Från Bibelfokus.se

Hur befrielsetjänst kan binda människor:
Kan en kristen vara besatt? Hur blir en människa fri?
Om andlig befrielse, befrielsetjänst, exorcism.
Om en bibelförankrad syn på bundenhet och befrielse.

En varning för krigsföringens världsbild

Av Bob DeWaay

”En Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.” (2 Tim 2:24-26)

1977 var jag del av en ministry [en tjänst] som inriktade sig på inre helande och befrielse. Folk kom till oss från hela landet, som hade problem med att höra röster, beroendeproblem, emotionella trauman på grund av skador och övergrepp, och många andra former av andlig bundenhet. Vid den tiden sågs vår befrielsetjänst som ’spjutspets’ i den andliga krigsföringens värld. Vi hade en kommunitet dit man kunde komma för att leva tillsammans med andra kristna, och finna helande.

Runt den tidpunkten hade vi en kvinna från en annan stat som kom och bodde på vårt ministrycenter i några dagar, för att få förbön och befrielse. Hon hade vuxit upp i en familj som var djupt involverad i det ockulta, och hon hade uppkallats efter en grekisk gudinna. När hon kontaktade oss försökte hon ta sig ur sina ockulta bindningar, och attackerades av onda andar som inte ville låta henne gå. De manifesterade genom att utmana oss, och göra väsande ljud. Vi märkte snart att de demoner som plågade henne var mäktiga, och inte hade någon tanke på att ge sig av. Vi var två som tog ansvaret att betjäna och hjälpa henne. Efter att vi hade lett henne genom några böner, konfronterat några demoner och beordrat dem i Jesu namn att lämna henne, så upplevde hon en viss lättnad.

Den mest dramatiska händelsen i vår tjänst för henne inträffade efter ett av våra möten på tisdagkvällar. När de flesta hade gått därifrån stannade hon kvar för mer förbön. Innan vi ens hade gått fram till henne, övermannades hon av en våldsam ond ande. Hennes utseende förvandlades, hennes röst förvrängdes, hennes ansikte förvreds och hennes händer blev som klor. Hon gav upp ett vilt tjut, och rusade mot mig, för att klösa mig i ansiktet med sina naglar. När hon skrek och rusade tvärs över rummet, stod jag och den andre mannen som betjänat henne fasta, och sa, ’Stopp! I Jesu namn.’ När hon kom en knapp meter ifrån oss slog hon emot vad som verkade vara en osynlig vägg, och föll kvidande mot golvet. Vi bad med henne, och bad Herren att sätta henne fri.

Vi hade stött på många fall av demoniska manifestationer i vår tjänst, men detta var den mest dramatiska. När jag nu ser tillbaka på denna incident, så ser jag att det allra viktigaste är inte vad som hände den kvällen, utan det som hände följande dag. Nästa dag kände hon sig mycket bättre, och ville prata med oss innan hon skulle resa hem. Hon sa till mig, ”Bob, Satan är väldigt rädd för dig. Du har stor makt och auktoritet.” Vad det uttalandet, och de händelser som ledde fram till det betydde för mig då, skiljer sig mycket från hur jag förstår det hela idag. Skillnaden ligger i den ’krigsföringens världsbild’ som jag då hade, och den ’gudomliga försynens världsbild’ som jag nu omfattar. Det sätt vi tolkar händelser på, bestäms av vår världsbild. I den här artikeln kommer jag att diskutera exorcism [andeutdrivning] i perspektivet av dessa båda världsbilder. Continue reading →