FOTO: JOHNÉR
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/1Qw6K/jag-gick-fran-att-vara-grisbonde–till-vegan
DEBATT. Människor blir veganer av många olika anledningar. Själv blev jag vegan för att jag inte ville fortsätta slakta grisar.
Jag och min partner Caroline hade flyttat ut på landet från stan 2006 och börjat med småskaligt lantbruk. Vi var trötta på stadslivet och ville bli riktiga bönder. Och alla vet ju att en riktig bonde har djur på gården, eller hur?
Vi ville ha en bondgård som drevs som förr i tiden. Ett alternativ till den hemska djurindustrin som utnyttjade djuren, tänkte vi. Våra djur skulle vara glada och födas upp och slaktas humant.
Tanken låg rätt i tiden och folk älskade idén. Vi hade massor med olika djur på gården: får, getter, höns, ankor – och framförallt grisar. Väldigt få gårdar hade grisar som ens någonsin fick gå ut. Vi hittade en nisch som visade sig vara populär och lönsam. Ett fåtal grisar blev till ett 30-tal åt gången och vi sålde massor med kött. Till slut öppnade vi en egen affär i stan som sålde kött från både vår och andras gårdar.
Det kom massor med kunder till affären. Men något började hända i mig. Idén om det ’humana’ köttet började falla samman. I början hade jag drivit gården småskaligt och verkligen känt grisarna som jag födde upp. Nu, när vi födde upp allt fler grisar, gjorde jag allting allt mer bara för pengarna. Företaget var ju tvunget att gå runt.
De allra flesta köpte kött från oss mest för att döva sitt eget samvete. Ingen vill kännas vid att de stödjer en industri som behandlar djur förfärligt. Därför köper man ’etiskt’ kött. Då känns det bättre att äta även det andra köttet.
Dessutom var det ’etiska’ köttet från min gård dyrt. Det hade man bara råd med en dag i veckan. De andra sex dagarna åt kunderna kött från industriella gårdar.
Att vara en reklampelare för köttindustrin blev alltmer besvärande. Ingen av mina kunder ville höra om det hemska som djuren fick uppleva. Bara de ’fina’ delarna om djuruppfödning fick pratas om. Det var bara om jag dolde hela sanningen som jag kunde fortsätta. Mitt liv som grisbonde och kötthandlare kändes allt mer oärligt.
Förändringen som kom var oväntad och total. I min lilla by fanns det såklart inga veganer. Men min partner Caroline hade börjat titta på veganvideor på nätet. När jag såg ett par av dem så förändrades mitt liv. Veganerna ville samma sak som jag. De ville också att djuren skulle ha ett bra liv. Det var det viktiga för mig som grisbonde. Men veganerna tänkte ett steg längre än vad jag gjort. Om man verkligen bryr sig om djuren ska man inte föda upp dem överhuvudtaget!
Jag kom i kontakt med fler veganer, både i verkligheten och på nätet. Jag insåg att veganism är mer hälsosamt än att äta animalier. Som grisbonde hade det varit ett viktigt argument för att fortsätta äta djurprodukter – att man ’behöver kött’. Nu kunde jag se att det var precis tvärtom – man mår bättre utan! Med den insikten föll det sista argumentet att föda upp och slakta djur.
Jag fick tänka om precis allt jag hade byggt upp på gården. Vi slutade föda upp grisar, blev veganer och stängde vår affär. Det var en svår tid. Men allt blev så mycket bättre!
Jag och Caroline har nu satsat hårt på att odla grönsaker. Det är otroligt roligt och givande. Vi producerar något på gården som är bra på alla sätt – för djuren, för folks hälsa, för naturen och för miljön. Intensiv grönsaksodling är otroligt produktiv. På en liten yta kan man odla tonvis med grönsaker – och producera långt fler kalorier än på samma yta med djuruppfödning. Dessutom är det lönsamt för bonden på ett helt annat sätt än småskalig djuruppfödning.
Så härlig artikel tycker jag!