Sveriges alltmer laglösa invandringspolitik?
av Nima Gholam Ali Pour
24 maj, 2018
https://sv.gatestoneinstitute.org/12367/sverige-laglosa-invandringspolitik Se mer utförligt i LÄNKEN!
Översättning av originaltexten: Sweden’s Increasingly Lawless Immigration Policy?
2015 så anlände 35,369 ensamkommande barn till Sverige. 66 procent av dessa kom från Afghanistan. Detta var en chockerande siffra. (Under 2017 och 2016 så kom endast 3,533 ensamkommande barn till Sverige.) Att en sådan stor andel av de ensamkommande barnen var afghaner 2015 gjorde migrantgruppen ”ensamkommande barn” synonym med afghanska ungdomar. Under de senaste tio åren har ungefär 33,000 ensamkommande barn anlänt till Sverige från Afghanistan.
I mitten av augusti 2017 började vissa unga afghanska migranter, varav många fått avslag på sin asylansökan, demonstrera i centrala delar av Stockholm. De unga migranterna krävde att Migrationsverket skulle stoppa utvisningarna till Afghanistan. Bakom demonstrationerna låg nätverket ”Ung i Sverige”. Det tog inte lång tid innan svenska medier hyllade talespersonen för dessa demonstrationer, Fatemeh Khavari, som en hjältinna. Sex veckor efter att demonstrationerna påbörjades så skrev Aftonbladet följande:
”Fram träder bilden av [en] flicka med övernaturliga krafter. På två år har hon lärt sig svenska. Sittstrejken hon leder har spridit sig över landet. Hennes mål är att bli statsminister. I en annan tid hade hon hyllats som en hjältinna. En sådan som får hedersmedaljer av kungen och jämförs med historiska människorättskämpar. Hennes rörelse hade beskrivits som en generation av barn och ungdomar som kämpade för liv till varje pris.”
I slutet av augusti hade en av de afghanska demonstranterna knivhuggit en svensk polis i nacken. En pojke som påstods vara 17 år, men som visade sig vara 25 år, blev arresterad för attacken och blev senare dömd till fängelse. Trots attacken så fick demonstrationerna fortsätta. Liknande demonstrationer påbörjades omkring hela landet och man krävde amnesti för ensamkommande ungdomar vars asylansökningar hade blivit avslagna.
I september 2017 så ägde det rum demonstrationer utanför det afghanska konsulatet i Lidingö och talarna krävde att den afghanska regeringen skulle riva upp utvisningsavtalet mellan Sverige och Afghanistan så att Sverige inte skulle kunna utvisa afghaner. De afghanska demonstranterna började använda sig av slagordet ”Vi bygger landet”, ett klassiskt slagord inom den svenska arbetarrörelsen. Medan Miljöpartiet redan hade gett stöd för en amnesti för de afghanska ungdomarna, så skrev några tunga socialdemokratiska debattörer en debattartikel i slutet av september 2017 där de skrev följande:
”Riksdagen kan besluta om en form av amnesti för de afghanska flyktingar som nu befinner sig i Sverige. Det är inte otänkbart att ett sådant lagförslag från regeringen skulle få stöd också av Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet.”
I september så publicerade Rättsmedicinalverket en rapport som visade att i 83 procent av fallen där myndigheten uttalat sig om asylsökandens ålder så hade asylsökanden inte varit minderåriga. Många asylsökanden hade ljugit om sin ålder eftersom det finns en större sannolikhet att få uppehållstillstånd och fler förmåner, om man är minderårig. Det är även enklare, om man är minderårig, att ta sina anhöriga till Sverige genom anhöriginvandring.
Att en sådan stor andel av migranterna hade ljugit om sin ålder, och att en av migranterna hade attackerat en polis, borde ha räckt för att det politiska stödet för demonstrationerna skulle upphöra. Dessutom har Sverige en transparent asylprocess där migranterna får sin asylansökan prövad av olika instanser. De som får avslag på sin asylansökan har förmodligen inga riktiga skäl att få uppehållstillstånd i Sverige.
Trots detta så förklarade 16 socialdemokratiska riksdagsledamöter i oktober 2017 att de ville stoppa utvisningarna till Afghanistan. I oktober så visade också programmet Uppdrag Granskning vad som händer med de unga afghaner som återvänder till Afghanistan. Uppdrag Gransknings uppgifter visade att de återvändande afghanernas problem inte var säkerheten utan ekonomin. Detta var viktigt eftersom ett av de demonstrerande afghanernas viktigaste argument hade varit att de skulle dö om de återvände hem.
I Uppdrag Gransknings program nämnde man Rohullah, en ung afghan som blev utvisad till Afghanistan. Rohullah hade påstått att han var minderårig när han anlände till Sverige, men hade dessförinnan ansökt om asyl i fem olika europeiska länder, tre gånger med en falsk identitet. Redan 2009 hade Rohullah ansökt om asyl i Österrike där myndigheterna gjorde bedömningen att han inte var minderårig. Tre andra EU-länder bekräftade att Rohullah var myndig och bedömde att hans födelseår var 1990.
