Tag Archive | Herren

”Min nåd är dig nog” Rik i Kristus

 

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Vad är förnöjsamhet och himmelska rikedomar? Läs artikeln:

*

Förnöjsamhet
Det finns en liten dikt, som min far lärde oss pojkar, medan vi ännu var helt små:
Nöj dig med lyckan du här har fått,
också om liten och ringa.
Nöj dig, ty endast förnöjsamhet
kan lycka på jorden dig bringa.

Livet visar, att detta är sant. Också den rikaste människa är olycklig, om hon inte har ett förnöjsamt sinne. Man kan inte njuta av livet på ärans höjder, om man har ett missnöjt hjärta i bröstet. Missnöjet har ofta sitt hemvist hos de s.k. bättre lottade. Men hur ofta har jag inte träffat små, fattiga, enkla människor, som sannerligen inte har fått del av livets bästa timliga skänker, och ändå andas hela deras liv en stilla lycka, därför att de har ett förnöjsamt sinne. Också på sjukbädden träffar man ibland soliga människor, som sprider ljus och värme omkring sig. Hemligheten med deras liv är förnöjsamhet. Förnöjsamheten är dock inte ett sinnestillstånd, som det är lätt att uppnå. Också det är en gåva ovanifrån. Människan måste ha fått något mycket värdefullt in i sitt hjärta, som gör det möjligt för henne att vara rik invärtes trots alla yttre umbäranden. Paulus säger, att han har lärt sig att vara nöjd med de omständigheter, i vilka han befinner sig. Och hemligheten med denna sinnesförfattning var, att han var så rik i Kristus. Fili 4: 11


Den naturliga människan förmår knappast vara nöjd under timliga umbäranden och svårigheter av många slag, för hennes blick är alltid fästad på detta synliga. Tyngdpunkten för en gudsmänniskas liv ligger i den osynliga världen. Mitt i timlig fattigdom kan hon glädja sig över himmelska rikedomar, frid, vila i Herren och Herrens nåd, som alltid är ny. En invärtes rik människa är nöjd också under yttre nöd. Då Paulus, tyngd av ett tungt kors, gång på gång vände sig till Herren och bad om befrielse, fick han till sist svaret: ”Min nåd är dig nog.” Just häri ligger förnöjsamhetens hemlighet. Om du bara lär dig att se allt i ljuset av Guds nåd, börjar du i ditt hjärta bli nöjd med din lott, för då börjar du förstå, att allt samverkar till det bästa. Också denna stilla tid i ensamhet på sjukbädden. Om du bara kan ta din sjukdom ur Herrens hand och tro, att den är till för ditt bästa – varför skulle du då vara missnöjd? Borde du inte hellre tacka Herren? Ett verkligt förnöjsamt hjärta är också alltid ett tacksamt hjärta. Och en tacksam människa är rik.

*
Herre, stilla du mitt hjärtas stormar.
Där trängs så många ting, som vill
göra mig orolig och missnöjd.
Du kan öppna mina ögon att också
i dessa förhållanden se din goda
ledning och avsikt. Du kan i mig skapa
ett förnöjsamt sinne. Jag vill vara nöjd,
fastän jag inte kan det. Gör du mig nöjd.
Bibelord: Fili 4: 10-13. Fili 4: 19.

——————————————————————————–
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa.

 

/Maria

 

När Herren vill tala måste man vara still. Tystnad i hjärtats helgedom.

 

Foto Maria

Foto Maria

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, Ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken. Här nere ofta höres så många missljud blott, Men Gud är saligheten, säll den som det förstått.

När anden stilla vilar, förlorad uti Gud, I hjärtats inre formas de rena lovsångsljud. När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, Då bliver hela mänskan en lovsång utan ord.

Men för att därtill komma man måste bliva tom, Det måste bliva tystnad i hjärtats helgedom. När Herren där vill tala, man måste vara still, Att han med instrumentet får göra vad han vill.

