att församlingen heter Korint.
I bibelkommissionens översättning, som är en förfalskning av Bibeln, där står det i Kol. 1:18, ”Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan …” Och i Ef. 5:23-24, ”Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud – han som också är frälsare för denna sin kropp. Och liksom kyrkan underordnar sig Kristus…”
Detta är lögn! Kyrkans huvud är påven, den svarte påven och djävulen. Kyrkan har aldrig underordnat sig Kristus. Här kan vi se hur till och med bibelöversättarna går fiendens ärenden genom att förfalska bibelordet. Samma felöversättning finns i den engelska Bibeln.
Om Kristus är kyrkans huvud, då uppstår frågan: Vad är då det stora Babylon i Uppenbarelsebokens 17:e och 18:e kapitel? Vad är detta som Guds folk måste komma ut ifrån? Upp. 18:4. Den stora skökan, och det stora Babylon, detta är Bibelns benämningar på kyrkan. Detta är den organiserade s.k. kristendomen, både den katolska kyrkan och alla andra kyrkor, också frikyrkorna. De utnyttjar människors gudslängtan till att snärja in dem i ett obibliskt religiöst kyrkosystem. Hur kan Kristus vara huvudet för detta skökoväsen?
Kyrkan har förföljt och mördat miljoner kristna, och den är kristendomens värsta fiende. Djävulen är den verklige kyrkofadern. Bibelöversättarna gör ingen åtskillnad mellan Guds folk och Satans kyrka. De ser inte skillnaden mellan mördaren och mordoffret. Av kyrkans gärningar ska vi känna kyrkan. Matt. 7:15-18.
För att kunna avslöja och bekämpa kyrkan och befria människor från dess falska lära, så måste vi använda de rätta orden. Hur ska vi kunna befria människor från det stora Babylon om vi kallar Guds församling för ”kyrkan”? Upp. 18:4.
För övrigt, bli allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläd er hela Guds vapenrustning, så att ni kan hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi har att utkämpa är en kamp inte mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råder här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tag alltså på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och, sedan ni har fullgjort allt, behålla fältet. Stå därför omgjordade kring era länder med sanningen, och ”var iklädda rättfärdighetens pansar”, och ha såsom skor på era fötter den beredvillighet som fridens evangelium ger. Och tag alltid trons sköld, varmed ni ska kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låt giva er ”frälsningens hjälm” och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön, så att ni alltjämt ber i Anden och fördenskull vaka, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga. Ef. 6:10-18.
Våra stridsvapen är nämligen inte av köttslig art; de är tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kan bryta ned fästen. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi tar alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. 2 Kor. 10:4-5.
I Matt. 24:6-9 säger Jesus:
Och ni ska få höra krigslarm och rykten om krig; se då till, att ni inte låter er förskräckas, ty allt detta måste ske, men därmed är ännu inte änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och pest och jordbävningar på den ena orten efter den andra; men allt detta är bara början till ’födslovåndorna’. Då skall man prisge er till misshandling, och man skall dräpa er, och ni ska bli hatade av alla folk, för mitt namns skull.
Men Jesus uppmanar inte sina lärjungar att deltaga i kriget och döda sina fiender. ”Hämnas inte er själva, mina älskade, utan lämna rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ”Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.” Fastmer, ”om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.” Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” Rom. 12:19-21.
Med hänvisning till Rom. 13:1-7 finns det många som menar att vi kristna har skyldighet att göra militärtjänst. Men krigsmakten är inte någon sådan överhet som avses i detta bibelord. Den överhet som är förordnad av Gud är till skräck, inte för dem som gör vad gott är, utan för dem som gör vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten så gör vad gott är, du skall då bli prisad av den. Hur ska man få detta att passa in på krigsmakten? Är de militära rustningarna till skräck endast för dem som gör vad ont är? Blir de som gör vad gott är prisade av krigsmakten? Nej, i det militära är det tvärt om. De som vägrar att lära sig hantera mordvapen riskerar att hamna i fängelse.
Vi måste skilja mellan den överhet som är förordnad av Gud, och den falska s.k. överhet som är förordnad av ett ogudaktigt folk som litar mer på sina kulsprutor och kanoner än på Gud. Sina militära rustningar har jordens folk varit tvungna att skaffa sig på grund av sin egen otro. De har lämnat Gud och hans makt helt ur räkningen. Därför kan de inte bevara ”freden” utan denna militära maktbalans. Den som inte vill tro på Gud må inte tänka att han ska få någon hjälp av honom. Jak. 1:6-7.
Gud har givit oss en fri vilja så att vi kan välja vem vi vill tjäna, Gud eller djävulen. Men det går inte att vara neutral. De människor som inte vill underordna sig Gud och tjäna honom, är syndens och djävulens trälar och måste underordna sig den ”överhet” som de själva ha skaffat sig. Läs 1 Sam. 8:4-22! http://www.algonet.se/~allan-sv/IRAK.HTM
Läs också artikel 65 i länken ovan: Jesus är Herren /Maria
