Maria
Romarbrevet kapitel 8 verserna 16-31. Vad säger de till en frälst troende? Genom Kristus frälsas vi från fördömelsen och få kraft att vandra icke efter köttet, utan efter Anden. Såsom Guds barn skola vi efter denna tidens lidanden gå till Guds härlighet.
När den personen som är frälst verkligen VET i sitt hjärta att den tillhör Gud, och är ett Guds barn kan den tillämpa de bibelorden som säger denna sanning om barnaskap och att leva ett rättfärdigt liv, alltså inte leva som man själv vill och göra felaktiga saker , utan istället gör man det som GUD vill, för Anden manar oss!!! Detta har jag funderat på och tackat för i flera dagar och senast i dag på en bönestund med vänner. Det är otroligt vad den troende har det bra och hur den kan se hur livet förändrats genom åren för att man VILL LYDA Gud. Jag vill Lyda honom i allt, vill du??
Jag skriver här ovanför i artikeln att den troende kan ha det bra, ja den troende kan ha det BRA även under lidanden! Vet du varför ? FÖR ATT: Glädjen i Gud är så stor att man litar på Gud i allt och har erfarenhet om att GUD HJÄLPER I ALLT. Då kommer glädjen och VISSHETEN om att man är på rätt väg och att man kommer att gå hela vägen med GUD. Det vill jag säga tack och Amen till och glädjas även om livet kan vara tufft och tungt: HAN är med mig. Ta till dig dessa rader är du snäll. Läs bibelorden och begrunda dem.
*
16. Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn.
2 Kor. 1:22. 5:5. Ef. 1:13. 4:30.
17. Men är vi barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds
arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lida med honom,
för att också med honom bli förhärligade.
Matt. 5:11. Apg. 14:22. 2 Tim. 2:11. Upp. 21:7.
18. Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i
jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på
oss.
2 Kor. 4:17. Fil. 3:20. Kol. 3:4. 1 Petr. 1:6. 4:13. 1 Joh. 3:2.
19. Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns
uppenbarelse.
20. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, inte av
eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så,
att en förhoppning skulle finnas,
1 Mos. 3:17.
21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord ifrån sin
träldom under förgängelsen och komma till den frihet som
tillhör Guds barns härlighet.
2 Petr. 3:13. Upp. 21:5.
22. Vi vet ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt
suckar och våndas.
23. Och inte endast den; också vi själva, som har fått Anden
såsom förstlingsgåva, också vi suckar inom oss och bida efter
barnaskapet, vår kropps förlossning.
Luk. 20:36. 2 Kor. 5:2. Gal. 5:5.
24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser
fullbordat är inte mer ett hopp; hur kan någon hoppas på det som
han redan ser?
2 Kor. 5:7. Hebr. 11:1.
25. Om vi nu hoppas på det som vi inte se, så bidar vi därefter
med ståndaktighet.
26. Så kommer också Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi
rätteligen bör be om, det vet vi inte, men Anden själv manar
gott för oss med outsägliga suckar.
Dan. 9:2.
27. Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar,
ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
1 Krön. 28:9. Jer. 11:20.
28. Men vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det
bästa, för dem som är kallade efter hans rådslut.
Ef. 1:4, 11. 3:11.
29. Ty dem som förut har blivit kända av honom, dem har han
också förut bestämt till att bli hans Sons avbilder, honom lika,
så att denne skulle bli den förstfödde bland många bröder.
Rom. 1:4. 11:2. 1 Kor. 8:3. 13:12. Gal. 4:9.
Kol. 1:15, 18. Hebr. 1:6.
30. Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han också,
och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han också, och
dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han också.
Joh. 17:22. Rom. 3:24. 2 Tim. 1:9. 1 Petr. 5:10.
31. Vad ska vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara
emot oss?
Ps. 56:12. 118:6.
