Här kommer ett utdrag ur en av David Wilkersson´s böcker om radikal kristen tro.Varsågoda:

*Ett av de snabbaste sätten att förlora vänner är att gå hela vägen med Gud.

Det innebär att ta det andliga på allvar, göra sej av med alla avgudar och vända ögonen från allt värdsligt. I stället vänder man sig till Jesus av hela sitt hjärta och hungrar istället efter mer av honom. Men då anses man plötsligt vara en religös fanatiker. Snart kommer också den starkaste förkastelse man någonsin upplevt. Varför denna förändring?

Så länge du var en ljum kristen var du inte till besvär för någon, inte ens för djävulen. Du var varken särskilt syndig eller särskilt helig. Du var en bland många halvhjärtade kristna och livet gick därför sin gilla gång utan problem.

 Du var accepterad,men så blev du förändrad, du fick en hunger efter mera av Jesus och det blev omöjligt att spela teater. Du omvände dej till Herren av hela ditt hjärta.

Allt som var viktigare än Jesus,exempelvis pengar, uppskattning, nöjen, sport-alla dina avgudar- måste bort. Du började fördjupa dej i Guds ord. Den andliga dimensionen öppnades. Då såg du sådant i församlingen som du tidigare inte hade sett.

Du hörde saker från predikstolen som det gjorde ont att höra. Du såg hur andra kristna kompromissade som du själv gjort tidigare, och det gjorde ont att se. Du blev med andra ord väckt, omvänd och förkrossad i din ande. Gud gav dej nöd för församlingen.

Vänner och bekanta började anse dej galen, t.o.m. gjorde narr av dej. Men var vid gott mod du är i gott sällskap, med andra trogna män och kvinnor från förr i bibeln. För några år sedan väckte den Helige Ande mig och jag började ta till mej Guds sanning och hans Ord blev levande för mig.

Jag började se saker som jag aldrig tidigare sett och ville dela det med andra. Ringde upp pastorer och berättade vad Gud sagt till mig. Många kom och ville träffa mig. Jag öppnade min Bibel för dem under tårar och pekade på sanninarna om full överlåtelse och ett rent hjärta.

Jag inbillade mej att dom skulle se sanningen. I stället blundade de, undrade om jag inte överdrev. Ju mer jag sökte Gud desto mindre såg jag av dem. Det var som en kalldusch. De ville helt enkelt inte höra vad Gud sagt.* /David Wilkersson