Trots att uppgifter visade att de afghanska demonstrationerna var baserade på falska påståenden och att det inte fanns ett omedelbart hot mot de afghaner som återvände till Afghanistan, och att många hade ljugit om sin ålder och inte var flyktingar överhuvudtaget, så fortsatte demonstrationerna och stödet från svenska politiker växte.
Stora delar av de afghanska ungdomarnas kampanj visade sig vara baserad på lögner. Ett av många exempel på sådana lögner var en bild på Facebook som hade lagts upp av kampanjen där man visade ett barn efter en bombattack med texten:
”This is today’s picture from Kabul Afghanistan, I have been trying to write something about it but no words came to my mind. Can any of you describe this picture???? — känner sig ledsen.”
Det visade sig att bilden inte var från Kabul, utan bilden visade ett barn som hade överlevt en av Assad-regimens bombattacker. Sådana lögner var uppenbarligen inga problem för svenska aktivister och politiker. De fortsatte ge sitt stöd till de afghanska ungdomarnas amnesti-rörelse.
I slutet av november 2017 så meddelade den svenska regeringen, bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, att en proposition skulle läggas fram som skulle möjliggöra att ensamkommande ungdomar skulle kunna ansöka om att få uppehållstillstånd på fyra år. Tanken var att de ensamkommande ungdomarna skulle avsluta gymnasieskolan och sedan få en anställning, och därefter genom denna anställning, få ett permanent uppehållstillstånd. Förslaget skulle beröra de som hade väntat i 15 månader eller mer, och vars asylansökan hade blivit prövad enligt lagen. För att beröras av förslaget så skulle de ensamkommande ungdomarna även studera eller planera studier i gymnasieskolan, och de skulle inte ha begått brott. Propositionen skulle inte sätta ett stopp för utvisningarna eller åldersbedömningarna, men det skulle betyda att vissa migranter som hade fått avslag och skulle utvisas skulle få en andra chans.
Demonstrationer för att stoppa utvisningar till Afghanistan fortsatte genom hela december 2017, och vissa svenska gymnasieelever började delta. I januari 2018 presenterade regeringen en proposition som skulle ge möjligheten för 9000 ensamkommande ungdomar som hade fått avslag på sin asylansökan, att stanna.
Är det endast i Sverige där illegala migranter, som ljuger om sin ålder och förhållandena i sitt ursprungsland, kan övertyga regeringen att ge dem amnesti?
Uppenbarligen har den naiva mentaliteten i Sverige inte förändrats, trots förändringarna i migrationspolitiken. Etablissemanget verkar fortfarande bestå av obildade människor som verkligen tror att situationen i Afghanistan är på något sätt farligare än situationen i länder som Syrien och Irak.
Ett remissförslag av regeringens proposition fick hård kritik från olika institutioner. Polismyndigheten var kritisk mot att en person endast behövde göra sin identitet sannolik för att få uppehållstillstånd. Polismyndigheten menade att ett sänkt beviskrav för identiteten minskar kontrollen över vilka som vistas i landet.
Lagrådet var kritisk att 2000 människor som skulle utvisas skulle få uppehållstillstånd genom regeringens förslag. Regeringen skänkte uppehållstillstånd till människor som enligt lagen inte hade rätt till dessa. Genom detta så underminerade man den svenska rättsapparatens och Migrationsverkets beslut.
När regeringen presenterade sin slutgiltiga version av propositionen så hade kravet att ensamkommande ungdomar skulle styrka sin identitet eller göra sin ålder sannolik helt och hållet försvunnit.
I praktiken innebar propositionen att ensamkommande ungdomar, varav de flesta var afghaner som inte kunde bekräfta sin ålder och identitet, skulle stanna i landet för att de hade en avsikt att studera på gymnasieskolan någon gång i framtiden.
Regeringen önskar att riksdagen röstar om propositionen innan sommaren, och att lagen träder i kraft i juli. I den slutgiltiga versionen finns det inget krav om att bekräfta varken ålder eller identitet, så länge den ensamkommande har en avsikt att någon gång studera på gymnasieskolan.
Kanske mer än någonting annat så visar propositionen att istället för att ha en rättssäker invandringspolitik så har regeringen valt att ge uppehållstillstånd till migranter som enligt svensk lag inte har rätt till sådana.
Svensk lagstiftning borde avgöra vem som får stanna i Sverige och vilka som inte får stanna. Det är inte demonstranter och vänstermedia som ska avgöra detta. Politiker borde inte kunna överge landets grundläggande principer och förvränga dess lagar för att få röster. Hur kommer det sig att migranter som inte får vistas i landet får ha ett avgörande inflytande när det gäller hur man formar landets invandringspolitik?
Konsekvensen av Sveriges liberala invandringspolitik är en kaotisk situation där de starkas och högljuddas rättigheter – ofta unga mäns – är prioriterade på bekostnad av de som verkligen behöver hjälp.
Nima Gholam Ali Pour är ersättare i Malmö stads kommunfullmäktige och engagerad i tankesmedjor som arbetar med Mellanöstern. Han är också redaktör för den socialkonservativa nättidningen Situation Malmö. Gholam Ali Pour är författare till böckerna ”Därför är mångkultur förtryck” och ”Allah bestämmer inte i Sverige”.
-Nej Allah bestämmer inte i Sverige! INTE ÄNNU!!! MÅTTE MAN FÅ MÖTA GUD!
