Tag Archive | Eden

Är människan Guds/Jesus avbild?

Är människan Guds/Jesus avbild?

https://experimentlandet.blogg.se/2022/april/ar-manniskan-gudsjesus-avbild.html

Bibeln lär att Gud skapade ”människan” till sin avbild men är alla människor efter Adam och Eva Guds/Jesus avbilder och Guds/Jesus barn och det redan vid födseln?

Det är svårt att tänka sig att inte små oskyldiga barn och snälla och goda samt rättskaffens och hederliga vuxna (som gör sitt bästa här i världen) inte skulle vara Guds/Jesus barn/avbilder men lättare att tänka sig att onda människor, de som begår onda gärningar, inte är det.

Om det tänker jag skriva i detta blogginlägg utan att gå för djupt in i detaljer.

Som kristen utgår jag ifrån att alla som kallar sig för kristna tror på bibeln och på dess skapelseberättelse som lär att Gud skapade människan/de första människorna till sin avbild och placerade dem i edens lustgård.

Först skapade han en man, Adam, till sin avbild, till att bli lik honom då han kände sig ensam i ”paradiset” men inte till att bli Gud.

Sedan skapade han en kvinna av Adams revben (enligt bibeln) och det var Eva. Han ville ge mannen en partner så att dessa två människor skulle kunna föröka sig.

En parantes, detta låter kanske som en saga för dem som inte tror, är troende på Gud/Jesus, och om det är på det viset så är det inget tvång att läsa vidare.

Det jag skriver riktar sig främst till KRISTNA som läser bloggen.

Så vad var det då som hände där i edens lustgård (enligt bibeln) och med de två människorna som Gud skapade till att bli hans avbilder?

Jo dessa människor var olydiga där i lustgården och åt av den förbjudna frukten, av kunskapens träd på gott och på ont, och som Gud hade förbjudit dem att äta av och det trots att de hade hur många frukter som helst att äta och livnära sig av.

Gud sörjde för dem, för sin skapelse, för sina avbilder, och de hade allt de behövde men valde att begå olydnad mot Gud ändå. Gud fördrev dem därför ut från paradiset/edens lustgård och det kan också ses som en symbol.

Detta är vad bibeln kallar för SYNDAFALLET (om vi tror på den) och efter det har ALLA människor som fötts på jorden (sedan Adam och Eva) fötts med Adams natur, med en syndig Adamsnatur som har gått i arv från människa till människa och från släkte till släkte enligt bibeln.

Det innebär att efter det har ingen människa av kött och blod på ett naturligt sätt och med automatik fötts till att vara Guds avbild eftersom hennes natur är en syndanatur.

Söta nyfödda och oskyldiga små bebisar föds även de in i världen med denna syndanatur (om vi får tro vår bibel) och snälla och godhjärtade vuxna människor har också denna syndanatur inom sig fram till att de eventuellt av NÅD blir frälsta till Jesus/Gud även om vissa kristna och kyrkor påstår det motsatta och hävdar att alla människor av naturen är Guds/Jesus avbilder och även hans barn trots att de inte vill veta av honom.

De går så långt som till att påstå att alla människor föds till jorden som Guds avbilder (barn) när det endast var de första människorna (Adam och Eva) som skapades till hans avbild. Enligt Gud/Jesus, apostlarna och bibeln föds som sagt alla människor efter syndafallet in i världen med en syndanatur, den gamla Adamsnaturen, och denna natur måste ge plats/vika för den nya Kristusnaturen.

Syndanaturen har som nämnts gått i arv sedan Adam och Eva enligt vad bibeln lär.

Det går därför inte att kalla alla människor för Guds avbilder/för hans barn. Majoriteten av mänskligheten varken är eller vill vara Guds/Jesus avbilder/barn.

De är världens och världens herres avbilder/barn!! De älskar världen och följer världens herre (andra mänskliga herrar) och de är barn till honom. De flesta kristna är dock för fega för att tala sanning och klarspråk om att det finns två olika riken här på jorden, Jesus/Guds rike och världens rike, då de är livrädda för att stöta sig med dessa människor vilka är i majoritet och med deras herre.

De önskar istället att kompromissa med dem och kompromissar med det indirekt med deras herre och med alla möjliga herrar som styr denna världen till sorg för dem som är Jesus/Guds sanna barn och som strävar efter att vandra med honom.

Så har det varit allt sedan kejsaren Konstantinus av Rom skenkonverterade för att ena makten och då kyrkorna började att byggas i början av 300 talet och kristendomen blev en del av staten, en del av den världsliga makten.

