Foto Maria
Jag är så glad och tacksam för att Jesus frälst mig, för att Han ville ge mig ett evigt liv, ja gladare än glad är jag, för det han gjort för mig. Dessa orden har legat länge i mitt hjärta och nu skriver jag ner dem, från mitt hjärta till Gud.
Tack Herre! vill jag ropa, Tack för att du öppnat mitt inre och mina ögon så att jag kan se vad det är du vill göra med mitt liv, och att du vill att din vilja alltid ska ske.
Tack Herre för alla år som varit så besvärliga med så många bekymmer, men de har gjort mig så mycket starkare än vad jag annars skulle ha varit.
Tack Herre, för att jag får höra din välbekanta röst i mitt inre, var dag manar du till något som DU vill.
Tack Herre för att du leder mig varje dag i stort och i smått.
Ibland förstår jag inte alls vad du vill och då får jag fundera och tänka till, och sedan ser jag…din vilja.
Tack Herre för att du vill mitt absolut bästa.
Tack Herre för att jag fick och får leva, jag som inte ens var önskad, men önskad av dig.
Tack Herre för den ängeln jag hade i bilen på 1990-talet, då räddades mitt liv.
Tack Herre för att du har satt mig i så underliga situationer, men du gjorde det för att du ville spara mitt liv.
Tack Herre för att du talar till mig.
Tack Herre för att jag aldrig behöver vara ensam, du är ju alltid med mig.
Tack Herre för att jag lärt mig att vara stilla, jag som inte är en stillsam person.
Tack Herre för att du har tillåtit alla smärtor i min kropp för att jag bättre skulle kunna lära känna dig och förstå vad prövningar är.
Tack Herre för alla varma tårar som nästan krossat mitt hjärta men som ändå lärt mig att förstå min tuffa situation och elaka människor och deras angrepp på min person under alla dessa år. Tack Herre för att jag fick överleva det, och att jag har förstått varför lidandet finns.
Tack Herre för att du går med mig hela vägen, ända in i himmelen, för att få möta dig en dag.
Tack Herre för att jag har fått lära känna din godhet och nåd, barmhärtighet och stora kärlek.
Du är allt för mig.
*
Blott en dag, ett ögonblick i sänder, O, vad tröst evad som kommer på! Allt ju vilar i min faders händer, Skulle jag, som barn, väl ängslas då? …………/Lina Sandell-Berg
