1 Joh 2:7-17 

Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Detta gamla bud är ordet som I haven fått höra. På samma gång är det dock ett nytt bud jag skriver till eder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga om eder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan. Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin border, han är alltjämt i mörkret. Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom är intet som länder till fall.

Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar i mörkret,  han vet icke vart han går; ty mörkret har förblindat hans ögon.

Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till eder,  I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.

Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag  har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven  övervunnit den onde.

Älsken icke världen, ej heller  vad som är  i världen: Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelese, och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelese, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.*

Att älska varandra: det budet är både gammalt och nytt. Det finns i Gamla Testamentet (3 Mos 19:18) men det har blivit nytt genom att Jesus förklarar det på ett helt nytt sätt. (Joh 13:34-35) I den kristna församlingen står kärleken över både självuppoffring och viljan att tjäna. Man kan likna kärleken vid ett osjälviskt givande. Den är inte begränsad till att gälla bara vänner, utan innefattar även fiender och förföljare (Matt 5:43-48)

Kärlek är den enande faktorn och kännetecknet på varje sann kristen gemenskap. Den är nyckeln till en vandring i ljuset.  …

Johannes tänker på de troende som en kärleksfull far på sina barn. Han ser inte ner på dem utan visar verklig kärlek och medkänsla. Johannes var gammal när detta skrevs, med ett långt liv i tjänst för Gud bakom sig. Många av dem han skrev till var faktiskt hans andliga barn.

Johannes talar tröst till dem (2:1-2) som känner sig skyldiga och fördömda. De vet att de har syndat, och Satan (”kallad våra bröders åklagare” i Upp 12:10) kräver dödsstraff. Ge inte upp hoppet, även om du känner likadant – du har den bästa försvarsadvokaten i hela universum. Han heter Jesus, och han är son till domaren. Han har redan avtjänat straffet i ditt ställe. Du kan inte bli ställd inför rätta för ett ärende som avförts från dagordningen. Om du är förenad med Jesus Kristus kan du vara lika trygg som han. Var inte rädd för att be honom åta sig ditt fall- han har redan vunnit det. (Se Rom 8:33-34 ; Heb 7:24-25)