Lewi Pethrus om ekumeniken 1925
Det skall bli en stor religiös makt i den yttersta tiden, som skall stå som ett stort religiöst trustvälde vid sidan av det stora politiska trustväldet.
Stora ekumeniska mötet anordnades av ärkebiskop Nathan Söderblom i Stockholm 1925. Mötet samlade samtliga stora kristna samfund, utom Romersk-katolska kyrkan och Pingströrelsen.
Det är alldeles riktigt. Det är vad Bibeln säger skall ske. Och en dag skall kyrkan, denna stora religiösa federation i världen, bli ett språngbräde för Antikrist. Den kommer att vara en plattform för vad Skriften kallar ”det andra vilddjuret” eller ”den falske profeten”. Det ekumeniska mötet är därför ett väldigt tidstecken.
– – – –
Här talas så tydligt som möjligt om vad man vill, och det är bildandet av en organisation som skall sammansluta alla kyrkor till en enda kyrka. Det är målet. Och i denna stora, alla kristna samfund omfattande kyrka, vill man ha påvekyrkan i första ledet. Det har man icke förut sagt så tydligt, men nu säges det klart och tydligt i detta ekumeniska möte.
_ _ _
Det är alltså det ekumeniska mötets stora tanke, för så vitt mötets främste talare tolkar densamma, att en gemensam stor federation av alla religiösa samfund bör åstadkommas. Och alla som deltager i detta möte borde veta att så är.
_ _ _
Om man något litet känner till den katolska kyrkans tillvägagångssätt, är man frestad tro, att även detta, att romerska kyrkan nu uteblivit från ekumeniska mötet, ingår som ett led i en väl uttänkt plan. Det skulle varit värre att förena de andra kyrkorna, om den romerska kyrkan redan varit med. Men sedan de alla är förenade är det mycket enklare att förena det hela med Rom.
_ _ _ _
Ett annat drag, som jag ser hos Uppenbarelsebokens sköka, är att hon associerar sig med de maktägande på jorden. Det står om henne: ”Hon, som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otuktstillstånds vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.”
I 3:e versen i 18:e kapitlet står det ”Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna på jorden hava bedrivit otukt med henne” – det är, som vi förstår, andligen talat – ”och köpmännen på jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes omåttliga vällust”.
Det är ganska märkligt att det i denna bibelvers är fråga om politiska och kommersiella saker. – Man talar också mycket om det ekonomiska livet i dessa möten. Det är kyrkans frieri till dem som för närvarande äger den ekonomiska och politiska makten i världen.
_ _ _ _
Men varför upprepades sådant nu?
Jo, därför att Sveriges kyrka efter reformationen aldrig varit så nära katolicismen, som den nu är. All denna grannlåt, såväl i Uppsala som vid öppnandet av denna konferens i Storkyrkan, är en slående illustration till skildringen i Upp 17:4. Du kan läsa Dagens Nyheter eller Svenska Morgonbladet och så läsa Upp 17:4. Det är ungefär samma ord, purpur, scharlakan, ädla stenar, gyllene kalkar. Man nästan häpnar inför den slående likheten.
_ _ _
Det är några fruktansvärda saker som sammanhänger med detta. Ett sådant möte som detta måste nödvändigt bidraga till att andliga gränslinjer utplånas – gränslinjer som är tydligt utmärkta i Guds ord och som måste upprätthållas, om ett verkligt, andligt liv ska kunna existera i Guds församling. Här är icke fråga om huruvida man är frälst eller icke.
Det skulle se mycket illa ut, om man toge upp frågan om personlig frälsning inför konungar, ministrar och andra höga herrar, som man smickrar och själv mottager smicker av.
_ _ _ _
Det är fruktansvärt, att man tar med ogudaktiga människor av alla slag och så säger, att man vill utföra Kristi församlings uppgift i världen. Borde man icke först se till att få människor omvända. Men här står vi inför detta, att man vill ha med hela kristenheten i en världskyrka, där man icke längre fäster sig vid personlig omvändelse utan blott, att man är född i ett kristet land och godtager kyrkogården, även om man opponerar sig mot den kristna lärans viktigaste grundsatser.
Huru allvarligt är icke detta! Jag tänker på de frikyrkliga, som kommer med och träffar präster av alla slag. Det är klart, att ett sådant möte måste trubba av känslan för den personliga frälsningens betydelse. Så fort man går med i en sådan sammanslutning, så måste man lägga åt sidan denna fråga. Man samlar sig om andra stora mål, som man säger.
På detta sätt kommer det ekumeniska mötet att bidraga till nytolkning, framryckning och att sålunda grundvalarna för den levande kristna tron upprives.
_ _ _ _
Huru skall de frikyrkliga kunna hävda sanningen om personlig omvändelse som villkor för medlemskap i församlingarna, dopsanningen och andra bibliska läror, då de allierat sig med världskyrkorna! Saken är den, att man, utan att man vet eller förstår det, glider in i något, som man egentligen inte vill komma in i. Men man är där och så måste man plåna ut gränslinjerna.
_ _ _
Detta möte är en oerhörd fara också därför, att det förbereder katolicismens intåg i landet. Säga vad man vill – detta är ett faktum, som ingen människa kan tillbakavisa.
_ _ _
Katolicismen är i antågande allt mer och mer – denna sköka, vars händer dryper av blod, denna hemska kyrka, som har många miljoner mäns och kvinnors blod på sitt samvete; denna samvetslösa påvekyrka är på väg att komma in i Sverige igen, och detta ekumeniska möte är ett stort steg i utvecklingen mot detta mål. Katolikerna är mästare i att arbeta bakom kulisserna, och det är icke tu tal om att icke ett sådant arbete pågår också i Sverige.
Detta ekumeniska möte är den största förberedelse för katolicismens införande i vårt land. Man står ju och beklagar sig över att man icke har sina ”romerska bröder” ibland sig. Detta är en av de värsta faror, som det ekumeniska mötet har med sig. Och Gud förbarma sig och hjälpe svenska folket att vakna inför detta.
