Att vara djupt orolig är inte bra och det är inte bra att vara ovetande heller för då blir smällen desto större. Att inte bry sig är inte bra.

Bibeln säger oss, att när mörkret och stormen kommer över oss, ska Guds ljus lysa! Lyssna till detta ord:

*För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig. Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt! Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse. För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN. Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner. Han utströr, han giver åt de  fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen; hans horn skall varda upphöjt med ära.*  /Ps 112:4-9

Gud sover inte, han slumrar inte, men han vakar. Han har sagt oss att hans ögon är vända mot de orättfärdiga och hans öron lyssnar till deras rop. Är du  missmodig pga dåliga nyheter? Är du ängslig? Bekymrar du dig för  att vådsamheter och den arbetslöshet som kan komma? Lyssna igen:

Du kristne, som fruktar för natten och fruktar för omständigheterna, tag allt Guds ord till dig. Gå till vila på Gud. /Utdrag ur Festen är över/D Wilkerson

____

http://www.youtube.cf/watch?v=4IyaS-vy-Hs&feature=related

I cannot hide from You

Hur skall man tyda psalmen? För den som fruktar Gud finns välsignelser: Heder, Framgång, Trygghet och Frihet från fruktan (112:2-9)
Men vi måste frukta Herren, lita på honom och med glädje lyda hans befallningar. OM DU väntar dig välsignelser, då måste du först hedra och ära honom, tro på hans LÖFTEN och LYDA honom med glädje. /Varför skulle han annars välsigna oss…/min tanke

Vi kanske är avundsjuka på de orädda, de vågar ju allt. Psalmförfattaren säger oss att vi kan leva UTAN fruktan, även om vi är små och obetydliga och inte starka och våghalsiga eller fräcka och rika.
Att frukta Gud betyder att hedra honom och ha RESPEKT för honom. Men jag vet av erfarenhet att respekten kommer med tiden, och vetskapen om att han har omsorg om oss den kommer också så småningom, det är när man vill LÄRA KÄNNA GUD som man utvecklas, och till slut kommer Gudsfruktan, och man kan ära honom och veta att man tillhör honom, VAD som än händer.  /Maria