Det är många som väntar på något som bara Gud kan ge-
| 4 November ”I det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de fångna vid strömmen Kebar, öppnades himmelen, och jag såg en syn från Gud. På femte dagen i månaden, när femte året gick, efter att konung Jojakin hade blivit bortförd i fångenskap, kom HERRENS ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land vid strömmen Kebar, och HERRENS hand kom där över honom.” Hes 1:1-3 INGEN bibelkommentar är hälften så värdefull som fångenskapen. De gamla psalmerna ljödo för oss med ny kraft, då vi sutto ”vid Babels floder”, och tonade för oss med ny glädje, då vi funno vår fångenskap förvandlad liksom bäckarna i Sydlandet.Den som har lidit mycket kan ej undvara sin egen Bibel. Ett annat exemplar därav kan för andra te sig alldeles likt hans eget, men det är ej detsamma för honom, ty på bladen i sin gamla av tårar fläckade Bibel har han med bokstäver, som äro osynliga för andras ögon, upptecknat sina erfarenheter, och alltemellanåt kommer han till altaret i Betel eller till palmträden i Elim, som äro minnesmärken över något kritiskt kapitel i hans livs historia. Om vi skola draga nytta av vår fångenskap, måste vi taga vara på tillfället och göra därav det bästa möjliga. Att gräma sig över det som vi ha varit tvungna att lämna eller över det som har berövats oss, förbättrar ej saken, det bara hindrar oss att draga nytta av detta som är kvar. Bojan trycker blott, då vi spänna den till det yttersta. Den otåliga hästen, som ej lugnt uthärdar grimman, stryper sig i stallet. Det eldiga djur, som är istadigt under oket, skaver blott därmed sina bogar. Var och en inser skillnaden mellan den oroliga staren, vilken skadar sina vingar mot burens galler och ropar: ”Jag kan ej komma ut, jag kan ej komma ut!” och den fogliga kanariefågeln, som sitter på sin pinne och sjunger, som om den ville överträffa lärkan i skyn.Ingen olycka kan bli enbart till fördärv, om vi genast bära den fram i brinnande bön till Gud. Ty liksom vandraren, då han sökt skydd för regnet under ett träd, på dess grenar kan finna frukter, som han ej visste om, skola också vi, dit vi söka skydd under skuggan av Guds vingar, alltid finna mera hos Gud än vi förr sett eller haft reda på. Det är sålunda genom prövningar och nöd, som Gud giver oss nya uppenbarelser av sig själv. Jabboks vad leder till Peniel, där vi efter kampen få skåda ”Gud ansikte mot ansikte”, och vårt liv blir bevarat. Tag emot detta, du som sitter fången, och Han skall låta lovsången ljuda för dig i natten och förvandla dödsskuggan till ljus. — William Taylor.” Underkastelse för Guds vilja är den mjukaste kudde att luta sig mot. ”Mörkret är klart för Hans blickar, natten som ljusan dag; allt till din fostran Han skickar, nåd är Hans kärleksslag. Kärlek är allt vad Han giver, allt vad Han tar är nåd. Säll den vid Honom förbliver, Herren vet alltid råd.” ”’ Jabboks= Flod i Jordanien, [Pẹniel]. Den plats i närheten av Jabboks vadställe där Jakob brottades med en ängel. Jakob gav platsen namnet Peniel, eftersom han där hade ”sett Gud … |
| Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman. |
