Ökenvandringen i det gamla testamentet och ökenvandringen i det nya testamentet
Det gamla testamentet lär att Gud (Jesus är Gud som kom till jorden i mänsklig gestalt), via sin tjänare Moses samlade ihop det judiska folket, sitt utvalda folk (under den gammaltestamentliga tiden), och ledde det bort från slaveriet i Egypten.
Kanske fanns det andra folk som gärna hade velat följa med och som var trötta på slaveriet men Gud kallade inte dessa ut från Egypten utan det var SITT UTVALDA FOLK han kallade och som tågade iväg vilket är vad bibeln benämner som ÖKENVANDRINGEN.
De vandrade genom öknen i 40 år med siktet inställt på det förlovade landet, det land som Gud hade lovat dem och där de skulle få sätta ner sina bopålar.
Det var en lång och besvärlig resa till fots för alla män, kvinnor och barn och under vandringens gång när svårigheterna började att hopa sig kom frågan allt oftare ”Vad är det vi håller på med”? Hade vi det inte bättre som slavar i Egypten?
De knorrade mer och mer och började att anklaga Guds smorde, Moses, för att ha ryckt upp dem från tryggheten som de trots allt hade som slavar i Egypten.
Det var ett liv som de kände väl till och det gav dem, även om de var slavar, en trygghet då de visste på ett ungefär vad som skulle hända dag för dag. De hade mat och tak över huvudet och de hade sina arbeten, sysselsättningar och så vidare.
I öknen förlorade de denna sin trygghet och de var tvungna att förlita sig på sina ledare (till en början Moses) och PÅ GUD.
Det judiska folkets utvaldhet (kallelse) och denna deras 40 år långa ökenvandring är en symbol för den utvaldhet (kallelse) och vandring (kalla det ökenvandring för vi kan inte se eller veta vart vi är på väg eller vad som skall hända), som vi som kristna i det nya testamentet, i det nya förbundets era, har att göra.
I det nya förbundet i Kristus blir vi som troende och frälsta till honom inte kallade som grupp (för att vi tillhör någon speciell folkgrupp vilket alltså judarna blev), utan vi blir kallade som enskilda människor individuellt, en och en, och vi blir kallade UT från världen precis som judarna blev kallade UT från Egypten.
Världen kan jämställas med Egypten och den (världen) skall vi inte gå in i (eller tillbaka till om vi har börjat vår vandring ut) som frälsta till Gud/Jesus. Vi skall gå ut från den, ut från Egypten!!
Precis som var fallet när det judiska folket kallades ut från Egypten så var det judarna, enbart judarna, som kallades ut även om det kanske fanns människor från andra folk som gärna hade velat ta sitt pick och pack (sina familjer och anhöriga) och följa med.
Dessa var dessvärre (av någon anledning) inte kallade att följa med under uttåget från Egypten och inte heller idag är ALLA människor kallade ut från världen (ut från Egypten).
Det kanske för många ”kristna” kan tyckas orättvist och elakt (från Guds/Jesus sida) att inte varenda människa är kallad ut från världen i det nya förbundet (ut från Egypten och slaveriet och till friheten i Kristus), men har Gud/Jesus förändrats (lär bibeln att han kan förändras eller är han densamma idag som igår?). Vet han inte vad han gör?
Förmodligen hade Gud/Jesus en förhoppning om att hans utvalda folk (ett helt folk), skulle klara av ökenvandringen men alla som har läst det gamla testamentet vet vad som hände under denna vandring.
Folket/judarna började att begå olydnad gentemot sin/sina ledare (många knorrade och ville tillbaka till den trygghet de hade i Egypten) och gentemot Gud/Jesus och många straffdomar där han, Gud, vid olika tillfällen utrotade stora delar av folket, kom över dem.
Faktum är att han utplånade majoriteten av det folk (sitt eget utvalda folk, judarna) som tågade ut från Egypten, i öknen (ett litet fåtal av dem nådde det förlovade landet), och som sagt det kan tyckas vara elakt och obarmhärtigt, kärlekslöst av Gud att han gjorde så men vem känner hans vägar? och som sagt Gud/Jesus är densamma idag som igår.
Som kristna (troende och frälsta till Jesus/Gud) är vi (under vår ökenvandring) inte på väg mot något ”fysiskt” existerande förlovat land. Vi är på väg mot det himmelska Jerusalem och det himmelska Jerusalem är inte en stat som kallas för Israel (eller något annat) eller någon ”kyrka” (byggnad) utan det himmelska Jerusalem är ett ANDLIGT rike.