Förföljelsen av de kristna avstannade när det istället gick att leda in dem till kyrkorna för tuktan och uppfostran i dessa skökoväsen. Kristendomen blev en religion trots att inte Jesus/Gud kom till jorden för att skapa någon religion. Detta har fortgått i århundrade efter århundrade och ända in till dags dato när fler och fler börjar att inse vad dessa Satans ”byggnader” och deras präster och pastorer går för.

Inte undra på att kristendomen för många förknippas med tvång, förtryck och gott uppförande när det finns svart på vitt vad dessa kyrkor med sina präster har ställt till med genom historien i form av blodbad och annat när SANT kristna som har velat följa Jesus/Gud inte har fogat sig genom att lyssna på världens herres smorde vilka felaktigt har kallat sig för KRISTNA och som fortfarande gör det i denna tid som är.

För att kunna bli en Guds avbild, för att kunna bli Jesuslik, efter syndafallet krävs att en människa blir omvänd och frälst FRÅN världen (från världens herre) och världens rike och TILL Gud/Jesus och hans rike.

Det går inte att bli Jesuslik och samtidigt leva kvar i världen med sin syndanatur som har gått i arv sedan Adam. Det går inte att vara eller bli en Guds avbild (bli Jesuslik) genom att ta direkt eller indirekt avstånd (genom att bara hänga med) från Gud, från Jesus.

Gud SKAPADE människan, arten människa (de första människorna) till sin avbild och det är vad han och bibeln lär. Skapade är dåtid och det var människan och inte en massa miljarder människor han skapade.

Han (bibeln) lär inte att han efter syndafallet SKAPAR varje människa till sin avbild (att de är syndfria om de är snälla) så att människan/människorna slipper att söka honom, så att de slipper att söka frälsningen som endast finns hos honom och att de duger bra som de är för att han har skapat dem. För att de är hans avbilder!

Detta är däremot vad de falska kyrkorna lär. De lär att Gud/Jesus är någon annan än den han är och de lär ut ett falskt och urvattnat evangelium genom att mena att alla som föds med två armar och två ben och med ett huvud (att sätta mössan på) och som föds som människor är hans avbilder som är syndfria om de är snälla och goda (gör en massa goda gärningar) enligt världens definition av vad det är att vara snäll och god men som inte är Guds/Jesus definition på vad det är att vara snäll och god eller rättare sagt RÄTTFÄRDIG inför honom och inte inför någon människa/människor eller inför några kyrkor och samfund.

Rättfärdighet enligt många kristna förknippas tyvärr med att vara en snäll och god medmänniska som ställer upp för alla och för allt och helst i både tid och i otid och det har blivit som en slags tävlan mellan kristna om vem/vilka som är mest rättfärdiga, det vill säga vem/vilka som är SNÄLLAST, GIVMILDAST och som bäst följer de tio Guds bud som om inte icke troende kan vara lika snälla och givmilda eller ännu mer snälla och givmilda samtidigt som även de kan följa de tio Guds bud.

Vad är skillnaden förutom att de kristna använder sig av Jesus/Guds namn för att få folk till sina kyrkor och samfund och inte till Jesus/Gud? Är jag månde elak och dömande nu? Ja jag tänkte väl det. Som du dömer skall du själv bli dömd säger de kristna i sina byggnader och menar att de kristna som dömer andra kristna skall bli dömda av DEM vilket de blir om de talar om Jesus/Guds sanningar som de inte själva vill kännas vid.

De skapar skuldkänslor och dåligt samvete hos kristna som vill och strävar efter att följa Gud/Jesus och som inte vill följa dem och deras kyrkor/samfund utan som tror på karaktärsdaning av den mänskliga naturen för att en människa skall kunna bli Jesuslik och tilldelad en plats i deras närvaro.

De sätter sig på piedestal och säger att men du är ju nyfrälst och vet ingenting. Jag/vi har minsann läst bibeln från pärm till pärm och hur många gånger som helst så stick inte upp utan lyssna på mig/oss och LÄR dig. Vi är mer lärda än dig och vi har varit ”kristna” länge!

Finns det något stöd för ett sådant agerande/beteende i bibeln som dessa menar sig följa till punkt och pricka?

Om Jesus/Gud talar till ett av sina barn och en präst eller en pastor eller flera präster eller pastorer eller en kyrka eller flera kyrkor säger något annat så vem/vilka eller vad skall man som frälst till Jesus/Gud följa och tro på?

