Nyår firas i större delen av västvärlden och i andra länder som har tagit till sig den gregorianska kalendern natten mellan nyårsafton den 31 december och nyårsdagen den 1 januari. Klockslaget tjugofyra den natten (tolvslaget, nyårsslaget) betraktas som övergången från det gamla året till det nya. Nyårsdagen är i många länder helgdag och flaggdag.
Medan julen är en högtid som många firar med familjen är det vanligare att man på nyårsafton har fest eller middag tillsammans med vänner. Denna fest eller middag är ofta något exklusivare än vanligt, och många är finklädda.
Strax innan tolvslaget går festdeltagarna ofta ut till någon plats där man kan avlossa egna fyrverkerier eller titta på andras, eller så ställer man sig vid fönstret eller på balkongen för att se fyrverkerierna. Det är också vanligt att ha med sig champagne som ska öppnas och drickas precis på tolvslaget. Minuten innan tolvslaget räknar man ned (på offentliga platser kan man titta på någon klocka som är synlig för alla) och på tolvslaget ropar man ”Gott nytt år!”, öppnar champagnen och skålar. Det är också vanligt att fartyg som ligger i hamn signalerar precis på tolvslaget. När fyrverkerierna ebbar ut och champagnen är slut, vilket brukar äga rum 10–15 minuter efter tolvslaget, brukar man dra sig tillbaka till festlokalen för att fortsätta att umgås ytterligare ett par timmar, ofta med musik och dans.
En annan tradition är nyårspussen; i samband med tolvslaget pussar man en eller flera av de andra festdeltagarna på kinden eller munnen och önskar varandra ett gott nytt år. Om man i något avseende vill bättra sig under det kommande året kan man avge ett nyårslöfte. Ett nyårslöfte brukar handla om att man ska börja göra något (till exempel träna eller lära sig ett nytt språk) eller sluta göra något (exempelvis röka).
Enligt den romerska kalendern började året 1 mars. När sedan den julianska kalendern infördes under Julius Caesar 45 f.Kr. blev 1 januari officiellt nyårsdag i det romerska riket. Förflyttningen från 1 mars till 1 januari hade administrativa anledningar. Romarna offrade på nyårsdagen till Janus och betraktade dagen som en dies faustus (”lycklig dag”), på vilken man gärna företog sig viktiga handlingar. Man uppvaktade med lyckönskningar, i synnerhet hos magistratspersonerna, samt växlade skänker, såsom förgyllda dadlar och fikon, senare små kopparmynt. Särskilt var det klientens skyldighet att tillställa sin patron en gåva (strena), och kejsarna fordrade en dylik tribut av alla Roms invånare. Detta bruk att ge nyårsgåvor (fr. étrennes, av det nyssnämnda strena) har bibehållit sig i Frankrike och Belgien, och bruket av nyårsönskningar är allmänt i hela den civiliserade världen.
Äldre kristen tradition
De kristna kyrkorna firade nyår på varierande tider, ofta på juldagen den 25 december eller på Jungfru Marie bebådelsedag, i Bysans och Ryssland 1 september. Nyårsdagen firades med allvarlig botpredikan, som protest mot de hedniska utsvävningarna på denna dag. 25 december firades som svensk nyårsdag ända fram till 1500-talet[1].
Maria: Ja nu har du fått läsa lite om det s k NYA ÅRET, jag firar inte nyår, men måste hålla mig till den kalender de sätter i min hand om vardagen ska fungera, det fanns ju andra sätt förut. FÖRUT är inte nu och vi lever i en märklig värld, när jag skriver detta undrar jag mitt i natten, hur mycket smällande det ska bli här där jag är. Om man vill och kan så får man fortsätta att sprida kärlek från Jesus , våra liv skall ju visa upp den kärlek vi känner inför Jesus och hans närvaro i våra liv. P.S Gud säger no traditions och det vill jag lyda.
| 2 Tim 1:7 | Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. |
| Filem 1:9 | vill jag hellre vädja för kärlekens skull. Jag, Paulus, en gammal man och nu en Kristi Jesu fånge, |
| 1 Pet 4:8 | Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. |
| 1 Pet 5:14 | Hälsa varandra med kärlekens kyss. Frid vare med er alla i Kristus. |
| 1 Joh 3:16 | Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder. |
| 1 Joh 4:7 | Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. |
| 1 Joh 4:10 | Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. |
| 1 Joh 4:16 | Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom. |
| 1 Joh 4:17 | Så har kärleken nått sitt mål hos oss: att vi har frimodighet på domens dag. För sådan han är, sådana är också vi i den här världen. |
