Bild Maria

”Och Herren välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen.” Job 42: 12.

GENOM sina prövningar undfick Job sin arvedel och erhöll beviset för sin fromhet. Äro ej mina prövningar avsedda att fördjupa min karaktär och utveckla de kristliga dygder, som jag tidigare ägt blott i ringa mån? Min väg till härligheten går genom mörker, tårar och död. Invid den skrovligaste muren mognar frukten bäst. Jobs prövningar gåvo honom högre tankar om Gud och lägre om honom själv: ”Nu”, utropade han, ”har jag fått se dig med egna ögon”.

Om jag genom smärta och förlust förnimmer Gud i hans majestät vara mig så nära, att jag böjer mig djupt inför Honom och ber: ”Ske din vilja”, skall vinsten bliva stor. Gud lät Job se en glimt av den kommande härligheten. Under sorgtyngda dagar och nätter, trängde han genom förlåten och kunde säga: ”Jag vet, att min förlossare lever.” Herren välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen.”

”Bekymren komma aldrig till en människa utan ett guldmynt i handen.”

Vad som synes vara en motgång, skall omsider visa sig vara en vinst, om vi blott villigt fortsätta att arbeta och tåligt förbida Gud. Med vilket orubbligt mod ha ej de stora troshjältarna hållit ut! Det finns välsignelser, vilka aldrig kunna erhållas med mindre än att vi tåligt gå in i lidandet. Det finns glädje som blott undfås genom sorg. Det finns uppenbarelser av den gudomliga sanningen, som kunna givas oss först då de jordiska ljusen slocknat. Det finns skördar, som växa först efter det plogbillen utfört sitt verk.
De starkaste själarna ha utgått ur lidandet; de ädlaste karaktärerna äro märkta med ärr. Martyrer ha iklätt sig sin kröningsskrud skimrande av eld, och genom tårar ha de sorgsna fått se himmelens portar.

——————————————————————————–
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Foto Maria