Har inte kristenheten utvecklats till vad den är idag (en Gudlös religion, ett samellsurium av läror och tro och med maktanspråk) på grund av att en massa kristna (med pondus) och så kallat lärda inom kristenheten har motabetat Jesus/Guds Ande i ett enkelt Kristus barn och fått det till att anamma dem (människor) och världen och indirekt världens herre (herrar)?

Ni ”kristna” som läser vad jag skriver vet eller borde åtminstone veta vem världens herre är. Skall och Kan någon som har blivit SANT frälst till Gud/Jesus följa honom och de ”kristna” som säger sig följa honom men som följer världen (världens herre) fast de kallar sig för kristna?

Vad är det för ett VITTNESBÖRD och handlar det om RÄTTFÄRDIGHET inför Gud/Jesus?

Vi kan läsa i våra biblar att Gud i det gamla testamentet/förbundet utvalde en RÄTTFÄRDIG man som hette Abram och som kom att kallas för Abraham och som kom från Mesopotanien.

Han vart utvald endast på grund av att han var en rättfärdig man och inte för att han var JUDE.

Det fanns inga judar som folk eller grupp under den tid han utvaldes av Gud. Namnet judar (de av judastam) kom långt senare.

På samma sätt fanns det inga andra människor när Gud skapade Adam och Eva (de första människorna enligt vad bibeln lär) och gjorde dem till sin avbild.

Abraham var välsignad och omtyckt av Gud just på grund av att han var rättfärdig. Inte för att han var något speciellt i sina egna eller i andra människor ögon. Från Abraham som var omtyckt och välsignad av Gud växte sedan gruppen/folket judarna fram långt senare.

Från de första människorna som skapades till Guds avbild växte hela mänskligheten fram. Kan ni se likheter? Gud förkastade inte hela mänskligheten efter syndafallet (efter Adam och Eva) utan utvalde alltså en rättfärdig man som inte var någon JUDE och lovade att genom honom, hans avkomma, så skulle välsignelsen komma för världen. Abraham blev utvald för att han var en rättfärdig man och inte för att han var någon jude eller något annat.

Detta förstår inte de ”kristna” av idag och de vill inte heller förstå detta. De tror att alla som kallar sig för judar och som har fötts in i religionen judendomen är utvalda, att de är Guds utvalda folk som folk och grupp även i vår tid.

Vi läsa i våra biblar vad som hände med majoriteten av detta folk och denna grupp bland annat under ökenvandringen. De flesta av detta folk/judarna blev utplånade i öknen av Gud (han skonade varken kvinnor eller oskyldiga små barn) för att de begick olydnad på olika sätt men, och här, kommer det,,,fantastiska!! Gud var och är god och sparade en REST av judarna på vilken frälsningen vilar.

Det fanns några judar som inte begick olydnad och som kom fram och in till det förlovade landet.

Därför och av ingen annan anledning vilar frälsningen till oss, som inte är eller kallar oss för judar utan som är hedningar enligt bibeln lär, på judarna. Gud har med andra ord inte tagit bort sitt löfte till judarna. Historien har fortsatt med judarna (med de judar som valde att vara lydiga Gud) i spetsen.

Därför kan vi läsa i vår bibel och i det nya testamentet/förbundet (som är en fortsättning på det gamla testamentet) som Gud skapade genom att sända Jesus till jorden att inte alla som föds till judar är några judar eller något annat som de vill kalla sig för att få förmåner i världen utan de/den som tror på på honom kan kalla sig för hans barn.

Endast den/de som tror på Jesus (som sändes till jorden som både människa och Gud) oavsett vad den/de kallar sig eller är och som bekänner sig till honom kan nalkas honom/komma till honom. Ingen kan komma till Fadern utan Sonen, det vill säga utan Jesus enligt den kristna läran.

Eller hur?

Inte ens någon som kallar sig för jude!! Är det inte vad bibeln, Jesus/Gud och apostlarna lär och är det därför inte en biblisk sanning eller handlar det om en ERSÄTTNINGSTEOLOGI vilket vissa så kallade kristna hävdar trots att de borde veta bättre om de har läst sina biblar och fått kunskap av Jesus/Gud om de är med honom och vandrar med honom vilket de säger att de är/gör?

Vad är det som de menar ”ersätts”?

Handlar det inte om att dessa ”kristna” som har blivit itutade att alla som kallar sig för judar och som är födda inom religionen ”Judendomen” eller inom en viss stats gränser, inom staten Israel, är livrädda för att tala om Jesus/Guds sanningar för att de inte vill stöta sig med judarna och med de maktjudar (Satans synagoga) som idag äger penningen i världen?

