VI borde icke nöja oss med att stanna kvar i dalens dimmor, när Tabors höjd väntar oss. Hur ren är icke daggen där uppe på berget, hur frisk är icke luften, hur riklig deras spis, vilka bo där, de vilkas fönster vetta mot det nya Jerusalem! Många kristna äro nöjda med att leva liksom arbetarna i kolgruvorna, vilka ej få se solen. Tårar fukta deras anleten, när de kunde få smörja dem med himmelsk olja. Jag är viss om, att mången kristen försmäktar i ett fängelse, när han kunde få vandra på palatsets tak och se det goda landet och Libanon. Res dig, o kristen, ur din låga ställning! Kasta ifrån dig din tröghet, din slöhet, din köld eller vad det vara må, som stör din rena kärlek till Kristus, din själs brudgum. Låt Honom få vara källan, medelpunkten och platsen, där hela ditt hjärta finner sin förnöjelse. Låt dig icke längre nöja med dina obetydliga framsteg. Sträva efter att leva ett högre, ädlare, rikare liv. Uppåt mot himmelen! Närmare Gud! — Spurgeon.