Gud har skrivit sin lag i våra hjärtan och vi vill lyda hans bud, men det finns många som undrar över de tio buden och hur de skall följas:

Fråga: Hur ska man som ”hednakristen” förhålla sig till de tio budorden? Ingen
klarar ju i mänsklig kraft att leva efter dessa, men detta betyder ju
inte att vi ska ljuga, stjäla, begå äktenskapsbrott etc. Hur ska man se
på sabbatsbudet? Ska vi fira sabbat på lördagar, som bl. a.
adventisterna hävdar eller spelar detta någon roll? Mvh Birgitta

Svar

Hej B,

Jag kommer mer och mer tillbaka till det bibliska begreppet ”att vandra i anden” (Gal 5:16). Det handlar om att leva så som Gud leder, i avspändhet, i förtröstan, i ett barnaskap och i en ”glädjens lydnad”. Det är så det kristna livet är tänkt att levas. Gud har ju skrivit sin lag i våra hjärtan. Han har gett alla sanna Jesu lärjungar den Helige Ande, Hjälparen för att hjälpa oss att leva efter hans vilja. Han har alltså själv tagit på sig ansvaret att leda oss till ett liv som stämmer med hans vilja – och därmed med de bud han har för oss kristna. Filipperbrevet 2:13 är ett sådant Bibelord att vila i:

”Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske.”

Så Gud tar ansvaret om vi förtröstar på hans nåd över våra misslyckanden och på hans ledning. Det är att leva i tro. Men denna tro äger vi bara om vi tror Jesus, dvs tror allt det han sagt. Att tro på Jesus är att tro Jesus. Det innebär att vi måste ångra våra synder, vi måste komma till Jesus och be om förlåtelse, vi måste be att Jesus blir Herre och Gud i våra liv, vi måste vara villiga att släppa taget om vårt gamla liv och låta det dö i den takt Jesus leder oss för att ta emot det nya liv han ger oss genom tron på honom.

Om vi lever efter budorden i egen kraft, dvs vi läser och försöker strängt att göra därefter, så är det precis så som judarna levde och lever. Så blir ingen rättfärdig, säger Bibeln (Gal 2:16). Det går inte att till fullo leva efter buden, vi kommer att misslyckas, och då är vi dömda i enlighet med Bibelns ord. Därför har Gud, genom Jesu försoning, tagit straffet för vår synd och också tagit ansvaret för vår rättfärdighet. Vi blir inte rättfärdiga i frälsningen, men vi blir förklarade rättfärdiga av Gud. Det är vad som står i grundtexten angående vår rättfärdighet. Vi får tillräkna oss Jesu rättfärdighet.

Budorden gäller och får inte strykas ut. Men huvudsyftet för oss är att de pekar ut oss som syndare och som beroende av Guds nåd. Vi kan gott spegla oss i budorden då och då för att se hur det står till med oss (Rom 3:20). Men ser vi en usel bild när vi speglar oss, är inte medicinen att ta oss i kragen, medicinen är att i syndabekännelse vända oss till Gud, be om förlåtelse och be om helgelse.

Vad innebär då detta? Jo, att håller vi i tro fast vid Jesus och låter han förvandla oss i det som kallas helgelse, så blir vi allt mer sådana som Gud vill ha oss. Man kan jämföra med Guds folks ökenvandring. Allt som stod emot Gud fick dö i öknen. Sedan var folket klart att gå in i det förlovade landet. Därför måste vi stå ut med svårighet och ökenperioder, för det är den kristnes högskoleperiod, som någon kallat den.

Så det är helt klart rätt att vi skall leva efter buden, men skall vi leva i tro och i nåden, så är det i Guds kraft, efter det mått av förvandling Gud åstadkommit i våra liv, som vi skall leva efter buden. Detta kan säkert innebära att vi en dag kommer fram till att vi skall fira sabbat/ha vilodag på lördag i stället för söndag, eftersom det var en avfallen kyrka som bytte ut vilodagen från lördag till söndag. Om vi kristna bara är en inympad kvist på det sanna olivträdet Israel (judarna), så bör vi ju inte arbeta när dom vilar och tvärtom. Jag tror dock inte vi skall ha någon brådska med detta, då blir det en lagiskhet som vill köpa Guds gillande. Nej, jag tror detta ”tillbaka-skifte” kommer att komma med en automatik ju mer vi närmar oss den yttersta tiden. Då kommer skillnaden mellan sanna kristna och den falska kyrkan bli allt större.

/Lennart