När alla självljud tystnat och strängen brusten är, Den uti Jesu händer kan bli vad han begär. Se, det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron Blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton. /Linnea H.

*
Dessa ord du ser här har jag tagit med förut och då var de en längtan att få vara med om, och nu är jag där, nu förstår mitt hjärta orden, för hjärtat brustet är, och aldrig har jag varit så tyst som nu. Tack Herre.

/Maria

 

Den ångrande syndaren. Han gläds i Herren. Den gränslösa nåden.

 

Foto Maria

Foto Maria

Den gränslösa nåden
”Såsom bedrövade, men dock alltid glada” 2 Kor 6: 10.

Alla kan inte säga så. Denna sats uppenbarar ett Guds barns sinnelag. För den sorglöse är detta sinnelag främmande. Han kan vara antingen glad eller bedrövad, men inte bådadera på samma gång. Ett Guds barn är egentligen alltid båda på en gång. Han blir alltid bedrövad då han ser på sig själv, för han vet, att ”i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott”. I Guds helige Andes ljus ser han i sig själv endast bristfullhet. Men då han ser på Herren, är han alltid glad. I Herren ser han idel människokärlek, god vilja och barmhärtighet. Det han ser smälter hans hjärtas hårda is och binder honom vid Herren med kärlekens band.
Då man ligger på sjukbädden, i all synnerhet om allehanda plågor pinar en människa, är det nästan onödigt att tala om glädje. Sådant tal är bara en belastning, när man inte orkar glädja sig. Den som väntar sig något sådant av en sjuk, visar stor brist på förståelse. Och ändå kan ett Guds barn glädja sig i tron, trots att han inte kan förnimma glädjekänslor. Han kan i tron glädja sig i Herren. Han kan glädja sig över att Ordet vittnar om att Herren älskar honom. Han kan glädja sig över syndernas förlåtelse, fastän han inte känner den, för Ordet försäkrar honom: ”Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” 1 Joh 1: 9. Detta kan han glädja sig över också i dag, fastän han kommer ihåg, att han så många gånger har syndat mot Herren också efter det han fick syndernas förlåtelse. Han kan glädja sig över att Guds kärlek är som ett bottenlöst djup.
Petrus frågade en gång Herren, om det räcker, ifall vi förlåter vår nästa sju gånger. På detta svarade Jesus: ”Inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju.” Med detta ville Jesus säga, att förlåtelsen inte är något räkneexempel utan ett förblivande sinnestillstånd. Detta bör vi särskilt minnas, då det är fråga om Guds sinnesbeskaffenhet gentemot oss. Hans kärlek förändras inte, fastän människan gång på gång skulle falla. Detta får dock inte förstås så? att människan har rätt att själviskt skyla sina synder med Guds gränslösa nåd och kärlek och sålunda missbruka Guds långmodighet och barmhärtighet. Den som slår in på den vägen kommer obetingat att bli förhärdad. Löftet om gränslös syndaförlåtelse tillhör bara den, som av uppriktigt hjärta i allt vill följa Herrens vilja, även om han inte alltid har kraft att göra det som han vet är gott.
Den gränslösa nåden hör den ångrande syndaren till. Den ångrande syndaren får förlåtelse tusenfalt. Den ångrande syndaren är alltid bedrövad över sig själv, men samtidigt gläds han i Herren. Låt oss bevara detta ångrande sinnelag också vi, i alla livets skiften, för vi har varje dag mycket att ångra. Men låt oss samtidigt glädjas över att Guds nåd är gränslös och bottenlös. Den är djupare än måttet av dina synder.
Tack, Herre, att också jag i all min
svaghet får kasta mig i din nådesfamn,
och du visar inte bort mig, fastän jag
nog skulle förtjäna det. Ge mig ett djupt
ångerfullt sinne, så att bedrövelse efter
Guds sinne får stort rum i mitt liv.
Men bevara mig, så att den aldrig blir
en otrons bedrövelse. Låt mig alltid kunna
glädjas över din gränslösa nåd,
din kärlek och syndernas förlåtelse.
Bibelord: Rom 8: 32-39.

