Jag vill inleda denna artikel med att göra dig uppmärksam på att Sven Reichmanns bok Allt är inte Gud som glimmar nu åter finns i tryckt bokformat. Du kan beställa ett gratis exemplar utifrån instruktionerna i denna sida: http://bibelfokus.se/glimmar

I sin bok behandlar Sven mycket insiktsfullt Trosrörelsens lära, den s.k. ”trosförkunnelsen” eller ”framgångsteologin” vilken är grundstenen i församlingar som t.ex. Livets ord i Uppsala och Arken i Stockholm. Han går igenom denna teologis historia, problem, risker, frukt, dess förkunnare och teologer. Vad jag vill trycka på med denna artikel, är att Svens bok är lika aktuell idag som tidigare eftersom trosförkunnelsen lever vidare och sprids in i fler och fler församlingar och samfund, men i olika nyanser. Ibland har förkunnelsen gått i ett slags undervattensläge, men rätt som det är dyker den upp i lite förnyad skepnad där grunderna ändå är de samma och har samma ursprung. Dock är det så att olika delar av trosförkunnelsen framhävs olika mycket inom de olika sammanhangen. Boken ger en välbehövlig insikt för att kunna utöva urskiljning och navigera rätt i dagens förrädiska andliga landskap.

Trosförkunnelsen är inte död och begraven
Många lever med tron att (1) trosförkunnelsen är kompatibel med genuin, evangelisk tro. Andra lever med tron att (2) Trosrörelsen (Livets ord mfl) har lämnat de allvarliga villolärorna bakom sig och nu riktat in sig i ledet bland sina evangeliskt troende kristna syskon. Båda antagandena är fel. Låt mig ta detta i två punkter:

1. Trosförkunnelsen som helgjuten teologi är en förhållandevis ny teologi i den kristna historien, även om delar av den återfinns i mycket gamla villoläror som gnosticismen. Trosförkunnelsen förmedlar ett helt annat evangelium än det evangelium vi finner i Bibeln. Den presenterar en annan Jesus än vad Bibeln undervisar om. Den visar upp en annan Ande än Bibelns Helige Ande. Och den har en helt annan undervisning om människan och den troende än vad Bibeln har. Jag skall inte gå in på detaljerna här, utan jag hänvisar till Sven Reichmanns bok samt till en sammanfattande text som jag skrev för några år sedan: Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi.

2. Trosrörelsen har inte lämnat denna falska teologi bakom sig; Trosrörelsen har aldrig avsagt sig sin teologi offentligt eller bett om förlåtelse för att spridit allvarliga villoläror – som bevisligen skadat oerhört många kristna i deras själ och tro. Än idag vilar t.ex. hela Livets ords verksamhet på denna stadga:

”Jesus visade med sitt liv, sin död och sin uppståndelse att Gud vill frälsa människan till ande, själ och kropp och att Guds vilja är att varje människa i detta livet skall vandra i gudomlig hälsa, gudomligt välstånd och genom tro är en övervinnare på alla livets områden.”

För bara några år sedan kunde man fortfarande läsa detta svar i en frågor-/svarkolumn på Livets ords hemsida, där frågan löd: ”Har ni förändrats?”:

”Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade.”

Sedan kan man ju lätt konstatera att hela den verksamhet och förmögenhet som Livets ord idag sitter på, är byggd på trosförkunnelsen som grund. Den grunden står ju kvar än idag, och all verksamhet utgår från denna grund.

Förblindelsen
Nu är det ju inte enbart så att Trosrörelsen smugit undan en del av den undervisning som på 80-talet väckte en stor vrede och fasa i den evangeliska kristenheten i vårt land, och att det därför är många som tror att Trosrörelsen riktat in sig i ledet. Sanningen är också den att många kristna idag är okunniga om vad sann evangelisk tro innebär, men också själva är påverkade av olika delar av trosförkunnelsen och dess falska andlighet. Detta gör många kristna förblindade inför allehanda villoläror och villfarelser, och därför finns det ett ständigt behov av att upplysa om detta.

Denna förblindelse innebär t.ex. att man inte kan se sambanden mellan nya rörelser och trosförkunnelsen. Man ser inte vad nya företeelser härstammar från, var de inhämtar inspiration och influenser ifrån osv. Och värst av allt är nog att man inte ser vart allt det här tycks vara på väg: till lydnad under påven! När man känner till detta väldokumenterade faktum, att den karismatiska rörelsen startade i den Katolska kyrkan år 1967, då är det lätt att bli konspiratorisk och fundera över vilken roll som möjligen Katolska kyrkans jesuiter (ett hemlighetsfullt ordenssällskap som startades med syfte att ta död på reformationen) kan ha spelat i att bidra med villoläror som förr eller senare tycks dra åt samma håll. Arbetet med att ”återföra de vilsna fåren till lydnad under Petri stol” ser i vilket fall som helst ut att ske mycket strategiskt, långsiktigt och målmedvetet – om man ser det ur ett lite större perspektiv.

Det större perspektivet
Jag har försökt göra en skiss/ett träd, som visar hur det här hänger samman, och mycket i skissen utgår då från Trosrörelsens rötter och deras påverkan på den del av kristenheten som många vill kalla för den karismatiska kristenheten. Som du förstår är bilden något förenklad, allt får inte plats, men den visar de viktigaste skeendena och strömningarna. Ta gärna till dig den här bilden för att du skall vara ännu mer vaksam på den utveckling som vi nu står mitt uppe i inom kristenheten: Det stora avfallet! Låt detta väcka dig om det är nytt för dig!

-> KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE DEN I STÖRRE FORMAT <-

Läs vidare:

• Tio villoläror inom Trosrörelsens teologi

• Den långsamma tillvänjningens strategi

• Trosrörelsen, Toronto, New Wine mfl – alla hör de ihop!

• Sven Reichmanns bok: Allt är inte Gud som glimmar

• Det stora avfallet!

/Lennart

*

Tack.   /