Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation. Del 5. Marshallplanen, vägen till EU.
6 JULI, 2016
De som är lite äldre har säkert hört talas om Marshallplanen, den plan som skulle få det krigshärjade Europa på fötter igen efter andra världskriget. Planen har sitt namn efter USA:s utrikesminister 1947, George Marshall och det tal han höll vid Harvard University den 5 juni 1947. Enligt planen skulle USA tillhandahålla bistånd för att förhindra svält i de större krigsområdena, reparera förödelsen och bjuda in europeiska länder att ansluta sig till en samarbetsplan för ekonomisk rekonstruktion.
Men Amerika ansågs också dra nytta av planen genom att utveckla värdefulla handelspartner och pålitliga allierade bland de västeuropeiska nationerna. Man dolde att planen var förenad med villkor. Amerika ställde krav kring handel och produktion i syfte att säkerställa en amerikanisering av Europa, ingen betydande ekonomisk eller politisk utveckling kunde ske utan USA:s godkännande (Richard Greaves/ Who really runs the world). Genom Foreign Assistance Act 1948 säkerställdes administrationen av European Recovery Program, vilket utmynnade i att under åren 1948- 51 kunde 13,3 miljarder dollar betalas ut till 16 västeuropeiska stater.
Ingen kan förneka att detta var viktigt och nödvändigt för ett Europa som låg i ruiner. Ändå rörde det sig inte om allmosor. Churchill kallade planen för ” den mest giriga handlingen i historien” och syftade då på de enorma förtjänsterna för de internationellt inriktade bolag i USA, som starkt stödde planen. General Motors och Ford, som redan var etablerade i Tyskland vid tiden före kriget, gjorde stora vinster genom denna nystart. Genom en hemlig överenskommelse fick dessutom CIA tillgång till 200 miljoner dollar årligen för att bygga upp nätverk i Europa. Flertalet av de som skulle bli högt uppsatta inom denna organisation hade sina rötter i CFR, Council on Foreign Relations. När Bilderberggruppen bildades 1954 var CIA under en rad år finansiär av gruppens verksamhet.
Marshalls plan kom inte ur tomma intet, den hade redan 1939 diskuterats inom CFR och låg 1946 färdig under titeln ” Reconstruction in Western Europe”, författad av bl.a. David Rockefeller. Slutdokumentet fastställdes vid Haagkongressen för europeiskt enande 1948. Haagkongressen krävde ett Förenat Europa och utfärdade sju resolutioner om aspekter på en politisk union. ”Skapandet av ett Förenat Europa måste betraktas som ett avgörande steg mot skapandet av en Förenad Värld” (Dennis Behreandt / The New American).
Marshallplanen ledde 1952 till Kol-och stålgemenskapen, som i sin tur ledde till Europeiska Atomenergigemenskapen och vidare till den Gemensamma Marknaden. År 1961 hade man nått fram till bildandet av OECD. Medlemmar i CFR har varit involverade i varje steg på färden. Tillsammans med CIA var man under 50- och 60-talen den pådrivande kraften för ett enat Europa. Man finansierade och styrde den europeiska federalistiska rörelsen.
År 1993 bildades så den Europeiska Unionen, som idag har 28 medlemsstater, eller som Wikipedia uttrycker det – det mest långtgående överstatliga samarbetet i världen. I sanning ett stort kliv mot genomförandet av globalismen. I förlängningen ligger sammanslagningen med arabvärlden inom ramen för Eurabia-projektet, som pågått sedan 1970-talet.
Vad skall man då säga om denna utveckling? En av grundtankarna på globalismens reklampelare är att undvika nya krig, vilket då förutsätts utspela sig mellan nationalstater. Samtidigt ser vi nu istället våld och terror breda ut sig på ett sätt som skakar våra samhällen i sina grundvalar. Orsaken är en alltför snabb och påtvingad sammanblandning av människor med radikalt olika bakgrund, religiös tro och avvikande traditioner. Nationalstaten grundar sig på en intressegemenskap mellan människor som har samma värderingar och syn på hur samhället skall vara organiserat.