Är det något som Gud/Jesus kommer att se mellan fingrarna när de står upp för ogudaktigheten oavsett från vilket håll denna ogudaktighet kommer? Kan detta problem (vilket många av de kristna dessvärre inte anser vara något problem) lösas genom kompromisser med judarna och med judendomen eller med andra religioner vilket är fallet idag inom det som kallas för EKUMENIK? Vad hände med Jesus Kristus som var både människa och Gud när han vandrade på jorden och vad hände med hans apostlar senare?

Vilka var deras värsta fiender? Var det de elaka och ogudaktiga romarna (några andra elaka) eller var det deras egna, det vill säga judarna som var mest ivriga att få Herren Jesus Gud korsfäst och som förföljde hans apostlar?

Läs era biblar ni som kallar er för KRISTNA så hittar ni svaret och kan ställa er frågan varför judarna (de skriftlärda och fariseerna) var deras främsta fiender?

Efter det så kan ni fortsätta att fråga er vad som komma skall och om allt kommer att upprepas med tanke på att bankjudarna (Satans synagoga), som kallar sig för judar men som inte är några judar enligt bibeln, lägger under sig mer och mer makt/pengar i världen.

Kontrollera gärna vad de har för förhållande till judar (vanliga arbetande judar) som arbetar på posten eller inom hemtjänsten, i någon gruva etcetera och som tror på dessa bankjudar för att de också är judar och för att de i och med det har en gemensam fiende bland oss så kallade ”hedningar” vilka ALLA och envar är antisemiter eller judehatare (Hitler personifierade) så fort någon kritik riktas mot judar eller mot judendomen och på biblisk grund.

Se hur eländiga ni kristna är som supportrar en stat, staten Israel, och står upp för en speciell frälsningsplan just för judar och som kallar Guds/Jesus frälsningsplan för en ersättningsteologi när det kommer till judar och judendomen bara för att ni är fega och vandrar med världens makthavare. Läs Uppenbarelseboken 2:9 och 3:9.

/Maria

Då i Edens lustgård / Bibelfokus Artikel. /Gemenskapen med Gud, att vara hans barn

 

Då i Edens lustgård

 

Beskrivning: Macintosh HD:Users:italj:Desktop:eden.jpg

Jag har lyft fram denna tanke tidigare: att man som kristen kan göra klokt i att fundera över hur livet för Adam och Eva var i Edens lustgård före syndafallet. Helt säkert var det livet otroligt avspänt och naturligt i sin allra renaste form. Det var helt fritt från både begär och bekymmer. Det var fritt från alla metoder och åthävor vad gäller umgänget med Gud. Adam och Eva funderade t.ex. inte över sin nakenhet. Egentligen funderade de nog inte på några religiösa frågor alls där i Eden, för det var ju sådant som kom först efter syndafallet. Frukten av att äta från Kunskapens träd blev just grubblerier över vad som var rätt och fel; kunskapen blev en snara som ledde till ett slaveri under alla möjliga regler. Sedan kan vi också ana att Adam och Eva inte sysslade med frågor som rörde Gud, hans existens, vad Gud gör och inte gör, skall göra eller har gjort osv. De levde istället där i en barnaskapets ljuvliga gemenskap med Gud, i en varm och nära relation. Och de levde i ett beroende av Gud.

Det var alltså gemenskapen med Gud Fadern som var det absolut centrala i Adams och Evas liv i Edens lustgård, och det är gemenskapen med sig själv som Gud vill återupprätta med människan idag. Det är denna upprättade gemenskap som är målet med hela Guds frälsningshistoria! Detta måste vi både förstå och komma ihåg när vi traskar fram som kristna på denna jord!

Nu här i världen
Vi vet från Bibeln att vi kristna har fått Guds Helige Ande som en slags borgen/ett sigill på att vi en gång skall få ”ärva riket”. Det handlar om att vi i evigheten skall få ett underbart problemfritt liv som kommer att likna det som Adam och Eva levde i Edens lustgård. Men även om vi nu har att leva under syndafallets konsekvenser och därmed under förgängelsens nedbrytande krafter, så visar Bibeln att vi i vart fall kan få leva i ett barnaskap inför Gud redan här i denna tidsålder. Och Guds Ande vill hjälpa oss att komma in i detta barnaskap.