Vi är kallade ut från världens rike och från slaveriet i världens rike (precis som judarna blev kallade ut från ett fysiskt Egypten och slaveriet där) och till friheten i Jesus Kristus, till ett andligt rike, Gud/Jesus är Ande. Bibeln lär att vi är gäster och främlingar i världen och att vårt ”verkliga” hem inte är i denna världen.
Under ökenvandringen på väg mot landet som de (judarna) aldrig hade sett och inte kunde föreställa sig, var de tvungna att förlita sig helt och hållet på att Gud skulle ge dem vad de behövde.
Han gav dem mat/manna och vatten och sitt beskydd under vandringen men de flesta av dem vände sig bort från honom. De begick avgudadyrkan, otukt, otro etcetera och då kom Guds vrede över dem (han utplånade dem) vilket ledde till att bara ett litet antal nådde fram till det förlovade landet.
På samma sätt är det med de utvalda (Guds/Jesus folk) idag. Som troende och frälsta till Jesus/Gud är vi tvungna att förlita oss på att Gud/Jesus ger oss det vi behöver under vår vandring (ökenvandring) mot det himmelska Jerusalem, det rike som inte är ett världsligt rike/ett land och som han har utlovat åt oss om vi fullföljer vandringen (vilket de flesta av judarna inte gjorde/ville göra) eller som Paulus säger fullföljer loppet och strävar efter att vinna segerkransen.
Att längta tillbaka till slaveriet (till Egypten eller till världen och till de lockelser världen har att erbjuda) som vi befann oss i innan vi av nåd blev frälsta till Jesus/Gud, är otro och det var vad judarna gjorde.
Det var så deras avfall började vilket senare resulterade i att de där i öknen gjorde sig en guldkalv som de började dyrka samtidigt som de gjorde sig skyldiga till annan olydnad gentemot Gud därför Gud till slut blev tvingad att utplåna dem (den största delen av dem).
Idag tillverkas antagligen inga guldkalvar i kyrkorna och det behövs inte heller eftersom världen är den guldkalv som många ”kristna” tyvärr dyrkar trots att de säger sig dyrka och älska Jesus/Gud över allt annat.
De vill inte ut från slaveriet som de levde i innan de av nåd blev frälsta till Jesus/Gud och för att nå friheten i Jesus. De vill leva kvar i slaveriet/i världen (Egypten) och vara kompisar med världen samtidigt som de vill stå på god fot med Gud//Jesus.
De ”kristna” som har påbörjat uttåget (sin ökenvandring) från världen/Egypten, tycker som de flesta av judarna att det är för jobbigt, besvärligt att fortsätta på den raka vägen mot ett mål som de inte kan se eller känner till eller vet något om och istället så väljer de att stå med ena benet i Egypten/i världen och med det andra benet hos Gud/Jesus.
Tyvärr lär Jesus (bibeln) att detta är omöjligt (det går inte att tjäna två herrar samtidigt eller befinna sig i två riken samtidigt!) men de tror (vill tro) att det går att kompromissa och samarbeta med världen och samtidigt stå fast vid Jesus/Gud.
De tror att det går att verka både för världen och att verka för Gud/Jesus. Det vill säga att det går att vara kvar i Egypten/i världen och samtidigt fullfölja vandringen (ökenvandringen mot det himmelska Jerusalem), och att tillhöra Guds/Jesus rike som är ett andligt rike och i vilket det handlar om att TRO, samtidigt som de tillhör världens rike som Satan är herre över!
Om inte detta fungerade för judarna (Guds utvalda folk i det gamla förbundet), de flesta av dem valde att inte TRO och att dyrka guldkalven, så varför skulle det fungera för de ”kristna” i det nya förbundet i Kristus Jesus?
Majoriteten av dagens ”kristna” är kvar i Egypten (i världen) och de verkar trivas förträffligt bra där och i slaveriet.
Om de någonsin påbörjar vandringen (sin ökenvandring vilket i det nya förbundet sker individuellt och inte i grupp/i en folkgrupp), så vill de snabbt tillbaka till tryggheten och till det som är bekant för dem och de skaffar sig olika ledare/gurus (präster, pastorer, lärare) som de förväntar sig skall ge dem en plats i himmelriket (om de går med i och stöttar deras kyrkor och samfund), samtidigt som de förkastar Jesus/Gud.