Allt detta leder till frågan om hur långt känslan av nationell tillhörighet kan utsträckas. Till länder som man tidigare haft en historisk gemenskap med? Till en kontinent som Europa? Till flera kontinenter tillsammans? Eller till hela världen?
Frågan ställs på sin spets när nu EU börjar knaka i fogarna. Kanske har den enskilda människans trygghet redan rubbats i så hög grad att protesterna hotar att stoppa hela globaliseringsprojektet? Brexit är utan tvekan en chock för det etablissemang som utan att blinka pressat på för att påskynda globaliseringen. Ändå är London, och har alltid varit, en av världens mest internationella städer i kraft av det brittiska samväldets utsträckning. När kulturer från andra delar av världen tar för stor plats i samhället rubbas också tryggheten för dess ursprungliga invånare. Charmen i att kunna besöka dessa kulturer, ta in deras för- och nackdelar, för att sedan kunna återvända till det för iakttagaren vanliga samhället förbyts i chock när det inte längre finns en sådan möjlighet att undkomma kulturyttringar som enbart blir plågsamma vid en permanent och bestående samlevnad. Globalisterna är väl medvetna om denna effekt, att knyta media till sin propaganda som CFR gjort trots enorma kostnader i form av påtryckningar och uppköp av nyhetsmedia har varit en av grundstenarna för dess verksamhet.
I ”The Art and Science of Psychological Operations” (USA:s armédepartement) står det om försvarsministerns roll “ Ministerns understatssekreterare för internationella säkerhetsfrågor har ett stort ansvar vad gäller psykologiska operationer, psyop”. Sociologen Hadley Cantril förklarar detta på följande sätt: ” Psykopolitiska operationer är propagandakampanjer utformade för att skapa spänningar och för att manipulera olika grupper av människor till att acceptera det specifika opinionsklimat som CFR strävar efter att uppnå i världen” (1967). Ken Adachi följer upp med ” Det som de flesta amerikaner tror är den allmänna opinionen är i själva verket en noggrant skapad och nedskriven propaganda utformad för att framkalla ett önskat svarsbeteende från allmänheten”. Att få människor att bete sig på det sätt man hoppas att de skall bete sig genom att övertyga dem om att det i slutändan ligger i deras intresse att bete sig så, det är att uppnå ett önskat svarsbeteende.
De Rockefeller-finansierade instituten RAND i USA och Tavistock i England har som mål att utveckla metoder för denna form av beteendekontroll. I nätverket ingår Stanford Research Institute med 3300 anställda och en budget om 150 miljoner dollar årligen och försörjer bl.a. CIA med operationer inom sinnekontroll och beteendevetenskap. Dessa operationer används både militärt och i civilsamhället. Psykopolitiska operationer är uppdelade i strategiska psykopolitiska operationer, som fokuserar propaganda mot en liten grupp människor, som exempelvis akademiker eller experter, som i sin tur kan påverka den allmänna opinionen, samt taktiska psykopolitiska operationer som fokuserar på masskommunikationsmedier som tidningar, TV, läroböcker m.m.
Detta är alltså den moderna krigföring som skall få oss att acceptera mångkulturen med alla dess avigsidor och få oss att ställa oss vid gränserna med ”Välkommen”-skyltar, trots att de flesta innerst inne känner obehag och skepsis. Utan denna omvändelse har globalismen små möjligheter att kunna genomföras. Tänk på detta när ni slår upp er dagstidning eller slår på TV:n – är detta verkligen vad jag själv tycker? Speciellt gäller varningen Bonnierkoncernens mediaproduktion, den är ansluten till Sorosfinansierade Project Sydicate med 450 tidningar i 150 länder över hela jordklotet.
Peter Krabbe
/
och…i Bibeln som är Guds ord kan vi läsa om allt detta som sker i politiken