Rom 8:15: ”Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ’Abba ! Far!’ ”

Vi skall läsa några mycket starka bibelord, och om man bara reflekterar en smula över deras innebörd så inser man lätt hur enormt dåliga vi kristna är på att inrätta både det egna livet och församlingslivet efter dessa. Vi gör och tycker istället nästan helt tvärt om i det mesta – eller så mixar vi. Vi vill bli stora, självständiga och präktiga kristna. Vi upphöjer de som är framgångsrika och berömda. Vi strävar efter pengar och prylar. Dessutom skaffar vi oss en mängd bekymmer både i det privata livet och i församlingarna. Men vad säger då Bibeln? Observera nu att det är Jesus själv som ger oss svaren:

Matt 18:3: ”Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”

Luk 16:15: ”Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.”

Matt 6:24: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”

Matt 6:25-30: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!”

Vad gör vi då av vår tro?
Vi kan alltså från Bibeln få aningar om hur livet i Edens lustgård var, vi kan från Bibeln ganska väl förstå vad som gäller för den troende här och nu, och vi kan också förstå vad som får dröja till det eviga livet hos Gud. Begrunda nu en liten stund vad Gud tänkt för oss troende här och nu: att vi kan få leva i en upprättad och avspänd gemenskap med honom, som hans barn som han vårdar sig om. Jag tror absolut inte på framgångsteologins falska löften, så det är inte dessa jag avser, utan jag avser helt enkelt det som Jesus sagt till oss troende och som gäller för här och nu.

Beskrivning: Macintosh HD:Users:italj:Desktop:scientists.jpgVisst kan man då bli oerhört bedrövad över hur det står till med den så kallade kristenheten? Jag tycker det mesta idag inom kristenheten går ut på att SYSSLA med en massa saker inom trons område, istället för att i grunden leva ett enkelt liv inför Guds ansikte, tillsammans med andra Guds enkla barn. Vi sysslar med alla möjliga invecklade religiösa frågor. Vi sysslar med tolkningar av tolkningars tolkningar. Vi vrider och vänder ut och in på trosfrågor. Vi sysslar med en massa liturgi, ritual, tingel-tangel och riter. Vi sysslar med gudstjänster, verksamheter, organisationer, rörelser, planer, visioner, projekt, tillställningar, konserter, events, osv, osv. Vi sysslar med en så otrolig uppsjö av sysslor som vi kristna faktiskt själva fixat utan att Gud ens bett oss om det. Många sysslor vi har som kristna är så klart helt ok, men dessa får inte utgöra grunden för vår tro!

”Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.”

Om man mest har tron som en sysselsättning så är grunden för det vanligen åsikter, intressen, nyfikenhet, begär, plikt, prestationshets, och detta då i olika mixer. Om tron istället innebär en levande gemenskap med en levande Gud, så innebär grunden för den gemenskapen: kärlek, förtröstan, trohet, överlåtelse och beroende. Det är högst tveksamt om det alls innebär att man är frälst om man enbart sysslar med tron. Däremot är det den sanna frälsningens frukt att man allt mer kommer in i en gemenskap med Gud som i sin tur mer och mer präglas av just kärlek, förtröstan, trohet, överlåtelse och beroende. Att växa till/mogna som kristen innebär alltså inte att man växer till i styrka och storhet, och inte heller att man nödvändigtvis samlar på sig en massa kunskap. Att växa till/mogna som kristen innebär istället att man ”växer till” ilitenhet och beroende, att man allt mer kommer in i ett just avspänt barnaskap hos Gud. Och det är i detta beroendeförhållande till Gud som man som kristen kan få något uträttat i världen som har ett sant evighetsvärde.

”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”

Gemenskapen med Gud
Beskrivning: Macintosh HD:Users:italj:Desktop:barnaskap.jpg

Kanske du enklare kan förstå vad jag är ute efter om vi jämför gemenskapen med Gud med äktenskapet mellan man och kvinna. Man sysslar inte med äktenskapet, utan man lever det, man lever i det. Det betyder att man delar livet med sin äkta hälft, man delar vardagen, är tillsammans, hjälps åt, äter tillsammans, hittar på saker, osv. Gemenskapen mellan man och hustru resulterar också ofta i att de får barn. Men äktenskapet skulle fungera väldigt dåligt om den ena parten mest satt och läste om äktenskap, eller ständigt var på kurser om äktenskap och kurser om hur man skaffar barn och uppfostrar barn, eller jämt spekulerade i hur äktenskapet eventuellt kommer att bli om några år, osv, osv. Eller tänk om du hela tiden frågade andra om hur din hustru/make är istället för att umgås med henne/honom.

