Under sommarkonferensen 2017 uppmärksammades i ett möte det faktum att Pilgrimsskolan har pågått i fyrtio år. Pilgrimsskolan är det samlande namnet på hemundervisning som föräldrar bedrivit under alla dessa år.
På sjuttiotalet aktualiserades flera olika frågor i församlingens undervisning, däribland frågan om barnen. Arne Imsen tog upp frågan om vem som skulle ha rätt att forma och fostra barnen. Frågan blev så brännande och pockande så att ett konkret steg blev nödvändigt.
År 1977 gjorde ett antal föräldrar slag i saken och behöll sina barn hemma från skolan och började undervisa dem i hemmet. Det fanns då en paragraf i dåvarande skollagen till stöd för detta steg. Det blev naturligtvis en kamp på många plan och myndigheterna reagerade och försökte stoppa föräldrarna. Jag ska inte här redogöra för alla de turer denna strid orsakat, men jag konstaterar att det hela tiden sen dess funnits de föräldrar som inte har gett upp utan fortsatt att kämpa. Myndigheterna har steg för steg förbjudit hemundervisning i Sverige och omöjliggjort för föräldrar att ta ansvar för sina barn. Men kampen fortsätter. Vi tackar Gud för dem som förstått allvaret och är villiga att ge sig in i kampen. Genom hemundervisningen har unga människor fått en bakgrund som ger dem möjlighet att höra Guds kallelse i vår svåra tid.
I Hebreerbrevet 11 läser vi om människor som agerade genom tron och vann seger. Läser man noga kan man konstatera att många av dem som där räknas upp har agerat med tanke på den kommande generationen. Noa byggde arken för att rädda sitt hus. Abraham bodde i tält med sina efterkommande, för de väntade på staden med de fasta grundvalarna. Sara fick kraft att bli stammoder till en avkomma som hade sin håg till ett bättre fädernesland, det himmelska. Ja, så kan man räkna upp dem en efter en.
Moses föräldrar dolde sin son för dem som hade till uppdrag att döda honom. Bildligt talat ser man likheten i dagens samhälle. Makthavaren ville ta barnen till det element där livet inte kunde behållas. Det andliga livet kan svårligen bevaras i dagens utbildningsanstalter. Men Moses föräldrar agerade och dolde sin son. När detta inte längre var möjligt hade de tillverkat en korg för att han ändå skulle behålla livet. Barnen behöver en korg av kunskap i Guds ord, som ger dem skydd mot allt som vill beröva dem livet. De måste få växa till innan de konfronteras med motkrafterna i samhället. När vi läser om Mose ser vi att han hade fått möjlighet att se vad som var det verkliga värdet i livet. Han ville hellre utstå lidanden med Guds folk än att för en kort tid leva i syndig njutning. Han såg att det fanns högre värden än Egyptens skatter.
Vad får barnen lära sig idag? Är föräldrarna vakna över det antikristliga system som vill kontrollera en människa från vaggan till graven?
Denna tidsålders Gud förblindar och förmörkar människornas sinnen så till den grad att de inte kan se ljuset från evangelium. Där används de institutioner som så gott som alla tvingas in i. För fyrtio år sen var det nödvändigt att träda ut ur mönstret, och i nutid är det än mer nödvändigt. Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter, uppbrott från nuvarande tillvaro, ekonomiska konsekvenser eller vad det vara må. Ta ansvar för dina barns framtid. Varje kristen önskar se sina barn frälsta, och ägande det eviga hoppet. Ge dem bästa möjliga start i livet vad det än må kosta. Fortsätt kampen!