De söker sig till likasinnade och dem hittar de inom kyrkorna och samfunden vilka lever kvar i det gamla förbundet med alla de ritualer och den tempeltjänst som fanns då och som dyrkar ”guldkalven” (världen, precis som judarna gjorde), utan att förlita sig på Gud/Jesus och på hans ledning, hur han vill leda/leder dem.
De tror att de kan komma undan med detta men med tanke på att Gud inte hade något förbarmande ens över oskyldiga kvinnor och barn under ökenvandringen (när de som grupp begick olydnad mot Gud), varför skulle han ha förbarmande över de ”kristna” av idag som lever i otro och som älskar världen och vill bli populära i och av världen, som vill tjäna mycket pengar i och av världen och få ära och status i och av världen med mera och som vill dra med sig andra i fallet för att deras olika kyrkor och samfund skall kunna växa och slutligen slås ihop till en världskyrka utan Jesus/Gud?
För dem som Jesus/Gud på grund av sin nåd har frälst i det nya förbundet i Kristus (som vi som kristna lever i eller borde leva i) så gäller det att tåga ut från världen och från slaveriet i världen (på ett andligt plan) precis som judarna gjorde (från Egypten men då på ett fysiskt plan) under Moses ledning och på UPPDRAG från GUD.
Att de flesta av judarna (de hade alla samma chans att nå eller rättare sagt att sträva efter att nå det förlovade landet) valde att välja OTRONS väg, fick konsekvenser för dem och så kommer det även att bli för majoriteten av dem som idag kallar sig kristna, som kallar sig för pånyttfödda i Jesus Kristus och som kallar sig för hans lärjungar utan att vara det.
Endast ett fåtal av de ”kristna” (precis som var fallet med judarna under ökenvandringen) kommer att komma fram till det förlovade landet som i den nytestamentliga eran är det himmelska Jerusalem, ett andligt rike och inte ett världsligt rike eller en fysisk stat som kallas för Israel eller för något annat.
Jesus/GUD säger att ”MITT RIKE ÄR INTE AV DENNA VÄRLDEN”!!!
Det är dock något som judarna och majoriteten av de ”kristna”, inte tror på. De lever i OTRO!!
Judarna väntar fortfarande på sin Messias som kommer att vara Antikrist och de kristna (majoriteten av de kristna) gör så gott de kan för att denna deras Antikrist skall dyka upp med ett budskap om att judarna fortfarande är Guds utvalda folk som är utvalda till att styra och ställa över alla andra folk.
Majoriteten av judarna förkastade Jesus/Gud när han kom till jorden som människa och som Gud och de såg med romarnas hjälp till att han korsfästes.
Judarna (som grupp) ville inte veta av Jesus/Gud då och de vill inte veta av honom än idag utan väntar (om de inte av Jesus/Guds nåd har blivit frälsta till honom), som sagt på sin Messias som kommer att vara Antikrist.
Dessa judar stödjer tyvärr de som kallar sig för ”kristna” och frälsta till Jesus/Gud för de lever med ena foten i det gamla förbundet (de vill inte stöta sig med de ofrälsta judarna för då kan de bli kallade för antisemiter/rasister eller dylikt, de vill vara/bli populära i världen), och med den andra foten i det nya förbundet.
Kontentan blir att de, de kristna, stödjer den pågående antikristliga verksamheten (judarna, varenda jude, är en Antikrist, det vill säga den/de är emot Jesus/Gud om de inte av nåd har blivit kallade till att följa Jesus/Gud), som har slagit rot i alla samhällen/i hela världen och detta kommer de en dag att få stå till svars för.
Den dagen går det inte att säga att ”men jag/vi följde ju bara pastorn eller prästen i kyrkan och han eller de sa att judarna (alla judar, även gravt kriminella judar, kanske mördare eller massmördare), fortfarande är Guds/Jesus utvalda folk” trots att de redan har förkastat Jesus/Gud en gång (i och med att de skrek korsfäst, korsfäst och han blev korsfäst) och sedan en andra gång när de tar emot sin frälsare/sin Messias som är Antikrist.
Det kanske är först då som de ”kristna” som tror sig vandra med Jesus/Gud vaknar upp och förstår att de har blivit grundlurade av denna SATANS SYNAGOGA som det står om i Uppenbarelse boken 2:9 och 3:9. https://experimentlandet.blogg.se/2020/april/okenvandringen-i-det-gamla-testamentet-och-okenvandringen-i-det-nya-testamentet.html