*
Från ”Tröstens Gud” av Urho Muromaa

Bild Maria

Bild Maria

 

 

 

447 ord om guld. Det kommer en dom. Synden.

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Storbankernas lurendrejerier. Börser. Wall Street. Profetior. Avgudar i vår tid….  447 ord om guld.

Ps 135:15 Hednafolkens gudar är silver och guld, verk av människohänder.

Ps 119:127 Därför älskar jag dina bud mer än guld, ja, mer än fint guld.

Ps 119:72 Din muns undervisning är bättre för mig än tusentals stycken guld och silver.

Ords 3:14 Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld.

Ords 8:10 Tag emot min förmaning hellre än silver och kunskap hellre än utvalt guld.

Ords 8:19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld, det jag ger är bättre än utvalt silver.

Ords 17:3 Degeln prövar silvret och ugnen guldet, HERREN prövar hjärtan.

Ords 20:15 Det finns guld och pärlor i mängd, men den dyrbaraste klenoden är läppar som talar förstånd.

Ords 22:1 Gott namn är mer värt än stor rikedom, gott anseende bättre än silver och guld.

Ords 25:4 Tag bort slagget från silvret, så får guldsmeden fram en klenod av det.

Ords 25:11 Som guldäpplen i silverinfattning är ord talade i rätt tid.

Ords 25:12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.

Ords 27:21 Silvret prövas i degeln och guldet i smältugnen, och mannen genom sitt rykte.

Jes 46:6 Man skakar ut guld ur börsen och väger upp silver på vågen. Man anlitar en guldsmed för att göra det till en gud, som man faller ner för och tillber.

Jer 10:14 Alla människor står då som dårar, utan förstånd. Alla guldsmederna kommer på skam med sina avgudar, ty deras gjutna gudabilder är bedrägeri, ingen ande är i dem.

Hes 7:19 De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd.

Dan 2:32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar

Dan 2:35 Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

Sef 1:18 Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty fullständigt och med hast skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.

Allt brinner upp på Guds vredes dag. Ingenting kommer att finnas kvar, det är jag verkligen medveten om. Är du också medveten om det?

/Maria

 

 

Gud hjälper i allt. Gemenskap med Herren

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Gud hjälper i dag och ger hopp för framtiden. Den som litar på honom kan stå emot både fruktan och ensamhet.

Ps 27:1-14

Rubrik:

Gemenskap med Herren

Text: 1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning, för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt försvar, för vem skulle jag vara rädd?
2 När de onda kommer emot mig och vill uppsluka mig, mina motståndare och mina fiender, då skall de själva stappla och falla.
3 Om en här belägrar mig fruktar ej mitt hjärta. Om krig bryter ut mot mig är jag ändå trygg.
4 Ett har jag begärt av HERREN, det längtar jag efter: Att få bo i HERRENS hus i alla mitt livs dagar för att se HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
5 Ty han håller mig gömd i sin hydda på olyckans dag. Han beskyddar mig i sin boning, han för mig upp på klippan.
6 Nu kan mitt huvud höja sig över mina fiender runt omkring mig. Jag vill offra jublets offer i hans hydda, jag vill sjunga till HERRENS ära och lova honom.
7 Hör, HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
8 Mitt hjärta tänker på ditt ord: ”Sök mitt ansikte!” Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag,
9 dölj inte ditt ansikte för mig. Driv inte bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp. Släpp mig inte, överge mig inte, du, min frälsnings Gud.
10 Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig.
11 Visa mig, HERRE, din väg, led mig på en jämn stig för mina förföljares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina ovänners illvilja, ty mot mig uppträder falska vittnen som andas våld.
13 Jag är viss om att få se HERRENS godhet i de levandes land.
14 Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta på Herren!

 

 

/Maria