Guds avsikter för oss troende här och nu är helt klart betydligt enklare och mer rättframma än vad vi vanligen fattat. Och det är själva enkelheten som gör det så svårt att greppa, för vi älskar att krångla till det. Ju mer invecklat det är, ju snajsigare tycker vi det är! När jag svarar på frågor om vad som kan vara rätt och fel inom den kristna tron, då brukar jag svara att saker skall ligga i linje med/harmoniera med Bibelns hela undervisning, för ”summan av Guds Ord är sanning”. Men vi bör även pröva företeelser, sysslor och läror i ljuset av barnskapet. Om vi gör båda dessa tester, då tror jag det är oerhört mycket som faller bort direkt. Böcker om t.ex. ”Effektiv bön” faller bort i en hast. All mystik faller som käglor när vi belyser den med ljuset från Bibeln och barnaskapet. Alla metoder för att finslipa det kristna livet faller också i detta ljus. Faktiskt så bleknar nog även de flesta bibelskolor bort, för i Eden fanns inga bibelskolor.

Vi borde verkligen skala ner våra kristna liv till en enklare och mer avspänd nivå och helt enkelt bara umgås med Gud mitt i vår vardag, för han är ju inte långt borta från någon av oss (Apg 17:27). Vi borde även ställa in siktet på att förtrösta mer och mer på Gud och hans omsorg om vår vardags alla bekymmer. Och vi borde verkligen försöka att leva enklare och mer sparsmakat.

”Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med.”

Så vi är alltså kallade till en mycket enkel och avspänd relation med Gud/Jesus. Genom Jesu försoningsgärning öppnas dörren till denna helade och återupprättade gemenskap – för den som vill ta emot i tro och förtröstan. Det är just GEMENSKAPEN med Gud som tro handlar om, inte att syssla med religiösa frågor. Och det är faktiskt inte enbart gemenskap med Gud som vi är kallade till, utan vi är även kallade till en enkel och uppbygglig gemenskap med trossyskon, där vi ser på varandra som ”en gemensam kropp” där alla lemmar är lika viktiga (1 Kor 12:1-30).

Hur kan då detta fungera i vardagen?
Som jag skrev ovan så har Gud tänkt att det hela skall vara mycket enkelt och helt gratis. När vi tagit emot och underordnat oss Guds fria gåva i evangeliet (blivit ”frälsta” genom Jesus), då är vi räknade som rättfärdiga och som Guds barn och vi får då del av Guds Helige Ande. Guds Ande skall stödja, vägleda och hjälpa oss att mogna som kristna. Han skall även hjälpa oss att bli vittnen för Jesus och evangeliet. I förtröstan på att man fått del av detta (som ju inte kräver enorma mängder av kunskap) så promenerar man ut i sin vardag, fullt förvissad om att man är Guds barn och att man har Guds Ande med sig. Under dagen kanske man småpratar med Gud när man spontant känner för det, eller så suckar man bara till Gud när man inte orkar att be eller när något känns tungt och motigt. Ges tillfälle så vittnar man om Jesus och evangeliet, men det är inget man skall pressa sig själv till. Kanske bubblar det lite ord av tacksägelse när tacksamheten drabbar hjärtat. Man tar också tid för ”prime time” (särskilt värdefull tid) med Gud genom att läsa Bibeln, be och försöka lyssna in vad Gud eventuellt ger för tankar. Som grädde på moset får vi dela vår kristna tro med trossyskon och tillsammans dela erfarenheter och be för varandra m.m. Min fru och jag samlas varje söndagskväll till bibelstudier, bön och gemenskap tillsammans med ett antal kristna vänner i ett privat hem. Det ser vi som vår församling. Där får vi betjäna varandra och mogna som kristna. Krångligare än så skall det inte behöva vara!

I allt detta skall vi räkna med Hjälparen, Guds Helige Ande. Sätt inte hjälpen från Hjälparen åt sidan! Det är så ofta vi söker råd i böcker och andra människoverk. Visst kan vi rådfråga trossyskon och dela erfarenheter, men vi måste inse att Gud har skänkt varje kristen en ”first line support” genom den Helige Ande, Hjälparen. Den supporten skall vi inte förringa, och vi får anlita den när som helst och så ofta vi vill!

1 Joh 1:3: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”

/Lennart http://www.bibelfokus.se/sysselsattning_eller_gemenskap

NamnlösMaria