Paulus och Silas satt i fängelse. Du kan läsa om dem i Apg 16:22-25.

Folket reste sig upp mot dem, domarna slet av deras kläder, de blev slagna och piskade och hamnade i fängelse. Tala om problem!

Men: De satt i fängelse och de bad och de sjöng! De sjöng högt och ljudligt och prisade Gud. De kunde prisa Gud fastän de var så illa åtgångna, livet var ju verkligen inte lätt för dem, men de hade en helt underbar inställning till problemen.

Vad skulle vi gjort i deras situation? Klagat, vrålat, tyckt synd om oss själva och ropat till Gud: Varför händer detta Mig?

Hade vi den tron som dessa personer hade så hade vi naturligtvis klarat av detta, Och det Gjorde ju de! De klarade av detta för de trodde på under! De trodde på Gud och prisade honom och sjöng till hans ära. Det fanns andra fångar där som hörde hur de sjöng och bad, de gjorde ingen hemlighet av det utan var frimodiga och klara över att Gud var med dem.

Vid midnatt kom en stark jordstöt, och fängelsets grundvalar skakades, och ALLA dörrar öppnades och Bojor brast! Deras befrielse kom och de kunde komma ut; Gud hade gjort ett under.

Vad hade nu Paulus och Silas för inställning till sina problem? Jo de sjöng, de prisade Herren och de visste, för att de kände sin Gud, att han hade en lösning på deras problem.

Gud hade visat sin vilja i deras liv, och de följde Gud och arbetade för honom, hur det än skulle bli… De visade med sin inställning att ingenting var omöjligt för Gud, och att han alltid kommer med en lösning. Halleluja!